Dagens Tacksamhet:

Det får bli både dagens och gårdagens tacksamhet, då jag inte hann med det igår.

• Jag är så tacksam över att jag har kommit in i en annan fas i livet, än den jag var i för några år sedan. Jag märkte det extra tydligt igår på festen. Jag har kommit förbi det där stadiet som bara var destruktivt för mig. Nu vill jag omge mig med varma, djupa människor som ger mig något i utbyte. Inte bara lalla runt och ”känna” en massa folk.
• Jag är tacksam över den trygghet jag känner i mig själv som gör att jag inte måste klistra på mig den rollen jag hade förut, som handlade mest om att tillfredsställa andra och inte mig själv.
• Jag är tacksam över att jag har så många människor omring mig som jag kan vara så stolt över att ha som vänner. Som finns där för mig både i med och motgångar.
• Jag är tacksam över hur långt jag kommit i min egen utveckling.
• Jag är tacksam över de förändringar som skett i mitt liv det senaste året, hur min sambo levererade insikten ”Jag är värd kärlek” ”Jag kan få kärlek.”
• Jag är tacksam över att jag har så nära kontakt med min familj. De är underbara, med alla sina styrkor och svagheter.
• Jag är tacksam över att min mormor ringde igår, glädjestrålande, trots att hon har både alzheimers och cancer så är hon glad.
• Jag är tacksam över att min sambo börjar bli friskare.
• Jag är tacksam över att foten känns mycket bättre.
• Jag är tacksam över att jag lever, mår bra och känner mig lycklig.

Godnatt min fina blogg, hoppas vecka 10 blir en underbar vecka!

Utvärdering av vecka 9.

Ännu en vecka har gått, det är ju helt galet så fort det går!
Varje söndag så ställer jag mig frågan, hur har veckan gått? Vad har känts bra? Vad har känts dåligt?
För varje vecka blir frågan svårarare att svara på.
Jag tycker att det går bra, jag tycker att jag är duktig. Men jag tror att bristen på känslan ”Gud vad det här är jobbigt och hjälp vad mycket jag uppoffrar för att gå ner i vikt” gör att det inte känns tillräckligt jobbigt för att jag ska känna mig duktig. Hänger ni med?
Hade jag plågat mig själv med en strikt diet och fått kämpa med hungerkänslor och att välja bort ”allt gott” så skulle jag förmodligen känna mig väldigt duktig, för det vore väldigt jobbigt. Det här är lite för lätt. Allt är ju tillåtet?

Så när jag ska svara på frågan om hur det har gått, så vet jag inte riktigt. För det har väl gått som vanligt. Lite hit och lite dit. Lite för stor protion ibland, lite mindre en annan dag. Kalorisnålt ena dagen, M&M till efterrätt nästa. Jag har dock märkt hur mycket snabbare jag blir mätt nuförtiden, till skillnad mot förut. Kul!

Jag är dock inte det minsta sugen på att väga mig imorgon, men de beror enbart på att den här mensen ha gjort mig ordentligt svullen och dte inte bara känns, det syns. Om jag ha samma känsla i kroppen imorgon tror att jag skjuter på vägningen, jag vet att jag skulel ha svårt att hantera ett plus, även om jag skulel veta vad skälet beror på och då är dte bättre att vänta ut mensen och väga mig sen. Är det ett plus då också, då har jag i alla fall inget att skylla på!

VEckans träning har känts okej, inte så högintensv som den brukar vara dock, vilket är lite tråkigt.Två vilodagar och 5 dagar med träning, mycket bra! 7 timmar och 35 minuter. Klart väl godkänt! Men gissa om jag längtar efter lite variation i träningen nu. Löpning, dans, BootCamp, promenader. Ser verkligen fram emot att vara återställd i foten och få börja belasta den mer igen.
Då blir det fest!

Måndag: Styrketräning PT 50 min, Motionscykel 20 min

Tisdag: VILA

Onsdag: VILA

Torsdag: Styrketräning PT 45 min, Motionscykel 60 min, Cykel 20 min, Rehab 5 min

Fredag: Cykel 28 min, Simning 87 min, Rehab 5 min

Lördag: Cykel 50 min

Söndag: Motionscykel 80 min, Rehab 5 min

Mycket intressant läsning:

Läs ”Bör kvinnor träna annorlunda än män?” hos Seth Ronland.
Jag har bara ögnat än så länge, men det verkar mycket intressant!

Skadad svanskota?

