Posts Tagged ‘Viktnedgång’

Vägning, vecka 55 (v.35)

augusti 30, 2010


Vikt:
107,0 kg ( -0,7 kg) (sammanlagt – 26 kg)


BMI:
33 (-0,2)

Mage vid naveln: 93 cm ( -0 cm)
Midjemått: 89 cm ( -0 cm)
Höft: 104 cm ( -0 cm)
Höger lår: 62  cm ( -0 cm)
Höger arm: 36 cm ( -0 cm)
Under byst: 90 cm (  – cm)

Yes.

Nothing more, nothing less.

Annonser

Mental träning?

augusti 19, 2010

Jag snackar ju alltid om att man inte bara kan ändra hur man tränar och äter, om man inte ändrar hur man tänker och känner, för att få en hållbar viktnedgång.

Som på ren impuls köpte jag den här CD-boken för någon dag sedan. Jag är inte  självhjälps-typen och har sällan tålamodet att läsa liknande böcker från pärm-till-pärm. En ljudbok är för mig det optimala. Så jag tänkte helt enkelt lyssna på vad denne man har att säga. Kanske är det helt åt skogen, men förhoppningsvis kanske han har något jag kan ta med mig. Då har jag dessutom levt lite som jag lär. Tränat skallen och inte bara kroppen.

Såhär står det om boken på Adlibris. Hans fyra regler låter förövrigt precis som det jag försöker anamma.

Paul McKenna har utvecklat ett effektivt viktnedgångsrecept – ett nytt sätt att sluta äta för mycket, få kontroll över suget och bli motiverad att röra på sig. Som den hypnotisör han är omprogrammerar han dina tankar, din inställning och dina uppfattningar kring dig själv, din hälsa och mat och hjälper dig att ta kontroll över hur du äter och gå ner i vikt för alltid.Paul McKennas 4 regler

Ät när du är hungrig

Ät det du vill ha – inte det du tror att du borde äta

Ät medvetet – njut av varje tugga

Sluta äta när du känner dig mätt

Jag återkommer med en recension.

Kroppen ska förövrigt få rastas på en cykel idag tänkte jag. Varför testa något nytt? Det verkar som om jag gillar rutiner. Minst sagt.

1 år sedan.

augusti 9, 2010

För ett år sedan fyllde jag 25.

Då såg jag ut såhär.

Det var skälet till att den här bloggen startade för exakt 51 veckor sedan. Det går ju inte med någon superfart, 12 kilo har försvunnit, men även om jag känner mig som en dålig valross idag, så visst har det väl hänt grejer under året som gått?

Vägning, vecka 51 (v. 31)

augusti 2, 2010

Vikt: 107,7 kg ( -1,1 kg) (sammanlagt – 25,3 kg)


BMI:
33,2 (-0,4)

Mage vid naveln: 93 cm ( -0 cm)
Midjemått: 89 cm ( -1 cm)
Höft: 104 cm ( -0 cm)
Höger lår: 62  cm ( -0 cm)
Höger arm: 36 cm ( -0 cm)
Under byst: 90 cm (  -1 cm)

Ett strålande sätt att starta vecka på. Härligt!

Vägning vecka 50 (v. 30)

juli 26, 2010

Vikt: 108,8 kg ( -0,4 kg) (sammanlagt – 24,2 kg)


BMI:
33,6 (-0,1)

Mage vid naveln: 93 cm ( -1 cm)
Midjemått: 90 cm ( -0 cm)
Höft: 104 cm ( -1 cm)
Höger lår: 62  cm ( -0 cm)
Höger arm: 36 cm ( -0 cm)
Under byst: 91 cm (  -1 cm)

Bra grej med detta: Jag har gått ne ri vikt, om än lite, trots ingen träning. Det är nytt för mig!

Hur ska jag lyckas?

juli 22, 2010

Jag gillar inte termer som ”omstart”, jag tycker hela livet är en enda resa, ibland faller man och slår sig, ibland står man still, men man slutar ju aldrig med sin resa. Men man kan väl säga att jag har bestämt mig för att fokusera mer igen efter några veckors snubblande hit och dit.

Hur ska jag lyckas? Vad är mina verktyg för att kunna nå mitt mål?

