Vägning, vecka 55 (v.35)

Vikt: 107,0 kg ( -0,7 kg) (sammanlagt – 26 kg)

BMI: 33 (-0,2)

Mage vid naveln: 93 cm ( -0 cm)
Midjemått: 89 cm ( -0 cm)
Höft: 104 cm ( -0 cm)
Höger lår: 62  cm ( -0 cm)
Höger arm: 36 cm ( -0 cm)
Under byst: 90 cm (  – cm)

Yes.

Nothing more, nothing less.

Mental träning?

Jag snackar ju alltid om att man inte bara kan ändra hur man tränar och äter, om man inte ändrar hur man tänker och känner, för att få en hållbar viktnedgång.

Som på ren impuls köpte jag den här CD-boken för någon dag sedan. Jag är inte  självhjälps-typen och har sällan tålamodet att läsa liknande böcker från pärm-till-pärm. En ljudbok är för mig det optimala. Så jag tänkte helt enkelt lyssna på vad denne man har att säga. Kanske är det helt åt skogen, men förhoppningsvis kanske han har något jag kan ta med mig. Då har jag dessutom levt lite som jag lär. Tränat skallen och inte bara kroppen.

Såhär står det om boken på Adlibris. Hans fyra regler låter förövrigt precis som det jag försöker anamma.

Paul McKenna har utvecklat ett effektivt viktnedgångsrecept – ett nytt sätt att sluta äta för mycket, få kontroll över suget och bli motiverad att röra på sig. Som den hypnotisör han är omprogrammerar han dina tankar, din inställning och dina uppfattningar kring dig själv, din hälsa och mat och hjälper dig att ta kontroll över hur du äter och gå ner i vikt för alltid.Paul McKennas 4 regler

Ät när du är hungrig

Ät det du vill ha – inte det du tror att du borde äta

Ät medvetet – njut av varje tugga

Sluta äta när du känner dig mätt

Jag återkommer med en recension.

Kroppen ska förövrigt få rastas på en cykel idag tänkte jag. Varför testa något nytt? Det verkar som om jag gillar rutiner. Minst sagt.

Hur ska jag lyckas?

Jag gillar inte termer som ”omstart”, jag tycker hela livet är en enda resa, ibland faller man och slår sig, ibland står man still, men man slutar ju aldrig med sin resa. Men man kan väl säga att jag har bestämt mig för att fokusera mer igen efter några veckors snubblande hit och dit.

Hur ska jag lyckas? Vad är mina verktyg för att kunna nå mitt mål?

