Svettigt trädgårdsjobb.

Jag och syrran laddar inför krattandet med helt olika outfits. Jag i heltäckande kläder, för att slippa bli skitig. Syrran i min gamla baddräkt, för att få lite färg.

Med den här taktiken blev man snabbt rätt svettig. Efter att hela gården och all jord var krattad, så övergick vi till att måla. Ibland glöms vardagsmotionen bort bland allt tjat om träning hit och dit. Det viktigaste är ju faktiskt att vi rör på oss och använder våra kroppar, mer än vi sitter på rumpan. Idag har min kropp fått vara väldigt aktiv. Men jag har ingen träning att registrera på funbeat.

En mycket bra dag. Och nu är jag väldigt väldigt trött.

Morgonpromenad i hettan.

Imorse vaknade jag oväntat pigg efter en natt med hund-ångest. Lillasyster är inget fan av tidiga mornar, så jag lät henne sova, snörde på mig skor och träningskläder och stack ut på en kort morgonpromenad. Det var redan stekhett ute och allt blir så mycket jobbigare av värme. Uppförslutet kändes som värsta bergsbestigningen och jag svettades skönt, trots att jag bara gick, under mina 30 minuter när jag var ute.

Idag ska vi lämna Milos och åka vidare till Paros. Det är en 5 timmars lång båtresa som jag planerat att spendera med en bok framför näsan. Hur det blir med hundarna är helt oklart. Jag känner mig oerhört maktlös.

Igår gick vi till apoteket som ägaren utav hundarna driver och pratade med hundägarens son. Han var mycket otrevlig till en början, ett tag trodde jag att han skulle slå ner mig, när han bröstade upp sig, klev tätt inpå mig och spände ögonen i mig. Även om mitt hjärta slog dubbelslag stod jag still och spände ögonen i honom tillbaka. Flyttade mig inte en centimeter, vek inte med blicken. Tänkte att smäller det nu, så får det smälla. För ett år sedan hade jag aldrig vågat göra något liknande. Han hotade med polis och jag bad honom ringa dem, så att de kunde komma ner och reda ut ett och annat.

Men det var klart att han inte kunde ringa polisen, vad skulle han säga? Att han hade två svenska tjejer i sin butik som var upprörda över hans föräldrars utsvultna hundar? Efter 30 minuter lugnade det ner sig och han ansåg nog visst att han föräldrar sköte om hundarna och gav dem mat varje dag. Jo tjena.. Att hans pappa vill ha hundarna smala så att de ska kunna springa fort när han jagar fåglar med dem. Herregud, logiken är ju helt skruvad.

Men, jag har kontaktat alla jag kan kontakta, jag har verkligen gjort allt jag har kunnat göra. Jag kan inte göra mer. Jag ska vara på organisationerna jag har hört av mig till, jag ska maila Greklands turistmyndighet och klaga där också. Jag måste bara acceptera att jag inte kan göra så mycket mer. Det känns fruktansvärt, men jag känner mig helt maktlös.

Förhoppningsvis har all uppståndelse kring dessa två hundar fått ägarna att inse att det är enklare att ge hundarna mat då och då, så slipper de upprörda turister titt om tätt. Har vi ordentligt med tur, gör poliserna som de lovade oss och tar hand om hundarna, men det känns lite väl önsketänkande.

Underbar cykling till skolan

Tränar på att älska min cykel, det börjar gå rätt bra.

Sol ute, fartvind i håret, kroppen vaknar upp efter en skön sömn och me dgod frukost i magen. Benen är måhänd ainte jättepigga, men de pumpar på. Vägrar sänka hastigheten. Pulsen dunkar lätt i kroppen. I nedförsbackarna flyger jag, nästan odödlig. Lätt och snabb. I uppförsbackarna är benen starka och sega, vägrar ge upp.

Stockholm lyser vackert på morgonkvisten, solen vågar värma första juni. Kommer fram till skolan, varm, pigg, vaken. Fylld med syre och kraft. Tänker att det nog kommer bli en fantastisk dag idag.

