Posts Tagged ‘skada’

Vill springa. Vill springa. Vill springa.

augusti 11, 2010

Det har nästan blivit en besatthet, det här med att vilja springa, fastän foten inte är helt okej än. Jag kan fortfarande få ont i den, trots att jag varken springer eller går särskilt mycket promenader på den. (Om vi nu bortser vandringen i fjällen..)

Det är snart ett år sedan sen jag skadade den här förbannade foten. Ibland funderar jag på om den någonsin kommer bli bra? Ofta funderar jag på att jag borde vara bättre på att göra min sjukgymnastik för den. Löpningen börjar kännas som en avlägsen, ouppnåelig dröm. Jag vågar inte planera några lopp frammåt, jag vågar inte hoppas på att kunna springa som vanligt nästa år.

Kanske skulle jag kunna börja springa redan nu, men jag vet inte, kanske är dte bättre att vila foten så länge att den verkligen till tvåtusen procent, är helt bra igen. Förmodligen.

Ibland funderar jag över vitsen med inlägg och dämpade skor och sniffar lite på tanken med barfotalöpning. Jag läser artiklar kring dämpning och artiklar kring barfota. Läser för och emot och blir inte det minsta klokare. Träna upp foten så att dne blir stark, men riskare att den inte är stark nog. Eller stötta upp foten så att den går ”rätt”, men riskera att det inte gör foten det minsta starkare. Så sammanfattar jag det hela ungefär.

Min längtan efter löpningen är nästan löjlig. Det är som om inget kan komma i närheten av den där känslan när benen är lätta och kroppen är stark. Känslan av att kroppen är en maskin. Inget kan komma närheten känslan av att springa på nästintill maxpuls en hel vända och känna det som om jag kommer dö, vilken sekund som helst. Pressa personbästan. Känna mjölksyran i benen och pulsen som dunkar i tinningen. Det finns inget som slår känslan efteråt, kroppens och själens förnöjdhet över sin prestation.

Så ja, jag VILL SPRINGA. Men jag tänker hålla mig lite till. När jag väl börjar springa igen, i vilka skor det än må bliva, så kommer det bli löjligt korta distanser. Det kommer bli en lååång invänjningsperiod. inte braka på med 15 kilometer bara för att jag vill tetsa, bara för att jag vill visa för mig sjlv att jag är stark. Att jag har pannben. Att jag kan.

Jag får lägga allt sådant bakom mig för ett tag. Jag måste vara lite ödmjuk mot den här foten. Det kommer bli en utmaning i sig. Herregud, jag som älskar att prestera.

Tills dess får jag prestera på andra vis. Kanske ro. Kanske cykla långt som fan. Eller simma. Jag kanske kan lära mig att älska det lika mycket?

Extern bild

Godis, pizza, chips, kladdkaka, glass, godis, pizza, chips..

maj 31, 2010

OMG.

Okej, vi gör en liten felsökning för de senaste dagarna.

Fel 1. Får ont i ryggen och kan inte träna, tycker synd om mig själv.

Fel 2. Spenderar hela helgen i någon form av (skräp)matsorgie.

Fel 3. Tänker ”Nu när jag ändå ätit det här (exempelvis pizza), kan jag lika bra fortsätta äta det här (exempelvis godis)”

Fel 4. Överäter en masse.

Fel 5. Äter för att dämpa suget och andra känslor.

Fel 6. Tillåter mig att känna mig ”värdelös” på grund av det.

Fel 7. Äter mera skit.

Rätt 1. Vägrar ge upp.

Rätt 2. Blir förbannad.

Rätt 3. Bestämmer mig för att inte göra den här helgens matorgie ”till en stor grej”.

Rätt 4. Påminner mig om målet och varför jag vill komma dit.

Rätt 5. Tänker ”långsiktig förändring” och ”ingenting har ‘förstörts’ av helgens abnorma intag”

Rätt 6. Ler mot mig själv i spegeln.

