Morgonpromenad med regn och fyrfota sällskap.

Vad härligt att det var fler som njöt av morgonens regngråa väder tillsammans med mig idag. Jag skulle kunna slå vad om att den som var mest entusiastisk av oss alla var den prickiga lilla fröken som studsade runt i lägenheten imorse när det var dags att gå ut. Hon är ett fånigt glatt inslag i alla aktiviteter. Härliga hund!

Dagens morgonpromenad var regnig och härlig. Jag testade löpsteget två gånger, ca 1-2 kilometer sammanlagt. Tror att det här är det bästa sättet att börja testa foten. För på så korta sträckor hinner foten förhoppningsvis inte bli överansträngd. Om jag håller igång med korta sträckor max varannan dag, så kommer foten kanske till och med bli stärkt av detta. Kanske.

Tid: 55 min
Sträcka: 5,6 km
Maxpuls: 180, 89%
Snittpuls: 136, 67%
Kaloriförbrukning: 526

Morgonjogg över hedlika landskap.

När jag vaknade tidigt imorse var hela huset tyst.

Utanför låg dimman som en våt filt över marken. Jag bestämd emig ganska snabbt att försöka, ytterst försiktigt, testa löpsteget. För första gången sen innan sommaren. Om foten skulel kännas det minsta konstig, skulel jag bara gå. Jag bestämde mig också att varva gång och jogg under hela passet. En minuts jobb- en minuts gång.

Jag begav mig ut och det var så vackert ute att jag känd emig andäktig. Diset skapade en mjuk sol som inte på långa vägar hade vaknat upp ordentligt. Stigen började genom den hedlika Gudrun-skövlade f.d. skogen som nu var en tät massa av låg björksly och vit dagg. Det var så oerhört vackert. Jag ville aldrig sluta springa och jag ville inte komma hem igen.

Rundan var 2 kilometer. vilket kändes som en perfekt start. Biten jag sprang blev väl kanske 1,5 km lite knappt skulle jag tro. Helt enligt min ”försiktighetsplan”. Pulsen stack iväg, det var jobbigt, men härligt. Löpningen gör så mycket med kroppen, med huvudet, med livet. Det kändes helt enkelt fint att få vara där just då.

Tid: 20 min
Sträcka: 2 km
Maxpuls: 181, 89%
Snittpuls: 152, 75%
Kaloriförbrukning: 234

Motvillig och morgontrött.

Att gå upp imorse för en morgonpromenad lockade verkligen inte. jag känd emig seg och ovillig och grinig över min inställning ”there is no choice”. Dte var liksom ingen idé att vara gnällig och grinig, utan bara bita ihop, klä på sig och gå ut och gå.

Motivation och inspiration var bortblåst, men jag gick och gick och gick. Vackert var det och varmt. Och sne känns dte ju alltid lika skönt när man kommer hem igen. Svettig och hungrig på frukost.

Sista dagen i Grekland, imorgon åker vi hem. Jag ska ägna den här dagen åt att njuta av sol och bad. Härligt!

Underbar morgonpromenad med utsikt deluxe.

Jag är så glad att jag fick så mycket trevligt mentalt sällskap på min morgonpromenad imorse. Jag hoppas er promenad var lika vacker, härlig och spännande som min.

Jag vandrade först genom vår lilla by här, svängde höger där jag igår svängde vänster, kom längre och längre bort, högre och högre upp. Bebyggelsen glesnade av, den lilla asfaltsvägen blev en snirklig och dammig grusväg. Värmen var otrolig. Till slut mynnade den dammiga grusvägen ut i ingenting. Eller jo, förresten, en liten, snårig stig! Mitt lokalsinne sa att jag borde kunna göra det igen, det jag lyckades med igår, att gå runt och slippa vända om.

Solen speglade sig vackert i havet nedanför mig och jag gick med ett litet stup på vänster sida på en liten brant stig. Vågorna smekte klipporna där nere och havet var sådär turkost som det aldrig blir hemma i Sverige. Morgonen var ljuvlig och ensamheten kändes fridfull och lite magisk.

