Bristningar, ett förbannat ont.

Okej.

Bristningar, det har ”alla”, det är inget konstigt och inget att må dåligt över.
MEN, har man som jag vägt 133 kg en gång i tiden så har man bristningar överallt.
Även om bristningarna för länge sedan givetvis bleknat och inte syns längre.
De gör dock att huden får väldigt svårt att dra ihop sig.
Överarmarna är randiga och det hänger verkligen där!
Bristningarna på brösten ska vi inte tala om..

Det kommer komma vissa ”negativa” bitar med att gå ner i vikt, och det här med hängig hud pga bristningar är helt klart en av dem. Kan man ens göra något åt sina bristningar? Eller får man lära sig att älska dem, helt enkelt?

Jag är, trots allt, inte så störd av mina bristningar, egentligen, det är mest tråkigt att de är där och gör huden hängig.

Har ni problem med bristningar?

 

 

Annonser

Etiketter: ,

7 svar to “Bristningar, ett förbannat ont.”

  1. Running girl Says:

    Både jag, min syrra och min sambo (en kille) har faktiskt bristningar. Syrran min har typ alltid varit smal så där har det väl bara med hormoner att göra (ingen av oss har barn).
    På killen vet jag inte riktigt, måste väl vara typ nån sorts växtbristningar eller nåt eftersom han också mest varit smal.
    Jag älskar ju inte mina (sitter på rumpan och låren), men störs inte så himla mycket av dem heller. Jag kallar dem tigerränder, tycker det låter finare. 😉

    • ÄtaTränaKämpa Says:

      Haha, roligt! För jag kom ihåg när jag var yngre, då kallad ejag också mina bristningar för tigerränder. Lite finare 🙂

  2. Beckis Says:

    Har en del på magen framför allt, men även på axlarna och låren. Jag kan inte påstå att jag ägnar särskilt mycket tid åt att fundera över dem. Men det är klart. Snygga är de ju inte…

  3. Thea Says:

    Jag har en del bristningar, mest på innerlåren, lite på magen som jag har fått den senaste tiden.
    Jag tycker att det är bra att du inte bryr dig särskilt mycket, det är ju så det ska vara. Själv bryr jag mig alldeles för mycket.
    Min pojkvän har också bristningar och jag vet inte varför, han är smal men jag antar att det är som running girl skriver, växtbristningar.

  4. Linn Says:

    Jag har för ett tag sen fått bristningar liksom på sidan, på höftbenen. Jag måste säga att jag lider en del av dessa då de är röda och sprider sig då jag har gått upp i vikt. Men jag har börjat se det som ett ”tecken” på vad jag har gått igenom och jag tror att jag kommer ”gilla” de mer när jag gått ner för då kommer de påminna mig om vart jag har varit. och de kommer blekna!

    • ÄtaTränaKämpa Says:

      Fint sätt att se på saken det är som ärr, påminnelser om vad man har varit med om. Vi borde älska de påminnelserna.

  5. mia Says:

    Joda, har varit gravid med tvillingar och det satte sina spår. De har dock till min fördel avtagit markant. Läste någonstans också att under en 7 års period så har i princip hela hudkostymen bytts ut (nya hudceller o s v). Jag kan dock inte bekräfta detta då jag inte har någon doktorsexamen i ämnet. Men däremot kan jag rekomendera att man pealar/skrubbar huden för att dels få bort gammla (döda) celler och öka blodcirkulationen. Jag tror i alla fall att detta hjälper mig. Placebo effekt eller ej 🙂 Good Luck!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: