30 minuter för mig själv.

Ny färg på naglarna, inpackning och ansiktsmask.

Egentid för vecka 1 – check!

Nu ska jag sluta spamma min egen blogg och gå och lägga mig.
Godnatt alla fina människor!

Utvärdering av vecka 29 (v.9) och första veckan i MU.

Vilken vecka det har varit! En glad vecka. En bra vecka. En vecka med vänner, en vecka med god mat, en vecka med träning, en vecka med lite onyttigheter, en vecka med lite tårar, en vecka med nya vänner, en vecka med solsken, en vecka med häst, helt enkelt en vecka med fin blandning av allt det jag behöver för att må bra.

Maten har känts okej, men jag när en stor rädsla för hunger. Jag måste kolla mer på den, vad är det för farligt att vara hungrig? Det har blivit både popcorn och trerätters middagar under veckan. Inget överdrivet intag, men ändå. Träningen går ju som smort, men dte var dte där med kosten, varför är dte så svårt att styra upp den lite lite bättre? Om det vore så att jag inte ville gå ner i vikt, så är det verkligen inget fel på min kost, jag är bra grejer, hålle rmig frisk och stark. Men nu vill jag ju faktiskt ner i vikt, jag kanske måste påminna mig lite om det ibland? Tror på litet minus imorgon ändå, och som sagt, så länge det blir minus är jag glad och nöjd.

Träningen då? Jo, som sagt, den har varit strålande den här veckan!
7 timmar och 55 minuters varierad träning för hela min fina kropp. Jag behöver inte säga så mycket mer, ni hör väl att jag är nöjd med veckan va?

Måndag: VILA, Ridning

Tisdag: Promenad 15 min, 1,8 km, Motionscykel 15 min, 7 km, Styrketräning 33 min, Maxtest Burpees 37, Maxtest plankan 30 s på tå och 2 min på knä, Löpning 15 min, 2 km

Onsdag: Trappmaskin 60 min, Streetdance 55 min, Promenad 10 min, 0,8 km

Torsdag: Boxning PT-pass 60 min, Löpning 3,6 km, 25 min, Motionscykel 10 min

Fredag: VILA

Lördag: Squash 70 min

Söndag: Nike Dynamic Training 55 min, Löpning 4 km, 27 min, Armhävningar 40 st, Burpees 14 st, Plankan 2 min, Utfall 20 st, Stretch 20 min

Hur ligger jag då till i MarsUtmaningen?
Jo, det går väl helt okej, jag ligger efter i styrkeövningarna, före i antal pass och i ganska god takt med kilometrarna. Dessutom har jag testat squash, som var helt nytt för mig. (Superkul!)
6/15 träningspass
40/300 armhävningar varav 0/30 på tå
2/30 min i plankan varav 0/10 på tå
20/250 utfall
14/200 burpees
19,2 /70 km
1/ 2 nya träningspass

Hur går det för er?

Goda idéer föds i duschen.

Åh, när jag stod och schamponerade mig så kom jag på vad jag ska göra när jag når min målvikt.
Jag ska anordna fest.
En 53 kilos fest (för all akilon jag har gått ner när jag väger 80 kg). Jag ska bjuda in alla nära och kära, nya såsom gamla bekantskaper, vissa osm mer än andra har hjälpt mig på min resa.

En riktigt stor, fantastisk, fest.
Tillägnad de 53 kilon som jag sagt hej då till.

Är inte det en superbra idé?
(Kommer ni om ni får en inbjudan? )

Min första förälskelse i Mr. Löpband.

Idag gick jag med ganska tunga steg till gymmet, inte för att jag inte ville träna, nej verkligen inte. Det som tyngde mina steg var istället självtvivel. Rädsla av att inte räcka till. Jag hade bokat in mig på Nike Dynamic Training och samma känsla som jag hade före första gången jag skulle köra samma pass. Tvivel på mig själv och min förmåga. Tvivel får mig genast att försöka hitta på ursäter för att slippa. Det är tur att jag har en väldigt målmedveten inre röst som inte godtar några ursäkter eller något tvivel.

Varför tvivlar jag för? Det där gjorde jag ju hur bra som helst. Genom hela passet var jag stark och höll tt högt tempo. Jag var en stolthet för mig själv. (Kan man ens säga så?)