Pulsen gick upp i rekordfart när jag tog mig uppför den brantaste stigningen på det lilla ”berget” och sen kunde jag blicka ut över en udde och hade hav på tre sidor av fyra möjliga, om mig.

När jag var där högst uppe på krönet insåg jag dock att stigen tog tvärt slut i något som liknande ett hav med blåbärsris (fast mer grekiskt, och taggigare). Långt bort såg jag ett torn jag kände igen. Dessvärre visste jag att det tornet tillhörde ett hus som omgärdas av en stor hög mur och med svarta gallerigrindar. Det är väl något av ett lyxhus med egen privat väg. Jag, som vägrar vända om, såg detta dock inte som ett oöverkomligt problem, igår hade nämligen grindarna stått öppna när jag hade utforksat vad just den vägen ledde. kanske kunde jag smita igenom deras privata gårdsplan och ner till byn den vägen? För, jag är ju en stark motståndare till att vända tillbaka.

Så jag började irra igenom taggigt ris, kände mig helt plötsligt som om jag var ute på äventyr. Jag klättrade öve rlåga stenmurar och tänkte på giftiga ormar. Ko närmar eoch närmare huset och helt plötsligt fanns där en liten liten stig igen. Stigen utvecklades till en smal gång, som gick mellan två stenmurar, som gömde olivträd. En katt satt blickstill och såg mig passera. Huset stod där ståtligt, som ett minislott med sina torn och en hund började skälla på andra sidan muren. På lätta snabba steg tog jag mig snabbt till infarten till huset, ute genom, de fortfarande öppna grindarna och ner på den privata uppfartsvägen och pustade ut.

Knallade den sista biten hem med ett stort leende på läpparna. Glad och tacksam över en fantastisk start på en fantastisk dag. Ett litet äventyr i vardagen.

Imorgon kör jag igen, om det nu är någon som orkar upp imorgonbitti, så är jag glad för allt sällskap jag kan få!

Morgonpromenad med bergsbestigning

Början av berget. Ni ser den röda båten, lite till vänster om den bor vi.

Det kan liksom inte bli bättre. Jag följde stranden tills dess att berget tog vid. Nu snackar vi inte om något maffigt berg men tillräckligt högt för att det skulle ge mina lår en härligt svidande utmaning. Uppför uppför, nerför, uppför, plant, nerför, uppför, uppför. Typ så. Hela tiden.

Pulsen skvallrade tydligt om att gå uppför var jobbigt. Jobbigare än att springa på plan mark faktiskt. Det där med backintervaller borde således även kunna göras med gott resultat promenerandes. Måste testa! Pulsen uppe i 175 bpm som mest, inte så tokigt för en morgonpromenad.

Fick en sån där härlig ”jag älskar livet, jag älskar det här, jag älskar att gå, jag önskar jag fick springa, men jag älskar utsikten, jag älskar värmen, jag älskar mig själv, jag älskar allt”-känsla som bara bubblade runt i mig under vändan, som både blev svettigare och jobbigare ju högre upp vägen slingrade sig.

Fick ett sånt löparsug att jag var tvungen att springa, bara en liten kort bit. Kanske 50 meter. Glad kropp. Glad jag. Det är så konstigt hur jag kan längta så mycket, efter något som är så jobbigt. Det positiva är att foten känns helt bra. Ibland ömmar den lite lite om jag trycker på den, men jag känner inte av något när jag går, eller som idag, testjoggade 50 meter. Min fot ska vara stark som två fötter när jag väl får börja springa igen. och då ska jag trappa upp försiktigt.

Kom hem igen, efter exakt en timme. nerförsbackarna på tillbakavägen var förmodligen jobbigare än uppförsbackarna, man måste hålla emot så mycket. I sängen sov lillasyster fortfarande. Vi avnjöt en sen balkongfrukost.

Today’s gonna be a good day!

These boots are made for walking..

