Posts Tagged ‘MU’

Maxtest nr 2 för MU och: jag är tillbaka i gymmet!

april 9, 2010

Okej, det var ingen comeback med besked på gymmet, då foten fortfarande är lite ilsk. Har jag nämnt att jag fått skavsår på hälen också? Köttigt skavsår som numera gör mest ont på foten. Supertråkigt.

Men cykla år ju och med den här tröttheten som våren har bidragit med i min kropp, fick det bli ett snällt, lugnt pass på en motionscykel. 60 minuter och 2 mil blev det totalt. Min energinivå var inte förenlig med maxtest i burpees, men däremot armhävningar och i plankan gjorde jag efteråt. Jag har bestämt mig för att skippa maxtest 2 för utfall. Det räcker med de problem med rörlighet jag har just nu, den träningsvärk jag hade förra gången satt ju kvar en vecka! Jag förbättrade mig riktigt bra i plankan och i armhävningarna. 12 armhävningar på tå plus 30 på knäna direkt efter. Jättenöjd!

Plankan på tå är verkligen vidrigt jobbig, så att jag klarade 90 s på tå och sedan en minut på knä, känns också som en stor förbättring. Är nöjd med dagens pass, men det sprutade inga endorfiner efteråt direkt.

Maxtest 1:
407 utfall
34 armhävningar på knä
32:45 min / 5km löpning
37 Burpees
30 s på tå + 2 min på knä i plankan

Maxtest 2:
33 min/ 5 km löpning
utfall —
armhävningar 12 på tå + 30 på knä direkt efteråt.
burpees
plankan 1,5 min på tå + 1 min på knä

Däremot så blev det en mycket god lunch efteråt. Sushi!

Annonser

Maxtest, 5 km för MU med personlig coach.

april 2, 2010

Jag hade inte tänkt att springa kort distans, utan hade nog snarare planerat ett längre pass med lågt tempo och låg puls. Sen kom det två stora, snabba killar som inte riktgt hade precis samma plan som jag. 5 kilometer blev det. Jag tänkte att dte bästa nog vore att släppa iväg killarna och ta det i mitt eget tempo, men den snabbaste av de två (han som i vanliga fall springer 5 km på ca 18 min och milen runt 38 min), tyckte inte att vi skulle dela på oss. Ooookej.

Jag fick löftet om att vi skulle hålla mitt tempo och bara jogga lätt. Vad det innebar i slutänden var att grabbarna fick en sjukt lugn och trevlig jogg och jag fick jobba med hög puls och höt tempo. Haha! Jag hade alltså inte planerat att springa Maxtest 2 idag, men kände halvvägs att det fick bli det. Distansen stämde ju. Den ena brodern till sambon höll sig en bit framför oss, broder nummer två höll sig vid min sida och pratade för fullt. Det var tur, för jag kunde efter halva vägen inte direkt fokusera på annat än att hålla tempot. Vilket var oerhört bra för mig! En bit in på vägen kom dock den otrevlig överraskningen – oplogad skogsväg. Visst fanns det traktorspår atts pringa i, men det var slirigt, halvsmält och mycket mer snö än önskvärt. Där någonstans stack min puls iväg. resten av passet var tungt, men man kan ju inte vika sig när man är ute med grabbarna. Dessutom fick jag bra med pepp och var vid gott mod hela vägen. Det var ett roligt pass helt enkelt.

Fick till en riktigt stark spurt på slutet, men tog inte min tid från maxtest 1, men det är inget jag grämer mig över. Maxtest 1 hade lite bättre underlag och var plattare. Dock kändes den här vändan bättre rent styrkemässigt. Tempot första halvan höll vi nog lite för lågt dessutom.

Tid: 33 min
Sträcka: 5 km
Tempo: 6:36 min/km
Hastighet: 9.09 km/h
Maxpuls: 196, 97%
Snittpuls: 175, 86%
Kaloriförbrukning: 498

Nytt pass nr. 2 avklarat – SatsFlow.

mars 31, 2010

Ja, jag kom med på SatsFlow. Det bästa med det var att jag äntligen kunde pricka av ett nytt pass.
Vad jag tyckte? För det första så känns flow som en ”mesigare” variant av Bodybalance. Jag gillar Bodybalance, det är ingen träningsform jag tränar ofta men varje gång jag kör ett pass, så påminns jag om att jag nog borde inkludera det lite oftare i min träningsplanering. Däremot så förstod jag inte riktigt vad SatsFlow skulle komplettera med, som BodyBalance inte har?