Passet kändes inte ritkigt lika jobbigt som förra gången, men visst är det jobbigt, inte tu talt om saken. Pulsen hålls hög hela tiden och svetten bara rinner.
Tid: 55 min
Maxpuls: 186
Snittpuls: 165, 81%
Kaloriförbrukning: 620

Jag kände mig inte helt färdig på gymmet dock. Mina steg ledde mig oväntat mot ett av löpbanden. Gå ur lite mjölksyra ur benen. Tänkte jag först. Knappade in 4 km, so måldistans och började gå, för att ganska snabbt öka till löptempo. Sen bara nötte det på, benen kändes förvånansvärt pigga och starka, pulsne höll sig lugn, trots att tempot var rätt högt, för mig. Jag hade nog inte tänkt att jag skulle springa hela vägen, men helt plötsligt kom den över mig, känslan. Jag kände mig fånig som log stort samtidigt som svetten rann. Runners High. Den mytomspunna, omtalade, fantastiska känslan. Jag längde lite på steget, ökade tempot, kände mig stark och snabb. Och imponerad av mig själv! Jag var en superkvinna,som var ostoppbar, vars fötter knappt nuddade löpbandet och bara flög fram. Fantastisk känsla! För första gången någonsin kändes jag och löpbandet som en perfect match.
Tid: 27 min
Sträcka: 4 km
Tempo: 6:45 min/km
Hastighet: 8.89 km/h
Maxpuls: 182, 90%
Snittpuls:166, 82%
Kaloriförbrukning: 398

Såhär glad är jag efter mitt livs första löpbands-förälskelse.

Jag har inte glömt bort MU, no way.
Jag har bara skjutit lite på alla övningar och när det ändå gick så bra, var det väl bara att avsluta med lite armhävningar och plankan.
2 min i plankan på knä
40 armhävningar på knä
20 Utfall
14 burpees (fy fan vad jobbiga de är..)

För att vara extra snäll mot min kropp belönade jag de med 20 minuters stretchning efteråt. Lycka!

Ser ni, vilket höjdarpass det blev idag? Är så oerhört stolt över mig!

Belöningar – update.

Igår började jag fundera över mina belöningar och delmål. Jag har helt glömt bort att ge mig själv mina belöingar! Katastrof!
Jag har två belöningar att hämta ut, en aromamassage och en bryn/frans färgning plus manikyr.
Såhär får det inte gå till, ska jag ha delmål och belöningar ska jag ju givetvis följa dem.

Jag har även flera delmål utan någon planerad belöning och det börjar ju närma sig, även om det gått minst sagt långsamt senaste veckorna. Små små steg. Från vägningen i måndags har jag två kilo kvar till nästa delmål och alltså, mius 30 kg, och endast 5 kg ner till 100. Det är ju helt galet!

Delmål 1 – 115 kg. – nya träningskläder
Delmål 2 – BMI under 35 – 113 kg (-20 kg!) – Massage
Delmål 3 – 110 kg – Frans och brynfärgning + manikyr
Delmål 4 – BMI under 33 – 107 kg – Aromamassage
Delmål 5 – 103 kg (-30 kg!) –  Sminkning på Make Up Store
Delmål 6 – under 100 kilo! STOR BELÖNING! – Resa någonstans en vecka!
Delmål 7 – BMI under 30 – 97 kg – Aromamassage
Delmål 8 – 95 kg –
Delmål 9 – 93 kg (-40 kg!)  –
Delmål 10 – 90 kg – Weekend någonstans
Delmål 11 – 86 kg –
Delmål 12 – BMI under 26 – 84 kg –
Delmål 13 – 83 kg (-50 kg!)  –

MÅL – 80 kg

Hur tänker ni kring belöningar och delmål? Jag anser att det är rätt viktigt, så att man kan fokusera på de små framstegen och känner att man faktiskt kommer någonvart, inte bara ser hur långt kvar man har till mål.

Dela med er av era belöningar, jag behöver lite inspiration för att fylla på mina tomma delmål med lite roliga belöningar!

En heldag i gott sällskap:

Idag var dagen då det var dags att testa squash för första gången. Jag har tjatat på min sambo länge för att få med honom, han har spelat en del tidigare och jag har varit taggad som tusan på att testa, men inte.

Så när Sara ville hitta på något, passade det perfekt.
(Var svårt att låta bli att skriva något fyndigt i rubriken såsom ”En heldag med Träningsglädje” eller ”Jag, Träningsglädje och squashen” eller ”Träningsglädje med Träningsglädje”. Jag höll mig dock..)