Igår, efter vårt hurtiga knappa två timmars yoga-pass, drog syrran och jag på oss promenadoutfiten och gick ut på upptäcksfärd. Jag, livrädd för att stöta på fler djur i desperat behov av mat och vatten, blev jätteglad när jag stötte på tjocka kor, glada hästar, vaktiga, men välgödda hundar och åsnor med lååånga öron (och runda magar!).

Vi jobbade oss uppför ett närliggande berg och konstaterade att det är tio gånger jobbigare med uppförsbackar i 30 graders värme..

Det är så tråkigt att inte få springa. jag saknar den höga, dundrande pulsen, jag saknar känslan av att tro att jag ska dö om jag ökar tempot bara en aning mer, känslan av att ”jag kan!”. Jag saknar känslan efteråt. är man är totalt lycklig och nöjd över sin insats och känner sig totat färdig. Jag saknar känslan när det går lätt och löpsteget är starkt.

Så, därför tvingade jag syrran att göra lite löpskolning, sånt måste ju vara jättebra att lägga in på sina promenader, som förberedelse inför vad som komma skall?

Igår bestämde jag och Sara oss för att ta en morgonpromenad tillsammans. Hon i södra Sverige och jag på en avlägsen ö på Grekland. Att ha träningssällskap är en jäkla kick för motivationen när man vaknar, jättetrött och inte det minsta sugen att ta sig ut för ett träningspass. Men så tänker man på den där personen man antingen har bestämt möta på gymmet, som väntar på en i spåret, eller som är på andra sidan atlanten och som man har lovat att göra sällskap med. Det är något som mitt bloggande fört med sig, en massa träningsglada vänner, som ställer uppsom träningssällskap, anytime. Underbart!

Morgonpromenaden blev hälten så lång som gårdagens promenad, bara 40 minuter, men vädret var perfekt, solen gick i moln precis när jag gick utanför dörren och tittade fram igen när jag kom hem. Bästa sättet att starta dagen på.

Just do it!

Trots min något miserabla start på dagen, med näsblod och sådär, så var dagens aktivitet oerhört lyckad. Ett bra beslut att bara göra det. Som Nike säger.

Min lilla runda runt sjön som är någonstans runt 3 km var vackert grön och lummig. Blött var det också, så mina fötter blev genomsura i gräset. Åh, det var så friskt och skönt! Jag var så sugen på att springa, det är sällan jag känt sådan längtan att få testa löpsteget. Så jag testade, bara några steg, att sträcka ut och känna styrkan i benen, i kroppen. Det var ljuvligt! Alla ni som kan springa, ta en vända åt mig och njut, okej?

Sen tog jag itu med styrketräningspasset min PT byggt ihop åt mig, som jag ska kunna göra var som helst med enbart ett gummiband som hjälpmedel. Det gick bra! Jag kände mig väldigt hardcore som körde ute i regnet på ett blött trädäck.
Dagens pass innehöll 11 övningar, 3 set och allt från 10-30 reps på varje övning. Övningarna var ihopparade två och två, superset, när jag hade gjort ena övingens första set, gjord ejag andra övningens första set och höll på så tills dess att jag gjort alla tre set för båda övningarna
30 utfallssteg
12 baksida axel med gummiband

10 tricepsarmhävninhgar
10 ”bamse” framåt

10 axellyft åt sidan
10 sittande rodd med gummiband

12 smala latsdrag med gummiband
12 militärpress med gummiband

10 sidoplankalyft/sida
12 omvända crunches/benlyft
12 crunches

Ett bra pass som tog ganska exakt 30 minuter. I Grekland ska jag lägga in lite kondition mellan övningarna för att få ett litet tuffare pass. Blir fint. Känner mig glad!

Solen lyser även i Stockholm.