  • Jag fortsätter med mina veckoliga måndagsvägningar/mätningar/fotograferingar.
  • Jag fokuserar på mindre portioner och att sluta äta när jag är nöjd och inte bli för mätt. Att våga lämna kvar mat på tallriken. Jag äter näringsrik och varierad kost.
  • Jag tänker en extra gång innan jag stoppar något i munnen: är jag hungrig? Behöver min kropp det här?
  • När jag känner mig sugen, så ska jag INTE äta. Då ska jag försöka känna vad det är för känsla jag egentligen känner. Är jag uttråkad? Ledsen? Trött? Arg? Vad kan jag göra istället för att äta, så att det ska kännas bättre?
  • Jag ska ofta påminna mig själv om varför jag vill gå ner i vikt, jag har ägnat fyra tidigare inlägg om detta som jag ska läsa igenom så fort jag känner mig omotiverad.
  • Jag ska vara noga med mat och sovtider. Äta på regelbundna tider och sova de timmar jag behöver på rätt tid och komma upp på morgonen i hyffsad tid.
  • Jag ska vara så rörlig i vardagen som möjligt.
  • Jag kommer träna, mycket och roligt. Jag ska mata träningsglädjen med nya utmaningar och våga testa nya, utmanande träningsformer. Jag ska fortsätta träna med min PT och när jag kommer tillbaka till Stockholm ska jag äntligen få återse mitt älskade SATS och träna som tidigare, fem dagar i veckan.
  • Den här sista månaden på landet ska jag träna med min gamla PT och väcka liv i träningslusten igen. Det går att träna roliga saker, även om man har en fot som inte får springa. Just nu är min träningslust ganska låg och jag tänker inte tvinga mig själv att göra något jag älskar, en dag kommer jag vakna upp och bara längta.
  • Jag kommer omge mig med sådant som ger mig motivation. Jag kommer plöjja igenom viktbloggarna här, jag kommer kolla på gamla avsnitt av Biggest Loser och andra program kring viktminskning.
  • Jag kommer utvärdera varje vecka, som jag alltid gjort tidigare, på söndagen, för att se hur det har gått, hur det har känts och hur jag mår.
  • Jag kommer uppdatera delmålslistan en aning och vara bättre på att verkligen ge mig själv belöning för varje nått delmål.
  • Jag kommer blogga. Blogga när det går bra, när det känns jobbigt, när det går lekande lätt och när endorfinerna pumpar i kroppen. Jag ska spamma bloggen med inlägg om den här viktnedgången.
  • Jag kommer försöka äta så naturligt som möjligt, mat som min kropp mår bra av. Försöka äta så lite av sånt som kroppen faktiskt inte mår så jättebra av. Konstiga kemiska tillsatser och sånt.
  • Jag kommer lyssna på min kropp, på mig själv.
  • Jag kommer jobba på att få huvudet att hänga med i förändringen. Hur? Jag vet inte riktigt än. Kanske blir det någon terapeut som får hjälpa mig.
  • Jag ska inte dras med i ”på sommaren är det semester och fest jämt. Varje dag är en lördag.”
  • Jag kommer ta kort på nya delmålskläder och uppdatera dem regelbundet.
  • Jag ska älska mig själv hela tiden. I up’s and down’s. Jag ska älska min kropp, jag ska hylla den! Min kropp är mitt tempel, den ska vårdas och avgudas. Min kropp är fantastisk!
  • Sist men inte minst: Jag ska ta stöd av alla underbara läsare som peppar, pushar, tröstar och ger mig så oerhört mycket kärlek och stöd, här på bloggen. Utan er hade den här resan varit mycket svårare.

Är ni med mig?

Inspiration!

juli 21, 2010

Bloggen Fetma till Fitness har skrivit tre olika inlägg om ”Från fet till fit utan lös/slapp hud”. Här kan du läsa del 1, del 2 och del 3. Det jag tyckte var häftigast var att se de före och efterbilder hon lagt upp på personer om gått ner en hel del i vikt, de flesta genom mycket träning och flera små proteinrika mål. Någon frågad mig tidigare kring hur det blir med slapp hud efter en viktnedgång. Jag kan ju märka av en del på överarmarna, eftersom jag fått så mycket bristningar där, men personerna på de här bilderna är riktiga förebilder! Jag är övertygad om att träningen är nyckeln för att gå ner i vikt och få en fast kropp istället för att behöva bekymra sig om hud so inte hänger med.

Tiffany Forni och hennes blogg:

Sarah Bell

Så, vad finns det för ursäkter egentligen?

Huvudet hänger inte med.

juli 16, 2010

Det där med självbild och kroppsuppfattning funderar jag lite på. Just nu känns min kroppsuppfattning och självbild ganska ouppdaterad, typ som hämtad från stenåldern. Jag har gått ner knappt 30 kilo och jag känner mig stundtals minst lika stor som då. Vissa dagar känner jag mig fit, stark och inte lika tjock. De dagarna har jag ofta tränat och jag känner mig mer i balans.