Visst är vi snygga? vet precis hur vi ska föra oss på en squashbana.

Efter en ganska knapphändig introduktion, så var vi igång. Det var kul! Och jobbigt. Det blir definitivt jobbigare ju bättre man blir, när man börjar röra sig mer över planen. I början var vi kanske inga stjärnskott, men det tog sig, och roligt hade vi utan tvekan. Glädjen när vi lyckades få igång lite längre spel var stor. Och svettades gjorde vi.

Tiden sprang dessutom iväg, även om vi fick lite längre spel då vår bana blev ledig i förtid. Super!
Bollen var både uppvärmd och nedvärmd, nästa vända hoppas jag inte dröjer alltför länge, det var ju så himla roligt!
Bra puls också.
Alla som inte har provat, bara måste testa!
Tid: 70 min
Maxpuls: 182, 90%
Snittpuls: 152, 75%
Kaloriförbrukning: 803

För att ge våra kroppar lite energi blev det sedan en låång senlunch på Café Noco.

Vad sägs om att sedan avsluta en superdag med en supertjej med lite melodifestival ochmat som jag tillagat, strängt synad av min sambo som visade sina starkaste dominanta kökstalanger. Tror maten gick att äta ändå..

Härligt! Fler sådana här dagar!

Vilodag med blodpuddingslunch.

MUMS!

61 stycken.

Det är ju helt galet, men nu är vi 61 stycken marsutmanare, om jag har räknat rätt.

”Om jag klarar det här, så kan vem som helst klara det”

Har ni hört den ovanstående meningen någon gång?
Gärna framfört av någon som har lyckats, om vi nu pratar i viktminsknings-sammanhang då i sånt fall gått ner i vikt/ börjat träna /börjat äta bra mat osv och redan har alla de egenskaper som man själv anser sig sakna.

Jag har hört den där meningen ett otal gånger.
Jag har inte känt den minsta peppning utav den, jag har nog snarare känt nederlag. Känt mig förminskad och oförstådd.

Idag däremot, så förstår jag precis vad alla har menat när de har sagt så till mig.
Och jag tänker själv uttala den där meningen, som är så fylld av motstridiga känslor för mig:

”Om jag klarar det här, så kan vem som helst klara det”

Låt mig förklara lite mer ingående.

Jag har inte alltid älskat träning.
Jag har hatat den. Jag var en av dem som försökte fly undan skolidrotten, jag mådde dåligt så fort det var tal om motion, oavsett i vilken form.
Ridning var det enda jag gjorde självmant, men det var inget jag svettades särskilt mycket i samband med.
Jag var den tjocka tjejen i skolan som brukade smyga undan mat hemma, jag minns exempelvis min förkärlek för mackor med smält ost i mikron. Jag kunde äta hur många som helst, typ när jag kom hem från skolan. Jag skulle aldrig gått ut för att ta en promenad ”i det fina vädret”. Jag ”hade ingen som helst självdiciplin” (jag gillar inte uttrycket, men har nog många gånger använt det om mig själv) och åt mycket när jag åt och tyckte det var omöjligt att minska på intaget/äta bara på fasta tider. Jag har besökt barnläkare när jag var liten för min övervikt, jag har varit med i viktväktarna och ”misslyckats”, jag har testat ”soppdieten” och hela tiden blivit så besviken på mig själv och min oförmåga att gå ner i vikt. Jag skulle aldrig frivilligt rört på mig i motions syfte.

Ett 8:årigt knubbigt ryttar-jag på min första egna häst. Ridningen var min glädje. Träning var min rädsla.

Vad som hände?
Jag tänkte bena ut det i ett separat inlägg, för det har inte varit en spikrak väg och jag vill gärna ge det lite tid att mogna fram.
Men, jag tror att det i grunden handlade om en vilja om att förändra min egen syn på mig själv och även andras såklart.
Jag skapade mig helt enkelt en självbild som jag önskade att jag hade och började leva mig in i rollen av vad den självbilden skulle göra, agera, tycka och tänka. I faked it til I maked it, helt enkelt.

Det jag egentligen ville säga med det här är att vi skapar den person vi är i alla våra handlingar, i alla våra val och i alla våra tankar. Är du redan övertygad om att du är värdelös och misslyckad och aldrig skulle klara det du har förutsatt dig, så kommer du agera utefter det. Om du däremot intalar dig att du är en stark, lyckad perosn som aldrig ger upp, så är det mycket lättare att använda dig utav ett beteende som gör att du klarar av det du förutsatt dig.

