Jag älskar ju träningen.

Ibland glömmer jag bort det och får för mig att det bara är jobbigt och tungt att träna. Jag drar mig och viiill inte gå till gymmet. Det märkliga är att när jag väl kommer dit sedan, så är det nästan alltid med ett stort leende jag går därifrån. Hur kan det vara så svårt att komma ihåg?

Nog för att jag missade löpcirkeln imorse, men jag hade också bokat in en timmes PT vid lunch och den tänkte jag inte missa. Vi körde ett liknande pass som förra veckan. Enbart styrka och fokus på rygg, bröst, triceps och mage. Det var roligt, svettigt och  utmanande, då vissa bröstövningar gjordes extra tunga genom att vi gjorde den på balansboll, med bara överdelen av skulderbladen på bollen. Det tyckte min kropp tydligen var sjukt jobbigt. Fråga mig inte varför. Mina svagheter – bröst och axlar gör sig ständigt påminda. Ska bli sjukt stark även i de muskelgrupperna. Punkt.

Ibland kan styrketräning vara så oerhört roligt. Det var en sån dag och jag försöker hålla mitt löfte till min PT om att vara på lite bättre humör varje gång vi ses. Det hjälper.

Tid: 50 min
Maxpuls: 163, 80%
Snittpuls: 116, 57%
Kaloriförbrukning: 325

Energigivande morgonträning.

När jag kom till Sats mindes jag plötsligt mitt löfte gentemot min PT (som han förmodligen dock inte mindes).
Sist vi tränade ochjag var allmänt grinig och gnällig lovade jag ju att jag skulle vara på gott humör och peppad till tänderna nästa pass.
Nästa pass infann sg alltså idag och det var bara att trolla fram ett strålande gott humör, energi och sudda bort ordet ”nje” ur mitt vokabulär.

Är ni förvånade över att morgonens pass var både jätteroligt och gick hur bra som helst? Förmodligen inte.

Vi började bra med att köra dips och chins. Jag är inte tillräckligt stark för att orka min egen kroppsvikt i någon utav övningarna, långt ifrån. Förmodligen är jag snarare svag i de två övningarna, men idag fick jag kvitto på att det utan tvekan har gått framåt. När vi började köra både chins och dips i höstas fick vi använda oss utav maskinens högsta hjälpvikt, vilket var närapå hundra kilo. Det innebar att jag bara lyfte ca 20 kilo..

Idag klarade jag ett antal reps både på chins och dips, med 54 kg hjälp. Dvs, om vi räknar på måndagens vikt, så lyfte jag själv upp 54 kg. Vilken skillnad va? Hade jag varit en väldigt liten tjej, så hade jag alltså orkat göra övningarna med min egen kroppsvikt (det gäller att tänka positivt..haha), kan bara tänka mig hur resultatet skulle sett ut om chins och dips hade varit övningar jag stenhårt tränat på.

Hela passet flöt på med fokus på rygg, triceps och mage. Det var roligt, jag var glad, jag svettades och min PT verkade på ett strålande humör. Helt underbart!

En seger, om än en liten sådan.

Idag när det var dags för träning så var inte med på noterna.
Oavsett vad min kropp ville eller inte ville, så ville inte jag dte allra minsta träna. Jag komme rinte ihåg när jag sist kände mig så oerhört less över att behöva gå till gymmet. Träningsglädje? Nowhere to be seen.

Jag som vet att träning är roligt, att träning ska vara roligt (om än tuff och svinigt jobbig också) tycker inte om att tvinga mig när jag faktiskt så tydligt inte vill. Jag hade nog känt mig nöjdare om jag inte haft tid med min PT, för då hade jag ju kunnat ”leka” lite i gymmet, bara göra något som inte kräver så mycket utav mig, men som ändå får mig att komma igång. Men helst av allt ville jag bara slippa.

