Archive for the ‘Dagens frestelse’ Category

Stress, tentaplugg och det allmänna suget.

april 29, 2010

Phu.

Vilken dag. Jag tänker inte ens börja med de eviga frågorna, typ ”varför börjar jag aldrig plugga i tid för?”, jag har sådan övertro på min förmåga, men så länge det fungerar, så får det ju gå. Så nu pluggar jag med någon form av extrem effektivitet.

Jag är dock sjukt sugen på saker att äta hela tiden.

Hela tiden.

Och genom att skriva här på bloggen, blir det bra mycket lättare att undvika att stoppa något i munnen ”bara för att”. Jag måste sluta använda mat som tröst/avstressande handling/när jag är uttråkad osv. Men det är så svårt att komma ihåg när autopiloten tar över och det enda man hör i huvudet är ”MÅSTE. ÄTA. MÅSTE. ÄTA.”

Jag har fått medicin nu och även om jag inte förväntar mig några livsomvälvande förändringar såhär i början, så hoppas och tror jag att det kommer hjälpa mig på längre sikt och få rätsida på flera ”problem”. En annan sak min läkare påtalade var att kroppen var ganska påverkad av stress. Nu är det ju inte så att jag stressar runt i något övermäktigt tempo, men hård träning är stressande för kroppen och mental stress likaså. Ni kanske minns när jag skrev om min känsla av att inte räcka till? Det är typexempel på mental stress som sliter på kroppens resurser något oerhört. Så nu har jag bestämt mig för att ta den här helgen, efter tentan, och bara försöka koppla av mentala och fysiska måsten. Bara släppa det för några dagar och bara vara.

Ingen press eller krav när det kommer till träning, socialt, med hästen, med studierna, med vardagens alla måsten osv. Jag tror att det kan vara klokt, ladda kroppens batterier lite. Ser fram emot det jättemycket!

Men först har jag en 5-timmars tenta i utvecklingspsykologi att sätta tänderna i. Håll tummarna för guds skull! (Era tummar har gjort underverk tidigare!)

HJÄLP!

april 5, 2010

Jag är såååå sugen på precis allt!

HJÄLP MIG!

”Fall inte för tröstätandet och de snabba kolhydraterna!”

mars 18, 2010

Jag har fått mail, kommentarer och pepp från alla möjliga håll och budskapet ovan har varit ganska genomgående.

”Fall inte för tröstätande och de snabba kolhydraterna nu när du är sjuk!”

Som om någon läst mina tankar.
Jag får bekänna att jag redan fallit, stenhårt, några gånger. Fast, jag räknar inte måndagens godisintag som ett fall, det var planerat och ljuvligt och helt underbart. Men sen var det där med att inte stoppa saker i munnen bara för att man är uttråkad/ledsen/stressad/sjuk/inte kan träna bort sina känslor.

Så det är väl lika bra att jag bekänner färg. Jag har fallit för frestelsen, jag har ätit bara för att ha något att stoppa i munnen. Det är dock inget jag känner mig upprörd eller ledsen över såhär i efterhand, men lite dumt känns det ju, för det leder mig ju inte direkt framåt. Nog för att den stora, fantastiska kanelbullen igår med två små kakor till var väldigt goda och kändes ”välförtjänta” mitt i all stress med att få ihop grupparbetet, men inte tusan var den särskilt motiverad. Framförallt inte om vi plockar upp ett litet minne från i tisdags, när jag bara råkade äta en kanelbulle när jag stannade och tankade. Och hur var det nu i helgen? Ingick det inte kanelbullar på frukostbuffén?

Herregud. Jag har blivit kanelbulleberoende!

Jag önskar liksom att jag kunde säga att ”Herregud nej, jag skulle väl aldrig falla för frestelsen.” Som om det vore den enklaste sak här i världen. Men det kan jag inte, så jag antar att det gör mig, mänsklig? Normal?

