Archive for the ‘Vecka 35 (15)’ Category

Utvärdering av vecka 35 (v. 15) (bättre sent än aldrig)

april 22, 2010

Bättre sent än aldrig, så att säga. Vad ska man säga om vecka 35 då? Ja, som ni redan har hört, så har maten inte fungerat helt optimalt den här veckan. Träningen har istllet varit oerhört bra, vilket på sätt och vis är förvånanade, då jag brukar falla ihop på båda punkterna samtdigt. Går det åt helvete med den ena biten, så brukar den andra dras med. Å andra sidan hade jag ett fullspäckat BBC i helgen och inte så stor möjlighet att falla där.

Jag är träningsmässigt mer än nöjd. 5 dagar med träning, 10 timmar och 20 minuters träning. En rejäl dos. Men det bästa av allt var att det var så bra kvalitet på nästan alla pass. Det var rolig, effektiv, tuff och motiverad träning. Precis så som jag vill ha det.

Måndag: PT-pass 60 min (varav 5 min hopprep, 56 hopp, 1 min höga knän m.m.), Motionscykel 19,5 km, 50 min. Streak 1 km, 10 min

Tisdag: Löpning 10 km, 74 min, Ridning 30 min

Onsdag: Styrketräning 50 min, Cykel 10 min, Streak 15 min, 1,5 km

Torsdag: VILA Streak 10 min

Fredag: VILA

Lördag: Afro 60 min, Bootcamp 75 min, Spinning 60 min, Dans 55 min

Söndag: Pilates 60 min

Annonser

Blogger Boot Camp. Dag två.

april 20, 2010

Med lite mer sömn i kroppen och en hel del mer träningsvärk var det dags för dag två på BBC.

Pilates för Matilda stod först på schemat och var enda träningspasset den andra och avslutande dagen. Jag har testat pilates för flera flera år sedan men aldrig fastnat riktigt för träningsformen. Matilda instruerade tydligt och pedagogiskt och klassen var väldigt trevligt upplagd, dessutom passade det nog mångas ömma kroppar (inkl min) med lite core-fokus dagen till ära.

Jag tror att varför jag inte blir så förtjust i pass som pilates, är för att det är väldigt svårt för mig, som har en så lång och tung kropp, att göra många utav övningarna bra. Jag känner mig helt enkelt ganska kass och det brukar inte vara den bästa grogrunden för träningsglädje. Det innebär säkert också att pilates just därför är något jag skulle behöva träna, min rörlighet och min bålstabilitet är nog mina svaga sidor. (Hör den här kombinationen liksom: Lång, tung, överrörliga leder, stela muskler, svag bålstabilitet. Det skriker ju skaderisk..) Sen saknar jag ju det pulshöjande, jag vill ha bultande puls och känna svetten rinna, på varje pass. Det kan vi ju också diskuteras om det är alltid lika bra..

Söndagens höjdpunkt var Fridas föreläsning ”Kroppen har ordet”. Mycket klokt och även om många saker inte kom som en nyhet, så mår man så bra av att höra det igen och påminnas om hur mycket våra tankar, som vi själva skapar, kan påverka oss. På slutet fick vi ett litet brev och jag var inte ensam om att bli rörd till tårar av det. En väldigt bra föreläsning med andra ord.

Efter lite prisutdelning, fotande, minglande så var då BBC slut för denna gång. Jag är så glad att jag var där, att jag har träffat så många härliga nya bekanta, fått inspiration och nya intryck. Sofia, Terese och Jane ska ha ett stående ovationer för deras slit som gjort den här helgen möjlig.

Alla ni underbara människor, tack för att jag fick lära känna en bit av er, tack för alla peppande utrop, klappar på axeln, stora leenden, endorfinhöga samtal, kloka samtal, skratt och glädje. Att lära känna er var den allra största behållningen under dne här helgen. Jag hoppas vi ses snart igen!