Det är inte bara i Åre solen gör sig oerhört vacker och lyfter alla mungipor nån centimeter uppåt. Även solen i Stockholm har de egenskaperna. Jag lockade med mig min sambo ut för att njuta och även vandra bort lite mensvärk. Förkylningen verkar ha förstått att jag menade allvar med alla medikament, för jag mår mycket bättre nu, eller så är det den där iprenen jag tog för några timmar sedan som talar, hrm, jag hade glömt bort den..

70 minuter var vi ute och avverkade 6,5 km. Jag hade pulsklockan på för att se till att tempot inte skulle bli för flåsigt. Man ska vara rädd om hjärtat, framförallt om man är lite småkrasslig, hellre vila en dag för länge än att pressa en kropp som inte är frisk. Så, det var en njutpromenad idag. Insöp sol och energi och pratade en massa strunt. En fin måndag helt enkelt.

Sen passade det ju perfekt att kunna avverka några kilometer till MU också.
Är det förresten några Nu/JoNu:are som fått paket idag?

Från bikini till raggsockor – I love it!

Sista dagen utav JoNU och det var dags att komma ikapp med det som jag hade kvar.

Det var sammanlagt 10,5 kilometrar, 10 minuter i sidoplankan och fyra burpees som behövde utföras innan denna dag gått till sitt slut. Först var det den prickoga som ville ut och gå i minusgraderna och snön.

Med raggsockor, vinterlöptightsen från Craft jag fick i julklapp, underställ, stickad tröja, vindjacka, mössa, halsduk och vantar, var jag redo för kylan. Herregud vad kallt det är ute! Min hud i ansiktet brann de första tio minutrarna, innan den hann förstå att det inte är ett skämt, inget mer solbadande än på ett tag..

Vi gick en runda som går runt två stycken sjöar, varav på den ena låg en tjock stadig is. Istlle för att gå runt gick vi ut på den och njöt av den där speciella känslan som jag alltid får när jag går på is. När man har stora vita jämna ytor runtomkring sig. Det var gnistrande vitt och solen låg lågt. Hunden var glad, jag var glad.

Tid: 60 min
Sträcka: 5 km
Maxpuls: 158
Snittpuls: 119
Kaloriförbrukning: 381

Men som ni kansk einser, så räckte en underbar vinterpromenad inte helt och hållet för att avklara det sista i JoNU. Det var dags för slutspurt. Oh yes, mot gymmet!

På gymmet var det helt knökfullt, dock inte en enda person jag kände igen. INte en enda! Herregud vad många nyprslöften som fortfarande håller, roligt, hoppas de får hålla längre än bara några veckor in på nya året också. Januari måste ju vara en supermånad för gymbranchen.

Sen var dte bara att beta av de tio minutrarna i sidoplankan, uppstyckat givetvis. Tyckte tidigare att 30 sekunder i sträck var en pärs, men kunde idag köra en minut i sträck, så visst är dte som de säger, det man tränar blir man bra på.

10 min i sidoplankan – check

4 burpees – check

Satte mig på en motionscykel, inte alls träningssugen. Hade det inte varit för JoNU hade jag nog inte stuckit till gymmet. INte för att jag var missnöjd över att vara där, bara inte så inspirerad.
Så jag klämde ur mig 9 kilometer på 15 minuter, man kan väl inte påstå att dte var någon superspeed. Men jag är iaf klar med JoNU!
YES!

Sluträkningen blir som följer:

19/15 träningspass
53,5/50 km
150/150 Burpees
20/20 min sidoplanka
3/3 intervallpass

Var lite osäker där etttag om jag skulle hinna med allt i träningsväg, men titta, det gick ju fint! Had eju varit illa om jag inte klarat min egen utmaning..

Dags att pälsa på sig och beta av några kilometer.

Jag hade tänkt ta en lätt och lugn löptur idag, men så ringde lillasyster och ville så väldigt gäna ha sällskap på en promenad. För att vara lite sällskap och pusha henne också, får det alltså bli en promenad istället.

Dock så kommer samma problem som igår, givetvis, vad ska man ha på sig?
Jag måste skaffa vintervarma löpartights! (Någon som har något bra tips på märke/modell?)