Det är med ganska stor sannolikhet inget pass som jag kommer gå på igen, men idag var det faktiskt ganska optimalt, då jag egentligen hade behövt vila, så blev flow-passet som mjuk uppvärmning för kroppen, stretch och gymnastiserande för kroppen.

Jag avslutade passet med med de återstående 6 minutrarna i plankan, varav 5 av dem gjordes på tårna. JOBBIGT!

Men nu är jag helt och hållet klar med MarsUtmaningen, hurra!

Jag älskar..ALLT!

mars 27, 2010

Ni får ursäkta den något euforiska rubriken. Men just nu, precis efter ett utomordentligt bra träningspass, rusar det ohälsosamt mycket endorfiner runt i min kropp.

Jag blev taggad av att köra ett pass ganska enabart fokuserat på MarsUtmaningen, det kändes roligt och lite annorlunda mot hur jag annars planerar (snarare inte planerar) mina pass. Jag ville hålla till inne i gruppträningssalen men det skulle dröja en halvtimme innan den blev ledig, så under tiden fick det bli lite kondition. 20 minuter på crosstrainern som uppvärning. Men gud vad uttråkad jag var. 20 minuter gick låångsamt.

Bytte till ett löpband och bestämde mig för att bara göra som det kändes. Ursprungstanken är nästan alltid ”lugnt och inga krav”, men det slutar alltid med att jag pressar upp tempot. Idag var benen lite tunga i början, men sen började de flyga av sig själv. Det var en underbar känsla. Jag är så ovan vid att bara springa korta stunder 10-20 minuter gör jag ju aldrig annars, men inne på gymmet så blir det kul. Då vågar jag öka farten lite också, eftersom jag inte behöver räcka lika länge. Började på 8 km/h och slutade på 12 km/h. Kul att springa snabbt!

Tid: 10 min
Sträcka: 1,54 km
Tempo: 6:30 min/km
Hastighet: 9.24 km/h
Maxpuls: 184, 91%
Snittpuls: 164, 81%
Kaloriförbrukning: 135

Sen var det dags. Salen var tom. jag var ensam med mitt lilla planeringsblock. Jag kände mig tagga doch redo.
Jag la upp passet osm följer:
10 armhävningar, 20/30 utfall, 1 min slag/sparkar, 1 min plankan (30 s på tå, 30 s på knä), 5 burpees och 1 minut hopprep.

Jag körde igenom cirekeln i ett kör, utan vila, sedan en minuts vila/vattendrickande och så på den igen. 6 varv blev det, även om det blev riktigt jobbigt på slutet och svetten rann.  På slutet ökade jag på med utfallen och med armhävningarna så att jag skulle bli klar med dem idag.
Resultatet för dagen blev:
Armhävningar 70 st varav 23 på tå (vilket ger 300 armhävningar totalt med 30 på tå. I mål!)
Plankan 6 min varav 3 min på tå (vilket ger mig totalt 24 min varav 5 på tå)
Utfall 170 stycken (vilket ger mig 250 st, i mål!)
Burpees 31 stycken (vilket ger mig 200 st, i mål!)

Tid: 45 min
Maxpuls: 181, 89%
Snittpuls: 161, 79%
Kaloriförbrukning: 583

Idag ska jag älska MarsUtmaningen.

mars 27, 2010

Om en halvtimme är det dags att svettas lite extra. Dagen träningspass tänkte jag tillägna MarsUtmaningen. Jag ska insupa MarsUtamningen, njuta, svettas, plågas och älska utmaningen.
Vi har mars till och med onsdag och tills dess måste jag hinna få till:

1 till träningspass, 70 armhävningar (23 på tå), 12 minuter i plankan (8 på tå), 170 utfall, 31 burpees, 8,7 km och 1 nytt träningspass.