Rätt 7. Börjar felsöka. Vad? Hur? När? Varför? Funderar ut en lösning. (Återkommer om det)

Rätt 8. Vägrar tänka att jag är värdelös, för det är jag inte. Jag är grym och fantatisk.

Rätt 9. Skakar av mig helgens ”misstag” och fokuserar på nuet.

Rätt 10. Bestämmer mig för att aldrig strunta i att väga mig, bara för att jag vet att det kommer komma ett plus. Alltid vara ärlig mot mig själv (och bloggen), kommer vinna på att mota bort strutshuvudet.

Rätt 11. Tittar tillbaka 10 år. 133 helt otränade kilon. Wow. Jag har gjort en stor resa redan. Jag är grym.

Rätt 12. Skapar en strategi för den kommande tiden.

Rätt 13. Funderar över ryggvärken och fotproblemet och bestämmer mig för att det viktigaste är att ha en frisk och stark kropp som kan jobba med mig i många år till, inte att komma ut och springa redan imorgon. Jag ser löpförbudet som en möjlighet att testa nya, roliga grejer.

Rätt 14. Ser mig själv på banan igen. Stark och positiv.

Rätt 15. JAG. GER. ALDRIG. UPP.

Så ja, 7 fel, gav 15 rätt.

Vad ska man göra, när man inte kan träna?

maj 29, 2010

Min naprapat sa igår att det var bra att träna, trots att det gör ont. Rörelse är bra.
Men han sa också att man givetvis bara ska träna det som inte gör ont.

Där finns ett problem, för första halva dagen har jag så pass ont i ryggen att jag faktiskt inte kan komma på någon aktivitet (mer än så man rör sig i vardagen) som skulle fungera. Eftersom jag är ute på landet blir det svårt att köra isolerad styrketräning. Jag skulle ju absolut kunna göra exempelvis bicepscurl utan problem just nu, eller legcurl. Men på landet brukar löpning och funktionell styrketräning med kroppsvikten vara det jag får förlita mig på. Inget av det känns särskilt aktuellt med dagens ryggstatus.

Nähä, men vad ska man göra, när man faktiskt inte kan träna?
Bara vara? Fixa inför festen kanske, men hur ska jag då få mina endorfinkickar?
Så tråkigt!

Ryggproblem.

maj 27, 2010

Aj aj aj.

Igår var jag däckad i sängen nästan hela dagen, kunde inte göra många knop, för min rygg sa tvärt och smärtsamt tydligt emot. Min vänstra fot var inte heller så glad. Jag plågade mig igenom hela dagen med tanken på att det skulle gå över en natts sömn. men icke. Imorse när jag vaknade var min fot bra, men ryggen gjorde precis lika ont.

Jag är lite smånervös över just ryggproblem, då jag på senaste tiden har hört flera vänner som tränar mycket som fått diskbråck och fått rehabträna låång tid, för att komma tillbaka. Jag har självdiagnostiserat mig själv med antingen diskbråck eller ryggskott, men förmodligen är det en aning hypokondriskt drag hos mig och det kanske bara är så att ryggen blev trött efter min löptur och behöver knådas till. Eftersom jag har en fantastisk tur har min naprapat på landet tid för mig imorgonbitti. Tack gode gud. Håll tummarna att han får ordning på mig. Tills dess är det vila och lite lätt iprenintag som gäller för mig.

https://i1.wp.com/www.vardguiden.se/images/VG2/sjukdomskort/Rygg%20och%20nacksjukdomar/ryggen.gif

Innan tå-smällen.

maj 19, 2010

Vilken intensiv dag det har varit för mig idag. Jag har suttit i skolan på föreläsning samt jobbat på ett grupparbete från nio till sex. Åkte hem, bara för att koma på att jag glömt min laptop i datorsalen i skolan. Hur kan jag?

Fick vända tillbaka på en femöring, åka dit, psykologi institutionen var låst, men efetr att i 15 minuter kastat småsten på olika fönster, fick jag tag på en lagom förvirrad psykologi professor som släppte in mig och mumlade något om att han går på semester imorgon (ehh, jaha?). Och där stod den, min vackra mac. Tack gode gud.