Tid: 27 min
Sträcka: 8,12 km
Maxpuls: 171, 84%
Snittpuls: 144, 71%
Kaloriförbrukning: 291

Istället för att ta sig fram till fots.

Jag lär mig själv att börja tycka om cyklingen mer och mer. Allt går ju så snabbt med cykeln, dessutom får man frisk luft, motion och slipper bry sig särskilt mycket om rusningstrafik. Sen får jag upp pulsen rätt fint, ska försöka undvika motordrivna fordon så mycket det är möjligt framöver. Bara jag slipper regn liksom. I nedförsbackarna med motljus var livet på dagens cykeltur lite extra magiskt. Åh, älska allt!

In till stan
Tid: 30 min
Sträcka: 7,6 km
Maxpuls: 177, 87%
Snittpuls: 147, 72%
Kaloriförbrukning: 274

Hem
Tid: 26 min
Sträcka: 7,3 km
Maxpuls: 175, 86%
Snittpuls: 141, 69%
Kaloriförbrukning: 261

Underbara Stockholm, bäst från cykelsadeln.

Jag får alltid för mig att det är tråkigt att cykla. Att jag är för lat för att ta cykeln.
Även om jag har en ganska stark tro på den typen av vardagsmotion. Den är nog egentligen viktigare än de intensiva timmarna på gymmet, om man sedan är väligt inaktiv resten av dygnet.

Idag tog jag iaf cykeln. Först ner till gymmet, sen in till stan, sne runt halva Stockholm och på kvällen, hem igen. Jag lät pulsklockan sitta på och cyklade sammanlagt 84 min, men då uppdelat i flera små etapper. Jag hade ungefär en snittpuls på 135-140 och brände sammanlagt 850 kcal. Och egentligen kändes det mest som om jag njöt av solen som gav Stockholm ett romantiskt, vackert sken och vinden i håret. Min tävlingsnstinkt gjorde att jag dock måste om varenda cyklist jag ser och tempot hölls ganska högt. Sista vägen, från Kungsholmen ut till Sumpan, jagade jag och sambon varandra och han är precis lika envis och tävlingsinriktad osm jag är, så vi båda var härligt svettiga när vi kom hem. Härligt!

Inte nog med det, det går så mycket snabbare med cykel, framförallt om man jämför med bil i kötider. My god. Däremot är det med livet som insats, människor kastar sig handlöst ut på cykelbanorna när man kommer i full fart och bilar korsar cykelvägar som om de fick poäng på hur många cyklar de kan meja ner. kanske vore en vettig livförsäkring att skaffa en hjälm. Hellre se lite töntig ut och komma helskinnad hem, liksom.

Känner mig så glad i kroppen idag. Glad och effektiv. Måste bero på mitt cyklande. Mer cykel!

Solen lyser även i Stockholm.

Det är inte bara i Åre solen gör sig oerhört vacker och lyfter alla mungipor nån centimeter uppåt. Även solen i Stockholm har de egenskaperna. Jag lockade med mig min sambo ut för att njuta och även vandra bort lite mensvärk. Förkylningen verkar ha förstått att jag menade allvar med alla medikament, för jag mår mycket bättre nu, eller så är det den där iprenen jag tog för några timmar sedan som talar, hrm, jag hade glömt bort den..

70 minuter var vi ute och avverkade 6,5 km. Jag hade pulsklockan på för att se till att tempot inte skulle bli för flåsigt. Man ska vara rädd om hjärtat, framförallt om man är lite småkrasslig, hellre vila en dag för länge än att pressa en kropp som inte är frisk. Så, det var en njutpromenad idag. Insöp sol och energi och pratade en massa strunt. En fin måndag helt enkelt.

Sen passade det ju perfekt att kunna avverka några kilometer till MU också.
Är det förresten några Nu/JoNu:are som fått paket idag?

Snöskottning, den nya heta träningsformen.

