Ni vill inte veta hur mina senaste dagar har sett ut när det gäller min sömn. Att vi dessutom förlorade en timmes sömn inatt, var inte direkt optimalt för mig just nu.
Förr när jag var som tyngst, hade jag oerhört osunda sovvanor. Jag vägrade ta in kunskapen, som ändå fanns väldigt lättillgängligt tillhands och dessutom vidarebefordrades till mig från både höger och vänster. Sömnen är viktigare än man tror. När på dygnet vi får vår sömn, spelar roll. Ska man gå ner i vikt och/eller träna, så är sömnen om möjligt, ännu viktigare.
Förr var min dygnsrytm ungefär såhär:
Sitta uppe hela nätterna, vara så trött när jag gick och la mig att jag ibland inte ens kunde somna. Att vara vaken till 4-snåret, var ingen ovanligthet direkt. Kvällarna spenderades antingen framför datorn/tv:n eller ute på någon krog. Hur många kvällar har vi inte hängt på Berns tills dess att stället nästan fått kasta ut oss. Stänger Berns fyra, så var man ju inte hemma förrän minst en timme senare och sen ska man ju fixa och dona innan man väl kommer i säng. Mornarna var med andra ord inte min favorittid på dygnet. Skulle jag upp ”tidigt” dvs, före elva, så var jag som ett lik, försov mig ofta, kände mig helt slut. Kroppen fick vissa dagar 10 timmars sömn och andra dagar fyra timmar. Jag hävdade att jag var som effektivast på sena kvällar, att jag älskade känslan av att vara ensam uppe. Omvärlden är tyst och stilla. Jag tyckte renutav illa om morgonpigga människor (visst framstår jag som ytterst sympatisk? 🙂 ), jag antar att de provocerade mig. När min kära mamma hävdade att det inte var konstigt att jag blev förkyld/var trött/hade huvudvärk/försov mig, så blev jag grinig. (Är det någon som känner igen sig i det ovanstående?)
Jag vet inte exakt när det vände. Kanske ett drygt år sedan? Min sambo har i vilket fall som helst haft stor dle i det hela. Dte roliga är att med en mer ”normal” dygnsrytm, så har så mycket annat kommit me,d gratis. Att vakna utan väckarklocka före klockan nio, det var förut en otänkbarhet. Att känna sig pigg och ”hoppa” upp ur sängen. Att hålla sig frisk. Att gå ner i vikt. att vara trött och redo för sängen när man går och lägger sig. Och så vidare.
I fredags var det dock betydligt roligare att ha kul med mina vänner på krogen, än att ligga hemma och återhämta mig i sängen..Man måste ju ha roligt också, givetvis!
Min kropp har med all tydlighet visat mig hur glad den är över regelbundna sömnrutiner. Den vill ha tid för återhämtning. Den vill veta att den tiden kommer varje natt vid ungefär samma tid. Den vill kunna processa det som har hänt under dagen, reparera celler. Stressa av. Sömn är oerhört viktigt för återhämtning utav stress. För mig, när jag tränar, är åtta timmars sömn bra. Sju kan funka, men då kan jag fortfarande känna mig lite sliten när jag vaknar.
Vi sover ungefär en tredjedel utav våra liv, ändå är sömnen något vi bara tar för givet och sällan funderar särskilt mycket över. Sömnen kommer i sista hand. Folk stressar sönder sig på jobbet, gör allt för att väga upp detta med motion och bra mat, men sömnen funderar de inte ens över. Kanske lite i förbifarten, med konstaterandet att man är trött och inte sovit så mycket. Men varför ger man inte sömnen större vikt?
Jag har nämnt någon gång tidigare, vikten utav god sömn. Något vi spenderar så mycket tid på i livet, påverkar oss givetvis och mycket mer än vi kanske vill tillstå. Jag tror att mycket av att jag har lust, känner mig motiverad till träningen och känner att träningen går bra, hänger ihop med min sömn. Likaså min viktnedgång.
Så, varför sitter jag en halvtimme för att skriva ett långt inlägg om sömn? Givetvis för att jag idag känner igen min trötthet, min olust och kroppens reaktion, på den otillräckliga sömnen inatt och i fredags, samt känner mig som ett vrak. Jag har ringar under ögonen, ser ut som sju svåra år, har fått utslag i ansiktet efter stressen inför tentan förra veckan. Hade jag tänkt rätt i helgen, så hade jag prioriterat sömn. Hade jag gått och lagt mig några timmar tidigare inatt, hade jag förmodligen vaknat pigg och glad, inte alltför sent imorse, fått mer solljus och på köpet kunnat ha lite bättre matplanering under dagen. Jag menar, när äter man lunch, när man äter frukost vid tolv?
Jag vill helt enkelt slå ett slag för sömnen. Den är så himla viktig. Dessutom så lovar jag kroppen att ikväll ska jag gå och lägga mig, inte senare än tolv, d hinner jag få mina åtta timmar och vaknar förhoppningsvis pigg och glad imorgon.
(Det värsta med det här inlägget är att det ger min mamma rätt. Jag har nu blivit en av dem som kommer gnälla när folk säger att de sover för lite och använder klassikern ”Sova kan man göra när man är död” (hur man nu tänker då?))
Hur sover ni?
ÄTA TRÄNA KÄMPA 