Önskar alla mina fina läsare, en riktigt glad midsommar!
Jag hoppas att ni dansar runt stången, äter god mat, njuter av Sveriges ljusa natt och umgås med era nära och kära en dag som denna. Själv ska jag fira midsommar på en segelbåt tillsammans med min syster. Inte så traditionsenligt, men helt okej det också.
Egentligen var varken jag eller syrran särskilt taggade inför träning idag. Men det får ju inte gå huur lång tid mellan styrketräningspassen, eller hur? jag hade tänkt att vi skulel köra pass nr som min PT knåpat ihop,men dte ville sig verkligen inte. Vi hittade inget bra ställe att vara på, det gick segt och jag hade noll motivation.
Syrran kör ”draken”.
Efter ett varv då vi verkligen inte sprudlade med energi, så la vi ner. 20 minuters seg styrekträning fick en ände. Istället kläckte vi idén att köra en intervallpromenad. Vet ni inte vad det är? Det visste jag inte heller, förrän idag. Man går rask i två minuter, sen kör man någon jobbig övning i 1 minut, exempelvis höga knän, hopprep, upphopp eller något annat härligt. Sen fortsätter man så, så länge man vill. Vi körde i 40 minuter och det var rätt roligt. Jag och syrran valde övning varannan gång och det var också kul, att bli tillsagd vad man ska göra och inte behöva tänka själv jämt.
Efter de där glasbitarna i min lunch tidigare, har dagen liksom inte riktigt hämtat sig och jag hade nog behövt ett tufft, svettigt och totalt träningsgläjde-fyllt pass idag. Det blev inte så. Det blev mellanmjölk. Ibland blir det helt enkelt inte som man tänkt sig. Därför är jag lite smådeppig och tycker synd om mig en kvart till. Sen får det vara nog.
Början av berget. Ni ser den röda båten, lite till vänster om den bor vi.
Det kan liksom inte bli bättre. Jag följde stranden tills dess att berget tog vid. Nu snackar vi inte om något maffigt berg men tillräckligt högt för att det skulle ge mina lår en härligt svidande utmaning. Uppför uppför, nerför, uppför, plant, nerför, uppför, uppför. Typ så. Hela tiden.
Pulsen skvallrade tydligt om att gå uppför var jobbigt. Jobbigare än att springa på plan mark faktiskt. Det där med backintervaller borde således även kunna göras med gott resultat promenerandes. Måste testa! Pulsen uppe i 175 bpm som mest, inte så tokigt för en morgonpromenad.
Fick en sån där härlig ”jag älskar livet, jag älskar det här, jag älskar att gå, jag önskar jag fick springa, men jag älskar utsikten, jag älskar värmen, jag älskar mig själv, jag älskar allt”-känsla som bara bubblade runt i mig under vändan, som både blev svettigare och jobbigare ju högre upp vägen slingrade sig.
Fick ett sånt löparsug att jag var tvungen att springa, bara en liten kort bit. Kanske 50 meter. Glad kropp. Glad jag. Det är så konstigt hur jag kan längta så mycket, efter något som är så jobbigt. Det positiva är att foten känns helt bra. Ibland ömmar den lite lite om jag trycker på den, men jag känner inte av något när jag går, eller som idag, testjoggade 50 meter. Min fot ska vara stark som två fötter när jag väl får börja springa igen. och då ska jag trappa upp försiktigt.
Kom hem igen, efter exakt en timme. nerförsbackarna på tillbakavägen var förmodligen jobbigare än uppförsbackarna, man måste hålla emot så mycket. I sängen sov lillasyster fortfarande. Vi avnjöt en sen balkongfrukost.
Today’s gonna be a good day!
Jag funderade lite när jag skrev inlägget om träningssällskap, på vad jag motiveras av. En sak jag motiveras mycket utav, är andra bloggar. I det här fallet just ”viktbloggare” som själva kämpar med sin vikt, alla på olika sätt, vissa tränar mycket, andra kör superstrikta dieter, andra opererar sig. Osv. Det finns lika många sätt att gå ner i vikt som det finns människor. Bland alla dessa bloggar kan man motiveras, peppas och samtidigt själv motivera och skicka iväg en spark i baken. Kanske få till ett gemensamt träningspass/utmaning.
Jag tänkte att jag skulle försöka få ihop en lista med viktbloggar, samlade på samma ställe.
Så, skriver du en blogg som handlar om din viktnedgång, oavsett om viktminskningen redan är genomförd, pågående eller planerad, skriv en kommentar till det här inlägget! Läser du någon blogg, tipsa om den. Sprid gärna ut ordet, så sammanställer jag en lista och publicerar den när jag fått in tillräckligt många bloggar.
Ni får jättegärna skriva en kort liten beskrivning om vad bloggen handlar om också, så kommer det med i listan. Som bloggläsare får ni tipsa om hur många bloggar som helst. Det är ingen tävling, alla bloggar som tipsas om, kommer med. Det kanske kan bidra till att lite nya läsare hittar nya, inspirerande bloggar och det vore ju jätteroligt!
Hur många viktkämpare har vi därute som bloggar?
(PS, alla ni träningsbloggare därute, jag tänkte dra ihop en liknande lista för er också, håll ögonen öppna! :))
P.S. Då jag minst av allt vill sprida några osunda idel, så kommer jag ta bort sk ”pro-ana” liknande bloggar från länklistan. D.S.
Jag lovade att återkomma med en liten recension utav yoga dvd:en vi har tränat med här nere. Vi har två till som vi ska testa framöver. DVD:n heter Våga Yoga och jag är inte helt säker var min mamma har köpt den någonstans, men på nätet skulle jag tro. Josephine Selander är skaparen av viryayogan som instrueras och är även den som instruerar på skivan. Vi har testat två av dvd:en fem program, det kortaste (ca 60 min) och det längsta programmet (ca 108 min) och i sin helhet har dvd:en fungerat bra. Ibland lite svårt att hänga med, för att det går väldigt snabbt, men i andra positioner känner man sig plågad av hur långsamt det går. Men överlag hade jag nog hellre sett lite mer tid i varje position och lite bättre synk med rösten som förklarar rörelsen och när den utförs i dvd:en.
Jag tror aldrig att jag har tränat framför en dvd förut, så det känns nytt och lite kul. Just därför. Smidigheten att varken behöva bestämma själv, men inte heller behöva vara på plats för gruppträning är ju perfekt när man är ute och reser. Jag, som den äkta bloggaren jag är (haha), har nästan alltid med mig min dator och då fungerar det ju superbra att packa ner några träningsdvd:er samtidigt.
Jag hade önskat en aning tydligare förklaringar och ibland, tydligare filmat, samt längre tid i framförallt solhälsningens olika positioner. För mig, som är yoga-nybörjare, hade det varit bra att få lite mer ”tips” eller förmaningar, i de olika positionerna, så att man inte gör helt fel. Ibland kan det räcka med påminnelse om var man ska hålla blicken.
Men jag rekomenderar den, ändå. För yogan var trevlig och kändes bra upplagd. Känslan efteråt var skön.
Har ni några tips på träningsdvd:er ni tycker är bra? Behöver inte nödvändigtvis vara yoga, jag har fått blodad tand och ska utnyttja min sommar iväg från SATS att utforska träningsdvd-världen tänkte jag. Till viss del iaf..
”Yogan ger mig inga pulstoppar, ingen svidande träningsvärk, inga extrema endorfinrus.”
Jag tar tillbaka! Jag vaknade förvånad över att det gjorde så ont överallt. Varför har jag träningsvärk i ryggen? Axlarna? Baksida lår? Mindes sedan, två timmars yoga. Mindes plötsligt de där potitionerna när det faktiskt sved i musklerna. Mindes meningen ovan som jag kaxigt skrev igår. Skämdes.
Jag tar tillbaka!
Jävlar vilken träningsvärk jag har idag. (Hurra!)
Igår, efter vårt hurtiga knappa två timmars yoga-pass, drog syrran och jag på oss promenadoutfiten och gick ut på upptäcksfärd. Jag, livrädd för att stöta på fler djur i desperat behov av mat och vatten, blev jätteglad när jag stötte på tjocka kor, glada hästar, vaktiga, men välgödda hundar och åsnor med lååånga öron (och runda magar!).