När vi ser andra som i våra ögon ”har lyckats” så förutsätter vi ofta att de har haft sina goda egenskaper (ex självdiciplin, motivation, kunskap, träningsglädje osv) ”alltid”. Vi förutsätter också ofta att de är något man bara har (med andra ord, något man själv saknar) och inget man kan påverka själv. Vad vi inte ser, är ofta vad som sker bakom ”framgången”, vad som har lett personen dit, vad som fanns innan och vad som har förändrats under resan. Om vi fortsätter att prata om viktnedgång så kan man ju säga att alla vi överviktiga, har samma utgångsläge: Övervikt. Även de som har lyckats med sin viktnedgång och ses som förebilder för sin nya, hälsosamma livsstil, så har de också haft en livsstil innan som lett dem till sin övervikt. Det tåls att sägas igen: De har haft samma utgångsläge och säkerligen haft samma tvivel och känslor kring sitt eget misslyckande och dåliga självdiciplin.

För mig ger den här bloggen mig, inte bara möjligheten att få inspiration, motivation och peppning utifrån. Den ger mig även möjligheten att inspirera andra.

Och om jag, vägandes 133 kilon, med en väldigt sorglig självbild, en övertygande olust till fysisk aktivitet och en stor tilltro till att jag aldrig skulle kunna gå ner i vikt, kan förändra både min livssituation, min inställning till träning, mig själv och mitt liv. Så kan ni med. För det sitter helt och hållet i huvudet. Vi har det alla inom oss. Möjligheten är inte medfödd, möjligheten handlar om att för en gångs skull våga tro på oss själva, våga tänka ”Jag kan” och våga känna sig stolt över sig själv. Våga se sig själv på ett annat sätt och börja förändra sitt beteende utefter den nya självbilden. En dag vaknar man upp och känner att man faktiskt kan, man faktiskt vill och man faktiskt är den där personen som kommer lyckas.

Om jag, genom min blogg och genom mitt kämpande, kan inspirera en enda människa att våga tro på sig själv, så har jag gjort något stort. Vi förtjänar alla att tro på oss själva och att känna tillit till sig själv.

Så, mitt stora budskap till dig (och mig själv) idag är:
Du är en underbar, stark människa som förtjänar din egen respekt och din egen tillit.
Du kan!

Ett 25:årigt knubbigt jag, som älskar livet och tycker att jag är (ursäkta jante) grym!

Le Rouge.

Jag har länge velat testa restaurang Le Rouge och igår slog jag och min sambo till, gick dit utan att boka bord, fick vänta i baren en dryg halvtimme och sedan: AH, njutning!

Lokalen var oerhört vacker och inbjöd till att sitta länge och samtala. Nästa gång (för det blir absolut en nästa gång) så ska jag gå dit med några fina vänner och bara äta gott och prata en hel kväll. Nu till maten:

Jag åt skaldjurscocktail till förrätt och den var outstanding. Med avokade, mango, grapefrukt och en stark sås, blev det en fantastisk smakblandning till skaldjuren.

Till huvudrätt blev det smörstekt havsaborre med kapris och citron,

serverat med svenska primörer (färskpotatis!) Dte var oerhört gott, men jag sneglade nog lite avundsjukt mot min sambos fantastiska oxrygg serverat med potatispuré med tryffel. Njutning!

Givetvis måste man äta efterrätt också. Chokladmousse med hallon och glass. Ja, vad tror ni? Det var helt makalöst gott såklart.

Glad efter en supermiddag med både kanonservice och framförallt ljuvlig mat.

Brasserie Le Rouge.

Imorgon ska jag berätta om vår fantastiska middag på Le Rouge.
Åh, det var underbart gott!

Men nu, sova!

(PS, vi är över 60 st Marsutmanare nu!!)

WOW, vilket pass!

Åh, idag var en sån där dag då huvudet verkligen var på plats, kroppen var pigg och passet min PT pusslade iop var tufft och roligt! Förr körde vi nästan alltid boxning/hög puls övningar med litet inslag av funktionell styrketräning, på sista tiden har vi nästan enbart fokuserat på styrka. Så idag var jag sugen på lite tuff puls igen, jag älskar ju boxningen och det gör min PT med, gammal boxare som han är.