Men nu ska den här mänskliga individen sätta lite hårt mot hårt, för i dagar utav sjukdom, väldigt inaktiva dagar, så kan man ju faktiskt strunta i de snabba kolhydraterna. I dagar av träning och friskhet, så kan väl en kanelbulle få slinka ner nån gång ibland, då får man bara öka tempot lite extra på löpbandet så är det inget mer att hetsa upp sig över. Men det är så dumt att ge kroppen mer energi, när den inte gör av med någon. Och på måndag ska jag ju väga mig, oavsett. Och då skulle det ju kännas ganska skönt om det inte sitter en massa kanelbullar på vågen och skrattar åt mig ”Du föll för frestelsen, du föll för de snabba kolhydraterna, haha!”

Så nu, kära läsare, drar vi åt svångremmen lite. Inte så mycket, bara lite.
Och jag ska försöka att inte falla för frestelsen något mer, den här veckan.

Övertrassering på kalorikontot.

februari 16, 2010

Aj då, som jag kanske nämnde lite vagt tidigare så har denhär helgen bjudit på en hel del extravagant leverne i form av allt möjligt sött och gott.

Det var liksom tänkt att det skulle sluta där, men igår överfölls jag av någon form av ätar-lust som jag inte riktigt hade ork att stoppa. Så jag åt. Nu var det ju inga mängder och inget extremt överflöd vi snackar om, men tillräckligt för att det såhär dagen efter inte ska kännas helt sunt. Det är inte så mycket vad jag åt, som hur jag åt, som ”oroar” mig. Det är klart att jag, med ett ganska trassligt förhållande til mat, i bagaget, ibland får bakslag även när det kommer till maten.
Det händer inte så ofta som man kanske kunnat vänta sig, men det händer fortfarande. Det är då jag måste brottas med tanken kring hur jag ska hantera det i efterhand. Det är ju ingen idé att gråta blod över det och det är ingen idé att klandra sig själv. Även om det är det jag helst gör.

Jag får helt enkelt se det som en lärdom, att ibland kommer bakslag och man gör bäst i att bara ta ett djupt andeta och fortsätta på som vanligt, när man tagit sig förbi dem. Det är en del av den här resan. Förhoppningsvis (och bevisligen, för det var rätt länge sedan nu) så kommer de mer och mer sällan och blir mindre och mindre allvarliga.

Men, idag blir det ingen övertrassering, idag blir det fina in och utbetalningar, precis som det ska vara.

Dagens frestelse:

oktober 10, 2009

Godis, choklad, glass, sött, surt, salt, fett.

Jag tror inte att frestelsen har varit vad jag vill ha, utan jag har haft en stooor önskan att kunna överäta/hetsäta.

Om jag har fallit dit?
Både ja och nej.
Jag har inte lyssnat på min mättnadskänslor. Jag har småätit under hela dagen även om det främst varit frukt och sånt.
Men, jag har inte köpt hem något av det ovanstående, istälelt åt jag en stark thai-curry kyckling med kokosmjölk. Och nu är jag däst, så mätt är jag. Fastän jag åt middag för två-tre timmar sedan.

Vad triggar att jag vill överäta?
Så fort dte är något som inte stämmer, att jag är trött, eller ledsen eller stressad, så kommer de gamla vanorna mycket lättare tillbka. För då är jag ur balans. Det gäller att vara lite ödjuk och säga ”Det är okej. Jag är bara människa.” Samtidigt så måste jag ju face:a mina gamla vanor och inte låta dem ta över så fort det kommer ett gupp på vägen.
Mat är mat, känslor är känslor. Mat ska inte användas för att dämpa känslor.

Läste förresten ett citat på funbeat idag som jag måste dela med mig av mitt i alla diet-diskussioner runt om på nätet. Rakt, klarsynt och sant. Du kan äta vad som helst och gå upp i vikt. Man kan bli tjock av vad som helst. Därför kan man bli smal av vad som helst också, the key s balance!

”Det som stör mig med den här debatten är man att alltid skyller ifrån sig ansvaret på att det är matens fel att man är överviktig, inte personen som äter.”

När huvudet vill ha mat men kroppen inte är hungrig..

oktober 1, 2009

Jag hatar sådana stunder. När huvudet så gärna vill ha något att äta.
Typ vad som helst, fruktsallad, nötter, smörgås etc etc.

