Archive for the ‘Vecka 01’ Category

Dagen före vägning.

augusti 23, 2009

Då var det snart dags att ställa sig på dne där vågen och utvärdera veckan som gått.

Vecka 1.

För att utvärdera på förhand utan att veta något om några resultat så kan jag ju först och främst säga att det känns jättebra. Jag har behövt styra upp min kost och min viktnedgång mer och det har framförallt den här bloggen hjälpt mig med. När en frestelse kommer i min väg tänker jag på att behöva skriva det i bloggen och helt plötsligt blir det lite svårare att synda.
Kroppen känns fin, det har varit skönt att komma ut och springa, även om jag inte direkt känner att jag har varit särskilt aktiv på träningsfronten. Men dte blir bättre nu när jag är tillbaka i Stockholm.https://i0.wp.com/img2.timeinc.net/people/i/2008/gallery/biggest_loser/poppi_kramer.jpg

Idag har varit lite sämre, matmässigt. Jag föll för frestelsen att äta några godisbitar hemma hos syrran samt att jag var vrålhungrig när dte var dags för middag och åt nog lite för mycket. Annars känns det bra. Men vi får se imorgon. Det ska bli spännande!

Nu ska jag kolla på ett till avsnitt av The Biggest Loser och inspireras av deras förändrningar!

Spring för livet.

augusti 22, 2009

kayano15mensredsl71

Så. Jag snörde på mig mina älskade Asics Gel Kayano 15 och peppade ut mig på fem kilometer rundan ute i skogen. Pulsen var rätt hög redan från början och jag insåg att dte skulel bli ett ganska tungt pass.

Det tog 35 minuter blankt att ta sig runt. Lite drygt 7 min/km. Jag jobbade på en medelpuls på 171 slag och maxpuls var 194.
449 kalorier gick åt och några liter svett.

Jag börjar se någon form av ljusning inför Tjejmilen nästa vecka i alla fall. Jag komme rkunna klara det. Jobbigt kommer det vara. kanske till och med gråt-jobbigt. Men jag klarar det.

Nu ska jag äta middag på en av sommarstadens restauranger med familjen och ryktet säger att det bli sniglar till förrätt. Gott! Men någon efterrätt för mig blir det inte.

Tjockis på fest, eller: hur man hanterar en buffé.

augusti 22, 2009

Igår fyllde en av mina nära vänner 30 år. Han ställde till med stor fest och det var en väldigt lyckad tillställing som jag lämnade sent på natten fylld med kärlek och glädje.

För mig innebar det även en liten utmaning. Med ett dignande buffébord med massvis med inbjudande rätter var utmaning ett att äta tills jag blev mätt, men inte mer. Det är väldigt svårt vid buffé. Det finns så mycket att välja och allt ser så gott ut. Jag måste ändå säga att jag är jättestolt över mig själv som visserligen inte åt en liten portion, men inte heller en jättestor. Jag blev mätt, men verkligen inte övermätt och jag lade mycket sallad på tallriken.

Jag hade redan innan bestämt att ”Idag är det fest och jag tänker inte sitta och vara en plågad tjockis, utan jag tänker njuta av maten och ha roligt.” Precis så blev det.

Jag är jättestolt över att jag inte kände någon hets kring maten utan åt lugnt och njöt av att det var fantastiskt gott men slutade när jag var nöjd.
Jag är också jättestolt över att jag gjorde ett aktivt val att dricka vatten till maten istället för läsk (då jag för det mesta är nykter i vilket fall), eftersom jag inte egentligen är så förtjust i läsk och hellre la lite extra kalorier på annat.
Jag är också jättestolt över att när den stora dessertbuffén dukades fram så valde jag väldigt selektivt och tog bara två små smakprov och kände mig nöjd med det och njöt av det jag åt utan att känna att det var någon form av uppoffring eller att jag var ”dålig” för att jag tog dessert över huvud taget.

Det kändes som om jag hanterade situationen galant och utan problem, trots att det brukar vara svårt när man äter just buffé, att inte överäta eller glida in i gamla mönster.

Resten av kvällen spenderade jag både i köket där jag försökte få min väns systrar att gå ut och ha lite roligt istället för att ta and om all disk. jag blev sabt igenkänd som ”den dansande diskaren” efetrsom jag hade lite disko inne i köket. Annars så dansade jag mig ordentligt svettig ute på dansgolvet och jag vet inte hur många gånger jag fick gå ut och ta luft för att försöka sänka kroppstemperaturen en aning. Svettigt!