Idag är det om möjligt ännu vackrare ute än igår.

Spöklik löpning på mörk kyrkogård.

Det är ingen sensationsrubrik, utan precis så var min försiktiga ”prova-foten” löpning idag.
När man är i et främande land och dte är helt becksvart ute, så är det inte så lätt att veta var man är på väg.
Jag har dock ett ganska bra lokalsinne, jag sprang ner till havet och sprng utefter det en bit och sedan kom den, grinden. En vanlig järngrind och jag borde förmodligen funderat två gånger innan jag passerade den och fortsatte in.

Jag välkomnades av ett kompakt mörker mellan två höga häckar och fortsatte, om än en aning tveksamt vidare på den smala stengången. Över en liten bro och sen kom dem, gravarna. Överallt en massa gravar, vissa med  tända gravljus. Ungefär i samma ögonbick tog stigen abrupt slut och en ny ledde neråt, längs med trappor och utmed vattnet. När jag trodde att jag var på väg ut/tillbaka så mötte jag bara på en ny häck eller en mur. Jovars, det gäller ju att hålla pulsen uppe. Lite spänning i livet är ju aldrig fel.

När jag äntligen kom ut, såg jag till att springa i sammanlagt 30 minuter och gå hem resten.

Löpning:
Tid: 30 min
Maxpuls: 168
Snittpuls: 153
Kaloriförbrukning: 332

Promenad:
Tid: 30 min
Maxpuls: 165
Snittpuls: 127
Kaloriförbrukning: 234

Det var skönt att komma ut och röra på sig, man sitter väldigt mycket här, väntar. Men dte bästa av allt var att foten redan känns så pass bra att jag vågar springa (långsamt) på den. Nu ska jag vara försiktig med distanserna.

Två promenader kantade av vackra ting.

Åh, igår hade jag en sådan vacker promenad tillsammans med den prickiga hunden. Men visst är dte svårt att förstå attd te är första advent imorgon? Här finns ingen tillstymmelse av kyla, snarare regn och lera. Får ni någon julkänsla när vädret är såhär tråkigt? Jag känner att det är svårt att få den där riktiga känslan av att julen nalkas när det fortfarande känns som september utomhus. Då är dte tur att vissa dagar är sådär oerhört vackra, som gårdagen, precis när jag passade på och gå ut.

Tillochmed svanarna håller sig kvar och i sjön syns inga spår av någon is.

Igår var det vilodag, för jag vaknade med träningsvärken från helvetet. Mina ben ömmade, liksom min överkropp. ONT, gjorde dte och min kropp kndes inte direkt redo för ett nytt träningspass. Istället gick jag som sagt en promenad frö att värma upp mina stela, stumma muskler.

Tid: 65 min
Sträcka: 5,85 km
Maxpuls: 154
Snittpuls: 112
Kaloriförbrukning: 401

Gårdagen var dock inte en optimal dag ur ett viktminskningsperspektiv. Matintaget var på tok för stort. Det blev dubbla middagar, bara en sån sak. Och två kakor till föreställningen vi såg igår kväll. Vi var på Den Improviserade Melodifestivalen och dte var utan tvekan dte roligaste jag har gjort på mycket, mycket länge. Jag skrattade så jag fick ont, inte bara i magen, utan i halsen! Jag tappade nästan röste av skratt-ansträngningen! Om ni någonsin har möjligheten att gå på den, gör det! Ni kommer inte ångra er.

Idag känner jag mig tung, men det ger nog med sig efter lite träning idag och imorgon.
Imorse blev det ännu en promenad, innan frukost. Jag är egentligen ingen förespråkare för träning utan frukost i magen,  Jag vill inte ”lura av” min kropp energi den egentligen behöver till annat, jag vill ge min kropp det den behöver för att utföra dte jag ber av den och jag känner direkt av om jag inte ätit innan jag tränar. promenader fungerar dock helt okej, efetrsomd et är så lågintensivt. Men egentligen äter jag hellre frukost föst och förlorar den där oerhört lilla fördelen vid fettförbränning som man får vid promenad på tom mage, på morgonen.