Det enda jag är lite fundersam över är det där andra nya passet som jag ska testa. Vad ska jag välja? Hjälp!

Men, fokus för dagen är ett gäng utfall, ett gäng armhävningar och plankan, framförallt. Det kommer bli kul.

”Hästen”, burpees, boxning, crunches, bänkpress..osv.

mars 25, 2010

Idag var min PT väldigt kreativ. Han plockade övningar från lite här och där och satte ihop ett roligt pass av. Men jag undrar, tycker han att jag ska känna mig lagomt uppvärmd efter 5 minuters hopprep? Jag blir ju helt slut. Är det bara jag som har problem med att inte öka takten på hoppen till något absurdum, tillslut hinner man inte med och trasslar in sig i det där förbaskade hopprepet. Stor vånda varje gång. Jag kan meddela er att 5 minuter är mycket jobbigare än det låter. När jag får ”värma upp”, med det så vet jag att det bådar för ett tufft pass.

Och det blev det, fast det gick som i vågor. Idag fick jag varva tunga övningar, såsom ”hästen”, (han kallar den för det, vet inte vad den heter på riktigt?) när man har ett band runt höften och en PT i andra änden. Man får luta sig frammåt och ska springa framåt med korta snabba steg, dessvärre drar den där jäkla PT:n så förbaskat i en, att man får jobba i sjuk ”motvind” = en riktig killer. Den varvades med långsamma crunches på boll. Riktigt långsamma och de tog oväntat bra. Sen var det en hel del box. Jag älskar box! Men sparkar när benen redan är rätt trötta är sjukt svårt, man kan liksom inte öka tempot och pulsen ligger där den ligger och skvaplar någonstans runt 80%, när man vill köra minst 90%.

Givetvis petade han in burpees också. Tre set om 10 hopp + raka slag mellan varje. Man börjar ju få vana på dem, MEN, inte blir de mindre jobbiga för det. Sista setet fick jag göra 12 stycken. 7 stycken funkar fint, men alla efter det är plågsamma.

Jag är riktigt nöjd med mig själv och min insats på dagens pass. Det var roligt, jobbigt, omväxlande och svettigt.

Tid: 50 min
Maxpuls: 180, 89%
Snittpuls: 147, 72%
Kaloriförbrukning: 559

Jag hade på mig mitt andra par nya skor, mina Asics gel Kayano och jag ville känna på dem lite på ett löpband också. Men, jag hade tisdagens håll i färskt minne och var inte helt entusiastisk. Hopapde dock upp på löpbandet, med ett löfte att hålla tempot lågt och bara ha kul. Det var roligt! Med Biggest Loser på tv, fick jag mig själv att köra 25, istället för 20 minuter och efter knappt tio minuter, var tempot betydligt högre än vad jag hade tänkt. På slutet sprang jag på rätt fint. Glad glad. Kändes kanonbra.

Tid: 25 min
Sträcka: 3,6 km
Tempo: 6:57 min/km
Hastighet: 8.64 km/h
Maxpuls: 185, 91%
Snittpuls: 166, 82%
Kaloriförbrukning: 351

Avslutade med 15 minuter på en motionscykel, samtidigt som jag försökte lära mig allt om vad som händer i örat/hjärnan när vi hör ljud. Tentan imorgon kommer kännas så rolig. Not.
Men träningen känns bra iaf, man får glädja sig över det lilla.

Förvirrat snabbpass på gymmet – check.

mars 22, 2010

Från stallet, en härlig ridtur i dagsljus – på kvällen, till gymmet, på mindre än en kvart. Jo, jag bytte om däremellan.

Men väl på gymmet blev det tvärnit redan i receptionen där både min sambo och en god vän stod. Jag har väl aldrig hört så mycket snack om glass på en och samma dag tidigare. Herregud, det är inte vad jag behöver prata om just nu. Bort med glasstankar, in med svettfokus, tack.

