Mellanmål är gott för magen.

Mellanmål är verkligen a och o för mig om jag ska kunna dra ner på portionerna. Genom att äta mellanmål så blir min blodsockersnivå jämnare och man slipper bli vrålhungrig. När jag blir vrålhungrig har jag mycket svårare att känna efter om jag är mätt utan får ett mer hetsätningsbeteende.

Idag fick mitt mellanmål bli en burk tonfisk med lite remouladsås.

Tre dagars tacksamhet.

Vad nu, ingen tacksamhet de senaste dagarna? Jodå, det är väl klart, men kvällarna har blvit sena och jag har somnat innan jag har hunnit. Så idag får det bli tacksamhet gånger tre.

• Mamma är hemma! Tänk att oavsett hur gammal man blir så är ens mamma alltid ens mamma och man är alltid barn till sina föräldrar. Skönt att ha henne hemma.
• Jag är tacksam att träningen känns så bra och rolig just nu trots att dne bir begränsad till vad min fot klarar av.
• Jag längtar till novemberutmaningen! Det ska bli så roligt att sätta igång!
• Jag är tacksam över att min häst är frisk och glad. Jag längtar efetr ridningen.
• Jag är tacksam över att ha fått en hel del tid med mina vänner den här veckan och ikväll blir det ännu mer av den varan.
• Jag är tacksam över att kläder börjar sitta löst. Även nyinköpta sådana. Två tröjor jag köpte från Gina för någon vecka sedan, i XL, börjar nu sitta lite väl öst, efter att varit tajta i början, Vadå, ska jag ha storlek Large!? WOW i sånt fall 😀
• Jag är tacksam över att personer i min omgivning berättar för mig att de ser skillnad. När jag träffade min mamma igår så stirrade hon på min bröstkorg, elelr ja, de som sågs i urringningen på min tröja och ”Vad du ser annorlunda ut här”*pekar över nyckelbenen* och min syster svarade ”Det är för att hon gått ner så mycket i vikt.” 😀 Och jag kan hålla med mamma, för det har försvunnit mycket just på bröstkorgen/nyckelbenen.
• Jag är så oerhört tacksam över att min fot inte klagar det minsta över dte som jag har utsatt den för senaste veckan. Crosstrainer och olika pass fungerar jättebra! Det komemr var alycka blandat med självmordstankar när jag kan börja springa igen. Lycka för att jag får komma igång ordentligt igen och självmordstankar för att dte kommer vara ås sjukt jobbigt nu när jag tappat så mycket konditon. Haha.
• Jag är tacksam över att maten känns så bra, framförallt eftersom förra veckan kändes lite sådär. En liten detour och sen tilbaka på banan. Yes. Det är det jag måste lära mig att det går på automatik efter utsvävningar. Inget självömkande, inget bestraffande, bara tillbaka på banan.
• Förut när jag gått ner lite i vikt, så har det alltid känts som om jag kan hålla det ett tag och sedan glider det ur mig. Men den här gången känns helt annorlunda. Jag VET att dte kommer gå. Jag VET att jag kommer nå mitt mål. Det får ta dne tid det tar och resan kommer givetvis inte vara spikrak, men jag vet vart jag är påväg. Mot målvikten. Den tryggheten är jag så oerhört tacksam över. Det finns inget ”ge upp”, det finns bara ”keep it up”.
• Jag är tacksam över att jag faktiskt är så pass tränad som jag är. Skitsamma att jag är tung, jag tränar fasen mer än i stort sett alla jag känner. Jag har en stark kropp som jag har tränat upp för att orka det här, det är häftigt! Min kropp orkar att göra allt jag gör med 108 kilo, tänk hur det kommer kännas när jag är 30 kilo lättare. Jag längtar efetr den känslan men är ändå glad över känslan i min kropp just nu.
• Jag kan gråta nu, i så många år kund ejag inte gråta. Men jag gråta över saker som gör ont, vilket gör att det får komma ut och inte behöver bygga bo inom mig. jag kan prata om saker som gör ont med personer i min närhet och gråta över det. Det är en så pass stor sak och jag vet att jag inte skulle klara det här, utan den nyckeln. Kan man vara annat än tacksam? 🙂
• Jag är tacksam över att jag än så länge inte blivit allvarligt sjuk/blivit frisk snabbt den här hösten. Jag har kunnat komma igång snabbt när jag känt av lite förkylning elelr som med urinvägsinfektionen. Många runt omkring mig har varit sjuka och mått dåligt flera veckor. men inte jag. Jag är gjord av stål!! (Haha, peppar peppar..)
• Jag är tacksam över att min hy har blivit bättre. Ett tag var den väldigt ojämn och jag fick finnar i ansiktet, inte alls roligt. Nu verkar det vara mer balans och det är verkligen skönt för självkänslan.
• Jag mår bra. Tacksamhet är fantastiskt!