Vad sägs om att starta passet med fem minuters hopprep? Så jobbigt, att hoppa är verkligen min svaghet. Dte gör mig trött på en gång. Sen körde vi på med intervallliknaande övningar, som att springa frammåtlutad med ett brett band runt magen och dra min PT hängandes i hasorna, sjukt jobbigt, för att sedan direkt köra enminut snabba slag. Fyra omgångar. Eller tio höga slag, tio höga knän och tio upphopp, i tre minuter i sträck. Eller snabba sparkar, 2 på varje sida, i två minuter i sträck, 4 omgångar. Osv. Svetten bara rann och leendet var stort. Så himla roligt!

Tid: 60 min
Maxpuls: 182, 90%
Snittpuls: 152, 75%
Kaloriförbrukning: 673

Efter passet bestämde jag mig för att testa mina nya Mizunos på ett löpband. De kändes väldigt bra! Jaghade tänkt att bara jogga av lite lätt i 10 minuter, men med mitt pannben så ökades hastigheten gradvis och längden utökades till 25 minuter. Svettigt!

Tid: 25 min
Sträcka: 3,5 km
Tempo: 6:57 min/km
Hastighet: 8.64 km/h
Maxpuls: 195, 96%
Snittpuls: 150, 74%
Kaloriförbrukning: 293

För att varva ner blev dte tio minuter på en cykel också, sen känd ejag mig väldigt nöjd och glad med dagen och gick svettig hem.

Laddad och taggad!

Om en halvtimme blir det träning med min PT och glädjande nog känner jag mig både laddad och taggad.
Härligt!

Tack kroppen.

• För att du gör allt det jag ber dig om, även om mina krav ibland inte är helt genomtänkta.
• För att du är stark, frisk, hel och vacker.
• För att du bär mig dit jag vill, i alla väder och sällan klagar.
• För att du påminner mig ibland om att jag inte är odödlig.
• För att du står ut med mig, fastän jag inte alltid ger dig de bästa förutsättningarna att jobba utifrån.
• För att du lyssnar på mina signaler och svarar perfekt utefter dem.
• För att du säger åt mig ibland när jag går över gränsen.
• För att du alltid finns där för mig.
• För att du ställer upp, även på vissa dumma idéer och påhitt jag har. (Som den gången då vi skulle på äventyr i Thailand, minns du? Vi hamnade mitt ute i ingenstans efter tre timmars klättring/upptäcksfärd, uppflugen på en hög hal klippa, full med kackerlackor, kissnödig, utan vatten, utan mobil, utan pengar, utan någon annan väg hem än att gå tillbaka de tre timmarna, när mörkret började falla. Du ställde upp på mig då. Helt otroligt.)
• För att du håller dig frisk och förkylningsfri bara jag ger dig det du behöver.
• För att du vaknar och går upp på morgonen, trots lite för lite sömn och ändå ställer upp på träning och fokus.
• För att du klarade av att göra 407 utfall, trots den stora smärta som det åsamkat dig efetråt i form av vidrig träningsvärk.
• För att du somnar så lätt och vilar så bra.
• För att du orkar mer än jag gör bland och då bär mig framåt.
• För att du är så himla snygg!
• För att jag får bo i dig resten av mitt liv.
• För att jag har förmånen att få älska dig!
• För att du tvingar mig att lyssna och släppa på mina krav ibland, även om jag inte alltid vill.
• För att du är den bästa kroppen i hela världen.
• För att du är min.

Jag utmanar alla att skriva ett eget sådan här inlägg. Vi har ju alla helt fantastiska kroppar som ställer upp på oss, inte sant?

Streetdance med ny koreografi.

Jag hade nog inbillat mig att jag har blivit mycket bättre på kordination och alltså har fått mycket lättare att följa koreografi. Hrm, idag när dte var ny koreografi på Streetdancen med Åsa, så fick jag kanske fundera lite på det. Det viftas hit och snurra dit, ja det vill säga, alla andra gör det och det ser graciöst ut, jag gör helst precis tvärtom. Idag hoppade jag till och med in i en pelare i gruppträningssalen.

Men, 55 minuter senare så hade jag ändå förstått huvuddragen rakt igenom, nästa vecka kommer det sitta. Kanske. Måhända ser det inte så graciöst ut..

Tid: 55 min
Snittpuls: 134
Kaloriförbrukning: 518

Glad efter passet, framför SATS Fridhemsplans gruppträningsschema.