Archive for the ‘Vecka 53 (33)’ Category

Utvärdering av vecka 53 (v. 33)

augusti 23, 2010

Äntligen är jag tillbaka i Stockholm! Det är som om många pusselbitar bara faller på plats av sig själv när jag kommer in i min lägenhet, när väskorna ställs på hallgolvet. Ett lugn och en energi på samma gång.

Jag kommer köra igång med mina vanliga måndagsvägningar nästa måndag, dvs, inte imorgon. Det känns bra. Jag känner mig taggad och inspirerad inför det. Ingen ångest = precis vad jag ville åstadkomma med det här lilla uppehållet från vågen.

Maten har gått helt okej den här veckan, en-portionsregeln har bara glömt bort någon gång. Bilresan upp och ner till Umeå ledde dock till någon trisslott, ajabaja. Men sakta men säkert försvinner tankarna på sött och suget minskar. Bra. Sen är det väl som vanligt, så fort träningen kliver in, kliver suget ut.

Träningen då? ja, i veckan var det bara två träningstillfällen, knappt två timmars träning skrapade jag ihop. Istället för träning har jag dock haft fullt upp med annat, som att måla hus och släpa skräp från gården och annat som har krävt min kropps aktivitet. vardagsmotion är fantastisk.

Och ännu en del i att må bra och sådär, är sömn. Så nu är det slut med sent häng fram tv:n/datorn. I säng i säng! Nästa vecka bjuder på många spännande grejer. Bland annat uppropet till skolan, psykologlinjen, here I come!

(Åh, jag älskar livet!)

Annonser

Något att bära med sig:

augusti 23, 2010

”Many fine things can be made in a day if you don’t always make that day tomorrow”

Ett enda ord: WOW!

augusti 22, 2010

När jag gick från träningen idag skickade jag ett sms i stil med detta ”Känsla efter träningen: Jag älskar livet, dig och allt!”. Det smset kan lite förklara dagens träningspass. Fatima Ekekrantz ledde ett tufft pass med fullt ös från början till slut, ett av de bättre boxpass jag har varit på. Vissa kanske minns min besvikelse när jag körde box på SATS för ett bra tag sedan? Det här var något helt annat. Det här kan nästan mäta sig med drömpasset på landet.

Det här var så himla roligt och så jävla jobbigt rent ut sagt. 75 minuter av rent endorfinpåslag och hög puls, mjölksyra, ren och skär träningsglädje och svett. Dte rann svett om mig hela passet. Oavsett omjag var mitshållare eller fick köra hårt så rann det om mig. Efetråt var min tröja som en trasa. I like!

Har ni tid och möjlighet, så kan jag verkligen rekommendera det här passet. Halv sex, söndagar, Fridhemsplan. Be there! Jag ska absolut försöka göra det till en vana. Bästa påminnelse idag: jag älskar träning och några månaders halvträning har inte gjort mig till en soffpotatis. Det finns fortfarande krut i de här gamla musklerna!

Tid: 75 min
Maxpuls: 193, 95%
Snittpuls: 169, 83%
Kaloriförbrukning: 1060


Svettig och hög efter passet.

Svettig tröja.

Jag orkade inte släpa mig många kvarter efteråt för middag med världens finaste lillasyster, så det blev en väldigt trevlig middag på Roppongi, det kändes som om magen hade ett hål och jag hade kunnat äta hur mycket sushi som helst. Men det fick räcka med den här väldigt goda tallriken. Sa jagatt jag älskar sushi? Att jag älskar Stockholm? Att jag älskar träning?

Sa jag att jag älskar LIVET?

Kommer jag överleva?

augusti 22, 2010

En timme innan det blir 75 min box på SATS Fridhemsplan. Det ska verkligen bli jätteroligt, samtidigt så känner jag mig en aning nervös. Kommer jag överleva? Förmodligen, men det kommer med största sannolikhet kännas att sommaren har varit lite halvslö.

Sista rycket.

augusti 22, 2010

Jag har inte fått in så många bidrag till tävlingen än, så det finns stora chanser att knipa en finalplats och ha chensen att vinna ett komplett löparset; skor, tights, topp och jacka..

Ta en bild på dina skor och skriv en liten berättelse till, på max 100 ord och maila det till atatranakampa@hotmail.com

Själv har jag avnjutit en fantastisk Stockholm-frukost och ska iväg och fixa lite grejer. Känner mig nykär i stan!

Skäl att älska Stockholm, 2.

augusti 21, 2010

Vad jag älskar att vara tillbaka i Stockholm.

augusti 21, 2010

Ni vet var ni hittar mig imorgon halv sex.

Gårdagens mat.

augusti 21, 2010


Köttfärsbiff med sallad (potatisen åt jag aldrig upp)

Stekt torsk med sallad och blomkålsmos (sjukt gott!)

Efterrätt!

Något litet att fira.

augusti 21, 2010

Nu går jag och lägger mig efter en lång och produktiv dag. Det bästa med den här dagen är att vi nu kan fira att alla ston har blivit dräktiga (mot alla odds) och att det kommer fyra små föl nästa år.

Det är fullt av glädje i bröstet.
Hösten kunde inte kommit med bättre besked.
Nu är jag redo att lämna landet för Stockholm.


Fyra sådana här små nästa år.

Sista rycket på landet.

augusti 20, 2010

Imorgon säger min almanacka att det är dags att åka till Stockholm. Hurra för det! Och vid gott väder säger den även att jag ska hoppa fallskärm, men det vågar jag knappt tro, efter alla gånger det där fallskärmshoppet blivit framflyttat.