Tårarna rann (det har varit mycket sånt på sista tiden, herreguuud vilka mood-swings!) och jag velade mellan att avboka och att gå. Tog mig till slut dit. Bad om ursäkt till min PT som verkligen har fått jobba i motvind några gånger med mig nu. Han log bara och sa att vi helt enkelt skulle göra något vi inte brukar öra. Vi körde en timme styrketräning, enbart i gymmets äldre och mer udda maskiner. De som jag aldrig testat förut. Så det hela blev mer som en lek. Vissa maskiner var i stort sett lika svåra att sätta sig i och förstå hur de skulle fungera, som att väl utföra rörelsen.

Lovade att vara utvilad, pigg och glad till nästa pass. Gick ifrån gymmet, gladare än när jag gick dit. Men framförallt var jag nöjd med att jag gick dit, trots mitt motstånd och gjorde det jag skulle.

Morgonträning med ömmande muskler.

Ingen rast och ingen ro. Men framförallt, ingen vila. Imorse ringde klockan på tok för tidigt och min kropp var inte helt nöjd med det. Jag kände mig ganska oinkännande gentemot den då jag trött cyklade till gymmet, inte alls sugen på en dejt med min PT, men ibland planerar man lite halvdåligt. Ibland blir det lite drygt 7 timmars träning på fyra dagar.

Att gå till gymmet med en inställning att man är trött, borde vila och inte känner sig sugen på att träna är inte särskilt smart. Negativa tankar skapar ju inget konstruktivt direkt och om jag trodde att jag hjälpte mig själv genom att sura, så hade jag fel.

Som tur var så hade jag dagen till ära min PT som hade gott humör åt oss båda. Vi fokuserade på överkroppsstyrka. Roligt är att jag blivit betydligt starkare i både dipps och chins. Vikten som vi körde på som max i höstas använde vi idag som uppvärmning. Det går framåt gott folk, även om jag har mitt huvud någon annanstans just nu. Mer nedstucket i sanden, än fokuserat på målet. Jag återkommer om det. Kan bli känslosamt. annars så var passet idag bra. Jag har träningsvärk överallt från både helgens träningsmarathon och gårdagens löpning. Öm och stel, mina lår är inte att leka med kan jag bara meddela. Och efter dagens pass kommer jag förmodligen inte kunna skratta på flera dagar med tanke på vilken svidande kontakt vi hittade där.

Styrketräning på morgonkvisten.

Jag bestämde mig för att vara lite färgglad idag och drog på mig ett par rosa byxor från Peak och en lila tröja från Nike. Piggt och glatt på morgonkvisten. Perfekt. Kände mig riktigt peppad och laddad inför styrketräningen med min PT och passet var helt perfekt. Vi lät benen vara och körde igenom överkroppen ordentligt. Kommer förmodligen ha lite träningsvärk imorgon, är ju något stel i benen sen igår. Imorgon kommer jag förmodligen vara mer som en stel michelingubbe.

Tid: 50 min
Maxpuls: 159, 78%
Snittpuls: 118, 58%
Kaloriförbrukning: 332

Premiär för i år för cykel t/r till gymmet. Superskönt!

Krypa ut från gymmet var det ja..

Herregud vad jag älskar min PT!
Idag lyckades han med konststycket att köra slut på mig men ändå samtidigt få mig att känna att jag välkomnade tyngre utmaningar. ”Hästen” kan man säga var dagens tema. Han inte bara höll emot allt vad han orkade bitvis, han smackade på mig!

Jag fick värma upp med 5 minuters hopprep och sen var det fullt ös hela timmen. Benböjshopp, sparkar,  höga knän, kettlebells inspirerade övningar, burpees, komplexen, dips osv. och hela tiden den där jäkla ”hästen” för att hålla pulsen upp och kroppen fylld av mjölksyra. Härligt!

Ett roligt, svettigt och tungt pass. Jag var helt mör efteråt.
Tid: 60 min
Maxpuls: 186, 92%
Snittpuls: 161, 79%
Kaloriförbrukning: 735

Satte mig på en motionscykel och trampade ur och läste ut boken jag läst sista tiden. (Kan förövrigt verkligen rekommendera den, Dödergök med Katarina Wennstam). Det var skönt att låta benen rulla lite, med ganska låg puls och få läsa klart de sista hundra sidorna.