• Jag fortsätter med mina veckoliga måndagsvägningar/mätningar/fotograferingar.
• Jag fokuserar på mindre portioner och att sluta äta när jag är nöjd och inte bli för mätt. Att våga lämna kvar mat på tallriken. Jag äter näringsrik och varierad kost.
• Jag tänker en extra gång innan jag stoppar något i munnen: är jag hungrig? Behöver min kropp det här?
• När jag känner mig sugen, så ska jag INTE äta. Då ska jag försöka känna vad det är för känsla jag egentligen känner. Är jag uttråkad? Ledsen? Trött? Arg? Vad kan jag göra istället för att äta, så att det ska kännas bättre?
• Jag ska ofta påminna mig själv om varför jag vill gå ner i vikt, jag har ägnat fyra tidigare inlägg om detta som jag ska läsa igenom så fort jag känner mig omotiverad.
• Jag ska vara noga med mat och sovtider. Äta på regelbundna tider och sova de timmar jag behöver på rätt tid och komma upp på morgonen i hyffsad tid.
• Jag ska vara så rörlig i vardagen som möjligt.
• Jag kommer träna, mycket och roligt. Jag ska mata träningsglädjen med nya utmaningar och våga testa nya, utmanande träningsformer. Jag ska fortsätta träna med min PT och när jag kommer tillbaka till Stockholm ska jag äntligen få återse mitt älskade SATS och träna som tidigare, fem dagar i veckan.
• Den här sista månaden på landet ska jag träna med min gamla PT och väcka liv i träningslusten igen. Det går att träna roliga saker, även om man har en fot som inte får springa. Just nu är min träningslust ganska låg och jag tänker inte tvinga mig själv att göra något jag älskar, en dag kommer jag vakna upp och bara längta.
• Jag kommer omge mig med sådant som ger mig motivation. Jag kommer plöjja igenom viktbloggarna här, jag kommer kolla på gamla avsnitt av Biggest Loser och andra program kring viktminskning.
• Jag kommer utvärdera varje vecka, som jag alltid gjort tidigare, på söndagen, för att se hur det har gått, hur det har känts och hur jag mår.
• Jag kommer uppdatera delmålslistan en aning och vara bättre på att verkligen ge mig själv belöning för varje nått delmål.
• Jag kommer blogga. Blogga när det går bra, när det känns jobbigt, när det går lekande lätt och när endorfinerna pumpar i kroppen. Jag ska spamma bloggen med inlägg om den här viktnedgången.
• Jag kommer försöka äta så naturligt som möjligt, mat som min kropp mår bra av. Försöka äta så lite av sånt som kroppen faktiskt inte mår så jättebra av. Konstiga kemiska tillsatser och sånt.
• Jag kommer lyssna på min kropp, på mig själv.
• Jag kommer jobba på att få huvudet att hänga med i förändringen. Hur? Jag vet inte riktigt än. Kanske blir det någon terapeut som får hjälpa mig.
• Jag ska inte dras med i ”på sommaren är det semester och fest jämt. Varje dag är en lördag.”
• Jag kommer ta kort på nya delmålskläder och uppdatera dem regelbundet.
• Jag ska älska mig själv hela tiden. I up’s and down’s. Jag ska älska min kropp, jag ska hylla den! Min kropp är mitt tempel, den ska vårdas och avgudas. Min kropp är fantastisk!
• Sist men inte minst: Jag ska ta stöd av alla underbara läsare som peppar, pushar, tröstar och ger mig så oerhört mycket kärlek och stöd, här på bloggen. Utan er hade den här resan varit mycket svårare.

Är ni med mig?

VAD väljer jag?

Kloka Emliscious kommenterade ”Gå ner i vikt på semestern” med kommentaren ”jag är med dig på att vi inte vill välja bort saker som berikar vårt … men är det verkligen glassarna och den feta maten som avgör om livet känns rikt eller fattigt…!?

Jag tänkte ta tillfället i akt att dels svara på kommentaren och dels spåna vidare på VAD jag väljer. För det är någonstans det som jag ville få fram i mitt förra inlägg. Mitt liv handlar om valen jag gör. Det berikas av de val jag gör. På vägen väljer jag ju givetvis bort en hel del saker. Ibland väljer jag bort glass, ibland väljer jag bort en hel del. Men, det är inte det jag vill fokusera på och inte det jag vill känna. Att mitt liv innebär att jag väljer bort en massa saker.

Det handlar inte om att vissa saker måste vara med i mitt liv, för att det ska kännas rikt. Jag behöver varken glass eller fet mat eller godis eller ”nyttig mat” eller frukt, för att mitt liv ska kännas rikt. Det handlar om att det jag stoppar i min mun eller det jag gör, det har jag valt. Det är inget som sker medan jag ser på, som ett fån (/som ett offer..). Jag väljer in de saker i mitt liv som jag vill ha där. Idag kanske det är en glass, imorgon kanske det är en morgonpromenad. Livet blir rikt för att jag väljer in saker i mitt liv och inte väljer bort. Hänger ni med? (Jag känner själv att det blir lite snurrigt emellanåt..)

Då kommer ju följdfrågan, VAD väljer jag in i mitt liv?
Den är inte helt ointressant. Man skulle ju, utan att överdriva, kunna påstå att jag valt in en hel del dåliga saker i mitt liv under åren som gått. Väger man 133 kilo, så är många val man har gjort inte direkt baserade på att optimera sin egen hälsa, varken den mentala eller den fysiska. Många val har varit destruktiva. Så vill jag givetvis inte att det ska vara nu, även om jag fortfarande kan känna av dem tendenserna ibland. Hur jag kan välja att straffa ett beteende genom att vara destruktiv, inte särskilt smart i långa loppet.