Hade tänkt börja passet på ett löpband och sen lite spontant köra styrka, med fördel utfall, armhävningar, plankan och burpees, allt för MU. Nu var ju alla bra löpband upptagna när jag väl kom in på gymmet, så jag började med armhävningar. 5 på tårna, först och frmst. Inte tokigt alls, de är inte ritkigt lika djupa som armhävningar ska vara, men man måste ju börja någonstans.

Jag fick ihop 2 min i plankan, 1 på tårna och 1 på knä. 30 armhävningar varav 5 på tå. 20 utfall och 10 burpees. Sen fick det bli lite axlar och triceps. Inte helt genomplanerat pass.

Tid: 30 min
Maxpuls: 158, 78%
Snittpuls: 111, 55%
Kaloriförbrukning: 175

Så äntligen var ett löpband ledigt. Jag drog igång i ett lite högre tempo och det kändes bra, både för pulsen och benen, men så kom den smygande känslan igen, håll. Va fasen! Jag har ju aldrig fått håll förr och nu två gånger i rad? Det var så illa att jag fick avbryta löpningen, sänka tempot, höja lutningen och sedan gå resterande tid.

Tid: 20 min
Sträcka: 2,1 km
Maxpuls: 168, 83%
Snittpuls: 153, 75%
Kaloriförbrukning: 235

Inget superpass med pumpande puls, men ändå helt okej. Jag är nöjd, men inte hänförd. När jag kom hem ställde jag ig vid spisen, slängde ihop den här underbara pastasåsen igen och tillsammans med färsk pasta blev den ljuvlig. Prova, tar 10 minuter att göra och är sjukt gott!

Utvärdering av vecka 31

mars 22, 2010

Ja, vad ska vi säga om den här veckan? Med tanke på förra inlägget, så kan vi kanske konstatera att det har varit en känslofylld vecka, en vecka med mycket tankar. Men även en vecka fylld med sociala tillställningar, med underbara människor. Jag har både varit sjuk och haft ganska svårt med rutiner. Jag behöver mina rutiner, hur mycket jag än kan avsky dem ibland, så blir livet helt enkelt enklare när man har rutiner att luta sig mot. Låter jag tråkig nu? Vuxen kanske.

Inför vägningen imorgon är jag inställd på plus. Gud vad tråkigt det känns då,jag vill ju prestera bra resultat, alltid. Men det är ändå okej, jag ser framåt. Det får ta sin tid, men ner till de där 80 kilona ska jag. PUNKT.

När man är sjuk och krasslig och har fullt upp med annat kan det bli somd te blev den här evckan, väldigt lite träning, men 3 timmar 36 min knåpade jag iaf ihop. Bra där.

Måndag: Promenad 70 min, 6,5 km

Tisdag: VILA, sjuk

Onsdag: VILA, sjuk

Torsdag: Promenad 48 min, 4,4 km, Motionscykel 15 min, 5,2 km, Styrketräning 35 min, Armhävningar 40 st (2 på tårna), Plankan 3 min (1 min på tårna), Utfall 40 st

Fredag: Dressyrlektion 30 min

Lördag: Promenad 15 min VILA

Söndag: VILA

Nu är det bara 10 dagar kvar på MU. Hur går det för er allihopa?

Det går fortfarande att få ihop det, även om man knappt börjat.

Såhär ligger jag till:
Utmaningen:
12/15 träningspass
200/300 armhävningar varav 2/30 på tå
16/30 min i plankan varav 1/10 på tå
60/250 utfall
57/200 burpees
44,8 /70 km
1/ 2 nya träningspass

I’M BACK!

mars 18, 2010

WOHO!

Bortsett från att jag drog omkull på den isiga stallplanen och landade i blöt gegga bestående av hästbajs och lera, så har slutet på dagen varit helt underbar.

Promenaden tur/retur till stallet var finfin på vägen dit, men på vägen hem, nydoppad i bajslerigt vatten och alltså genomblöt, var det mindre kul, så jag blev upphämtad av sambon som var på väg hem från jobbet. Totalt tog det 48 minuter och 4,4 km. Lugnt och fint, inte någon powerwalk direkt.

Direkt hem för att byta om och sedan iväg för att smygträna på gymmet. Jag hade ingen egentlig plan, ville inte planera fr mycket ifall kroppen skulle kännas tung och trött, men väl på plats kändes kroppen glad och pigg. Jag körde lite styrketräning med sambon, jag kommer förmodligen känna av mina bröstmuskler imorgon.

Sen tog jag itu med lite övningar ala MU.
Tre minuter i plankan, varav en på tårna. 40 armhävningarna varav 2 (!!) på tårna, men sen ville bröstmusklerna inte mer.
40 utfall fick det bli också. Lite light och snällt mot kroppen. Ingen hög puls, bara stryka medhårs. Hålla kroppen glad.

Avslutade med 15 lugna minuter på motionscykeln. 5,2 km. Känns såå skönt att vara tillbaka på gymmet, även om jag ska ta det lugnt tills jag är helt hundra, men snart är jag helt fit for fight igen, hurra!

Godis-undantagsdagen avklarad.

mars 16, 2010

Aldrig har godis (choklad!) löst så många problem, som idag.
Mitt i all mensvärk så var det bara godis som kunde rädda mig och så fick det bli.

Jag vet inte vad det var egentligen som hjälpte, sockerchocken kroppen fick vilket kickade igång belöningssystemet som så fint hör ihop med socker? Eller om det bara var tanken på att jag åt choklad som hjälpte. Var det gott? Oh ja. Var det lika gott som i tanken? Nej. Men jag njöt. Och när jag inte njöt längre, slutade jag helt enkelt äta och slängde resten av innehållet i godispåsen = fantastiskt bra gjort av mig.

Så, nu är jag nöjd och glad, jag har ätit godis utan dåligt samvete, blivit av med min mensvärk, fått en sockerchock på köpet och så var det inte så mycket mer med det.

Dags för sängen.
Och jo, om det var någon som undrade, så tror jag bestämt att jag älskar mig själv idag också.

Godnatt!

Utvärdering av vecka 30 (v. 10) samt MarsUtmaningen so far.

mars 15, 2010

Efter den strålande vecka 29, så började inte vecka 30 sådär toppenbra. Kanske var kroppen lite tröttare än jag trodde, kanske slarvades dte med sömn, kanske var dte dålig tajming, eller så är dte bara så med livet ibland, att man har sina upp och nergångar. Jag vet inte vad man ska säga mer om veckan, än att den varit lite ”berg och dal”-aktig när det kommer till både mat och träning.

Att helgen invigdes med en förkylning var under omständigheterna inte så konstigt. Desto bättre att veckan fick avslutas med en spontantripp till Åre som bjöd på skidåkning och mycket gott sällskap. Det gör att veckan liksom fick en ordentlig strålglans, trots allt! När jag ser tillbaka på den här veckan kommer jag förmoldigen bara minnas den roliga resan och inte de mindre roliga dagarna innan.

Tack vare skidåkningen blev det 8 timmar och 26 minuters träning i veckan. Tre dagars vila och fyra dagar med träning.

Måndag: VILA, Ridning

Tisdag: Spinning 55 min, Armhävningar 40 st, Plankan 3 min

Onsdag: VILA, Ridning

Torsdag: Boxning PT-pass 55 min, Löpning 2 km, 14 min, Promenad 1 km, 10 min

Fredag: VILA

Lördag: Skidåkning 3,5 h, Plankan, 8 min, Armhävningar 80 st

Söndag: Skidåkning 2,5 h

Hur går det med MarsUtmaningen då?
Om vi räknar med dagens promenad så ser det ut såhär:

Utmaningen:
10/15 träningspass
160/300 armhävningar varav 0/30 på tå
13/30 min i plankan varav 0/10 på tå
20/250 utfall
57/200 burpees
28,7 /70 km
1/ 2 nya träningspass

Rent spontant så kan man väl säga att jag får lägga i ett kål med utfall, burpees och mina kilometer, resten ligger jag väl ganska okej i fas med. Sen var det de där nya recepten som ska testas. Har ni några roliga recept att dela med er utav? Jag tror jag ska testa någon soppa, jag är dålig på att göra soppa, men det är ju hur gott som helst när det väl är gott.

Några av er har ju redan rapporterat hur det går, men fler får gärna dela med sig, nu har vi ju kommit halvvägs.

Hur känns det? Vad är svårast respektive lättast?

So far:

mars 13, 2010

8 minuter i plankan och 100 armhävningar, samt en hel hög med vackra Åre-bilder.

Vackra Åre.

mars 13, 2010

Åh, vad jag är glad att jag och Sara

bestämde oss i sista stund för att faktiskt vara spontana och åka upp till Åre den här helgen. Jag tror att det är precis vad både min kropp och min själ längtat efter.

När det kommer till skidåkningen har Sara varit en ängel och guidat mig genom snälla och mindre snälla backar, hon har väntat på mig och lugnat mig när backarna sett mer ut som stup än som snälla lugna backar. Själv har jag som jag nämnde tidigare, mest fokuserat på att ta mig ner i samlad form. Dvs, i en hel kropp. Sa jag att det var länge sedan jag åkte skidor? Även om jag alltid älskat skidåkning och är uppvuxen med regelbundna skidveckor varje år, så försvann 10 år i skidbacken för mig och jag kände mig en aning ringrostig i början.

Åre har bjudit på mestadels blåst och moln, men stundtals tittade solen fram och vi hittade en backe med lä = helt underbart. Våra leenden bredde ut sig ännu större över våra rödrosiga ansikten. Tänk vad solen gör med oss, vilken lycka den kan framkalla, är det inte underbart?

Ja, man kan ju inte påstå att det inte är vackert här uppe i alla fall. Tre och en halv timme åkte vi, sen var mina ben för trötta och det började snöa och blåsa lite väl mycket.

Nu laddar vi inför schlagerkväll. Sara har en plan att vi ska göra en hel massa core-övningar under kvällen, vi har redan gjort 4 minuter i plankan och 20 armhävningar. Det här kan bli spännande (jag bara nickar och gör som jag blir tillsagd 😀 )

”Inga hopp” blev 43 burpees.

mars 11, 2010


Kanske inte den mest smickrande bilden, men ändå.

Oavsett vad jag skrev i mitt inlägg tidigare om att jag skulel välkomna alla övningar min PT gav mig idag, så bad jag honom om ett ”roligt pass utan några hopp”. Jaja, hopp är säkert bra, men jag tycker inte att de är roliga, jag tycker att de är vråljobbiga = jag är inte så oerhört bra på dem = mindre kul för den prestationsinriktade. Haha. Idag ville jag liksom mest bara ha kul och inte vara supereffektiv och inte heller behöva hämta kraft hela vägen inifrån för att motivera mig själv att köra mitt max.

Min PT brukar dock kunna vara lite jävlig och jag veet att när jag specifikt ber att få slippa något, så lyckas han likförbannat peta in det i passet och le glatt under tiden.

Men idag började det hela bra. Jag fick slåss, jag älskar att slåss. Det var raka slag, krokar, uppercuts, sparkar, armbågar, höga sparkar, snabba sparkar osv. Jag fick springa med honom släpandes efter mig, jag fick göra höga knän uppför scenkanten i gruppträningssalen, jag fick göra många jobbiga magövningar, jag fick göra allt i en enda röra med hög puls och med lite vila. Det är sånt jag älskar min PT för.

Sen gav han  mig minen, den där som säger att han är på väg att beordra mig att göra något som han vet att jag inte vill göra. Han höll upp sina händer framför sig. Sa bara ”fyra slag” och jag behövde ingen som helst vidare instruktion. Det här är en övning som har förföljt mig sedan jag började träna med honom. Jag har fått utstå den i gymmet mellan styrkeövningar, plågats i den under flera minuter i sträck, tillsammans med flera andra, på crosstrainingspassen med honom. Ja, givetvis handlar det om burpees.