Tid: 50 min
Sträcka: 19,5 km
Maxpuls:  134, 66%
Snittpuls: 123, 61%
Kaloriförbrukning: 385

Så, med det här passet kan jag bocka av 5 minuters hopprep, 56 hopp, ett pass längre än 60 min, 19,5 km och1 minut höga knän från 20DU. Äntligen händer det något där!

En underbar start på träningsveckan, som förmodligen kommer få en fantastisk final på Blogger Boot Camp i helgen! (Åh jag längtar!! Dessutom vet jag att en del som är här inne och läser också ska dit, ska bli roligt att träffa er!)

Dags för en dust med min PT.

Enligt sms:et jag precis fick ska han köra så hårt med mig att jag inte ens ska orka krypa ut.
Skräckblandad förtjusning.

Kul. Är laddad.

”Hästen”, burpees, boxning, crunches, bänkpress..osv.

Idag var min PT väldigt kreativ. Han plockade övningar från lite här och där och satte ihop ett roligt pass av. Men jag undrar, tycker han att jag ska känna mig lagomt uppvärmd efter 5 minuters hopprep? Jag blir ju helt slut. Är det bara jag som har problem med att inte öka takten på hoppen till något absurdum, tillslut hinner man inte med och trasslar in sig i det där förbaskade hopprepet. Stor vånda varje gång. Jag kan meddela er att 5 minuter är mycket jobbigare än det låter. När jag får ”värma upp”, med det så vet jag att det bådar för ett tufft pass.

Och det blev det, fast det gick som i vågor. Idag fick jag varva tunga övningar, såsom ”hästen”, (han kallar den för det, vet inte vad den heter på riktigt?) när man har ett band runt höften och en PT i andra änden. Man får luta sig frammåt och ska springa framåt med korta snabba steg, dessvärre drar den där jäkla PT:n så förbaskat i en, att man får jobba i sjuk ”motvind” = en riktig killer. Den varvades med långsamma crunches på boll. Riktigt långsamma och de tog oväntat bra. Sen var det en hel del box. Jag älskar box! Men sparkar när benen redan är rätt trötta är sjukt svårt, man kan liksom inte öka tempot och pulsen ligger där den ligger och skvaplar någonstans runt 80%, när man vill köra minst 90%.

Givetvis petade han in burpees också. Tre set om 10 hopp + raka slag mellan varje. Man börjar ju få vana på dem, MEN, inte blir de mindre jobbiga för det. Sista setet fick jag göra 12 stycken. 7 stycken funkar fint, men alla efter det är plågsamma.

Jag är riktigt nöjd med mig själv och min insats på dagens pass. Det var roligt, jobbigt, omväxlande och svettigt.

Tid: 50 min
Maxpuls: 180, 89%
Snittpuls: 147, 72%
Kaloriförbrukning: 559

Jag hade på mig mitt andra par nya skor, mina Asics gel Kayano och jag ville känna på dem lite på ett löpband också. Men, jag hade tisdagens håll i färskt minne och var inte helt entusiastisk. Hopapde dock upp på löpbandet, med ett löfte att hålla tempot lågt och bara ha kul. Det var roligt! Med Biggest Loser på tv, fick jag mig själv att köra 25, istället för 20 minuter och efter knappt tio minuter, var tempot betydligt högre än vad jag hade tänkt. På slutet sprang jag på rätt fint. Glad glad. Kändes kanonbra.

Tid: 25 min
Sträcka: 3,6 km
Tempo: 6:57 min/km
Hastighet: 8.64 km/h
Maxpuls: 185, 91%
Snittpuls: 166, 82%
Kaloriförbrukning: 351

Avslutade med 15 minuter på en motionscykel, samtidigt som jag försökte lära mig allt om vad som händer i örat/hjärnan när vi hör ljud. Tentan imorgon kommer kännas så rolig. Not.
Men träningen känns bra iaf, man får glädja sig över det lilla.

”Inga hopp” blev 43 burpees.

Kanske inte den mest smickrande bilden, men ändå.

Oavsett vad jag skrev i mitt inlägg tidigare om att jag skulel välkomna alla övningar min PT gav mig idag, så bad jag honom om ett ”roligt pass utan några hopp”. Jaja, hopp är säkert bra, men jag tycker inte att de är roliga, jag tycker att de är vråljobbiga = jag är inte så oerhört bra på dem = mindre kul för den prestationsinriktade. Haha. Idag ville jag liksom mest bara ha kul och inte vara supereffektiv och inte heller behöva hämta kraft hela vägen inifrån för att motivera mig själv att köra mitt max.

Min PT brukar dock kunna vara lite jävlig och jag veet att när jag specifikt ber att få slippa något, så lyckas han likförbannat peta in det i passet och le glatt under tiden.

Men idag började det hela bra. Jag fick slåss, jag älskar att slåss. Det var raka slag, krokar, uppercuts, sparkar, armbågar, höga sparkar, snabba sparkar osv. Jag fick springa med honom släpandes efter mig, jag fick göra höga knän uppför scenkanten i gruppträningssalen, jag fick göra många jobbiga magövningar, jag fick göra allt i en enda röra med hög puls och med lite vila. Det är sånt jag älskar min PT för.

Sen gav han  mig minen, den där som säger att han är på väg att beordra mig att göra något som han vet att jag inte vill göra. Han höll upp sina händer framför sig. Sa bara ”fyra slag” och jag behövde ingen som helst vidare instruktion. Det här är en övning som har förföljt mig sedan jag började träna med honom. Jag har fått utstå den i gymmet mellan styrkeövningar, plågats i den under flera minuter i sträck, tillsammans med flera andra, på crosstrainingspassen med honom. Ja, givetvis handlar det om burpees.

När jag gav honom blicken ”Jag hatar dig för det här” log han glatt, smällde ihop mitsarna han höll i händerna och upprepade ”fyra slag!”. Sne var det fyra omgångar om en minut, med vila i vaggan. Ni vet när man ska sitta bakåtlutad med fötterna lyfta från marken och vagga en vikt  händerna från ena sidan till andra? Fyra raka slag, 1 burpee, fyra raka slag, 1 burpee (heter det förresten 2 burpees, 1 burpee?), osv i en minut. Först minuten hann jag 10 stycken, andra minuten 11, tredje minuten 12, fjärde minuten 10. 43 stycken också. Och de som inte var god teknik på räknades inte. ÅH vad jobbigt det var. Men jag är ändå glad, såhär i efterhand, att jag gjorde det. Det är bra att bita ihop lite ibland och inse att saker oftare är jobbigare i tanken och känns värre när man föreställer sig dem, än vad de egentligen är.

Tid: 55 min
Maxpuls: 181, 89%
Snittpuls: 152, 75 %
Kaloriförbrukning: 619

Efteråt var min plan att springa lite så jag hoppade upp på ett löpband, klickade fram en schysst tv-kanal och kickstartade fötterna. Dock så infann sig en ovanlighet efter en dryg kilometer. Håll. Jag får väl aldrig håll? Varför får man det överhuvudtaget? Någon som vet? Så, efter två kilometer fick jag ge mig, saktade ner tempot, höjde lutningen till typ 7 % och knatade på en kilometer till. Svettig och nöjd hoppade jag sen in i duschen.

Löpningen:
Tid: 14:30 min
Sträcka: 2 km
Tempo: 7:15 min/km
Hastighet: 8.28 km/h
Maxpuls: 173, 85%
Snittpuls: 159, 78 %
Kaloriförbrukning: 184

Promenaden:
Tid: 10 min
Sträcka: 1 km
Maxpuls: 173, 85%
Snittpuls: 153, 75 %
Kaloriförbrukning: 118

Mina fina Mizuno som jag trivs bättre och bättre i.

WOW, vilket pass!

Åh, idag var en sån där dag då huvudet verkligen var på plats, kroppen var pigg och passet min PT pusslade iop var tufft och roligt! Förr körde vi nästan alltid boxning/hög puls övningar med litet inslag av funktionell styrketräning, på sista tiden har vi nästan enbart fokuserat på styrka. Så idag var jag sugen på lite tuff puls igen, jag älskar ju boxningen och det gör min PT med, gammal boxare som han är.

Vad sägs om att starta passet med fem minuters hopprep? Så jobbigt, att hoppa är verkligen min svaghet. Dte gör mig trött på en gång. Sen körde vi på med intervallliknaande övningar, som att springa frammåtlutad med ett brett band runt magen och dra min PT hängandes i hasorna, sjukt jobbigt, för att sedan direkt köra enminut snabba slag. Fyra omgångar. Eller tio höga slag, tio höga knän och tio upphopp, i tre minuter i sträck. Eller snabba sparkar, 2 på varje sida, i två minuter i sträck, 4 omgångar. Osv. Svetten bara rann och leendet var stort. Så himla roligt!

Tid: 60 min
Maxpuls: 182, 90%
Snittpuls: 152, 75%
Kaloriförbrukning: 673

Efter passet bestämde jag mig för att testa mina nya Mizunos på ett löpband. De kändes väldigt bra! Jaghade tänkt att bara jogga av lite lätt i 10 minuter, men med mitt pannben så ökades hastigheten gradvis och längden utökades till 25 minuter. Svettigt!

Tid: 25 min
Sträcka: 3,5 km
Tempo: 6:57 min/km
Hastighet: 8.64 km/h
Maxpuls: 195, 96%
Snittpuls: 150, 74%
Kaloriförbrukning: 293

För att varva ner blev dte tio minuter på en cykel också, sen känd ejag mig väldigt nöjd och glad med dagen och gick svettig hem.

Träning när man kanske borde vilat.

Jag visste redan igår att måndag, dvs idag, förmodligen skulle passa bäst som vilodag. Eftersom passet igår körde fullkomligt slut på mig så hade nog kroppen varit glad om den hade fått sin välförtjänta vila idag.

Nu var ju inte planen sådan, då jag redan hade bokat in ett pass med min PT och det var för sent för att boka av. Då får man göra det bästa av situationen. Fokusera på de få muskelgrupper som inte fick storstryk igår. Rygg, biceps och mage. Dessutom får man fokusera på teknik, inte köra så hög puls utan bara ”jogga” sig igenom passet. Min PT var oerhört förstående, men tyckte att ”Och så 10 burpees” var ett roligt skämt att ta till, jag skakade bara beslutsamt på huvudet (efter mycket vånda) och sa att det tänker jag inte göra. Haha! Min kropp fick göra tillräckligt många jävla burpees igår för att räcka flera dagar framöver, tack så mycket.

Värmde som vanligt upp 5 minuter i roddmaskinen och sen körde vi lugnt med olika övningar för de tre muskelgrupperna. Vi bet i musklerna från alla möjliga håll och vinklar och jag tycker mig känna styrkan i mina muskler svara. Det är som om musklerna har klivit upp ett pinnhål och börjar ha lite kraft att svara med. Underbart! Ländryggslyft i maksin som alltid varit en plåga, känns helt plötsligt lätt och det börjar nog bli dags att använd avikter och inte bara kroppsvikt. Favoritövningen enarmsrodd med hantel kändes underarmen/gripstyrkan mycket bättre. Det händer grejer.

Tid: 40 min
Maxpuls: 151, 74%
Snittpuls: 116, 57%
Kaloriförbrukning: 308

Avrundade med lugnt och fint uppmjukande för alla stela muskler på Crosstrainern.
Tid: 20 min
Maxpuls: 141, 69%
Snittpuls: 128, 63%
Kaloriförbrukning: 193

Men det bästa av allt var att jag tog mig tid att stretcha och tänja mina väldigt korta och stela benmuskler efteråt. I 20 minuter!

Veckan börjar starkt på gymmet.

Det är så kul när klockan ringer före sju och jag förbannar mig själv över att ha bokat in PT-tiden så tidigt. Vad är det för fel på att få ligga kvar i sängen och bara vara?