Vad väljer jag idag? Balans. Jag verkligen älskar det ordet, det innehåller så mycket. Jag är inte ute efter att gå ner mina återstående 25 kilon, så snabbt som möjligt. Det är faktiskt inte mitt mål. Mitt mål är att lära mig själv att leva balanserat. Inte bara när det kommer till mat, men mat och ätande har en stor del i den processen. Det innebär att jag ibland väljer att äta en glass och att jag ibland väljer att äta tre rätters på restaurang eller moussaka tre dagar i rad. Varför? För att det är gott och för att jag vill. Men berikar det mitt liv mer än en sallad? Nej, inte för att det är onyttigare eller ”syndigare”, utan enbart ifall det är något som jag verkligen njuter av. Jag kan äta en grekisk sallad här nere och känna att det var bland det godaste jag ätit. Då berikar det mitt liv. Jag kan äta en moussaka och känna att det var bland det godaste jag har ätit, då berikar det mitt liv. Det berikar mitt liv på smak, på upplevelser.

Sen har ju jag ett viktmål, vilket gör att jag kanske inte kan berika mitt liv med smaken av moussaka jämt, men det är också helt okej. Jag gillar inte att välja bort, jag gillar att välja in. Det gäller att välja med balans bara.

Inte alltid lika enkelt som det låter dock..

Vägning vecka 43 (v. 23)

Vikt: 105,9 kg ( -1,6 kg) (sammanlagt – 27,1 kg)

BMI: 32,7 (-0,5)

Mage vid naveln: 91 cm ( -1 cm)
Midjemått: 87 cm ( -1 cm)
Höft: 103 cm ( -0 cm)
Höger lår: 61  cm ( -0 cm)
Höger arm: 35 cm ( -0 cm)
Under byst: 89 cm (  -1 cm)

Oj, 1,6 kg ner. Bra där. Väldigt bra. Vilken revansch sedan förra veckan.  Nu är det bara att köra på med samma fokus och på samma sätt. Duktig Ella!

Godis, pizza, chips, kladdkaka, glass, godis, pizza, chips..

OMG.

Okej, vi gör en liten felsökning för de senaste dagarna.

Fel 1. Får ont i ryggen och kan inte träna, tycker synd om mig själv.

Fel 2. Spenderar hela helgen i någon form av (skräp)matsorgie.

Fel 3. Tänker ”Nu när jag ändå ätit det här (exempelvis pizza), kan jag lika bra fortsätta äta det här (exempelvis godis)”

Fel 4. Överäter en masse.

Fel 5. Äter för att dämpa suget och andra känslor.

Fel 6. Tillåter mig att känna mig ”värdelös” på grund av det.

Fel 7. Äter mera skit.

Rätt 1. Vägrar ge upp.

Rätt 2. Blir förbannad.

Rätt 3. Bestämmer mig för att inte göra den här helgens matorgie ”till en stor grej”.

Rätt 4. Påminner mig om målet och varför jag vill komma dit.

Rätt 5. Tänker ”långsiktig förändring” och ”ingenting har ‘förstörts’ av helgens abnorma intag”

Rätt 6. Ler mot mig själv i spegeln.

Rätt 7. Börjar felsöka. Vad? Hur? När? Varför? Funderar ut en lösning. (Återkommer om det)

Rätt 8. Vägrar tänka att jag är värdelös, för det är jag inte. Jag är grym och fantatisk.

Rätt 9. Skakar av mig helgens ”misstag” och fokuserar på nuet.

Rätt 10. Bestämmer mig för att aldrig strunta i att väga mig, bara för att jag vet att det kommer komma ett plus. Alltid vara ärlig mot mig själv (och bloggen), kommer vinna på att mota bort strutshuvudet.

Rätt 11. Tittar tillbaka 10 år. 133 helt otränade kilon. Wow. Jag har gjort en stor resa redan. Jag är grym.

Rätt 12. Skapar en strategi för den kommande tiden.

Rätt 13. Funderar över ryggvärken och fotproblemet och bestämmer mig för att det viktigaste är att ha en frisk och stark kropp som kan jobba med mig i många år till, inte att komma ut och springa redan imorgon. Jag ser löpförbudet som en möjlighet att testa nya, roliga grejer.

Rätt 14. Ser mig själv på banan igen. Stark och positiv.

Rätt 15. JAG. GER. ALDRIG. UPP.

Så ja, 7 fel, gav 15 rätt.

Vägning vecka 41 (v. 21)

Vikt: 106,8 kg ( -2 kg) (sammanlagt – 26,2 kg)

BMI: 33 (- 0,6)

Mage vid naveln: 92 cm ( -2 cm)
Midjemått: 87 cm ( -0 cm)
Höft: 103 cm ( -1 cm)
Höger lår: 60  cm ( -1 cm)
Höger arm: 35 cm ( -0 cm)
Under byst: 90 cm (  -0 cm)

Sådär ja, nästan hela viktuppgången för Italien försvann på en vecka, skönt. Var förmodligen mest en sjuhelvetes massa vatten som jag hade samlat på mig, i samband med mensen också. Nu är det bara att fortsätta i samma stil. Nu känns det inte lika långt ner till den lägsta vikten jag haft, innan alla märkliga plus på vågen. Jag ska ju ner under 100 innan jag fyller 26 i augusti. Det känns helt klart som ett perfekt mål.

Behövde nog det här minuset för självförtroendet, jag gör rätt, jag klarar det här. Bra så. 🙂

Tvivel.

"Det kallas tvivel, det där som stör.
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör"
/Winnerbäck

Det är inte ofta jag känner tvivel, det är inte ofta jag tillåter mig själv att tvivla. Tvivel gör inte mycket gott. Tvivel blir som en ovälkommen svulst som bara växer, tar mer och mer plats och tillslut finns det inte plats för något annat.

Idag känner jag tvivel. Jag är inte övermanövrerad av det, men jag känner av klumpen i magen och tankarna som cirkulerar i bakhuvudet, utan att riktigt få något grepp om dem.

Tvivlet på att jag kommer nå min målvikt. Känslan just nu säger att det är väldigt stor risk att jag bara kommer gå upp i vikt från och med nu och sedan helt plötsligt vara tillbaka där jag startade, vilket, som ni kanske förstår, gör mig livrädd. Så rädd att pulsne ökar och jag kan känna stressen sippra ut i kroppen.

Men visst är det bara en rädsla och inte en sanning? Visst kommer jag klara det här?

Nu tvingar jag mig själv att skjuta allt tvivel åt sidan, andas ut klumpen i magen och försöka hitta vissheten och tryggheten i att jag kommer lyckas med mina målsättningar. Jag ska fokusera på endast två tankar, helt fria från tvivel: Jag kommer nå min målvikt. Jag kommer klara det här.

Egna reflektioner kring äta kontra träna.

Det var jätteintressant att ta del av era funderingar kring kost och träning. Varför jag lyfte ämnet överhuvudtaget beror inte så konstigt nog på att jag själv funderat en hel del över det den senaste tiden.

Jag upplever mig vara kluven i frågan. Vill jag nå mina mål, med vikten, så måste jag först och främst fokusera på maten. Då blir träningen mer ett sätt att hjälpa viktnedgången och alltså tränar jag för att inte behöva dra ner lika mycket på maten.

Men ju mer jag tränar, desto mer vill jag prestera i träningen. Vilket ju är logiskt. Men för att prestera i träningen, så måste jag ge kroppen näring och energi som främjar träningsresultat och det är en helt annan sak än att äta för att främja viktnedgång. Där blir det en krock, har jag två mål, som kräver två olika typer av kosthållning, så är det lätt att svänga hit och dit med kosten. Om jag kräver av min kropp att prestera och förbättras, så är det tufft att ligga på kaloriunderskott, oavsett hur stort eller litet det är. Vill jag gå ner i vikt, så bör jag jobba med någon form av kaloriunderskott, stort eller litet, beroende på hur snabbt det ska gå.