 

Bristningar, ett förbannat ont.

Okej.

Bristningar, det har ”alla”, det är inget konstigt och inget att må dåligt över.
MEN, har man som jag vägt 133 kg en gång i tiden så har man bristningar överallt.
Även om bristningarna för länge sedan givetvis bleknat och inte syns längre.
De gör dock att huden får väldigt svårt att dra ihop sig.
Överarmarna är randiga och det hänger verkligen där!
Bristningarna på brösten ska vi inte tala om..

Det kommer komma vissa ”negativa” bitar med att gå ner i vikt, och det här med hängig hud pga bristningar är helt klart en av dem. Kan man ens göra något åt sina bristningar? Eller får man lära sig att älska dem, helt enkelt?

Jag är, trots allt, inte så störd av mina bristningar, egentligen, det är mest tråkigt att de är där och gör huden hängig.

Har ni problem med bristningar?

 

 

Middag på ”En Ful & En Gul” igår.

Åh, bor ni i Stockholm och har missat pärlan En ful & en gul så måste ni genast åtgärda detta.
Men det är alltid fullt, så att boka bord är nästan ett måste.

Maten var fantastiskt god.

Till förrätt åt jag ”Sesamkryddade pilgrimsmusslor på grönsaksbädd” och det var precis så gott som det låter.

Till huvudrätt åt jag, efter rekommendation, ”Tigerräkor med grön chili och kinesisk bladsallad”, det kanske inte ser så gott ut på bilden nedan, MEN, herreminguud vad gott det var! Riktigt utsökt.

Det här ska jag göra om. Och som sagt, gå dit, ät, njut. 🙂

Träna träna träna och besväret med att duscha..

Det är så skönt att få in träningen under dagen, och  ha kvällen fri sedan.
Jag tycker även att det är lite bökigt med allt detta duschand eom man tränar sent. Jag gillar inte att gå och lägga mig nyduschad, det låter måhända konstigt, framförallt eftersom många som jag känner alltid duschar innan de går och lägger sig, för att de gillar det.

Jag har jobbigt hår. Det är inte så jättelångt, men en bit nedanför axlarna och lockigt. För att det ska se någorlunda bra ut måste det självtorka. Om det inte får självtorka så får jag en fluffig, fruktansvärd frisyr, istället för mina korkskruvar. Men när jag har sovit på mitt hår förlorar det en hel del av sin form. Alltid innan jag ska göra något och vill vara fin i håret, måste jag duscha och låta håret självtorka, även om jag har bråttom, eller inte ens behöver duscha egentligen. Låter det kul? Nä.

Därför drar jag mig för att duscha om jag inte måste, för mtt hår tar mer än en timme att torka.

Haha, när jag läser det här, inser jag att det låter väldigt märkligt. Men jag drar mig från att bli blöt och blöta ner håret. Men ni behöver inte oroa er, jag (egentligen min sambo) tvingar mig att duscha även om jag inte vill, när jag har tränat. Men ibland går det några timmar emellan (uuuusch).

Men, att träna på dagen, gör att man kan duscha och sen är man ”färdig” inför kvällen. Mycket skönt!

Dagens träning:
Cykling t/r gymmet: 10 min
Uppvärmning crosstrainer: 5 min
Shape: 55 min
Crosstrainer: 20 min

Det var ett väldigt bra shape-pass. Jag är stark. Men jag är inte funktionellt stark. Vad gör det att man kan göra tunga benpress, om man inte kan balansera sin egen kroppsvikt bra i knäböj, exempelvis. Ledaren på passet är helt super också, har ni vägarna förbi Sundbyberg vid lunch nästa fredag så ses vi där!

Hur dagens spinningpass blev 20 minuter rodd..

Min tidsupfattning är ibland ganska skev.
När jag skulle åka till SATS Medborgarplatsen för att vara med på en cykelklass där kom jag 30 minuter för sent. Jag fastnade i en bilkö. Givetvis.

Så, istället för att ha en timme på mig, hade jag knappt 30 minuter. Det blev 20 minuter rodd. Jag har väl aldrig bara tränat i 20 minuter och sedan duschat och dragit, men det var en ganska skön känsla. Lite befriande att kunna vara rätt nöjd med bara 20 minuter. Det var 20 ganska kvalitativa minutrar i alla fall.
4260 meter tog jag mig. Ska ladda med mycket rodd i novemberutmaningen, värmer bara upp nu!