Jag kröp ner bredvid min pojkvän i sängen ca fem imorse efetr en två timmars bilresa hem (Där jag också är stolt över att jag inte köpte en massa godis/glass/annat onyttigt när jag stannade på en mack för att tanka och få i mig något för att hålla energin uppe. Två sockerfria red bull fick jag dock trycka i mig och två äpplen.) och idaghar dte varit en sen och långsam dag. Sista dagen på landet. Imorgon är dte tillbaka till Stockholm. Tillbaka til lägenheten. Tillbaka till SATS. Tillbaka till upplysta gångvägar. Tillbaka till fina löpspår överallt. Tillbaka till cykeln. Tillbaka till alla vänner. Tillbaka till vardagen.

Jag längtar!

Fota vid varje invägning?

augusti 20, 2009

Det känns redan i kroppen att det är något som händer. För ovanlighetens skull längtar jag efter invägningen på måndag för att se vad som hänt.

Jag funderar lite kring invägningar/mätningar och fotografering. För att kunna se störst skillnad, ska jag bara fota en gång i månaden? Eller ska jag fota varje vecka, för att med tiden kunna bläddra mellan bilderna och se den gradvisa förändringen?

Någon som har några tankar kring det?

Dagens lunch och middag

augusti 19, 2009

Till lunch fick det bli väldigt enkelt idag med ärtsoppa ”i korv”.
Hela ”korven” var 600 kcal och jag tog väl en portion som kanske skulle motsvara 400 kcal, hade lite senap till och en tomat.

Till middag ringde min pappa och hans sambo och bjöd in sig. Min käre pojkvän ställde sig vid spisen när jag stod i full färd med målarpenseln (som han sa när pappa ringde ”Vi jobbar inte efter de stereotypa könsrollerna här.”). Han gjorde en sallad, rotsaker i ugn (en underbar favorit. Idag var det potatis, lök, vitlök, paprika och morot som han hade stavat, ringlat över lite olja, kryddat och haft in i ugnen. Fantastiskt gott.) och grillade fläskkarré. Till det hade vi tzatsiki. En riktigt klassisk svensk sommarmiddag.

Och jag är väldigt stolt över mig själv som tog en normalstor portion, inte så mycket sås och åt tills dess att jag kände mig nöjd och inte blev jättemätt. Utan bara lagom. Det var ljuvligt gott och alla andra tog en portion till, men inte jag!

Dagens ”träning”

augusti 19, 2009

Även om jag aldrig gick någon promenad som jag hade tänkt så har jag varit allt annat än inaktiv idag. Först målade jag några timmar på huset och jag kan försäkra er om att det var svettigt i solen och att min högra axel värkte rätt bra efter att ha stått och målat långa stunder med armen rakt upp, i de delar av yttertaket som skulle rödmålas.

Sen fck jag även ett ryck för att försöka få bort den stora hög med ved som hela sommaren har legat på tomten för att torka. Så jag stapplade ved i en skottkärra, körde in den i ena delen av garaget som nu får agera vedbod och tömmde. En timme och många vändor senare ligger det en hel dle ved i garaget men det syns knappt någon skillnad på vedhögen. Svettig blev jag iaf.

Om jag har någon träningsvärk från igår?
No kidding, när jag reste mig från middagsbordet idag, vilket var första gången jag suttit ner en längre stund idag, så vinglade jag för att benmusklerna sved så mycket. Ja herregud. Det ska kännas när man har tränat, det ska det. Imorgon blir det löparskorna på. Så det så.

Dagens frestelse: Suuuug.

augusti 19, 2009

Alltså, idag är jag inte direkt frestad av något särskilt, men jag har ett stort sug efter vad som helst. Det är nästan så att jag luras att tro att jag är hungrig, men det är jag inte. Jag har bara som ett hål i magen som huvudet tycker att jag borde fylla med allt möjligt. Bara jag får något att tugga på. Men jag överlever nog utan något att tugga på också.

Önskar att jag hade lite blåbär hemma, det är utan tvekan det bästa att äta om man är sugen på något. Blåbär är godare än godis, fyllt med vitaminer och atioxidanter, kalorisnålt och bara alldeles ljuvligt i magen. Hade det varit lite ljusare ute hade jag gått ut och plockat några. Åh.

Morgonstund har guld i mun.

augusti 19, 2009

Idag har jag tagit en lugn morgon. När min kille gick upp till jobbet muttrade jag mest åt min egen väckarklocka (jag har sommarlov!) och när han gjorde sitt bästa för att väcka mig var jag nog mer död än levande och inte mottaglig för hans väckningsförsök.

Så för en timme sedan letade jag mig upp och här i huset är det helt tomt och tyst. Skönt.
Jag avnjuter just i denna stund en frukost bestående av en kopp vitt the med lite lite honung, ett kokt ägg och en skål med nektarin, äpple, hälsofil, lite lågkalori äppelmos och havrekuddar (ja, jag vet, havrekuddarna är kanske inte det bästa valet, men jag älskar dem.).