Jag kanske inte delar min PT:s förtjusning, men snöskottning är utan tvekan bra träning.
Efter en timme hade en knapp tredjedel av verandan uppenbarat sig under de massiva snömassorna. Vilket slit det var! Svetten ångade om mig.
Jag tog på mig pulsklockan, dels för att hålla tempot uppe för att kunna räkna det som träning och för att det är lite roligt att kolla pulsen efteråt.

Tid: 120 min
Maxpuls: 164, 81%
Snittpuls: 130, 64%
Kaloriförbrukning: 1072

Fick sällskap av en prickig hund som tyckte att det var väldigt besvärligt att ta sig fram i den djupa snön.

Fick även sällskap av en älg (om ni kan se den på den dåliga bilden). Dessvärre blev han rädd och sprang iväg ganska fort, hästarna såg dock inte det minsta förvånade ut över sällskapet i hagen. Vem vet, han kanske kommer och smakar hästmat ibland.

Med siktet inställt på snöskottning.

Igår åkte vi ut till landet. Åh, lantluft, hästarna utanför fönstret, enorma mängder snö (Stockholm kan inte mäta sig med detta) och lugnet som bara ger mig ro i hjärta och själ. Underbart!

Killarna är i detta nu uppe och skottar av taket på vårt hus och jag ska ta mig an verandan. Jävlar vad mycket snö det är!
Eftersom min PT hävdar att han brukar längta i veckor innan han får skotta snö och att det är hans favoritträning, så ska jag inte vara sämre, utan gå in för detta med hjärta och själ. Jag gör helt enkelt detta snöskottarpass till min PTs ära.

Helgens dos träning:

Med en kolikhäst i stallet så blev det en del promenerande för mig, även om min det inte var min häst som var dålig.

Redan på fredagen blev det en promenad på 40 minuter med två hästar i släp. Mitt sto och kolikhästen, som då redan frisknat till, men som fick röra sig för säkerhets skull. På lördagen blev det två 30 minuters promenade roch en 40 minuters riktigt rask promenad.

Idag ville jag träna något mer pulshöjande men jag var ganska oinspirerad och ville gå på något pass och göra som jag blev tillsagd och det enda som passade in i var otestade SatsCorePuls. Jag had einte särskilt höga förväntingar. Rättare sagt så visste jag inte vad jag skulle förvänta mig. Jag har använt en sån vippande bräda som man använde runder passet, med min PT. Men vad man egentligen skulel göra under 55 minuter på dne, hade jag ingen naing om.

Jag blev positivt överraskad! Det var som en kombination av att bra step-pass och ett Core-pass. Jag hade föredragit om man inte hade blandat in helkroppsstyrka utan mest fokuserat på bålen, benen och pulshöjande, för ofta blir det så mjäkigt med armhävningar här och där. Balansen fick jobba en hel dle också. Gud vilken skilnad den har blivit bara på de senaste månaderna. Jga kan stå på et ben utan att ramla omkull, bara en sån sak!

Förmodligen kommer SatsCorePuls inte att bli en klass jag går på vraje vecka, men helt klart petar jag in dne när jag har tid och lust. Kul och lite annorlunda.

Tid: 55 min
Maxpuls: 175, 86%
Snittpuls: 136, 67%
Kaloriförburkning: 492

En bra helg med tanke på hur lite tid jag egentligen haft till fysisk aktivitet.

Höstens första morgonpromenad.

The foot is back!

Idag hade jag eventuellt tänkt mig att vakna redan klockan sex och gå på morgonspinning, mest för att utmana själv, då jag inte är en morgonmänniska.
Men jag vaknade, en aning förvirrad, först kockan åtta och tänkte att nu är det väl ändå dags för min fot att visa vad den går för. Så, på med skorna och ut på morgonpromenad.

Det var sådär grå-ruggigt vackert ute, vilket var härligt.
Höstväder är så speciellt, jag älskar känslan av kyla mot kiderna, när man är varm i kroppen. å andra sidan hatar jag att frysa.
Men som sagt, varmt på kroppen och rostbitna kinder, härligt!