Idag när jag hoppade upp på cykeln på Sats Odenplan (skriver mer om det längre ner) så var det så illa att jag nästan började grina när jag 35 minuter senare skulla hoppa av. Under de där 35 minuterna började fundera om det var normalt att ha så ont av att cykla, brukar jag ha det?
Svaret kom ganska snabbt att – nej, det brukade jag inte ha tidigare. Tanken slog mig också att jag har ont i svanskotan om jag trycker på den, även när jag inte har cyklat.
Min slutsats – jag har något fel på min svanskota.
Jag inser också att om jag har något fel på svanskotan, så kommer det inte bli bättre av flera timmars nötande på en cykel då jag knappt kan stå upprätt minuten efter att jag klivit av cykeln, för att jag har så ont.
Vad är det här för helvete, inte kunna springa, inte kunna gå och nu, inte kunna cykla!?
Vad kommer härnäst, klorallergi så jag inte kan simma? (Positivt tänkande! 😀 )

Jag har dock inte känt av svanskotan när jag cyklat på min egen cykel, då man cyklar mer framåtlutad än på motionscyklarna och inte belastar svanskotan. Så den fortsätter jag att cykla på så länge det inte gör ont.

Cykel 1
Tid: 35 min
Maxpuls: 151
Snittpuls: 122
Kaloriförbrukning: 244
Cykel 2
Tid: 45 min
Maxpuls: 141
Snittpuls: 117
Kaloriförbrukning: 276

Alltså, 80 minuter och 520 kcal. Helt okej!

Så, hur var Sats Odenplan?
Om man läser runt på nätet så får man snabbt bilden av att Odenplan, Fridhemsplan och Medborgarplatsen är de skabbigaste Sats-anläggningar i Stockholm.
Jag förstår varför.
Odenplan är ett ställe som jag endast skulle åka till pga deras sena öppettider, för annars var anläggningen mest sliten, gammal, opersonlig, omodern och inte särskilt trevlig.
Men jag har fått checka av en anläggning på min träingsutmaning iaf!

Dagens middag: Hälsotallrik på Muggen.

Idag blev min middag en riktig klassiker.
En hälsotallrik på Muggen.

När jag var nyinflyttad i Stockholm var jag en ordentlig stammis på Muggen. Jag var där flera gånge ri veckan. Det var mitt och mina vänners café helt enkelt. vi kände de som jobbade där, vi möttes alltid upp för en kaffe, middag eller bara allmänt skitsnack. Vi har nog spenderat flertalet timmar på det där fiket, tittat ut på vimlet utanför på Götgatan.

Idag är vi inte där lika ofta, men så fort vi går dit infinner sig en nostalgisk känsla och det känns precis som förr. Hälsotallriken på Muggen råkar dessutom vara väldigt god. Enkel och god.
Så det blev en jättemysig middag med gott sällskap innan det var dags att träna.
Perfekt.

Idag brottas två tankar i min skalle:

Min mensvärk och den här svullna kroppen anser inte att jag ska träna.
Den anser att jag ska sjunka djupare ner i soffan och tycka lite synd om mig själv (?!?) efter igår.
Det känns som en klassisk enkel utväg ”Åh, jag är ett offer, det är så synd om mig som åt massvis med ciabatta igår och då är det lika bra att jag gräver ner mig och straffar mig med lite ångest och låter livet passera helt likiltigt. Buhu.”

Den mer ”friska” delen av mitt huvud säger att ”Jaha, du åt lite ciabatta igår. Get over it and get back on track! Sluta gnälla, du är inget jävla offer.”

Och ja, jag lyssnar på den friska sidan idag. Inget gnäll, ingen ångest, inget ”Jag är så värdelös och därför är jag inte värd mer än att ligga här och tycka synd om mig själv. För jag kan inte ta ansvar för saker som händer mig eller göra något åt saken. Jag är ett offer.”

Nej, idag är jag stark. Det är det som är så härligt.
Jag är stark. Jag kan. Jag vill.
Jag gör.

Gårdagskvällen, syndernas kväll.

Jahopp, det var igen bra kombination att: ha mens, inte hinna äta middag innan man går på fest och plockmat på fest. Eller, sa jag plockmat? Dte var väl snarare snacks än mat.

En vän som är kock hade bakat världens godaste ciabatta och gjort egen tapenade. Sa jag att dte fanns hur mycket brie som helst också?

Jodå.

Det åts och åts och åts.

Idaghar jag mensvärken från helvetet, är svullen och känner mig 5 kilo tyngre än igår. Härligt.
Nä.

Kvällen outfit.

Fick inte godkänt av sambon, vad tycker ni?

Datorn gör inte färgerna rättvisa, men skitsamma.
Dessutom har jag ingen modebloggspose, tack gode gud.

Så kom mensen, och med den – humöret.

Blah.
Ni tjejer vet förmodligen vad jag talar om, men att säga att mensen är efterlängtad är att överdriva, rejält.
Känner mig svullen och grinig.
Se rinte fram emot vägningen på måndag i det här tillståndet.

