Att springa mitt i naturen när solen skiner, på hösmjuka grusvägar me dhunden lös som sällskap. Det är väl naturromantik, så det bara skriker om det?
Vilken fantastisk löptur. Foten kändes bra hela vägen. Pulsen höll sig ovanligt låg hela första delen av passet. Uppförsbackarna tågade vi bara uppför, tempot var lågt, men jag tog mig frammåt och kände mig stark. Konditionen var dte inget fel på. Dte var väl snarast benen som kändes lite ovana vid den typen av belastning. Får blir fler utfall framöver. (Blä för utfall!)
Men annars så var det en fantastisk känsla att få springa igen och springa under såhär fina förhållanden. När jag vaknade imorse av att solen dels lyste in i sovrummet och himlen var ljusblå, kändes det inte direkt som november. Härligt.
Tid: 54 min
Sträcka: 7,5 km
Tempo: 07:12 min/km
Hastighet: 8,33 km/h
Maxpuls: 191
Snittpuls: 166
Kaloriförbrukning: 778
När jag kom hem stretchade jag, gjorde 20 armhävningar på knäna och en minut i plankan, också den på knäna. Utanför målade solen vackra färger på himlen.
Etiketter: armhävningar, löpning, plankan, Träning
ÄTA TRÄNA KÄMPA 
november 22, 2009 kl. 12:27 |
Åh, vad underbart! Önskar jag kunde ge mig ut och springa, men här är det halt och dant. Solen skiner iaf 🙂 Det får istället blir ett spinningpass på gymmet i eftermiddag. Den 2a nya träningsformen i NU blir då avbockat 🙂
november 22, 2009 kl. 21:05 |
Vad roligt! vad tyckte du om spinningen?
Var bor du där det är halt?
november 22, 2009 kl. 17:44 |
Det låter som om du kommit igång bra med löpningen. 7,5 km på första testrundan. Själv har jag lyckats komma upp i 5 km och det tog nästan lika lång tid som dina 7,5 gjorde, fast då gick jag ju en del också.
november 22, 2009 kl. 21:02 |
Jag kan nog springa ”hur långt som helst” när som helst, men jaghar ju inget som helst tempo, där tar dte ordentligt lång tid och träning för att komma fram snabbare. Men pannbenet får mig att fortsätta, kilometer efetr kilometer 🙂
Hur är det med din stressfraktur? Har du grönt ljus att springa nu igen?
februari 4, 2010 kl. 23:05 |
[…] i maxpuls på slutspurt, jag håller utsatt tempo, jag kan nöta på längre än jag borde kunna, jag njuter av löpning, jag har pannben av renaste stål när det gäller. Jag ger aldrig […]
december 2, 2010 kl. 01:16 |
[…] i maxpuls på slutspurt, jag håller utsatt tempo, jag kan nöta på längre än jag borde kunna, jag njuter av löpning, jag har pannben av renaste stål när det gäller. Jag ger aldrig […]