Men kroppen är verkligen inte hungrig och det finns inget skäl att äta något.
Suget säger ”Men det finns utrymme och plats för något litet kvällsmål!”
Hjärnan säger ”Fast varför ska jag äta när det inte finns något fysiskt behov? Det är sånt ätande som gjorde mig 133 kilo tung.”
Suget kontrar med ”Fruktsallad gjorde dig 133 kilo tung!? Kom igeeeen.”
Hjärnan håller fortfarande suget stången med: ”Det onödiga ätandet gjorde det. Det gäller att träna bort det onödiga ätandet, det är psykiskt. Det behövs inte längre, det fyller ingen funktion. Mat ska fylla en fysisk funktion,inte en psykisk. Suget måste inse att det är ute och cyklar.”

Suget: 😦
Hjärnan: 🙂

Suck.

Jag lever och jag har syndat..

september 22, 2009

Åh vad synd det är om mig idag.

Igår mådde jag riktigt riktigt dåligt.
Jag sov och sov och fick äta en ipren för att kunna agera som människa.
Kvällen slutade på bio och med en stor popcorn.
Va?
Hur gick det till?
Hur kunde jag gå från att ligga sjuk i min säng och ha ont överallt i hela kroppen till att sitta i en biosalong och trycka i mig popcorn?
Jag vet inte riktigt, men det var som om min mage hade ett svart hål i sig som inte gick att fylla.

Så, nu slår vi mig på fingrarna en gång, lämnar det och försöker fokusera framåt istället.

Dagens frestelse:

september 11, 2009

ALLT!
https://i2.wp.com/jomari.se/wp-content/uploads/2008/10/pizza.jpghttp://lumaol.files.wordpress.com/2007/10/godis.jpghttps://i2.wp.com/barfblog.foodsafety.ksu.edu/chips.gif

Jag tror det är för att jag tycker synd om mig själv och vill trösta mig med mat/godis.
No can do!

Kvällen som inte direkt gick i nyttighetens tecken. (Oups..)

augusti 31, 2009

Okej.

Det var det här med att ”unna sig” efter att man presterat. Det kan sluta helt åt helvete.

Vi bestämde att vi skulle gå på bio, men först  äta middag.
Syrran och hennes kille satt redan inne på Ikki, en japanskt restaurang och skulle äta Ikki Zen.
Vilket innehåller tre bitar sushi, yakiniki och tempura. Jag beställde en sådan också och visst var det fantastiskt gott, men redan där insåg jag att det inte direkt var något nyttigt, hur onyttigt det är vet jag inte, men tempura är friterat.

Till bion, vi såg Tarantinos Inglorious Basterds (vilken jag verkligen kan rekommendera), så ville jag ha lite godis. Jag ville inte ens dividera om det hela med mig själv. Jag resonerade som så att ibland måste det vara okej att äta godis och när skulle det vara mer okej än när man har avverkat en mil och dryga 1000 extra kalorier? Det blev knappt 150 gram lösviksgodis och jag vet inte riktigt hur mycket det egentligen är, men nu sitter jag här hemma och känner det som om min mage håller på och ska spricka.

Dagen före vägning!
Vilken nybörjarmiss.

Vi får väl se vad vågen säger om det hela imorgon.

Dagens frestelse:

augusti 28, 2009

I samband med lunchen var vi uppe i mormors lägenhet och hjälpte henne byta lite glödlampor i kristallkronorna. Man vill ju nte att gamla tanten ska upp och klättra på stegar och kanske falla. Läskigt.

https://i1.wp.com/www.matservice.se/bilder/stora/7310040052208.jpgNåja, det var inet dte som var ”dagens frestelse” utan överallt i sin lägenhet har mormor skålar med godis framme. Mest bridgeblandning och kinapuffar.

Som jag älskar kinapuffar och bridgeblandning!
Jag stod vid en av skålarna en bra stund och sedan kom jag att tänka på bloggen och höll mig. Duktigt va?!
Allt tack vare er!

Tjockis på fest, eller: hur man hanterar en buffé.

augusti 22, 2009

Igår fyllde en av mina nära vänner 30 år. Han ställde till med stor fest och det var en väldigt lyckad tillställing som jag lämnade sent på natten fylld med kärlek och glädje.