Blogger Boot Camp. Dag ett.

april 20, 2010

Oj, vilken helg det har varit! Jag vet inte riktigt vart jag ska börja eller hur jag ska kunna sammanfatta allt bara sådär.

Efter att ha suttit uppe till halv tre för att få till min namnskylt (varför vara ute i god tid) som jag kämpat med i flera timmar att få till, med pincett och minipärlor, så vaknade jag efter fem timmars sömn, ganska sliten. Snacka om nybörjarmisstag. Borde jag inte veta bättre? Huvudvärken kom som ett brev på posten och jag är så glad över att jag hade två ipren tillhanda som fick sudda bort all värk. jag kan ju inte säga att jag rekommenderar användning av ipren för att kunna träna, men i liknande situationer är det helt klart okej.

Väl på plats kändes det som om tiden bara flög iväg. Efter att ha tyngts med en välfylld goodiebag och en lysande gul BBC-tröja satte minglandet och tränandet igång. Jag är så glad över alla som kom fram och hejade, för ska jag vara ärlig så kände jag mig en aning vilsen när jag först kom. Men att få en kram från både den ena och den andra, fick mig att landa och känna mig som hemma.

Första passet var Afro och med det kom dagens sämsta, blodblåsorna under både stortårna, också det ett nybörjarmisstag att glömma bort varför jag alltid annars envisas med att ha skor på pass. mina fötter älskar blåsor av alla de slag nämligen. Passet var roligt och perfekt som start. Många fick nog kliva ur sin trygghetszoon och öppna upp för annan träning än den de vanligen kör. Vissa insåg också att de, mot sin föreställning, tyckte om att dansa.

Pass två för dagen var passet som jag verkligen sett fram emot, som jag längtat efter med skräckblandad fötjusning. Sofys och Melas BBC-pass. Det var härligt hardcore, även om jag satte både andan, hjärtat och gråten i halsen under den första löpningen ner till gärdet. Jag är inte den som bangar på att ta i, men just när det kommer till att löpa snabbt, så är mitt snabba tempo, inte tillräckligt snabbt för liknande övningar, jag får köra mitt max för att ens ha en chans att hänga med = hög puls och mjölksyra på en gång. Det var en tuff start på ett pass som sedan höll ett högt tempo bland lösa hundar, grästuvor och jord/hundbajs. Det var burpees, apgång (?), backlöpning, utfallsgång, ålning och mycket, mycket mer. Ett alltigenom fantastisk pass och de 75 minuterna gick hur fort som helst. Att jag dessutom hade nya bekantskapen Sara som partner in crime, gjorde passet ännu bättre. Givetvis avslutades passet med löpning tillbaka till kasernen och när alla andra ökade tempot kände jag mig som en traktor, som trots högsta växel och matryck på gaspedalen, inte kunde ta mig fram lika snabbt som de förbispringande sportbilarna. Jag hade kunnat känna mig ledsen över det, ja, rentutav dålig. Men jag kände mig ändå grym, som kämpade på, jag vet att jag gjord mitt bästa, jag var på in högsta växel, jag var så himla stark. När sedan Frida sprang upp vid min sida och gav mig full pepp och pratade mig några hundra meter fram till slutspurten, så kände jag sådan stor gemenskap och tacksamhet över det, att benen orkade en aning mer, hjärtat tryckte på lite till. Tack Frida!

Med 40 gemensamma upphopp avslutades dagens tuffaste samt roligaste pass och jag har helt klart fått ännu mer sug efter att prova NMT..

Sen var det välbehövlig paus för lunch och GI-boden var på plats för att bjuda oss på god mat. Inte helt omöjligt att jag tar mig en tur dit och äter en lunch eller något liknande framöver.