Många av er pratar om att kunna unna sig lite mer onyttigheter när man tränar, för då ”spelar det inte lika stor roll”, därför var det väldigt intressant att läsa Åsas kommentar, som var precis tvärtom.

”Är jag inne i en period då jag tränar extremt mycket då äter jag bra. Är jag inne i en softare period av min träningssäsong då kan jag unna mig liter mer gotta (läs godis) kanske några fler ”tomma” kalorier, men fortfarande bra mat så att jag får i mig bra näring.

Jag kan tillexempel planera in att på lördag blir det lite extra gott med godis eller dessert av något slag. Kanske ett glass vin eller champagne eftersom jag inte ska träna på söndag. Så skulle jag inte kunna tänka under veckorna då jag tränar hårt.”

Flera av er skriver att ni tränar och äter för att må bra och jag hoppas att det är så för de flesta, kanske är det först när man har mer specifika mål med sin träning/sin kosthållning som man börjar tänka i banor som ovan. Clara ansåg att tankarna lutade åt ätstörningshållet och det kan låta hårt, men jag förstår precis vad hon menar. Ibland blir det för stor fixering kring vad som är ”nyttig” och vad som är ”onyttig” mat, jag tycker att ”näringsrik” och ”näringsfattig” vore mycket bättre uttryck.

Så, hur ska jag göra med min mathållning? Jag tror att jag måste sätta mig ner och fundera igenom vad som är mitt huvudmål ordentligt, fokusera på det och anpassa kost och träning kring det. Nu vet jag ju någonstans att det vore smartast att jobba med vikten som prio nummer ett och låta alla träningsmål, komma som prio 2. Men hur ska jag, men min önskan att hela tiden prestera, kunna nöja mig med insikten att fokuset med träningen är inte i huvudsak att bli bättre, inte just nu iaf. Huvudsaken med träningen är att hjälpa mig att nå mitt viktmål. I sånt fall skulle tider på milen och korta, kvalitativa pass inte vara lika intressanta utan fokuset skulle ju mer ligga på träning som bränner mycket, som är relativt skonsamt för kroppen, så att man kan hålla på längre tider och inte behöver lika mycket återhämtning mellan passen.

När jag når min målvikt, alternativt kommit ner till en vikt där jag känner att viktminskningen inte behöver ligga i fokus längre, dvs, viktminskningen kan få gå riktigt långsamt. Då kan jag lägga träningen som prio 1 istället. Satsa mer på kvalitet, satsa på att bli snabbare, starkare, uthålligare, spänstigare, mer balanserad. Peaka min fysiska form.

Det känns dock väldigt tråkigt, jag älskar ju träningen, inte motionerandet; tränandet. Strävandet efter att bli bättre. Att se resultaten. Givetvis utesluter det ena inte det andra, bara för att jag lägger huvudfokuset på viktminskningen ett tag till, så kommer jag ju inte sluta prestera i träningen, men jag tycker att det känns lite orättvist att kräva att min kropp ska prestera, fastän jag inte ger den optimal energi att jobba med. Förstår ni hur jag tänker?

Låter det vettigt?

Vägning, vecka 37 (v.17)

Vikt: 105,3 kg (-1,2 kg) (sammanlagt – 27,7 kg)

BMI: 32,5

Mage vid naveln: 90 cm ( -0 cm)
Midjemått: 85 cm ( +1 cm)
Höft: 102 cm ( -0 cm)
Höger lår: 61  cm ( +1 cm)
Höger arm: 34 cm ( -0 cm)
Under byst: 89 cm (  -0 cm)

Usch, det var inte roligt att väga sig idag. Kroppen kändes svullen och tung och inte alls lätt och pigg. Vilket givetvis syntes på vågen också. För två veckor sedan var jag nere i 103,8. Det känns ganska långt bort just nu. Jag trodde nog att jag skulle vara nere på 104 den här veckan i alla fall. Men kroppen ville annat. Man kan aldrig förutsäga vad den hittar på.