För mig innebar det även en liten utmaning. Med ett dignande buffébord med massvis med inbjudande rätter var utmaning ett att äta tills jag blev mätt, men inte mer. Det är väldigt svårt vid buffé. Det finns så mycket att välja och allt ser så gott ut. Jag måste ändå säga att jag är jättestolt över mig själv som visserligen inte åt en liten portion, men inte heller en jättestor. Jag blev mätt, men verkligen inte övermätt och jag lade mycket sallad på tallriken.

Jag hade redan innan bestämt att ”Idag är det fest och jag tänker inte sitta och vara en plågad tjockis, utan jag tänker njuta av maten och ha roligt.” Precis så blev det.

Jag är jättestolt över att jag inte kände någon hets kring maten utan åt lugnt och njöt av att det var fantastiskt gott men slutade när jag var nöjd.
Jag är också jättestolt över att jag gjorde ett aktivt val att dricka vatten till maten istället för läsk (då jag för det mesta är nykter i vilket fall), eftersom jag inte egentligen är så förtjust i läsk och hellre la lite extra kalorier på annat.
Jag är också jättestolt över att när den stora dessertbuffén dukades fram så valde jag väldigt selektivt och tog bara två små smakprov och kände mig nöjd med det och njöt av det jag åt utan att känna att det var någon form av uppoffring eller att jag var ”dålig” för att jag tog dessert över huvud taget.

Det kändes som om jag hanterade situationen galant och utan problem, trots att det brukar vara svårt när man äter just buffé, att inte överäta eller glida in i gamla mönster.

Resten av kvällen spenderade jag både i köket där jag försökte få min väns systrar att gå ut och ha lite roligt istället för att ta and om all disk. jag blev sabt igenkänd som ”den dansande diskaren” efetrsom jag hade lite disko inne i köket. Annars så dansade jag mig ordentligt svettig ute på dansgolvet och jag vet inte hur många gånger jag fick gå ut och ta luft för att försöka sänka kroppstemperaturen en aning. Svettigt!

Jag kröp ner bredvid min pojkvän i sängen ca fem imorse efetr en två timmars bilresa hem (Där jag också är stolt över att jag inte köpte en massa godis/glass/annat onyttigt när jag stannade på en mack för att tanka och få i mig något för att hålla energin uppe. Två sockerfria red bull fick jag dock trycka i mig och två äpplen.) och idaghar dte varit en sen och långsam dag. Sista dagen på landet. Imorgon är dte tillbaka till Stockholm. Tillbaka til lägenheten. Tillbaka till SATS. Tillbaka till upplysta gångvägar. Tillbaka till fina löpspår överallt. Tillbaka till cykeln. Tillbaka till alla vänner. Tillbaka till vardagen.

Jag längtar!

Dagens frestelse: Suuuug.

augusti 19, 2009

Alltså, idag är jag inte direkt frestad av något särskilt, men jag har ett stort sug efter vad som helst. Det är nästan så att jag luras att tro att jag är hungrig, men det är jag inte. Jag har bara som ett hål i magen som huvudet tycker att jag borde fylla med allt möjligt. Bara jag får något att tugga på. Men jag överlever nog utan något att tugga på också.

Önskar att jag hade lite blåbär hemma, det är utan tvekan det bästa att äta om man är sugen på något. Blåbär är godare än godis, fyllt med vitaminer och atioxidanter, kalorisnålt och bara alldeles ljuvligt i magen. Hade det varit lite ljusare ute hade jag gått ut och plockat några. Åh.

Dagens andra frestelse

augusti 16, 2009

Kommer ut i köket efter en god, relativt nyttig middag som min sambo (han är underbar!) lagat åt mig och ser att det ligger en kaka mörk blockchoklad öppen och utfläkt mitt framför mina ögon.
Att det ska vara så frestande!

Men jag stod emot. Tänkte på bloggen och skulle skämts om jag fallit till föga redan dag noll. Duktig jag!

Dagens frestelse.

augusti 16, 2009

Alltså, jag fattar inte hur lät det är att bli frestad.

Som idag. Jag är hemma hos mamma och mormor kommer förbi med en stor kartong med choklad.

Hur nära var jag inte att ta en (eller två eller tre?).

Men icke sa nicke. Jag kom på mig.

Tacka gudarna, det är så här det ska vara resten av mit tliv. Typ