Men de dagar då jag upplever att mat och träning går mindre bra, följs också utav en ganska otrevlig självuppfattning.

Jag diskuterade fenomenet för några dagar sedan, hur jag känner mig lätt och mår bra, när jag går ner i vikt. När jag varje vecka ser minus på vågen, så boostar det min självbild och min kroppsuppfattning. Men så fort vågen visar ett plus eller att jag står still i vikt, så slår dte tillbaka på kroppsuppfattningen. Då kan kroppen kännas precis lika tung och oformlig som för 30 kilo sen. Trots att jag vet, rent intellektuellt, att det inte är så.

DÅ komemr min oro,en dag ska jag ju faktiskt nå min målvikt och stanna kvar där. Hur kommer jag känna mig då, när dte är meningen att jag inte ska se minus på vågen när jag väger mig? Kommer den otrevliga självbilden komma ikapp och kommer jag återigen känna mig lika stor och obekväm i min kropp som när jag vägde ca 50 kilo mer? Jag tror det. För jag tror att mina tankar och mina känslor kring mig sjlv och min kropp, inte har det minsta att göra med vad jag väger, eller hur jag ser ut. Det har att göra med min självkänsla och den blir inte bättre bara för att jag går ner i vikt. Den blir bättre om jag jobbar med den. Jag har alltid sagt att en viktnedgång måste börja inifrån. Det blir bara än mer tydligt när jag ser på mig själv och mina tankar om mig själv.

Måste jag alltid prestera minus för att vara bra, för att vara nöjd med min kropp och för att känna mig nöjd med min kropp?

Extern bild
Min kropp, stark, vältränad och jävligt snygg faktiskt.

VAD väljer jag?

juni 21, 2010

Kloka Emliscious kommenterade ”Gå ner i vikt på semestern” med kommentaren ”jag är med dig på att vi inte vill välja bort saker som berikar vårt … men är det verkligen glassarna och den feta maten som avgör om livet känns rikt eller fattigt…!?

Jag tänkte ta tillfället i akt att dels svara på kommentaren och dels spåna vidare på VAD jag väljer. För det är någonstans det som jag ville få fram i mitt förra inlägg. Mitt liv handlar om valen jag gör. Det berikas av de val jag gör. På vägen väljer jag ju givetvis bort en hel del saker. Ibland väljer jag bort glass, ibland väljer jag bort en hel del. Men, det är inte det jag vill fokusera på och inte det jag vill känna. Att mitt liv innebär att jag väljer bort en massa saker.

Det handlar inte om att vissa saker måste vara med i mitt liv, för att det ska kännas rikt. Jag behöver varken glass eller fet mat eller godis eller ”nyttig mat” eller frukt, för att mitt liv ska kännas rikt. Det handlar om att det jag stoppar i min mun eller det jag gör, det har jag valt. Det är inget som sker medan jag ser på, som ett fån (/som ett offer..). Jag väljer in de saker i mitt liv som jag vill ha där. Idag kanske det är en glass, imorgon kanske det är en morgonpromenad. Livet blir rikt för att jag väljer in saker i mitt liv och inte väljer bort. Hänger ni med? (Jag känner själv att det blir lite snurrigt emellanåt..)

Då kommer ju följdfrågan, VAD väljer jag in i mitt liv?
Den är inte helt ointressant. Man skulle ju, utan att överdriva, kunna påstå att jag valt in en hel del dåliga saker i mitt liv under åren som gått. Väger man 133 kilo, så är många val man har gjort inte direkt baserade på att optimera sin egen hälsa, varken den mentala eller den fysiska. Många val har varit destruktiva. Så vill jag givetvis inte att det ska vara nu, även om jag fortfarande kan känna av dem tendenserna ibland. Hur jag kan välja att straffa ett beteende genom att vara destruktiv, inte särskilt smart i långa loppet.

Vad väljer jag idag? Balans. Jag verkligen älskar det ordet, det innehåller så mycket. Jag är inte ute efter att gå ner mina återstående 25 kilon, så snabbt som möjligt. Det är faktiskt inte mitt mål. Mitt mål är att lära mig själv att leva balanserat. Inte bara när det kommer till mat, men mat och ätande har en stor del i den processen. Det innebär att jag ibland väljer att äta en glass och att jag ibland väljer att äta tre rätters på restaurang eller moussaka tre dagar i rad. Varför? För att det är gott och för att jag vill. Men berikar det mitt liv mer än en sallad? Nej, inte för att det är onyttigare eller ”syndigare”, utan enbart ifall det är något som jag verkligen njuter av. Jag kan äta en grekisk sallad här nere och känna att det var bland det godaste jag ätit. Då berikar det mitt liv. Jag kan äta en moussaka och känna att det var bland det godaste jag har ätit, då berikar det mitt liv. Det berikar mitt liv på smak, på upplevelser.

