Utvärdering av vecka 17.

Oj, ja, vad ska vi säga om vecka 17?
Den här veckan har jag fört ett personligt krig mot mig själv. Motivationen har varit dålig, likaså inspirationen.

Situationen har inte varit optimal, halva veckan på cancerklinik med min mormor  (buffé till lunch och middag) och andra halvan bland julbord på landet. Kanske säger den meningen ovan allt.  Kanske behöve rjag inte ursäkta mig för att det har gått som det har gått, under förutsättningarna som varit. Kanske hade det kunna varit mycket värre. Jag har ändå fått ihop 4,5 timmars träning fördelat på fyra (tre..) dagar. Det hade kunnat varit värre.

Vågen kommer visa plus imorgon, men det tar vi då. Jag ger inte upp och jag är inte misslyckad, bara för det.

Måndag: Löpning 30 min, Promenad 30 min

Tisdag: VILA

Onsdag: VILA

Torsdag: Crosstrainer, 60 min, Motionscykel 20 min

Fredag: Spinning, 45 min, Shape, 55 min

Lördag: Promenad 30 min, Ridning

Söndag: VILA

Det är inte synd om mig, jag gör mina egna val.

Jag inser att jag går omkring och tycker synd om mig.
Det är synd om mig för att jag har ätit för mycket, det är synd om mig för att jag inte vill träna, det är synd om mig för att jag inte kan hantera julbord, det är synd om mig för att ag åt en hel del dessert på julborden, det är synd om mig för att jag gått upp i vikt istället för att gå ner de senaste veckorna, det är synd om mig för att ”ingen förstår mig”, det är synd om mig för att jag ”alltid misslyckas i slutänden”, det är synd om mig för att ”jag alltid kommer vara tjock”, det är synd om mig för att jag är ute på landet/i Danmark och inte har tillgång till mitt gym/upplysta promenadvägar kvällstid, det är synd om mig för att jag är tjock, det är synd om mig för att jag är sugen, det är synd om mig för att ”jag inte har någon karaktär” och alla andra anledningar jag kan komma på.

Men, idag insåg jag, än en gång, att NEJ, det är INTE synd om mig. Jag gör mina egna val som jag får ta ansvar för. Okej, jag har ätit mer, okej, jag har tränat mindre, hoppat över träning och ätit godsaker. Okej, jag har småätit, okej, jag har tröstätit, okej, jag har gått upp i vikt. Men det är inte synd om mig. Jag gör mina egna val. Om jag den senaste tiden har valt destruktiva val, så är det givetvis tråkigt, men det är inte hela världen. Jag är inte värdelös. Bara för att jag gått upp lite grann, så är jag inte misslyckad, det innebär inte att ”jag alltid kommer vara tjock” eller att jag ”alltid kommer misslyckas” osv.

Så fort jag inser det, så slutar neggen, då slutar den negativa cirkeln: åh jag åt för mycket-jag tycker synd om mig själv för att jag åt för mycket-jag förklarar för mig själv att jag är värdelös-jag äter mer mat ”för jag är ju ändå redan misslyckad”.

Så, jag är bra, jag är underbar, oavsett om jag har en bra eller motig dag. Nu får jag sluta tycka synd om mig själv. Nu får jag sluta trycka ner mig själv när jag inte är ”perfekt”.

Spinning 18:30.

Så, då var det andra julbordet avklarat, låt det nu gå lång tid innan jag blir tvungen att närvara på ännu ett. Jag har inte mental styrka att klara av bufféer ännu.

Ringde mitt gamla hemgym och frågade om de har någon klass idag, cykel halv sju, en plats kvar. Som hittat!
Så, det blir träning ikväll, vilket känns väldigt bra. Även lite nervöst för jag har bar akört spinning i SATS regi, det här kanske kommer vara något helt annat?

Jag längtar efter: struktur, bra matvanor på fasta tider, SATS, en fot som är helt helt okej, motivation/inspiration.

En ridtur och en hel del ångest senare..