Vi jobbade oss uppför ett närliggande berg och konstaterade att det är tio gånger jobbigare med uppförsbackar i 30 graders värme..
Det är så tråkigt att inte få springa. jag saknar den höga, dundrande pulsen, jag saknar känslan av att tro att jag ska dö om jag ökar tempot bara en aning mer, känslan av att ”jag kan!”. Jag saknar känslan efteråt. är man är totalt lycklig och nöjd över sin insats och känner sig totat färdig. Jag saknar känslan när det går lätt och löpsteget är starkt.
Så, därför tvingade jag syrran att göra lite löpskolning, sånt måste ju vara jättebra att lägga in på sina promenader, som förberedelse inför vad som komma skall?
Igår bestämde jag och Sara oss för att ta en morgonpromenad tillsammans. Hon i södra Sverige och jag på en avlägsen ö på Grekland. Att ha träningssällskap är en jäkla kick för motivationen när man vaknar, jättetrött och inte det minsta sugen att ta sig ut för ett träningspass. Men så tänker man på den där personen man antingen har bestämt möta på gymmet, som väntar på en i spåret, eller som är på andra sidan atlanten och som man har lovat att göra sällskap med. Det är något som mitt bloggande fört med sig, en massa träningsglada vänner, som ställer uppsom träningssällskap, anytime. Underbart!
Morgonpromenaden blev hälten så lång som gårdagens promenad, bara 40 minuter, men vädret var perfekt, solen gick i moln precis när jag gick utanför dörren och tittade fram igen när jag kom hem. Bästa sättet att starta dagen på.
Har stött på den här typen av Aleo Vera dricka i flera länder, Island, som exempel och nu här i grekland. Tänk er smaksatt vatten/saft/typ vitamindrickorna hemma med bitar av Aloe Vera i den. Faktiskt väldigt god och bitarna med Aloe Vera är jättegoda. Sen är den ju tyvärr inte helt sockerfri, men ändå. Kul och god.
Har någon sett något liknande hemma i Sverige?
Min mamma och min syster köpte två yoga-DVDs att ta med på vår lilla resa. Vi har än så länge bara testat den ena (ska kolla upp vad den heter), för några dagar sedan, i en kalkstensgrotta blev det skivans kortaste program, det som bara är en timme. Idag blev det skivans längsta program, på pricken 108 min.
Vi letade reda på en lagom skuggig plats på stranden, inte direkt i klass med vår grotta. Det blåste en hel det och ljudet från DVD:n blåste iväg och solen gjorde det nästintill omöjligt att se vad det var vi skulle göra. Ändå klarade vi det knappt två timmar långa programmet riktigt bra.
Jag har ett stort behov av träning som fokuserar på smidighet, styrka inifrån, hållning och rörlighet. Precis som yoga. Det är som om min kropp består av ett gäng kroppsdelar, de flesta riktigt starka. Men de håller liksom inte ihop så bra. De bildar inte en stark helhet.
Jag känner att yogan ger mig oerhört mycket helhet och balans. Kan balans vara ordet som används mest frekvent på den här bloggen? Inte långt ifrån iaf. Yogan ger mig inga pulstoppar, ingen svidande träningsvärk, inga extrema endorfinrus. Yogan ger mig ett inre lugn, en stark, smidig och hel kropp. Jag förstår inte varför jag inte börjat tidigare. Kan inte komma på ett bättre komplement till all slitande träning jag gör.
En dag kanske jag kan göra alla de där häftiga positionerna, som huvudstående och sånt ni vet. Tills dess får jag nöta på i hunden. Det är tillräckligt jobbigt..
Jag återkommer med lite tankar kring själva dvd:n och en bild på omslaget.
På balkongen.
Dagen började fint med en grekisk omelett och lite fruktsallad. Med utsikt över havet såklart. Sen fortsatte dagen med total vila i solen samt bad och sånt där strandtennis spel. Vilket i sin tur har resulterat i en knallröd mage. Stackars mig. För att inte ta ut mig för mycket avrundade jag dagen med att sova två timmar på hotellrummet. Mitt sömnbehov har ökat drastiskt den senaste tiden. Vad är det man säger? Havet suger? (musten ur en, alltså) och att värme tar mycket på kraften. Har man bränt sig så är det ju nnu större, sömnbehovet. Lusten att träna liksom gled iväg med intesiteten i färgen på den röda magen.