Nu är det alltså sista rycket här ute. Vi har ett hus som ska målas klart. Vi har alla vita knutar och sånt kvar. Sen skulle man ju kunna börja titta på resten som står så fint på ”att-göra”-listan. Laga staket, röja med röjsåg och sånt där roligt. När man bor på en hästgård finns det inget slut på saker som behöver göras.

Idag känner jag mig sådär spralligt glad och nästan euforisk över livet. Livet är underbart. Solen skiner utomhus, höstvindarna hälsar på och gör luften sådär krispigt frisk. Jag älskar det! Jag älskar hösten. Även om den inte är här riktigt än, så älskar jag känslan av att den är på väg. Med förändring och med nya tag. Och igår tog jag dessutom ett beslut som jag tror kan ha del i att jag känner mig såhär euforisk.

Jag ska börja springa igen. Men, jag ska vara jätteförsiktig. Börja väldigt ödmjukt. Öka tid och distans väldigt väldigt försiktigt. Hela tiden tänka på foten i första hand och inte på pannbenet. Inga personbästan, inget tempofokus. Bara vänja in och känna av foten. Börja med en-kilometers rundor. Verkligen go back to basic.

Sen att det är helt sjukt att man kan känna eufori av att börja springa igen, ja, det är ju märkligt..


Vacker sensomarkväll.

I höst kanske det vore dags?

augusti 19, 2010

Jag funderade på NMT redan i höstas. Men sen hade jag tusen olika ursäkter till varför det inte blev av.

Kanske är dags att bita ihop och våga? (Jag är mest nervös över att komma dit själv, så feg!)
Det finns ju till och med NMT Rookie under hösten.
Ingen som är sugen på att bita tag i det här med mig? Verkar ju sjukt roligt!

Mental träning?

augusti 19, 2010

Jag snackar ju alltid om att man inte bara kan ändra hur man tränar och äter, om man inte ändrar hur man tänker och känner, för att få en hållbar viktnedgång.

Som på ren impuls köpte jag den här CD-boken för någon dag sedan. Jag är inte  självhjälps-typen och har sällan tålamodet att läsa liknande böcker från pärm-till-pärm. En ljudbok är för mig det optimala. Så jag tänkte helt enkelt lyssna på vad denne man har att säga. Kanske är det helt åt skogen, men förhoppningsvis kanske han har något jag kan ta med mig. Då har jag dessutom levt lite som jag lär. Tränat skallen och inte bara kroppen.

Såhär står det om boken på Adlibris. Hans fyra regler låter förövrigt precis som det jag försöker anamma.

Paul McKenna har utvecklat ett effektivt viktnedgångsrecept – ett nytt sätt att sluta äta för mycket, få kontroll över suget och bli motiverad att röra på sig. Som den hypnotisör han är omprogrammerar han dina tankar, din inställning och dina uppfattningar kring dig själv, din hälsa och mat och hjälper dig att ta kontroll över hur du äter och gå ner i vikt för alltid.Paul McKennas 4 regler

Ät när du är hungrig

Ät det du vill ha – inte det du tror att du borde äta

Ät medvetet – njut av varje tugga

Sluta äta när du känner dig mätt

Jag återkommer med en recension.

Kroppen ska förövrigt få rastas på en cykel idag tänkte jag. Varför testa något nytt? Det verkar som om jag gillar rutiner. Minst sagt.

110 mil senare..

augusti 19, 2010

..är vi hemma igen i ett enda stort regnoväder.

Sista spurten på landet blir det i dagarna, innan jag får återse mitt älskade Stockholm. Det blev tråkigt nog varken något IKSU eller någon hinderbana idag, då den stora huvudvärken slog till strax innan lunch och bedövade mig för resten av dagen.

Men då jag snart blir stolt gudmor till en liten krabat som kommer husera uppe i norr, så kommer jag återvända. Och eftersom så många verkar hålla hus i Umeå-trakterna, så tycker jag att vi tar en dejt på just IKSU eller hinderbanan (eller både och kanske). Vad säger ni?


Bäbisen viskar redan hemligheter i gudmors öra. Gäller att vara med från början..

Umeå.

augusti 18, 2010

Vi är på besök uppe i norr och ser Umeå från stadens bästa sida. Solsken och sommarväder (hemma spöregnar det). Det är vackert här uppe!

Vi borde egentligen åka hem i tid så vi slipper sen nattkörning hem, men det finns andra saker som lockar här uppe, förutom att umgås med mina fina vänner då såklart. Iksu, nordens största träningsanläggning ligger bara någon kilometer bort och igår blev jag även tipsad om en hinderbana här i Umeå som tydligen ska vara både rolig och tuff. Så mycket man vill göra, så lite tid.

Angående något helt annat, bidragen till tävlingen har blygsamt börjat droppa in. Jag har dock fått frågor kring deltagande vid finalen där jag kommit med lite felinformation, givetvis kan man vara med i tävlingen, utan att behöva delta personligen på finalen i Stockholm om man blir en av de tre finalisterna. Alltså, läsare över hela landet kan vara med. Blir man en av finalisterna, så är man hjärtligt välkommen att komma med, men man måste givetvis inte. Så, skicka in era bidrag, det finns en fin vinst i potten! Jag vill ha in fler bidrag!
Maila bilden och din berättelse på max 100 ord till atatranakampa@hotmail.com


Tävla tävla tävla!

augusti 17, 2010

Glöm inte att tävla och vinn en hel löparoutfit!
Läs mer här.