Sen har ju jag ett viktmål, vilket gör att jag kanske inte kan berika mitt liv med smaken av moussaka jämt, men det är också helt okej. Jag gillar inte att välja bort, jag gillar att välja in. Det gäller att välja med balans bara.

Inte alltid lika enkelt som det låter dock..

Snabbvägning vecka 44 (v. 24)

juni 14, 2010

Okej, inga bilder, inga mått. Bara en snabb vägning mellan packning och fixande.

Vikt: 105,0 kg ( -0,9 kg) (sammanlagt – 28 kg)


BMI:
32,4 (-0,3)

Inte så tokigt!
Nu är jag extra peppad att köra stenhår ti Grekland. Planet lyfter om tre timmar, så det är dags att packa det sista och sticka.

Hurra!

Vägning vecka 41 (v. 21)

maj 24, 2010

Vikt: 106,8 kg ( -2 kg) (sammanlagt – 26,2 kg)


BMI:
33 (- 0,6)

Mage vid naveln: 92 cm ( -2 cm)
Midjemått: 87 cm ( -0 cm)
Höft: 103 cm ( -1 cm)
Höger lår: 60  cm ( -1 cm)
Höger arm: 35 cm ( -0 cm)
Under byst: 90 cm (  -0 cm)

Sådär ja, nästan hela viktuppgången för Italien försvann på en vecka, skönt. Var förmodligen mest en sjuhelvetes massa vatten som jag hade samlat på mig, i samband med mensen också. Nu är det bara att fortsätta i samma stil. Nu känns det inte lika långt ner till den lägsta vikten jag haft, innan alla märkliga plus på vågen. Jag ska ju ner under 100 innan jag fyller 26 i augusti. Det känns helt klart som ett perfekt mål.

Behövde nog det här minuset för självförtroendet, jag gör rätt, jag klarar det här. Bra så. 🙂

Vägning vecka 35 (v.15)

april 12, 2010

Vikt: 103,8 kg (-0,7 kg) (sammanlagt – 29,2 kg)


BMI:
32 (-0,3)

Mage vid naveln: 90 cm ( -1 cm)
Midjemått: 84 cm ( -1 cm)
Höft: 102 cm ( -0 cm)
Höger lår: 60  cm ( -0 cm)
Höger arm: 34 cm ( -0 cm)
Under byst: 89 cm (  -1 cm)

Det är konstigt, för på bilderna tycker jag inte att jag ser mindre ut. När jag vaknar och tittar mig i spegeln tycker jag inte att jag ser ut att ha gått ner, när jag väger mig och mäter mig, så fattar jag inte hur siffrorna kan stämma ihop med det visuella och känslomässiga intrycket. Det stämmer helt enkelt inte ihop. Jag tycker att magen ser och känns svullen, och ändå, så visar våg och måttband minus. Är dte inte märkligt?

Är förövrigt sjukt glad över dagens resultat. Sakta men säkert jobbar jag mig neråt. Inga superminus, men det är inte det jag vill ha heller. Jag vill ha långvariga minus. 8 hekto till nästa delmål och knappa 4 kilo, sen är jag under 100! Helt galet.

Teori kring träning och viktnedgång.

april 4, 2010

I mitt huvud snurrar det alltid en hel del tankar kring träning, hälsa, viktminskning och liknande ämnen. De senaste dagarna har jag kommit fram till en egen liten teori kring träning och viktnedgång som jag tänkte lufta med er.

I viktminskningssammanhang pratar man ofta och gärna om ”kalorier in och kalorier ut”. ”Det spelar ingen roll vad du äter/tränar, så länge du gör av med mer energi än du får in.” Jag har funderat mycket på det där, för mig är det självklart att det visst är skillnad på kalorier och kalorier, men då har jag framförallt tänkt på de kalorier jag stoppar i mig.

Kroppen är ju inte bara beroende av att ha ett visst antal kalorier varje dag, vitsen med mat är ju att kroppen ska få näring och byggstenar för att kunna reparera, bygga upp och fungera ända ner på cellnivå. Vår kropp mår givetvis mycket bättre när den får i sig kalorier, som är fulla med näring, som inte är fulla med konstiga färgämnen, märkliga tillsatser, besprutade med gifter och liknande. Det tror jag nog att många håller med om.