Vi lekte namnlekar och fick en kanonfin löparjacka och sen var det dags för pass nummer tre. För vissa var det dans och för andra spinning. Jag hade spinning med Tessan och kände mig ovanligt laddad inför att sätta mig på en spinningcykel, då det var ganska länge sedan sist. För det första, vilka schyssta cyklar Sportlife hade. Jag kan till och med kalla dem sköna, utan att överdriva. Passet var jättebra och roligt. Framförallt rann tiden iväg och det brukar vara ett gott betyg från mig det gäller spinning, som annars kan fasa över att det ”bara gått 20 minuter och är 40 minuter kvar” Vi nästlade oss uppför ett berg och körde intervaller och jag svettades som om jag skulle dö. Men det märktes att benen var trötta och inte riktigt kunde trycka upp pulsen i några högre register. Det var iofs både jobbigt och roligt nog, ändå.

Carros danspass som var det sista för dagen, innebar dessvärre att jag missade Emils cykelklass, som fått ohejdat med beröm ifrån deltagarna på hans pass, had gärna cyklat för honom också, men räknar iskallt med en roadtripp till Gbg, för en revansch. Carro är oerhört pedagogisk och positv som instruktör, dessvärre kände jag mig inte särskilt energisk och min insats blev nog en aning halvhjärtat sista passet. Trist när man egentligen vill ge allt hela tiden, men efter tre pass kanske man inte ska förvänta sig annat, kroppen hade ju ändå kämpat på riktigt bra och samarbetsvilligt.

När jag kom hem efter en heldag fylld med härlig träning, men kanske framförallt, härliga, inspirande möten med andra deltagare, satt jag som stum i soffan i kanske en timme, Jag orkade inte göra någonting. Inte surfa, inte kolla på tv, inte duscha. Ingenting. Men jag lyckades ändå komma iväg för kvällens middag på Sangria tapas Bar, en dusch och lite lätt matintag senare så var kroppen relativt med på noterna igen. Middagen var supertrevlig, llt tack vare mitt fenomenala bordssällskap. Tack för det alla!

Kvällen blev inte sen. Jag minns att jag lade huvudet på kudden och att väckarklockan ringde ganska direkt efteråt. Dags för sista dagen. Dags för pilates, dags för föreläsning och dags för avsked. Det i sig är en helt annan historia, som jag nog får berätta imorgon. Nu måste jag sova. Tydligen har jag glömt bort vikten utav vila och bokat in ett PT-pass till klockan 8:00 imorgon bitti, kul. Kommer förmodligen känna mig som sju svåra år imorgonkväll. Men innan dess ska jag ha hunnit återge resten utav helgen utan att bli alltför långrandig. Nu – sov gott!

Jag är ju rätt grym, ändå.

april 18, 2010

Åh, jag vill verkligen få gotta mig i detaljer och bilder från helgens grymma event. jag har mycket att rapportera, var så säker.

Men jag kom precis hem från ett bilbyte/köp (herregud, vad har jag gjort, har jag bytt bil?!) och min väckarklocka ringer fem i sex imorgon bitti. Jag ska nämligen infinna mig på Sats kvart i sju, för premiär med löparcirkeln jag anmält mig till. Man hade ju kunnat tänka sig en bättre tajming, min kropp hade nog också kunnat tänka sig en vilodag/sovmorgon imorgon. Men icke. Hur jag ska kunna röra mig överhuvudtaget med den här träningsvärken ska dock bli intressant.

Jag får köra en utvärdering av veckan imorgon. Jag kan ju redan nu skvallra om att kosten den här helgen inte direkt varit enligt plan. Men som sagt, det ska jag svära över imorgon. Nu ska jag sova och vakna fylld med energi imorgonbitti. (Man kan säga att jag har kolhydratladdat ordentligt öve rhelgen för att ha ork till imrogon med. Haha.)

Hur trött och sliten jag än kommer vara, så känner jag mig jätteladdad och fylld av förväntan över att ge mig ut på okänt vatten. Jag menar, en löparcirkel, jag är stolt över mitt mod att våga göra saker som är utanför min comfortzoon.

Jag är ju rätt grym ändå.


Jag bjuder dock på en svettig bild från helgen. Fylld av glädje och endorfiner efter Tessans grymma spinningpass

På’n igen bara..

april 18, 2010

Dag två på BBC och en pilatesklass att överleva med träningsvärken från helvetet, framförallt i axlar och nack, men egentligen i hela kroppen. Härligt.

Så, ett pilatespass, en föreläsning och sen är tyvärr BBC över för denna gång. Varför måste allt roligt ha ett slut?

Ett litet livstecken..

april 18, 2010

Jag lever. Dagen har varit kanon. Jag har ont i hela kroppen och värre kommer det förmodligen kännas imorgon. (I love.) Roligt att träffa så många härliga människor idag, och er jag inte hunnit prata med än, vi har morgondagen på oss! (Jag är dock rätt dålig på ansikten, så verkar jag inte fatta vem du är, så påminn mig!)

Jag orkar dock inte formulera mig mer utförligt än så idag, imorgon lovar jag att komma med rapport. Efter andra halvan av BBC och ett bilbyte.

Kärlek och tacksamhet!
Nu är det dags för sängen (som ekar ovant tomt när min sambo är bortrest över helgen). Finns nog inget kroppen vill ha mer än sömn just nu..
God natt!

Oups…

april 16, 2010

Nej, fy skäms. Idag har jag varit en olydig viktminskare, men kanske framförallt en olydig utmanare, om man nu kan säga så.

Jag har brutit en del i min utmaning. När mensvärken från helvetet kom på besök, så var det som om inget på denna jord hade kunnat hålla mig ifrån choklad (brownie) OCH glass (7/11:s mjukglass).

Vad hände med 20 dagar utan något utav det ovanstående?
Ja, jag vet inte riktigt, alla goda intentioner och den benhårda viljan tog semester. Hade jag inte haft min utmaning, som jag anser att jag om någon borde följa benhårt, så hade jag inte gjort annat än ryckt på axlarna och lagt glass + browni under kategorin ”Energiladdning inför träningshelg” men nu tycker jag att det är lite värre.

Men, jag tänker å andra sidan inte gräma mig alltför mycket över det här. Jag måste dock erkänna för er alla att jag syndat, så att ni vet. Så kan jag ju på samma gång erkänna att gårdagens middag blev två 10 kronors hamburgare från donken och en gorbys pirog!

Herregud, vilken renlevnadsmänniska, va?

P.S. Kan berätta att Gorbys piroger INTE är lika goda som jag tyckte att de var för typ 15 år sedan..De smakar ingenting. D.S.

Det kanske är dags att presentera sig på riktigt.

april 16, 2010

Jag har ju varit lite halvanonym ända sedan starten av den här bloggen. I början fick ni inte se bilder på mitt ansikte, men det dröjde ju inte alltför länge innan jag tyckte att det var på tok för tråkigt.

Nu börjar det kännas ganska löjligt att alltid vara ”ÄtaTränaKämpa” och inte ha något eget namn.

Eftersom jag dessutom kommer ha på mig en extremt cool pch kreativ (haha) namnskylt (jag ska visa bilder..) under helgens BBC, så är det väl på tiden att jag presenterar mig.

Hej, jag heter Ella!

(Jag har dock en känslan av att det här outandet som känns som ett rätt stort steg för mig, inte är någon direkt big deal, för resten av internet. Så jag har försonats med tanken på att avslöjandet av mitt namn inte kommer vara hetaste nyheten i bloggsfären, direkt. Haha. Ett stort steg för människan, men ett litet steg för mänskligheten, typ..)

Upprop för alla BBC:are!

april 16, 2010

Alla bloggande deltagare får gärna lägga upp denna bild på sin blogg.

Vilka kommer jag ha äran att träffa under helgens Blogger Boot Camp?
Upp med en hand!

Halvtid i 20DU.

april 15, 2010

Med dagens streak och tacksamhet så ser det ut såhär för mig i utmaningen.
Med Blogger Boot Camp i helgen så kan jag beta av några pass och pilate sär nytt för mig, det ska bli extra roligt. Kanske kan man säga att BBC-passet också är nytt, det beror lite på vad som ”kommer på menyn” så att säga.

Med 10 dagar kvar ska det nog gå fint, men som sagt, det gäller att jobba bra under press, de sista dagarna lär ju bli lite stressiga.

10/20 1 km/dag gång/löpning
0/2
nya träningspass/ 2 nya råvaror/recept ska testas
0/3 intervallpass
10/20 dagar med 4
saker varje dag att vara tacksam över
0/5
stretch/avslappningspass
2/6 morgonträningspass
2/7
träningspass längre än 60 minuter
66/8
x 10 km
1/9
minuter höga knän
10/10 km i ett och samma pass
0/11
minuter i jägarvila
4/12
minuter i plankan
5/13
minuter ”hoppa hopprep”
35/14 trappor ska betas av
7/15 stycken träningspass
1/16
minuter ”stå på ett ben” (8 min/ben). (För att öka svårighetsgraden, stå på tå.)
56/17 x 10 hopp ( burpees, upphopp, skridskohopp, grodhopp etc)
42/18
x 10 armhävningar.
0/19 styrkor du har eller saker med dig själv/din kropp, du är nöjd/stolt över, ska skrivas ner
10/20 dagar utan godis, kakor, glass, chips eller liknande (alkohol?).

Hur går det för er?
Får ni ihop dagarna?

Dagens sanning:

april 15, 2010

LIKE THE LIFE YOU ARE LIVING
LIVE THE LIFE YOU LIKE


Träningsvärk!

april 15, 2010

Jag hade glömt hur ont dte kan gra i överkroppen utav träningsvärk.

Är helt underbart stel och öm idag. Det här kommer bli en bra dag.

Dagens tacksamhet:

april 15, 2010
  • Vädret! Detta fantastiska väder! Kan man annat än fyllas utav tacksamhet när man har fått spendera någon timme idag bara lapandes sol både på en varm parkbänk och på en brygga med vattnets lugna kluckande under fötterna. Jag älskar våren!
  • Jag är tacksam över tankarna som snurrar i mitt huvud och konstant bearbetar mitt eget förhållningssätt till mig själv och andra. Jag vill vara mitt bästa jag, jag vill hjälpa mg själv att vara mitt bästa jag. Jag är inte där ännu, men jag är tacksam över att processen är igång och att jag är medveten om att jag vill utvecklas och på vilket sätt.
  • Jag är tacksam över att jag är frisk, känner mig stark och inte lika stressad i kroppen som tidigare.
  • Jag är tacksam över att jag mår så pass bra som jag gör. Jag har nämnt tidigare att jag inte mådde så bra förra årsskiftet utan var inne i en ganska tung depression. Med den i backspegeln så ser jag givetvis att det har förändrat mig, på många vis, att ha mått riktigt dåligt, vissa ärr har inte helt läkt heller. Men det gav mig oerhört mycket, det var jag nog någonstans faktiskt medveten om, även då, men det är väl främst i efterhand som jag har insett hur mycket jag utvecklades och växte under den perioden. Jag är så ofantligt tacksam över att jag mår bra. (Att må bra innebär dock inte att allt är guld och gröna skogar jämt, livet är både upp och ner, att må bra för mig innebär helt enkelt en sund balans mellan upp och ner)


Det finns så mycket att vara tacksam över. Som hur solen bländar och skapar glitter i vattnet,  eller värmer mina ben där de dinglar över kajkanten, eller förvandlar grått till grönt och levande.  ÅH!

Tips på intervallpass hitåt!

april 15, 2010

Man kan ju träna intervallerträning på alla möjliga olika vis. Det kan göras baserat på tid, det kan göras baserat på sträcka, det kan göras baserat på puls, det kan göras baserat på lutning(backe)/motstånd osv.

Vad är intervallträning bra för?
Kort sagt, det är ett av det mest effektiva sätten att träna upp kondition och snabbhet på. Genom att anstränga kroppen med en högre intensitet och tempo än man vanligtvs gör, när man inte varvar sitt pass med intervaller (det är vilan som är själva intervallen, man skjuter alltså in intervaller av vila mellan arbetspassen.), så tvingas kroppen att överkonsumera, precis som vid styrketräning, och bygga upp kroppen lite uthålligare, snabbare och starkare, för att klara av den nya belastningen. Intervallträning är med andra ord – the shit!

Jag har tyvärr inte den kunskap/erfarenhet utav planerade intervallpass som jag önskar, visst har jag sprungit några stycken, klämt av ett eller annat på en crosstrainer/motionscykel också. Men något ”träningsbibliotek” med olika roliga upplägg för intervallpass har jag inte. Därför vill jag ha er hjälp!

Det är så många som läser den här bloggen som tränar en hel del, oavsett om man är nybörjare eller gammal räv, jag tänkte låta er ge mig era bästa intervallpass. Hur lägger ni upp dem, hur många intervaller, vilket är roligast, vad får upp pulsen bäst och så vidare. Jag vill ha så många förslag som möjligt, jag har ju nämligen 4 intervallpass att beta av innan den 25:e..

Jag kan börja med den erfarenhet jag faktiskt har. Minns ni det spyframkallande intervallpasset i öknen?
Upplägget var enkelt, vi hittade en rak, plan sträcka mitt i öknen, ca 300 meter. Jag sprang sträckan så fort jag kunde 6 gånger, joggade lugnt tillbaka till ”start” mellan varje gång. Det var sjuukt jobbigt! Positivt med att ha en sträcka att springa intervallerna på, är att man verkligen kan se det framför sig hur långt man har kvar. Det är också lätt att motivera sig att hålla det ökade tempot hela vägen ”Då kommer man fort i mål”. Negativt? Det är lite nötande att bara springa fram och tillbaka samt, hur vet man vilken sträcka som är optimalt för just mig? (Uppvärmning och nedvarvning skedde även givetvis)

Jag sprang även ett intervallpass på julafton som hade ett helt annat upplägg. Efter 10 minuters uppvärmning blev det 10×1 minuters tuffa intervaller med 20 s sakta jogg emellan. Dvs 1 minuts så fort jag kunde, 20 s ”vila” sen 1 minut högt tempo osv tills man var klar med alla 10, då varvade jag ner i ca 10 min. Också sjukt jobbigt! Positivt rent mentalt att 10 minuter känns så himla lite, ”det klarar jag lätt”. Enkelt, man kan göra det var som helst, bara man har en klocka på sig. Lite klurigt att hålla koll på tiden bara när pulsen skenar och benen vinglar fram och lika svårt att hålla uppe tempot, en minut blir helt plötsligt väldigt lång. Garanterad pulshöjare!

Så, jag vill ha massor av inspiration och motivation, ge mig grymma intervallpass (både enkla och ”nytänkande) att testa och lägga till i det mentala träningsbiblioteket! Jag sammanfattar ett inlägg när jag har fått tillräckligt med tips!

(Observera att nu har jag skrivit inlägget
utifrån att jag själv nästan bara kommer springa mina intervallpass,
men man kan lika gärna träna intervaller gåendes,
cyklandes, på en crosstraier, när man simmar, ror etc etc)

Biff Rydberg med mormor.

april 14, 2010

Vi hade en trevlig, men lite smått förvirrad middag idag, jag, sambon, mormor och en barndomsvän till henne.

Mormor som har alzheimers och kan upprepa saker ganska ofta och hennes vän som hörde väldigt dåligt och pratade rakt ut i tid och otid. Man kan väl säga att samtalet under middagen bitvis var lite smått absurdt, men vi hade väldigt trevligt! Mormor var lite mer hardcore än vad jag var och åt råbiff.