Jag ska  dock inte deppa över det här, jag vet ju att jag rör mig neråt, om än sakta men säket, med lite bakslag ibland. Men det är helt okej. Nog bör jag kunna spränga 100-kg gränsen i sommar? Jag vill vara under 100 när jag fyller 26 i augusti. Det kan väl vara ett bra mål?

(Har väl aldrig varit så gnällig med ett så stort minus förut, men med tanke på vad som föregick förra veckans plus så tillåte rag mig att vara lite grinig i alla fall)

Nu blir det lunch med Sara och hon brukar alltid kunna ge mig energi och pepp!

Inspirerande.

Är det inte helt fantastiskt hur stora förändrningar man faktiskt kan göra med sig själv och sin kropp? Personerna i videon ovan är ju helt otroligt inspirerande! Hittade den här.

Vägning vecka 35 (v.15)

Vikt: 103,8 kg (-0,7 kg) (sammanlagt – 29,2 kg)

BMI: 32 (-0,3)

Mage vid naveln: 90 cm ( -1 cm)
Midjemått: 84 cm ( -1 cm)
Höft: 102 cm ( -0 cm)
Höger lår: 60  cm ( -0 cm)
Höger arm: 34 cm ( -0 cm)
Under byst: 89 cm (  -1 cm)

Det är konstigt, för på bilderna tycker jag inte att jag ser mindre ut. När jag vaknar och tittar mig i spegeln tycker jag inte att jag ser ut att ha gått ner, när jag väger mig och mäter mig, så fattar jag inte hur siffrorna kan stämma ihop med det visuella och känslomässiga intrycket. Det stämmer helt enkelt inte ihop. Jag tycker att magen ser och känns svullen, och ändå, så visar våg och måttband minus. Är dte inte märkligt?

Är förövrigt sjukt glad över dagens resultat. Sakta men säkert jobbar jag mig neråt. Inga superminus, men det är inte det jag vill ha heller. Jag vill ha långvariga minus. 8 hekto till nästa delmål och knappa 4 kilo, sen är jag under 100! Helt galet.

Teori kring träning och viktnedgång.

I mitt huvud snurrar det alltid en hel del tankar kring träning, hälsa, viktminskning och liknande ämnen. De senaste dagarna har jag kommit fram till en egen liten teori kring träning och viktnedgång som jag tänkte lufta med er.

I viktminskningssammanhang pratar man ofta och gärna om ”kalorier in och kalorier ut”. ”Det spelar ingen roll vad du äter/tränar, så länge du gör av med mer energi än du får in.” Jag har funderat mycket på det där, för mig är det självklart att det visst är skillnad på kalorier och kalorier, men då har jag framförallt tänkt på de kalorier jag stoppar i mig.

Kroppen är ju inte bara beroende av att ha ett visst antal kalorier varje dag, vitsen med mat är ju att kroppen ska få näring och byggstenar för att kunna reparera, bygga upp och fungera ända ner på cellnivå. Vår kropp mår givetvis mycket bättre när den får i sig kalorier, som är fulla med näring, som inte är fulla med konstiga färgämnen, märkliga tillsatser, besprutade med gifter och liknande. Det tror jag nog att många håller med om.

Min teori handlar dock inte om ”kalorier in”, den handlar om ”kalorier ut”. Jag har funderat mycket kring olika träningsformer och hur de påverkar kroppen. Framförallt i förhållande till viktminskning. Många hävdar nog att har du gjort av med 500 kcal via träning, så spelar träningsformen i sig inte så stor roll. Men jag tror att kroppen är smart. Förändringar är något kroppen inte är särskilt förtjust i. Jag minns att man läste om det här på fysiken/biologin på gymnasiet. Om kroppens ”seghet” och ovilja att förändras. Kroppen är dock mån om att överleva och vill spara på energi så mycket som möjligt i de flesta situationer.

Det är det min lilla teori bygger på. Jag tror att det är skillnad på träning och träning, när det kommer till viktnedgång. Jag tror att träning där det är mycket negativt och jobbigt för kroppen att vara tung, gör kroppen mer inställd på att ”släppa på vikt”, än träning, där kroppsvikten inte spelar lika stor roll.