Min teori handlar dock inte om ”kalorier in”, den handlar om ”kalorier ut”. Jag har funderat mycket kring olika träningsformer och hur de påverkar kroppen. Framförallt i förhållande till viktminskning. Många hävdar nog att har du gjort av med 500 kcal via träning, så spelar träningsformen i sig inte så stor roll. Men jag tror att kroppen är smart. Förändringar är något kroppen inte är särskilt förtjust i. Jag minns att man läste om det här på fysiken/biologin på gymnasiet. Om kroppens ”seghet” och ovilja att förändras. Kroppen är dock mån om att överleva och vill spara på energi så mycket som möjligt i de flesta situationer.

Det är det min lilla teori bygger på. Jag tror att det är skillnad på träning och träning, när det kommer till viktnedgång. Jag tror att träning där det är mycket negativt och jobbigt för kroppen att vara tung, gör kroppen mer inställd på att ”släppa på vikt”, än träning, där kroppsvikten inte spelar lika stor roll.

Vi kan jämföra löpning och spinning som ett exempel. Med min teori så skulle löpningen vara mycket mer effektiv för att gå ner i vikt, än vad spinningen skulle vara. I löpningen är kroppsvikten verkligen slitsam för kroppen, ju tyngre man är. Både för leder, senor, skelett och muskler. En lätt kropp skulle slita mycket mindre på kroppen och göra uppgiften oerhört mycket mer energisparande än en tung. I spinningen finner vi visserligen samma korrelation, men inte riktigt på samma vis. En tung kropp gör givetvis övningen jobbigare än en lätt, men jag tror inte att tyngden sliter på kroppen på samma vis. Spinning är nog överlag mycket mer skonsamt för tunga, än löpning. Det är ju givetvis bra, men enligt min teori gör den träningen det inte lika akut för kroppen att bli av med den extra vikten. Eller varför inte ta en crosstrainer som exempel, eller gå så långt som till styrketräning. Jag tycker löpningen är ett perfekt exempel på att kroppen tjänar in mycket energi och slitage genom att vara lättare vid löpning, i mycket större grad än vid styrketräning, cykling eller crosstraining.

Observera att jag pratar om skillnad i borttränade kalorier, dvs 500 kcal från löpning versus 500 kcal från spinning tex. Inte i hur effektiv träningen är under en viss tidsenhet.


500 kcal från löpning versus 500 kcal från styrketräning – vilket tvingar kroppen att anpassa sig, mest?

För min egen del verkar min teori stämma. Jag minns när jag var i Egypten och åt hur mycket mat som helst. träningen kom lite i skymundan, men den träning jag väl utförde, var löpning. Jag borde gått upp massor under tiden jag var borta, med tanke på hur mycket jag åt, men när jag kom hem från Egypten, så var vågen mycket snällare mot mig än vad jag trodde att den skulle vara. Hade resultatet blivit detsamma om jag bytt ut de få timmarna löpning, mot cykling som hade bränt lika mycket? Jag tror inte det.

Jag tror att kroppen är smart, den vill till varje pris överleva, med så lite slitage som möjligt. Jag tror att det visst spelar någon roll vilken typ av kalorier som kommer in. Jag tror också att det spelar stor roll vilken typ av kalorier som går ut.

Vad tror ni om min lilla teori?
Är det någon som vet om det finns någon forskning kring ämnet?

Vägning vecka 33 (v. 13)

mars 29, 2010

Vikt: 104,5 kg (-0,6 kg) (sammanlagt – 28,5 kg)


BMI:
32,3 (-0,1)

Mage vid naveln: 91 cm ( -1 cm)
Midjemått: 85 cm ( -1 cm)
Höft: 102 cm ( -0 cm)
Höger lår: 60  cm ( -0 cm)
Höger arm: 34 cm ( -0 cm)
Under byst: 90 cm (  -0 cm)

Hrm, jag hade faktiskt förväntat mig ett större minus, men ibland gör inte kroppen som man vill. Som jag sa igår så börjar jag bli mer än lovligt trött på tresiffrigt. Ge mig 99 nu! Men det är bara att nöta vidare. Resultaten kommer ju, jag veet det.För övrigt, om två centimetrar på höften så är jag helt och hållet under 100 i mått iaf.

P.S. Vet ni vad jag INTE ser på bilden?

mars 15, 2010

En tjock tjej.
Jag satt och tittade igenom bilderna och insåg helt plötsligt att jag faktiskt inte sticker ut sådär mycket längre. Jag ser ju rätt normal ut, fortfarande stor, men inte sådär att det sticker ut. En mycket märklig och ovan, men underbar, känsla.