När jag gav honom blicken ”Jag hatar dig för det här” log han glatt, smällde ihop mitsarna han höll i händerna och upprepade ”fyra slag!”. Sne var det fyra omgångar om en minut, med vila i vaggan. Ni vet när man ska sitta bakåtlutad med fötterna lyfta från marken och vagga en vikt  händerna från ena sidan till andra? Fyra raka slag, 1 burpee, fyra raka slag, 1 burpee (heter det förresten 2 burpees, 1 burpee?), osv i en minut. Först minuten hann jag 10 stycken, andra minuten 11, tredje minuten 12, fjärde minuten 10. 43 stycken också. Och de som inte var god teknik på räknades inte. ÅH vad jobbigt det var. Men jag är ändå glad, såhär i efterhand, att jag gjorde det. Det är bra att bita ihop lite ibland och inse att saker oftare är jobbigare i tanken och känns värre när man föreställer sig dem, än vad de egentligen är.

Tid: 55 min
Maxpuls: 181, 89%
Snittpuls: 152, 75 %
Kaloriförbrukning: 619

Efteråt var min plan att springa lite så jag hoppade upp på ett löpband, klickade fram en schysst tv-kanal och kickstartade fötterna. Dock så infann sig en ovanlighet efter en dryg kilometer. Håll. Jag får väl aldrig håll? Varför får man det överhuvudtaget? Någon som vet? Så, efter två kilometer fick jag ge mig, saktade ner tempot, höjde lutningen till typ 7 % och knatade på en kilometer till. Svettig och nöjd hoppade jag sen in i duschen.

Löpningen:
Tid: 14:30 min
Sträcka: 2 km
Tempo: 7:15 min/km
Hastighet: 8.28 km/h
Maxpuls: 173, 85%
Snittpuls: 159, 78 %
Kaloriförbrukning: 184

Promenaden:
Tid: 10 min
Sträcka: 1 km
Maxpuls: 173, 85%
Snittpuls: 153, 75 %
Kaloriförbrukning: 118

Mina fina Mizuno som jag trivs bättre och bättre i.

Tanke innan morgonspinning: ”Jag hatar det här.”

mars 9, 2010

Imorse var jag inte game.
Imorse hade jag ingen som helst lust att genomföra det inplanerade spnningpasset.
Jag våndades, först i sängen, klockan var sex, 45 minuter senare skulle passet starta, sedan inne på toaletten. Kroppen var trött och faktiskt inte glad över den förlorade sömnen.

Jag kom på många bra anledningar till att faktiskt strunta i spinningen. Ett huvudskäl var att jag inte hade lust. Det kändes inte roligt, glädjefyllt. Jag kände mest ångest inför passet. Man ska inte känna ångest inför sin träning. Å andra sidan ville jag sätta lite självdiciplin på pränt. Jag ville inte ge efter för känslan som gjorde att jag tryckte på snooze förra veckan, olusten. Dessutom had ejag lovat en vän att köra spinning med honom.

Så jag tog mig dit.

Jag önskar att jag kunde säga att alla mina negativa känslor jag hade inför passet, skulle spolas bort av ren och skär träningsglädje när jag väl fick sätta igång. Men inte. Jag kände på en gång, att kroppen inte blev direkt gladare när jag väl började trampa. Dte gick inte att komma upp i varesig tempo eller puls, det var bara sjukt jobbigt, sjukt mentalt tungt och ren plåga. Jag hade ingen inre kraft att bita ihop och köra och körde på halvfart hela passet igenom. Min kompis såg jag inte röken av, han tog en sovmorgon och jag var allmänt bitter när jag kände att livet var elakt mot mig och kroppen var arg på mig för att jag inte gav den tillräckligt mycket sömn.

Dessutom tog batteriet på min pulssändare slut, så jag kunde inte peppa mig med lite siffror.

Stackars mig.

Efter spinningen klämde jag tre minuter i plankan, på knä och 40 armhävningar. Men humöret var halvbra, hungern var stor, kroppen var trött. Så jag  satte frukosten som första prio och nöjde mig med vetskapen att det är okej att ha skitdåliga träningspass ibland. Vad jag lär mig av detta? Att vänta med morgonspinningen (kanske testa morgonlöpning?) ett tag tills jag känner att jag har lust, aldrig morgonträna efter en natt med lite sömn och när kroppen känns väldigt sliten och att lyssna lite mer på glädjen. Sen lärde jag mig också att min självdiciplin är stark och den behöver jag inte oroa mig för.


Trots allt lyckades jag klämma fram ett litet leende efteråt.