Vi kan jämföra löpning och spinning som ett exempel. Med min teori så skulle löpningen vara mycket mer effektiv för att gå ner i vikt, än vad spinningen skulle vara. I löpningen är kroppsvikten verkligen slitsam för kroppen, ju tyngre man är. Både för leder, senor, skelett och muskler. En lätt kropp skulle slita mycket mindre på kroppen och göra uppgiften oerhört mycket mer energisparande än en tung. I spinningen finner vi visserligen samma korrelation, men inte riktigt på samma vis. En tung kropp gör givetvis övningen jobbigare än en lätt, men jag tror inte att tyngden sliter på kroppen på samma vis. Spinning är nog överlag mycket mer skonsamt för tunga, än löpning. Det är ju givetvis bra, men enligt min teori gör den träningen det inte lika akut för kroppen att bli av med den extra vikten. Eller varför inte ta en crosstrainer som exempel, eller gå så långt som till styrketräning. Jag tycker löpningen är ett perfekt exempel på att kroppen tjänar in mycket energi och slitage genom att vara lättare vid löpning, i mycket större grad än vid styrketräning, cykling eller crosstraining.

Observera att jag pratar om skillnad i borttränade kalorier, dvs 500 kcal från löpning versus 500 kcal från spinning tex. Inte i hur effektiv träningen är under en viss tidsenhet.

500 kcal från löpning versus 500 kcal från styrketräning – vilket tvingar kroppen att anpassa sig, mest?

För min egen del verkar min teori stämma. Jag minns när jag var i Egypten och åt hur mycket mat som helst. träningen kom lite i skymundan, men den träning jag väl utförde, var löpning. Jag borde gått upp massor under tiden jag var borta, med tanke på hur mycket jag åt, men när jag kom hem från Egypten, så var vågen mycket snällare mot mig än vad jag trodde att den skulle vara. Hade resultatet blivit detsamma om jag bytt ut de få timmarna löpning, mot cykling som hade bränt lika mycket? Jag tror inte det.

Jag tror att kroppen är smart, den vill till varje pris överleva, med så lite slitage som möjligt. Jag tror att det visst spelar någon roll vilken typ av kalorier som kommer in. Jag tror också att det spelar stor roll vilken typ av kalorier som går ut.

Vad tror ni om min lilla teori?
Är det någon som vet om det finns någon forskning kring ämnet?

Vägning vecka 33 (v. 13)

Vikt: 104,5 kg (-0,6 kg) (sammanlagt – 28,5 kg)

BMI: 32,3 (-0,1)

Mage vid naveln: 91 cm ( -1 cm)
Midjemått: 85 cm ( -1 cm)
Höft: 102 cm ( -0 cm)
Höger lår: 60  cm ( -0 cm)
Höger arm: 34 cm ( -0 cm)
Under byst: 90 cm (  -0 cm)

Hrm, jag hade faktiskt förväntat mig ett större minus, men ibland gör inte kroppen som man vill. Som jag sa igår så börjar jag bli mer än lovligt trött på tresiffrigt. Ge mig 99 nu! Men det är bara att nöta vidare. Resultaten kommer ju, jag veet det.För övrigt, om två centimetrar på höften så är jag helt och hållet under 100 i mått iaf.

Vägning, vecka 30 (v. 10).

Vikt: 104,2 kg (-0,8 kg) (sammanlagt – 28,8 kg)

BMI: 32,2 (-0,2)

Mage vid naveln: 92 cm ( -0 cm)
Midjemått: 85 cm ( -0 cm)
Höft: 101 cm ( -1 cm)
Höger lår: 60  cm ( -0 cm)
Höger arm: 34 cm ( -0 cm)
Under byst: 89 cm (  -0 cm)

Åh, gissa om jag blev glad när jag klev på vågen idag! Hurra för mig!

Nu är det faktiskt bara drygt fyra kilo ner till hundra kilos strecket, det börjar kännas nära. Såhär lätt har jag aldrig varit i vuxen ålder. Helt galet! Det här känns bra. Vilken start på veckan. WOHO!