Men, så kan det alltså gå när man är lite väl tidsoptimistisk. Imorgon ska det nog bli ett pass shape vid lunchtid, om inget annat låter mer lockande. Imorgonkväll ska jag hem till mamma på middag.

Kan även kryssa över Sats Medborgarplatsen på min gamla utmaning.
Jag vet inte om jag hann få någon större uppfattning under mina 20 minuter i gymmet, men överlag så är väl känslan, precis osm jag skrev om tidigare, attd et är ett av SATS äldre och slitnare gym. Det var också väldigt stort kändes det som, och jag kan täka mig att det är mycket folk i ”rusningstid”. Inget gym jag kommer gå tillbaka till ”i onödan”.

Arm-status, september kontra oktober.

September 2009:

 

Oktober 2009:

Syns det någon som helst skillnad tycker ni?

Energi i stallet.

Såhär glad var min häst över att vara friskförklarad och få börja jobba igen. Det är mycket energi och kraft i den där kroppen.

Jag hade en ljuvlig cykeltur till och från stallet idag. Uta börjar dte bli vinterluft, råheten och fukten har försvunnit och kylan går att skydda isg från. Istället för att frysa fick jag rosiga kinder och kände mig varm och glad i hjärtat. Härligt!
Dessutom passade jag på att mäta sträcka till och från stallet. 5,6 km. Mycket bra inför Novemberutmaningen, hur länge jag nu kan cykla dit, med tanke på väder och vind.

Nu funderar jag på om man kanske skulle ta och misshandla könet och testa ett spinningpass igen..
Jag känner mig pigg och taggad i alla fall.

Ikväll blir det ännu ett restaurangbesök, men nu är det En ful och en gul, som gäller.
Glad jag.

Mellanmålet för dagen:

Mellan frukost och lunch idag fick det bli en uppfriskande och energigivande smoothie. Dagens variant fick bli baserad på den turkiska lättyoghurten jag hade hemma, blåbär, hallon, några nötter, torkade tranbär och gojibär.

Supergott och en riktig vitaminkick innan jag stack iväg till stallet.

Revansch för El Clasico!

Efter vår tråkiga upplevelse på El Clasico för cirka en månad sedan var vi igår tillbaka.
Vi blev kontaktade av en av delägarna på restaurangen som ville bjuda oss med våra pojkvänner på en ny middag på restaurangen som kompensation för vår mycket märkliga upplevelse på restauragen tidigare. Eftersom han var så trevlig och helt enkelt bara råkat ut för en extraanställd som flippat ut så bestämde vi oss för att ge stället en ny chans.
Det var en helt annan upplevelse att äta där igår, minst sagt. För det första så var killen som jobbade där jättetrevlig, vi fick maten snabbt och allt flöt på smidigt. Maten var dessutom mycket bättre. Våra pojkvänner var även de mycket nöjda med middagen. Vi hade supertrevligt.

Jag beställde in spanska piroger, spansk hårdost, calamares och varm chorizo. Det var jättegott.

Så, idag får jag säga att jag kan rekommendera stället. Maten var god, stämningen trevlig och tjejen vi blev serverade av sist, jobbar inte längre.

Lite om ditten och datten.

Har ägnat en bra stund åt att gå igenom och svara på kommentarer. Det gjorde mig varm i hjärtat. Ni ge rmig så mycket kärlek, hoppas att ni förstår hur glad och tacksam jag över att ni följer mig och ger mig så många kloka råd och tips samt peppar mig hela tiden. Ni, hela bunten, är som en bästa kompis 🙂

Jag har även uppdaterat vilka som är med på utmaningen, 16 stycken me dmig inräknat, kolla i länklistan till höger för att kika vilka mer som ska vara med eller för att dubbelkolla att ertnamn finns med och att ni som har bloggar, har rätt länk. Hojta till om det är något knas så fixar jag det.

Ikväll har det blivit en sen kväll efter en supergod revansch-middag på El Clasico, men jag ska berätta mer om den imorgon.
Det känns som om jag står med båda fötterna tryggt tryggt på marken idag. Jag kan bjuda på en rolig grej min mormor sa, hon har alzheimers och kan bitvis vara ganska snurrig. Hon har börjat träna på gym två gånger i veckan (hur häftigt är inte det, när man är 79 år?!) men berättade idag för mig att hon inte är så förtjust i att cykla, medicinerna gillar hon bäst. Dte tog ett tag innan jag förstod att det var maskinerna hon menade, inte medicinerna på gymmet.. (Gamla tanten tar 70 kg i sittande benpressen på gymmet, och hon har aldrig varit särskilt sportig av sig. Häftig mormor!)

• Jag är så tacksam över hur mitt liv ser ut just nu. Det är på väg åt rätt håll och även här i nuet känns det fint. Jag strävar inte enbart frammåt utan kan vila i dagen också.
• Jag är tacksam över att jag har betat av en hel del jobbiga att-göra-saker på min lista. Saker jag dragit mig för i år, till och med! (Som att boka tid hos en gynekolog för att kolla knölen jag har i mitt underliv…)
• Jag är tacksam över att nästa vår ska jag åka till Italien med min sambo och hans familj, som bjuder oss på resa och boende! 😀
• Jag är tacksam över att jag snart kommer kunna börja rida igen. Gud vad ja längtar!
• Jag är tacksam över att igår när jag köpte sushi till middag, så beställde jag en 9:bitars, men fick 10. Ändå åt jag bara 7, sen kände jag mig nöjd och sparade de tre som var kvar till frukost Mycket gott!

Nu sk ahunden rastas en snabbis och sen blir det sängen. Vilken underbar dag det har varit idag, inte sant? Stor kram till er, mina fina bloggläsare och medkämpare! 🙂

Mer om novemberutmaningen.

För att förtydliga; utmaningen pågår from 1:a november, men vill man ”tjuvstarta redan nu, så finns det inget som hindrar en. Den pågår till och med den sista november.

Jag tycker att vi ska försöka skriva en veckorapport varje evcka om hur långt man kommit med de olika delarna och hur det har gått med godis-stoppet. Har man en blogg gör man det där, har an inte en blogg, så gör man dte här. Om ni länkar hit när ni gör det, så kommer det vara lättare att hitta varandra, för då kommer era inlägg direkt som pingbacks här på bloggen.

Något mer ni funderar över? 🙂

Jag älskar att träna!

Åh, träningen ger mig så mycket energi och glädje.

Idag var planen att köra ett corepass, men jag kom försent och satsade på lite kondition innan PT-passet.

Eftersom min sjukgymnast okej:at 10 minuters promenad och om dte kändes bra, sedan 15 minuter. Så testade jag 15 minute rpå crosstrainern idag. För det första – satan vad jobbigt det kommer vara att när jag får börja springa igen, jag har verkligen förlorat kondition! Jag känner av att både benmusklerna har ”förtvinat” och orken har minskat radikalt sen jag fick skadan i foten. Som min PT sa så enkelt i måndags ”Du har blivit mycket sämre.” Haha, tack. Ja, han är ju ärlig i alla fall. Men i samma andetag la han till att jag snabbt kommer tillbaka till samma form så fort jag får börja använda foten ordentligt igen. På ett kick.

Efter crosstrainern fick det bli roddmaskinen. 20 minuter igen, det är förbannat tråkigt, men ändå ganska tillfredsställande efetrsom hela kroppen får jobba, det är effektivt om något!

Sen kom min PT och han gav mig ett tungt pass för bröst, biceps, triceps, rygg och lite mage. Jag har en känsla av att jag kommer ha lite träningsvärk imorgon, minst sagt.

Ett bra pass.
ETt väldigt bra pass till och med.

Det enda tråkiga var att min pulsklockas batteri är helt slut så jag fick ingen pulsavläsning, trist, jag älskar siffror och statistik.
Men man kan inte få allt, alltid.

Träning, coming up!

Planen för resten av dagen är träning och middag ute.

Det blir ett pass med min PT plus SatsCore och lite kondition.
Jag ser fram emot passet, det vi körde i måndags var oerhört roligt och tufft, vi får se hur det här blir.

Ikväll ska vi äta på restaurangen som jag berättade om tidigare. Vi ska ge stället en chans till och förhoppningvis får vi en jättetrevlig kväll!

Förövrigt är det oerhört fint i lägenheten nu, vad skönt det är när man får städningen avklarad.

Vilket gensvar!

Det är fler som är sugna på noveberutmaningen, vad roligt! Ju fler vi är desto roligare! Dessutom kan vi peppa varandr aordentligt.

Idag har jag varit på klinik med min häst, hon har haft en skada i hoven men nu fick vi äntligen grönt ljus att börja jobba igen, härligt! Ska bli roligt att få sätta igång med ridningen framöver, lite lättare och smidigare än sist.

Efter en lunch med fiskbullar, potatis och edamebönor har min sambo tagit på sig rollen som diktator och pekar med hela handen och säger saker som ”Nu är det slut på rasten” och anser att vi ska ägna den här eftermiddagen åt städning, det är väl bara att infinna sig i ledet och göra det man ska, antar jag. 🙂