Utvärdering av vecka 40 (v.20)

Nähä, vi kom inte iväg till Stockholm. På något vänster sitter jag i detta nu (sen söndagkväll/natt) kvar ute på landet trots att vi planerade att åka mitt på dagen. Det får helt enkelt bli hemfärd imorgonbitti istället, men givetvis innebär det att jag missar ännu en löpcirkel. Nu börjar de kännas jobbigt att ha varit borta så många gånger. Dels i Italien och dels förra veckan. Jag lovar och svär att vara på plats på torsdag! Min kondition behöver det..

Så, över till vecka 40. Det har varit en märklig vecka, jag har hoppat över träningspass och bara tränat ytterst sporadiskt. Eller vad sägs om en vecka med enbart lite drygt tre timmars träning fördelat på tre dagar? För mig är det nästan en vilovecka. Jag vill knappt titta på min träningsstatistik på funbeat, den ser inte ut som den brukar. Men det är helt okej.

Jag längtar efter lite mer puls, lite mer svett, lite mer endorfiner och hoppas att det kan få bli ledordet för nästa vecka. Ska helt enkelt ta och boka in mig på en massa pass, så får jag lite att bita i.

Maten har känts bra. Balanserad. Inför morgondagens vägning tror jag på minus, men nuförtiden vågar jag inte säga hej förrän jag hoppat över bäcken. 🙂

Måndag: VILA

Tisdag: Crosstraining 60 min, Promenad 15 min

Onsdag: VILA

Torsdag: PT-pass Styrketräning, 60 min

Fredag: VILA

Lördag: Löpning, 3,11 km, 20 min, Löpning 4,91 km, 36 min

Söndag: VILA

P.S.

Idag har vi grillat hemuppfödd entreôte och avnjutit den tillsammans med kryddsmör, potatissallad och bearnaise. Till efterätt en liten kladdkaka. Sa jag att vi satt ute på verandan och åt? Och sjöng! Förutom myggen så var det verkligen ljuvligt. Sommarkänslan har exploderat de senaste dagarna. Imorgon blir det dock att packa väskan och åka tillbaka till huvudstaden igen.

I obanad terräng, bland mygg och knott.

Det kanske inte blev någon direkt revansch, benen kändes fortfarande tunga och det var jobbigt att springa. Men, det var som en revansch i sig att komma ut en gång till, trots att det varit så jobbigt imorse.

Dagens andra löppass blev helt annorlunda. Jag bestämd emig för att försöka springa så mycket som möjligt på obanad mark, allt för att testa vad mina Columbia Ravenous egentligen går för. Har man ett par terrängskor att testa, så ska de ju testas i sitt eget element – terrängen, inte sant? (Efter några fler pass ska jag ge er en liten utvärdering vad jag tycker om skorna.)

Så jag började helt enkelt med att dyka in i hingsthagens 30 hektar och sprang på småstigar som hingstflocken trampat upp, nästan genom en liten myr, men jag hann väja i sista sekund. Dte blev en hel del väjande och hoppande över stock och sten, sådär så att man känner sig som ett barn som är ute och leker i skogen. tyvärr var jag inte helt ensam i skogen utan sprang på en hel del mygg och knott. Jävla elände! Svalde en mygga eller två innan jag kunde fortsätta och tog mig ut ur hagen, in på ett gammalt hygge som numera är igenvuxet med sly. Utan stigar. Önskar att jag hade kunnat fota när jag försökte ta mig igenom en vägg med sly och samtidigt oroade mig för fästingar och andra blodsugande djur som hade direktaccess till min bara hud på ben och armar. BLÄ!

Sen hittade jag en skogsstig och efter det tickade det på. Men jag ska inte sticka under stol med att det var jobbigt och tungt. Jag förstår inte hur det ena dagen kan kännas som om man är oövervinnerlig och kan springa hur långt/snabbt som helst, för att i nästa knappt orka springa en kilometer i hyfsat tempo. Å andra sidan var pass nr 2 idag inte menat att vara snabbt. Det satte terrängen definitivt stop för.

Men oavsett hur jobbigt eller inte jobbigt det var (inte lika som morgonens pass iaf), så kan jag inte annat än vara sjukt stolt över att jag tog mig ut igen och nöjd med prestationen. Och, jag var svettig nog för att tycka att ett dopp i sjön efteråt var härligt uppfriskande och inte kallt. Sweet.

Tid: 36 min
Sträcka:4,91 km
Tempo: 7:20 min/km
Hastighet: 8.18 km/h
Maxpuls: 179, 88%
Snittpuls: 163, 80%
Kaloriförbrukning: 472

Årets första dopp!

Det är inte något man kan skryta med, när första doppet blir i slutet av maj. Men nu är det äntligen avklarat! Sen värmde vi oss i jacuzzin som numera står på vår veranda och inte mammas. Det här kommer bli en fantastisk sommar!

Vad man inte har i benen, får man ha i pannbenet.

Det var jätteroligt att springa, före och efter löpningen, men under tiden så trodde jag att jag skulle avlida. Herregud vad tungt det var. Kanske hade solen, utebliven frukost och ovana skor viss påverkan, men jag är rädd att största skälet till att allt var så fruktansvärt jobbigt är veckovilan i Italien, kroppen har segat ner sig! Samt Italien-kilona, icke att förglömma.

Oavsett, så är det tur att jag har ett pannben av renaste stål, som gjorde att jag nötte på hela vägen fram och till och med fick tille n liten spurt. Hunden fick vara med och var jätteglad, alltid något. Sambon, som bangade löpning och tog bilen, väntade på plats med omelett till frukost. Magnifikt! Sen ägnade vi hela förmiddagen åt att klippa gräsmatta, kratta löv och gräs och allmänt piffa på sambons morföräldrars sommarstuga. Härligt, aktiv dag, alltså.

Tid: 20 min
Sträcka: 3,11 km
Tempo: 6:26 min/km
Hastighet: 9.33 km/h
Maxpuls: 194, 96%
Snittpuls: 175, 86%
Kaloriförbrukning: 295

Lat igår, aktiv idag.

Igår var jag lat och seg. På riktigt alltså, jag gjorde inte många knop fastän jag hade tänkt att göra både det ena och det andra. Men jag hade ingen som helst lust, så jag lät mig själv vara och tänkte att en dags vila extra har ingen dött av, jag får ju snarare mer energi till helgens träning. Att jag dessutom tog mig ut till landet igår och har beundrat fölis nummer två och myst i stallet, gjorde gårdagen rätt underbar ändå. Utan endorfiner och svett.

Men när jag vaknade imorse längtade jag i träningskläderna. Så det får bli lite transportlöpning till dagens aktivitet några kilometer bort i grannbyn. Känner mig supertaggad, glad och fylld med energi. Vad härligt!

Hoppas er lördag börjar precis lika bra, nu ska jag snöra på mig skorna för dagens första, men kanske inte enda, löparvända.

Föl numemr två vill inte bli fotad, men föl nummer ett älskar kameran.

Fisktortillia till lunch: såå gott!

Åt fantastiskt god lunch idag. Fisktortillia.

Ni måste testa, det är godare än det låter.
Jag stekte en pangasiusfilé i bitar och kryddade ganska frikostigt med chili, salt, peppar och ”vitlök & örter”. Skar upp lite olika grönsaker och placerade dem i tortilliabrödet. När fisken stekts klart, på med dem på brödet, lite tacosås och lite lätt creme fraiche, sen, tada! Färdigt. Bara att vika ihop och äta.

Fin lunch.

Supergott!

ÄtaTränaKämpa goes modeblogg:

Jag spår att cykelbyxor kommer komma stort igen och börjar öva på poserna redan nu.

Du duger, precis som du är.

Inväntar du något särskilt, för att du ska kunna få känna dig nöjd med dig själv? Kanske handlar det om att gå ner i vikt, prestera något specifikt, kanske i träningsväg eller på jobbet. Kanske tror du inte att du får, ska och kan vara nöjd med dig själv förrän du uppnått dina ideal.

Vill du veta en hemlighet?
Du duger precis som du är. Du är värd din egen fullkomliga kärlek i varje steg i livet. Du är inte värd mer eller mindre beroende på hur du ser ut, hur du presterar eller vilken status du har.
Du är underbar, här och nu. Du är perfekt.

Just nu är ett perfekt tillfälle att älska sig själv lite extra.

”Our deepest fear..”

”Our deepest fear is not that we are inadequate. Our deepest fear is that we are powerful beyond measure. It is our light, not our dark that most frightens us. Your playing small does not serve the world. There is nothing enlightened about shrinking so that other people don’t feel insecure around you.We are all meant to shine as children do. Its not just in some of us; its in everyone. And as we let our own lights shine, we unconsiously give other people to do the same. As we are liberated from our own fear, our presence automatically liberates others.”
– Rick Gonzalez som Timo Cruz, i filmen”Coach Carter”

Lyxmellis.

Svenska jordgubbar för 40 kronor. Sommarkänsla.

Energigivande morgonträning.

När jag kom till Sats mindes jag plötsligt mitt löfte gentemot min PT (som han förmodligen dock inte mindes).
Sist vi tränade ochjag var allmänt grinig och gnällig lovade jag ju att jag skulle vara på gott humör och peppad till tänderna nästa pass.
Nästa pass infann sg alltså idag och det var bara att trolla fram ett strålande gott humör, energi och sudda bort ordet ”nje” ur mitt vokabulär.

Är ni förvånade över att morgonens pass var både jätteroligt och gick hur bra som helst? Förmodligen inte.

Vi började bra med att köra dips och chins. Jag är inte tillräckligt stark för att orka min egen kroppsvikt i någon utav övningarna, långt ifrån. Förmodligen är jag snarare svag i de två övningarna, men idag fick jag kvitto på att det utan tvekan har gått framåt. När vi började köra både chins och dips i höstas fick vi använda oss utav maskinens högsta hjälpvikt, vilket var närapå hundra kilo. Det innebar att jag bara lyfte ca 20 kilo..

Idag klarade jag ett antal reps både på chins och dips, med 54 kg hjälp. Dvs, om vi räknar på måndagens vikt, så lyfte jag själv upp 54 kg. Vilken skillnad va? Hade jag varit en väldigt liten tjej, så hade jag alltså orkat göra övningarna med min egen kroppsvikt (det gäller att tänka positivt..haha), kan bara tänka mig hur resultatet skulle sett ut om chins och dips hade varit övningar jag stenhårt tränat på.

Hela passet flöt på med fokus på rygg, triceps och mage. Det var roligt, jag var glad, jag svettades och min PT verkade på ett strålande humör. Helt underbart!

Nu kör vi.

Känner mig inte jättetaggad inför PT-pass i ottan, men vad gör man när man har sin PT väntandes nere på gymmet?

Men taggar helt enkelt till. Kommer säkert gå jättebra.

Innan tå-smällen.

Vilken intensiv dag det har varit för mig idag. Jag har suttit i skolan på föreläsning samt jobbat på ett grupparbete från nio till sex. Åkte hem, bara för att koma på att jag glömt min laptop i datorsalen i skolan. Hur kan jag?

Fick vända tillbaka på en femöring, åka dit, psykologi institutionen var låst, men efetr att i 15 minuter kastat småsten på olika fönster, fick jag tag på en lagom förvirrad psykologi professor som släppte in mig och mumlade något om att han går på semester imorgon (ehh, jaha?). Och där stod den, min vackra mac. Tack gode gud.

Sen var det bara raka vägen hem, möta upp lilla lillasyster som blivt stor tjej nu och laga middag åt henne tillsammans med sambon. Palsternackspuré med kycklingfilé och sallad. Så gott!

Och med fruktsallad toppad med yoghurt.

Allt var frid och fröjd, ända tills jag skulle hoppa ner i sängen och mysa. Dessvärre tog min fot i resväskan som fortfarande ligger ouppackad i sovrummet och på något vänster blev tån jag redan brutit en gång, illa tilltygad. Så nu är den röd och svullen och bultar ilsket. Kul.

Och ingen träning har jag fått till idag. Vissa dagar är tiden helt enkelt inte på ens sida. Imorgon däremot blir det PT-träning klockan sju på morgonen, herregud! Det är löpcirkel vid lunch också och jag hoppas att jag kommer hinna gå på den, men det är tveksamt, med tanke på grupparbetet som fortfarande inte är klart som vi ska fixa till efter föreläsningen imorgon. BLÄ.

Men för att orka, så blir det sängen för den här fröken nu. Ska bearbeta alla era kreativa maskeradförslag också. Herregud, ni är ju lika knäppa som jag är! I like, keep it coming! 🙂

Jag behöver er hjälp!

Ibland får man helt enkelt använda sig utav bloggen i helt egoistiska syften, för nu är det så att jag har ett ”allvarligt” problem och jag behöver er hjälp.

Jag ska vara med på maskerad och vet inte vad jag ska klä ut mig till!

HJÄLP!
Temat är bokstäverna M och F och jag har fått förslag på allt ifrån det kvinnliga könsorganet, mimartist, fnask, Madonna till mask. Men jag har ännu inte kommit på den perfekta utklädningen.

Kan ni inte brainstorma lite med mig?
Det får gärna vara lite galet och avancerat.