Sen tar det en halvtimme innan kroppen börjar inse att den är vaken, att det är helt okej att gå upp för träningens skull. Det är ju så skönt at ha det avklarat sedan och känna sig pigg inför de stundande prövningarna som dagen kan bjuda på. Glädjande nog hade mitt pulsband kommit till rätta på gymmet, hurra! Och jag fick använda min älskade pulsklocka, vad vore träning utan den?

Det var alltså PT-träning på schemat och jag värmde upp i 5 minuter i roddmaskinen, som vanligt.
Kroppen kändes lite seg, men ändå helt okej.

Vi tog ett pass styrka med fokus på armar, axlar och bröst. Mina axlar som är min svaga punkt fick jobba i alla möjliga övningar och åt alla möjliga håll. Vi använde kabelmaskin, kettlebells, balansboll och vanliga hantlar. Ibland, när han tyckte att jag svettades för lite, la han in upphopp med hantlar eller utfallsgång plus axellyft. Sjukt jobbigt.

Tid: 55 min
Maxpuls: 179, 88%
Snittpuls: 136, 67%
Kaloriförbrukning: 506

När jag för ens gångs skull inte hade bråttom iväg, avslutade jag med 30 minuter på crosstrainern. Men jävlar vad jobbigt det var idag. Tur att Mirakeldoktorerna unde underhålla mig på femman, samtidigt…

Tid: 30 min
Maxpuls: 166, 82%
Snittpuls: 158, 78%
Kaloriförbrukning: 358

Ett riktigt bra, kvalitativt pass fick den här veckan börja med. Åh, det känns underbart att det är måndag!

Ett armpass i ottan, precis vad jag behövde.

Ett nytt Nike-linne som jag älskar.

Imorse när alarmet ringde klockan sex, så hade jag inte den minsta lust att kliva upp ur sängen för att åka till gymmet. i sådana stunder känns den här livsstilen oerhört värdelös. Det ger sig dock efetr fem minuter och kroppen har fått acceptera att den har fått lämna den varma sängen där sambon fortfarand eligger och sover vidare. Det slår om och känslan av frid i tystheten är underbar. Varför är dte så sönt att vara ensam upp tidigt på morgonen? Ni snackar med tjejen nu, som hela sitt liv varit en kvällsmänniska, som haft dålig dygnsytm, sovit hela dagar omd et har gått. Sen bara svängde det. Jag är fortfarand ehellr euppe på kvällen än går upp på morgonen, men balansen är så oerhört mycket bättre ochjag blir numera trött på kvällen, före klockan tolv..

Väl på gymmet så var jag på gott humör och suget efter styrketräning vaknade till liv lite mer på riktigt. Min PT var lite fast i snökaoset, så jag värmde upp på roddmaskinen i fem minute rinnan han kom, full av energi.

Jag hade önskemål om att köra armar. Det var så oerhört roligt! Vi körde biceps hit och triceps dit. Vi fick axlarna att svida och armarna att darra. Så roligt och så skönt! Jag kunde dock inte shamponera håret i duschen efteråt för att armarna var så trötta. Åh, precis så ska träning kännas!

Tid: 51 min
Maxpuls: 176, 87%
Snittpuls: 143, 70%
Kaloriförbrukning: 506

Jag älskar att träna!

Träningsåret 2010 har nu officiellt startat!

Visst är det lite löjligt, men efter dagens pass så är det precis så jag känner. Har jag nämnt att jag älskar min PT?
Det känns som jag nu är redo att ta mig an träningsåret 2010 helhjärtat.

Min PT var oväntat snäll mot mig idag, även om han kallad emig för gnällkärring några gånger. Jag hade värmt upp i roddmaskinen i fem minute roch sen vi jag plågas med utfallsgång, upphopp med stång, armhävningar, tricepspress bakom huvudet med gummiband, baksida axel med gummiband, hantelpress, flyes, stående hantelrodd (ouff, händerna har ingen greppstyrka!), raka marklyft, sittande rodd och en jävla massa magövningar på boll. Säkert 150 reps.

Det hela tog 55 minuter, inräknat de minuterna i roddmaskinen innan.
Maxpuls: 177, 87%
Snittpuls: 142, 70%
kaloriförbrukning: 499

Ett bra pass som dock påvisade tre av mina svagheter:

• Min greppstyrka, den är inget att skryta med direkt. Som hästtjej har jag hela livet varit stark i nyporna, van att lyfta tungt och rida flera hästar om dagen. Men de senaste årens nedtrappning på den fronten har helt tydligt gjort min greppstyrka ordinär igen och den släpar efter musklerna och gör att jag kör slut på mina underarmar mycket snabbare än den tänkta muskeln för övningen.
• Mina axlar. Jag har problem med en av mina axlar, tränar jag dem för hårt triggar jag igång en muskelinflammation som jag känt av i nästan ett år. (dags för sjukgymnast kanske). och säg den överkroppsövning där axlarna inte jobbar? Det gör att i alla övningar där axlarna är inblanande måste jag vara försiktig med vikter, så att ag inte får ont i axeln = svårt att förbättra den uttänkta muskeln.
• Min stela ländrygg. Stel/svag, det är frågan. Förmodligen kan det vara lite stelt på grund av överansträngning. Det stör i gaska många övningar då ryggen helt enkelt gör ont.

Detta var vad jag gnällde om idag när han tyckte att jag var en gnällkärring, haha. 🙂
Kanske är det så att det börjar bli dags att göra något åt dessa tre problemområden. Börja med att gå till en sjukgymnast/naprapat kanske. Sen har jag ju fortfarande problem med min fot. Jag hatar att ha ont. Så, jag ska ta tag i det här ordentligt nu. Jag lovar.

Jag hittade den här bortglömda träningstoppen från Craft imorse, jag behöver mer träningskläder med färg!

Dagens pass, eller: Hur man får en stång i skallen.

Visst ska det väl alltid vara lite dramatik på gymmet?

Idag hade min PT bestämt sig för att förlänga passet lite, sådär lagom inför jul. Och jag råkade säga, i ett svagt ögonblick att ”det var länge sen vi körde ben”. Ben, varför är det så förbannat jobbigt för? Jo, för att musklerna är så stora och när det blir tungt så blir det förjävla tungt. Utfall har en förmåga att få mina ben att skaka och darra och pulsen att skena. Något så enkelt att man tar stora kliv och ”går ner på knä” typ. Hur kan det vara så jobbigt?

Nåja, jobbigt var det och vi gick igenom i stort sett hela kroppen idag.

Dock så kom det lite dramatik och spökade under passet. Jag skulle göra en variant av mina hatade burpees. Jag hade en bodypumpstång med vikter på och skulle göra upphopp med stången upp i taket och sedan ner i armhävningsställing för att gå direkt till upphopp. Tredje settet med den, väldigt jobbiga, övningen startade med att jag hoppade upp, upp med stången i taket, ner med stången – pang- rätt i skallen! Det gjorde egentligen inte så ont, det värkte till. Men när jag tränar, pulsen är hög och jag är darrig av ansträngning, så har jag ofta väldigt nära till gråten. Jag vet inte varför, har ni samma upplevelse? Så iaf, jag står där, chockad och börjar storgråta. Herregud, i efterhand kan jag ju inte annat än skratta åt det, men tänk er min PT:s reaktion, stackarn. Där stod jag med stången i båda händerna och försökte torka tårarna som vällde ut och blanades med svetten och skakade i kroppen. Det gick som tur var över snabbt. Lite dramatiskt kändes det dock. Jag slutförde settet utan några fler skador men funderade en hel del på kroppens sätt att reagera på något så chockartat som en hård stång i huvudet, samt, vad som skulle ha kunnat hänt ifall stången varit tyngre.. Usch.

Ett bra pass, med en kropp som var med på noterna, trots allt.

Uppvärmning 5 min på rodd.

Tid: 70 min
Maxpuls: 179
Snittpuls: 141, 69%
Kaloriförbrukning: 550

Varför blir den lila tröjan blå på bilden? Förövrigt tycker jag att jag ser rätt bra ut i kroppen här!