Till det ska jag ”avnjuta” ett till avsnitt av The Biggest Loser säsong 6 i USA. Hela dagen är annars tillägnad att göra huset redo för hösten när vi ska tillbaka till stan. Förhoppningsvis kan jag ta mina värkande muskler på en promenad också.

Så gör man sig av med 700 kcal.

augusti 18, 2009

20090818370

Åh, påminn mig om att aldrig, och då menar jag aldrig, ta leditg från träningen igen. Fy fan, ursäkta språket, vad jobbigt det var idag. Att släpa runt på knappt 118 kilo är jobbigt när man tränar regelbundet. Men att springa så tung när man lagt av sig den senaste månaden, är sjukt jobbigt.

6,9 km blev det, i regn, blåst och ett dovt mörker. Det hela tog mig lite drygt 50 minuter, vilket alltså innebär att mina kilometertider inte är något att hurra för direkt, men det är inte så dåligt att jag är på tok för bedrövad.

Tjejmilen är nästa helg och någon mil är jag inte riktigt redo att springa i dagsläget. Men om jag får in något kort pass och sedan kan jag nog testa milen och se hur det känns. Känns det okej kan jag lunka halvmilen två gånger nästa vecka och bara sikta på att genomföra själva Tjejmilen, OM milen inte känns okej får jag fundera på att kanske gå vissa bitar.

Polar RS800 G3

Tillbaka till dagens pass.
Eftersom jag har fått en helt fantastisk pulsklocka, en Polar RS800, som med en GPS-puck mäter, förutom puls och tid, sträcka, hastighet och ge rmig en karta över var jag har sprungit så kan jag ge er färska och korrekta   (förhoppningsvis) data kring mitt pass.

Distans 6,9
Tid: 53 min
Medelpuls: 175 (vilket är lite för högt, inte konstigt att det sved)
Maxpuls: 191 (med tanke på att jag är lite ur form och 205 är min maxpuls så var väl det rätt högt)
Kcal förbrukning: 703 (Bra!)
Medelhastighet 7,81 min/km (ja, som ni ser, det går inte så snabbt direkt..)

När jag kom hem hade min kille beställt mat åt oss. Jag fick en kycklingrulle, fast utan sås. Vilket jag förövrigt kan rekommendera. Väldigt gott, mättande och det enda som ”kostar” är brödet.

Träningen då?

augusti 18, 2009

Den här sommaren har varit dålig ur träningssynvinkel.
Ja, ur viktsynvinkel också om jag ska vara ärlig.

I vanliga fall tränar jag en hel del, jag är en sån där tjockis som springer, styrketränar, dansar, promenerar och tycker om att svettas och kämpa. Men under de senaste två månaderna har jag (om jag kollar på funbeat) tränat 30 pass och vissa av dem är bara korta promenader. I vanliga fall är mitt mål att träna fem pass i veckan och minst 400 minuter i veckan. Det fungerar fint under höst, vinte roch vår. Men när sommaren kommer så faller det bara. Trist.

Nu sitter jag iaf här och känner mig oerhört seg, trött och ute spöregnar det.
Men bara för att visa mig själv att jag kan och för att jag suttit och läst en massa peppande viktbloggar, ska jag snöra på mig löparskorna och sticka ut och springa en vända. Om jag kommer vara svettig eller nerregnad när jag kommer hem är dock den stora frågan.

Man får ju kämpa lite.

The Biggest Loser

augusti 18, 2009

Är det någon mer än jag som gärna tittar på The Biggest Loser?

Jag fastnade första gången när den australiensiska versionen av serien visade alla sina avsnitt på nätet och man kunde rss-prenumerera på dem. (HÄR)

Om ni har missat just Australiens serie så kan jag varmt rekommendera den, som till skillnad mot USAs är lite mer fokuserade på viktnedgång samt träning och mindre fokuserad på intriger och att vinna pengar. Att de dessutom visar vikten i kilon och inte i pounds gör det lite lättare att förstå hur mycket de verkligen går ner.

Årets vinnare gick ner drygt 87 kilo! Det är helt sjukt.

Tiffany och Bob första invägningen:

The Biggest Loser Australia 2009

Sharif, Tiffany, Bob och Samantha vid finalen:

The Biggest Loser Australia 2009

Inspirerande!

Invägning vecka 1.

augusti 17, 2009

Bild 72Bild 73

Invägningsvikt: 117,5 kg

(nåja, inte riktigt 115, men med mens får det vara en okej ny-startvikt,
det innebär alltså att från min maxvikt har jag gått ner 15,5 kg)

BMI:
36,3

Midjemått: 107 cm
Höft: 119 cm
Höger lår: 76 cm
Höger arm: 44 cm
Under byst: 100 cm