Ridturen var dte enda idag som verkligen varit bra, resten kände inget roligt alls.
ag har halkat in i lite gamla vanor.
Gamla ätmönster.
Det gör mig så ledsen och ger mig sådan ångest.
Har typ gått upp 3-4 kilo! (Hur fasen har det gått till?! Dte är inte diekt så att jag gffat i min chips och godis?)

Jag skriver mer om det imorgon.

Nu bjude rjag på lite bilder från ridturen idag som gick bra trots att min häst försökte dra med mig en vända, vilket även syns på en av bilderna då jag får ta i henne lite väl hårt.

Imorgon blir en bättre dag. Trots att den startar med ännu ett julbord. Efter det julbordet så ska det dröja lång tid innan jag utsätter mig för bufféer. Fy!

Redo för ridning:

Ja, jag hade egentligennigen anledning att ta de här bilderna, för hur intressant är dte att se mig posa i underställ och ridbyxor? Ansiktsuttrycket på övre bilden är ju dessutom jävligt otäckt. Dock måste jag säga att jag tycker att kroppen ser rätt bra ut. Den är snäll motmig, min kropp. Nu – ridning i decembersol!

Årets första julbord avklarat.

Jag känd emig så himla duktig på gårdagens julbord, ändå känns dte sådär halvbra dagen efter.
Trots att man tar små små portioner, så läggs den ena tallriken till den andra och snart har man ätit ett lass med allt från knäck, mimosa-sallad och rökt lammbog. Det känns som om min vikt bara ökar, istället för att minska, nu vet jag inte om det bara är mental inbillning och ett negativt synsätt frånmin sida. Men oavsett så gör det en ganska tröstlös.

Jag vill ha resultat, nu!

Det känns lagom roligt att årets andra julbord är redan på söndag, kul det ska bli att väga sig på måndag sedan, jag har ångest redan nu!

Nä, nu ska jag sluta negga och gå ut, jag är på landet igen (det är ett väldigt farande på mig) och har ute i hagen sår fem hästar och väntar på mig. Så dte blir en ridtur med vinterkänsla och sedan en långpromenad tänkte jag. Hoppas vädret håller i sig.

Hur ser er lördag ut?

Träningspass 2 för dagen avklarat.

Har man varit borta måste man ju ta igen det med besked. Först ett astidigt spinningpass och nu ett shape-pass.
Idag gick passet i ett litet högre tempo, jag tycker att dte var en aning tråkigt, för då hinne rman inte få till alla övningar riktigt så jobbiga som man vill. Benen var lite trötta efter spinningen och jag var lite trött av den tidiga morgonen.

Vissa övningar var helt omöjliga, varianter av plankan, när man har fötterna på små viter och skjuter dem öve rgolvet, är helt hopplöst, jag har inte den styrkan för min tunga kropp. Men en dag!

För övrigt kändes det bra. Alltid lika roligt, tiden går fort!

Tid: 55 min
Maxpuls: 164
Snittpuls:128 63%
Kaloriförbrukning: 422

(För övrigt så kommer jag inte in på funbeat. Någon annan som har samma problem?)

Det där, mina vänner, var ett sjukt bra spinningpass!

Det är sådan skillnad på på pass och pass, jag har sagt det förr och jag säger det igen.
Morgonens spinningpass var helt perfekt. Inte bara för att jag kände att jag hade ord och var peppad att ge järnet hela passet, utan även för att passet var upplagt superbra, med lite variation som gjorde att tiden gick snabbt. Stora delar av passet hade jag riktigt hög puls. Min inställning var positi och jag hade ingen handbroms i för att ”spara mig till ännu jobbigare låtare”. Jag öste på från start och kroppen hängde på, fantatsisk känsla.

Passet var som sagt mycket bra upplagt och får ni chansen, ni SATSare i Stockholm, att gå på cykelklass för Åsa Aldingsson, gör det! Det hade för min del kunnat varit längre, även om jag flåsade some n blåsbälg de sista 10 minutrarna med en puls som på hela sista låten låg över 180.

Tid: 45 min
Maxpuls: 188 (yes!)
Snittpuls: 161, 79%
Kaloriförbrukning: 540

Morgonstund och allt det där..