Sen var det bara raka vägen hem, möta upp lilla lillasyster som blivt stor tjej nu och laga middag åt henne tillsammans med sambon. Palsternackspuré med kycklingfilé och sallad. Så gott!


Och med fruktsallad toppad med yoghurt.

Allt var frid och fröjd, ända tills jag skulle hoppa ner i sängen och mysa. Dessvärre tog min fot i resväskan som fortfarande ligger ouppackad i sovrummet och på något vänster blev tån jag redan brutit en gång, illa tilltygad. Så nu är den röd och svullen och bultar ilsket. Kul.

Och ingen träning har jag fått till idag. Vissa dagar är tiden helt enkelt inte på ens sida. Imorgon däremot blir det PT-träning klockan sju på morgonen, herregud! Det är löpcirkel vid lunch också och jag hoppas att jag kommer hinna gå på den, men det är tveksamt, med tanke på grupparbetet som fortfarande inte är klart som vi ska fixa till efter föreläsningen imorgon. BLÄ.

Men för att orka, så blir det sängen för den här fröken nu. Ska bearbeta alla era kreativa maskeradförslag också. Herregud, ni är ju lika knäppa som jag är! I like, keep it coming! 🙂

Sjukgymnastens dom!

oktober 22, 2009

10 minuters promenad.
Det är vad jag idag fick grönt ljus att göra, för min sjukgymnast.
Jag hade kanske hellre hört ”Jamen, nu är du ju helt bra, så du kan träna på som vanligt, börja springa igen.”, men det förstod jag inte var särskilt troligt scenario. Typiskt.

Nåja, jag får testa att ta en rask promenad i tio minuter. Känns foten bra efter det, får jag, efter två dgars vila, testa 15 minuter. Och så länge min fot känns okej får jag öka med 5 minuter, menjag måste vila två dagar mellan. Det låter ju jättebra!

Sen ska jag bara fortsätta med mina övningar och komma ihåg att tejpa foten varje dag.
Simple as that!

Skadad svanskota?

oktober 18, 2009

Idag när jag hoppade upp på cykeln på Sats Odenplan (skriver mer om det längre ner) så var det så illa att jag nästan började grina när jag 35 minuter senare skulla hoppa av. Under de där 35 minuterna började fundera om det var normalt att ha så ont av att cykla, brukar jag ha det?
Svaret kom ganska snabbt att – nej, det brukade jag inte ha tidigare. Tanken slog mig också att jag har ont i svanskotan om jag trycker på den, även när jag inte har cyklat.
Min slutsats – jag har något fel på min svanskota.
Jag inser också att om jag har något fel på svanskotan, så kommer det inte bli bättre av flera timmars nötande på en cykel då jag knappt kan stå upprätt minuten efter att jag klivit av cykeln, för att jag har så ont.
Vad är det här för helvete, inte kunna springa, inte kunna gå och nu, inte kunna cykla!?
Vad kommer härnäst, klorallergi så jag inte kan simma? (Positivt tänkande! 😀 )

Jag har dock inte känt av svanskotan när jag cyklat på min egen cykel, då man cyklar mer framåtlutad än på motionscyklarna och inte belastar svanskotan. Så den fortsätter jag att cykla på så länge det inte gör ont.

Cykel 1
Tid: 35 min
Maxpuls: 151
Snittpuls: 122
Kaloriförbrukning: 244
Cykel 2
Tid: 45 min
Maxpuls: 141
Snittpuls: 117
Kaloriförbrukning: 276

Alltså, 80 minuter och 520 kcal. Helt okej!

Så, hur var Sats Odenplan?
Om man läser runt på nätet så får man snabbt bilden av att Odenplan, Fridhemsplan och Medborgarplatsen är de skabbigaste Sats-anläggningar i Stockholm.
Jag förstår varför.
Odenplan är ett ställe som jag endast skulle åka till pga deras sena öppettider, för annars var anläggningen mest sliten, gammal, opersonlig, omodern och inte särskilt trevlig.
Men jag har fått checka av en anläggning på min träingsutmaning iaf!