Dagens promenad var inte lika vacker som gårdagens, med en aning väta i luften. Jag fick dessutom fokusera en del av promenaden på att hålla ett strängt öga på hunden som var ovanligt trotsig idag. Jäkla hund.
Men dte var en skön start på dagen, även om träningsvärken i ben och rumpa inte alls har släppt, utan snarare blivit värre.

Tid: 62 min
Sträcka 5,85
Maxpuls: 158
Snittpuls: 112
Kaloriförbrukning: 383

Idag är jag min hjälte.

Vilken dag.

Jag upprepar, vilken dag.

Det har varit full fart sen PowerStep-passet vid lunch.
Jag har hämtat min mobil som varit inne på lagning, bytt batteri i min Polar-klocka, varit i stallet, lagat/ätit lunch, suttit i kö för att sedan hamnat på gymmet igen.

Varje måndag så är det ju favoritpasset Streetdance, med favoriten Åsa Fornander. Så även idag.
Jag vet inte vad som hade hänt idag, men jag lärde mig hela koreografin och jag kunde passa på att dansa lite också! Helt otroligt vilken kick, det finns hopp, gott folk, det finns hopp! Jag ser fram emot nästa pass med samma koreografi, för om jag kunde den ”såhär bra” idag, tänk vad jag skulle kunna slipa på detaljerna och göra det ännu bättre nästa vecka. Och om det var såhär roligt idag, tänk vad roligt det blir nästa gång. Känner mig väldigt taggad.

Tid: 55 min
Maxpuls: 179
Snittpuls: 153
Kaloriförbrukning: 600

Sen passade jag på att stretcha och göra lite armhävningar (20 st) och fick lite personlig pepp av Åsa, (som kände igen mig från bloggen, efter att jag kommenterat på hennes. Hjälp! :))

jag hade planer på att gå de 6,5 kilometrarna hem från gymmet, sagt och gjort. På med ipoden och sen var dte bara att knata på. Dessvärre hade jag glömt mina löparskor och fick gå med mina inneskor och det resulterade i en ordentlig blodblåsa under ena tån. Fasen också.

Aj aj aj..

Men annars var dte skönt att gå, inget regn (Hallelujah!), men med en knorrande mage som längtade efter middag.

Tid: 65 min
Sträcka: 6,5 km
Hastighet: 6 km/h
Tempo: 10 min/km
Maxpuls: 159
Snittpuls: 136
Kaloriförbrukning: 593

Så, idag har jag tränat flitigt och jag är väldigt stolt över mig själv!

Höstens första morgonpromenad.

The foot is back!

Idag hade jag eventuellt tänkt mig att vakna redan klockan sex och gå på morgonspinning, mest för att utmana själv, då jag inte är en morgonmänniska.
Men jag vaknade, en aning förvirrad, först kockan åtta och tänkte att nu är det väl ändå dags för min fot att visa vad den går för. Så, på med skorna och ut på morgonpromenad.

Det var sådär grå-ruggigt vackert ute, vilket var härligt.
Höstväder är så speciellt, jag älskar känslan av kyla mot kiderna, när man är varm i kroppen. å andra sidan hatar jag att frysa.
Men som sagt, varmt på kroppen och rostbitna kinder, härligt!

Tid: 60 min
Sträcka: 5 km
Snittpuls: 133
Kaloriförbrukning: 585

Dagens träning:

Jag bestämde mig för att motionera hästen och mig själv i samma veva och tog en lång promenad. Givetvis tog dte inte lång tid förrän jag sort of tappade bort oss mitt ute i skogen, men vi såg får och gick på fina vägar avsedda för ridning.

Tid: 60 min
Sträcka: 5,6 km
Tempo: 10:43 min/km
Hastighet: 5.6 km/h
Maxpuls: 160
Medelpuls: 121

Kcal: 410