.. känner mig som en levande död. Får se hur jag känner mig efter spinningen..

Godmorgon!

Äntligen något annat än vegetarisk buffé!

SUSHI! Åh. Jag älskar sushi.

Äntligen tillbaka på mitt älskade gym!

Den där känslan, när man öppnar dörren till gymmet, går uppför trapporna, säger hej i receptionen (där min PT för ovanlighets skull stod, han brukar aldrig jobba i receptionen) och slänger in väskan i skåpet, den har jag saknat!

Jag hade inte riktigt fokus för att köra ett långt pass, med tankarna på min syster som samtidigt opererades. Inte heller fokus nog för att köra styrketräning. Så dte fick bli lite crosstrainer. Enkelt och bra, bara att jobba på och inte behöva tänka så mycket.

Jag hade tänkt köra 30 minuter crosstarner och sen 30 min av något annat, men dte blev en timme på crossen ochja körd eintrevaller med två minuter med puls över 170 var åttonde minut, för att faktiskt göra det lite ansträngande.

Tid: 60 min
Maxpuls: 184
Snittpuls: 162
Kaloriförbrukning: 733

Sen, för att varva ner, satt ejag mig på en av cyklarna och cyklade långsamt med en tidning som jag lusläste.
Tid: 20 min
Maxpuls: 143
Snittpuls: 128
Kaloriförbrukning: 155

När jag gick hem från gymmet så kändes kroppen glad, svettig och lugn. Härligt!

Ändrade planer.

Syster rullades in för operation nu på en gång och mamma är där med henne.
Hon ville att jag skulle komma imorgon istället. Då är bara frågan, vad jag göra istället?
Jag känner längtan efter att göra något, röra på mig.
Men jag känner mig helt oförmögen till att bestämma mig för vad jag ska göra. Ute är det givetvis mörkt och kallt.

Springa? Åka till gymmet? Gå på ett pass? Cykla?

En sak är säker, kvart i sju imorgonbitti blir det spinning!

Från det ena sjukhuset, till det andra.

Herregud vad folk är sjuka!

Från att ha spenderat 5 dagar med mormor på cancerkliniken i Danmark, kommer jag hem och får höra att min lillasyster ligge rinne på st Görans och ska sövas och operera. Det är inget allvarligt, men ändå, han är bara 17 och tycker dte känns väldigt obehagligt. Stackars liten!

Så nu ska jag hoppa på cykeln och ta mig dit med blixtens hastighet, jag kom precis hem från Arlanda.
Är det inte det ena, så är det, det andra.

Imorgon kanske jag hinner känna att det är skönt att vara hemma igen.

Dagens utmaning – check.

Inga extra portioner. Yes.
Imorgon åker jag tillbaka till Sverige och jag har tagit de här senaste två dagarna till att vila vad allt som träning och fysisk aktivitet heter.

Jag tror kroppen behövde det och nu börjar jag längta efter träning igen. Jag börjar planera hur jag ska få ihop det resten av veckan, vad jag ska träna, hur jag ska träna etc. Bra saker är att jag har blivit ljusare under ögonen, där jag tidigare varit en aning mörk. Jag är även mindre täppt i näsan nattetid. Jag har till och från varit nära att få näsblod också, vilket även det känns bättre.

Kroppen behöver repa sig ibland när man tränar intensivt, man får inte glömma det. Skulle det visa sig att det här inte räcker, då får den väl en hel vilovecka, inte värre med det.

Det har varit som ett vilohem för kroppen, men ganska mentalt ansträngande, eftersom det är ingen semester att vara på cancerklinik direkt. Det ska bli så skönt att komma hem!

Utse årets träningsblogg 2009

Förstora

Nu är det dags att nominera sin favoritträningsblogg 2009. Jag har flera favoriter men har inte riktigt bestämt mig för vilken jag ska rösta på. Gå in på Cosmopolitan och nominera den ni vill ska vinna det fina priset på träningskläder från Reebook, samt äran. Nominera er själva eller någon annan. Gör det här!