Ikväll ska jag dock på min bästa kompis 25:års fest.
Så det kommer göra gott för humöret, bortsett från att jag inte direkt kommer känna mig snygg, svullen och med mensfinnar.
Smink och gördel, kanske?

Jag hade tänkt träna idag, men såg istället till att utöka cykelturen hem från stallet.
Det var kallt ute men ritkigt skönt att cykla. Min hund var dock lite av en stoppkloss, så jag kunde inte cykla på hur fort som helst, hon måst eju hinna med att vila emellanåt. Inte för att hon klagade. Inte det minsta, hon älskar att springa, jag är mest lite av en hönsmamma.

Till stallet:
Tid: 15 min
Maxpuls: 167
Snittpuls: 128
Kaloriförbrukning: 104

Från stallet:
Tid: 35 min
Maxpuls: 175
Snittpuls: 132
Kaloriförbrukning: 272

Sammanlagt alltså 50 min och 376 kcal.
Helt okej, framförallt eftersom det här känns som en vilodag.

Dagens Tacksamhet:

• Idag vaknade jag med känslan ”Idag är det världens bästa dag, hur ofta får man känna så? Det är jag väldigt tacksam över.
• Jag är tacksam över att jag fortfarade kan träna, trots foten, tänk om jag inte hade kunnat cykla eller simma? Då hade det funnits anledning att gnälla. Det är ju bara en liten fot som gör ont.
• Jag är tacksam över att min häst är så väldigt glad, även om vi båda är konvalecenter så verkar hon inte lida dte minsta av det.
• Jag är tacksam över att min mammas resa till Sydkorea för att uppträda verkar gå jättebra.
• Jag är tacksam över att jag åt lite M&Ms till efterrätt men inte kände någon hets kring det och kunde göra det med gott samvete, för att jag ville äta M&M, inte något annat skäl.
• Jag är tacksam över att världens bästa dag slutade med lite tårar i sambons famn fram på kvällen. Världens bästa dag måste inte vara glad för att få inneha titeln. Tårar är bra och hör till.
• Jag är tacksam över att jag har en underbar lördag imorgon att se fram emot.

Godnatt bloggen, mycket att göra imorgon, bäst att gå och lägga sig på en gång..

3 km i bassängen, check.

Beach 2010 – javisst!

Men jag hade faktiskt tänkt mig 4 km. Men det var för tråkigt och klockan blev för mycket.
3 km räckte dock gott och väl. Att simma på fredagskväll var ett smart drag, inte alltför många som tyckte att simhallen var optimala stället att ha fredagsmys på. Mycket bra, slippa kryssa, simma om, vänta och irritera sig på folk som simmar två i bredd eller simmar sakta, mitt i banan.

Men någon som irriterar en finns det ju alltid, jag är väldigt lättirriterad när jag tränar, iaf om jag tränar något som är väldigt tungt/tråkigt.Idag var det killen som simmade en aningen saktare änjag som stod och vilade varannan längd och alltid började simma precis när jag skulle vända, varannan längd var han en segpropp framför mig som jag antingen fick ligga bakom eller pressa mig förbi med andra ord. Stackars mig.

Tid: 87 min
Sträcka: 3 km

Nu – fredagsmys hemma.

Dags för simhallen.

Ett två tre.
Dags att simma.

Stallet, tur och retur.

Det var måhända inte riktigt lika fint väder idag som det var igår när ja cyklade till stallet.
Men hunden var lika glad för det.
Jag lyckades till och med få några bilder på det hela under tiden jag cyklade. Imponerande va!
Tid: 28 min
Maxpuls: 163
Medelpuls: 131
Kaloriförbrukning: 140

Idag är det världens bästa dag.

Jag vet inte varför, men det känns så, hur ofta känns det så?
Så idag ska jag fira världens bästa dag med att cykla till stallet och sen simma. Ikväll kan vad som helst hända.

Hur ser er fredag ut?
Är det någon mer som har världens bästa dag?

Dagens Tacksamhet:

• Idag är jag tacksam över hur vackert världen tedde sig när jag cyklade till stallet. Solen som sken och luften som var ren och frisk. Härligt!
• Jag är tacksam över att träningen kändes så bra.
• Jag är tacksam över att jag hade lust och energi till att träna igen, att vilan hade givit resultat.
• Jag är tacksam över att jag fick träffa min mormor och få lite tid med enne, hon verkar må bra.
• Men mest tacksam är jag över att idag fyller två av de mest betydelsefula människorna i mitt liv år, det påminner mig om hur tacksam jag är över att de finns i mitt liv och hur mycket jag älskar dem!

Godnatt bloggen!