Imorgon, då jäklar.
Dagens glada: fick mail från en djurrättsorganisation som kommer ta hand om hundarna på Mils. Tack gode gud. Nu firar vi!
Kloka Emliscious kommenterade ”Gå ner i vikt på semestern” med kommentaren ”jag är med dig på att vi inte vill välja bort saker som berikar vårt … men är det verkligen glassarna och den feta maten som avgör om livet känns rikt eller fattigt…!?
Jag tänkte ta tillfället i akt att dels svara på kommentaren och dels spåna vidare på VAD jag väljer. För det är någonstans det som jag ville få fram i mitt förra inlägg. Mitt liv handlar om valen jag gör. Det berikas av de val jag gör. På vägen väljer jag ju givetvis bort en hel del saker. Ibland väljer jag bort glass, ibland väljer jag bort en hel del. Men, det är inte det jag vill fokusera på och inte det jag vill känna. Att mitt liv innebär att jag väljer bort en massa saker.
Det handlar inte om att vissa saker måste vara med i mitt liv, för att det ska kännas rikt. Jag behöver varken glass eller fet mat eller godis eller ”nyttig mat” eller frukt, för att mitt liv ska kännas rikt. Det handlar om att det jag stoppar i min mun eller det jag gör, det har jag valt. Det är inget som sker medan jag ser på, som ett fån (/som ett offer..). Jag väljer in de saker i mitt liv som jag vill ha där. Idag kanske det är en glass, imorgon kanske det är en morgonpromenad. Livet blir rikt för att jag väljer in saker i mitt liv och inte väljer bort. Hänger ni med? (Jag känner själv att det blir lite snurrigt emellanåt..)
Då kommer ju följdfrågan, VAD väljer jag in i mitt liv?
Den är inte helt ointressant. Man skulle ju, utan att överdriva, kunna påstå att jag valt in en hel del dåliga saker i mitt liv under åren som gått. Väger man 133 kilo, så är många val man har gjort inte direkt baserade på att optimera sin egen hälsa, varken den mentala eller den fysiska. Många val har varit destruktiva. Så vill jag givetvis inte att det ska vara nu, även om jag fortfarande kan känna av dem tendenserna ibland. Hur jag kan välja att straffa ett beteende genom att vara destruktiv, inte särskilt smart i långa loppet.
Vad väljer jag idag? Balans. Jag verkligen älskar det ordet, det innehåller så mycket. Jag är inte ute efter att gå ner mina återstående 25 kilon, så snabbt som möjligt. Det är faktiskt inte mitt mål. Mitt mål är att lära mig själv att leva balanserat. Inte bara när det kommer till mat, men mat och ätande har en stor del i den processen. Det innebär att jag ibland väljer att äta en glass och att jag ibland väljer att äta tre rätters på restaurang eller moussaka tre dagar i rad. Varför? För att det är gott och för att jag vill. Men berikar det mitt liv mer än en sallad? Nej, inte för att det är onyttigare eller ”syndigare”, utan enbart ifall det är något som jag verkligen njuter av. Jag kan äta en grekisk sallad här nere och känna att det var bland det godaste jag ätit. Då berikar det mitt liv. Jag kan äta en moussaka och känna att det var bland det godaste jag har ätit, då berikar det mitt liv. Det berikar mitt liv på smak, på upplevelser.
Sen har ju jag ett viktmål, vilket gör att jag kanske inte kan berika mitt liv med smaken av moussaka jämt, men det är också helt okej. Jag gillar inte att välja bort, jag gillar att välja in. Det gäller att välja med balans bara.
Inte alltid lika enkelt som det låter dock..
Ella. En tjej i tjugoårsåldern som jobbar stenhårt för att minska storleken på kroppen och ändra det tresiffriga numret på vågen till ett lägre, två siffrigt sådant. Viktresan började på 133 kilon för några år sedan och ska landa någonstans kring 80 kg som kan passa min 180 cm långa kropp. Till min hjälp har jag en något modifierad kost, mycket träning och ordentligt mycket kämparglöd.
Maila mig på: atatranakampa@hotmail.com
ÄTA TRÄNA KÄMPA 