Inför vecka 1.

Imorgon är den första officiella invägningen.
Det här är långt ifrån starten på min viktnedgång, det är kanske mera en kick off inför hösten för att få igång viktnedgången igen.

Ge den en rivstart och sedan gasa i nerförsbacken.
Min pojkvän gillar inte tanken med att fläka ut sitt liv inför helt okända människor på intenet. Än värre, att fläka ut sina problem.
Jag kan förstå honom och har därför valt att låta bloggen vara ganska anonym, men jag gillar att dela mina tankar och svårigheter med andra och då också få stöd, peppning samt någon som håller en i örat när man börjar slarva eller inte direkt reser sig efter en motgång.

Det är lite det den här bloggen ska få vara för mig hoppas jag. Stöd, peppning, motivationshöjare och en rejäl spark i röven de gången då lusten bara avtar.

Imorgon är det alltså min första officiella invägning. Läskigt.
Inte för att det kommer ramla in några hundra besökare på bloggen för att sensationsartat läsa de tre-siffriga talet som min våg kommer, domedagsartat, basunera ut att jag väger. Men det är bara grejen att som överviktig så är allt som handlar om vikt väldigt känsligt. Mat, vikt, träning. Det är känsliga bitar. Inget man delar med vem som helst. Vilket jag nu ska göra imorgon.
Inte ens min pojkvän vet vad jag väger.

Men imorgon alltså.
Då kommer mått, vikt och förhoppningsvis dagsfärska bilder.

Jag har som mest vägt 133 kg.

Hundratrettiotre kilon.

Det är ganska många, milt uttryckt.
Men det var för många år sedan och nu väger jag någonstans runt 115 kg.
Så jag har redan gjort ett bra jobb, det får jag faktiskt ta och ge mig.
Till mina 180 cm så är en målvikt runt 80 kilo vad jag har tänkt mig.

Imorgon kommer jag veta exakt vad jag väger, med mens dessutom, så det kan vara en hel del mer än 115. Men jag har alltså ungefär 35 kilo att gå ner. Och när jag har nått 80 kilo. Då har jag gått ner 53 kilo sammanlagt. Ganska tufft.

Det kan bli en intressant resa det här och jag hoppas att ni blir några stycken som känner för att peppa och uppmuntra mig framöver.

För jag är helt inställd på att Äta – bra, nyttigt, gott och lagom mycket. Träna – hårt, roligt, mycket och varierande. Samt Kämpa när det känns tungt och motivationen tryter.

Det lovar jag mig, er och varför inte typ Gud?!

Dagens andra frestelse

Kommer ut i köket efter en god, relativt nyttig middag som min sambo (han är underbar!) lagat åt mig och ser att det ligger en kaka mörk blockchoklad öppen och utfläkt mitt framför mina ögon.
Att det ska vara så frestande!

Men jag stod emot. Tänkte på bloggen och skulle skämts om jag fallit till föga redan dag noll. Duktig jag!

Dagens frestelse.

Alltså, jag fattar inte hur lät det är att bli frestad.

Som idag. Jag är hemma hos mamma och mormor kommer förbi med en stor kartong med choklad.

Hur nära var jag inte att ta en (eller två eller tre?).

Men icke sa nicke. Jag kom på mig.

Tacka gudarna, det är så här det ska vara resten av mit tliv. Typ

Dag Noll. Dan före dopparedan.

Okej.
It’s time to cut the fat som de skulle sagt i The biggest loser.
Dags att minska på omfånget och hitta en mer sund vikt.
Imorgon blir det dag ett invägning, mätning och ett mer tydligt upplägg av vad det här ska ge.
Idag är en uppladdningsdag.
Sen ska det ätas, tränas och kämpas.

Jag är oerhört fokuserad och motiverad.