Tid: 60 min
Sträcka: 5 km
Snittpuls: 133
Kaloriförbrukning: 585

Energi i stallet.

Såhär glad var min häst över att vara friskförklarad och få börja jobba igen. Det är mycket energi och kraft i den där kroppen.

Jag hade en ljuvlig cykeltur till och från stallet idag. Uta börjar dte bli vinterluft, råheten och fukten har försvunnit och kylan går att skydda isg från. Istället för att frysa fick jag rosiga kinder och kände mig varm och glad i hjärtat. Härligt!
Dessutom passade jag på att mäta sträcka till och från stallet. 5,6 km. Mycket bra inför Novemberutmaningen, hur länge jag nu kan cykla dit, med tanke på väder och vind.

Nu funderar jag på om man kanske skulle ta och misshandla könet och testa ett spinningpass igen..
Jag känner mig pigg och taggad i alla fall.

Ikväll blir det ännu ett restaurangbesök, men nu är det En ful och en gul, som gäller.
Glad jag.

Så kom mensen, och med den – humöret.

Blah.
Ni tjejer vet förmodligen vad jag talar om, men att säga att mensen är efterlängtad är att överdriva, rejält.
Känner mig svullen och grinig.
Se rinte fram emot vägningen på måndag i det här tillståndet.

Ikväll ska jag dock på min bästa kompis 25:års fest.
Så det kommer göra gott för humöret, bortsett från att jag inte direkt kommer känna mig snygg, svullen och med mensfinnar.
Smink och gördel, kanske?

Jag hade tänkt träna idag, men såg istället till att utöka cykelturen hem från stallet.
Det var kallt ute men ritkigt skönt att cykla. Min hund var dock lite av en stoppkloss, så jag kunde inte cykla på hur fort som helst, hon måst eju hinna med att vila emellanåt. Inte för att hon klagade. Inte det minsta, hon älskar att springa, jag är mest lite av en hönsmamma.

Till stallet:
Tid: 15 min
Maxpuls: 167
Snittpuls: 128
Kaloriförbrukning: 104

Från stallet:
Tid: 35 min
Maxpuls: 175
Snittpuls: 132
Kaloriförbrukning: 272

Sammanlagt alltså 50 min och 376 kcal.
Helt okej, framförallt eftersom det här känns som en vilodag.

Stallet, tur och retur.

Det var måhända inte riktigt lika fint väder idag som det var igår när ja cyklade till stallet.
Men hunden var lika glad för det.
Jag lyckades till och med få några bilder på det hela under tiden jag cyklade. Imponerande va!
Tid: 28 min
Maxpuls: 163
Medelpuls: 131
Kaloriförbrukning: 140

”Sakta gå hem genom stan”

Nu gick vi väl inte direkt så sakta, men det var en härlig promenad genom hela stan.
Längs med vattenbrynet nästan hela tiden, hela vägen från Slussen till Sundbyberg.
Lite drygt en mil och det tog oss en timme och 40 minuter.
Solen lyste hela tiden och vinden blåste, ni ska få se bilder sen på hur vackert det var. Jag älskar höst!

Foten värkte lite, men inte så farligt. Jag känner mig i övrigt ganska frisk. Halleluja!
Snittpuls: 129
Maxpuls: 170
Kaloriförbrukning: 750

En härlig start på dagen.
Nu ska jag ut på landet över helgen där min sambo är och jobbar. Så bloggen kanske inte kommer uppdateras lika frekvent, jag vet inte. Men på måndag är det nya friska tag. Härligt!

Promenad genom stan.

Jag är på väg till slussen för att träffa en vän för en långpromenad. Vi ska gå genom stan, längs med vattnet och så småningom ta oss ut till sundbyberg var vi ska äta lunch. Håll tummarna att min fotled håller! Om inte får jag problem.