Utvärdering av vecka 16.

Äntligen har jag fått lite tid och energi för att utvärdera förra veckan.
Förra veckan var en mentalt sämre vecka än de tidigare veckorna., jag vet inte varför, kanske för att det någon gång helt enkelt måste komma bakslag och jag klarade mig rätt länge innan det blev flera dagar i sträck som det inte kändes helt optimalt, livet.

Det kändes som att jag inte fick till maten ordentligt, kanske tänkte jag för mycket?
Kanske var jag för hård mot mig själv? Jag vet inte, men jag kände det som om jag inte lyckades hela vägen och den känlsan var svår att hantera. Hur har jag hanterat känslor tidigare? Jo, genom att äta. Dte blir en konstig spiral när man känner sig misslyckad för att man inte får till maten och då vill äta mer för att man känner sig misslyckad. Såhär i efterhand tycker jag inte att maten var så illa, jag äter ju ingen skräpmat, jag äter bra, ibland lite för mycket, dte är dte jag måste jobba med.

Jag kände inte att träningen var helt optimal heller, det blev en känsla av att kroppen inte riktigt var med mig. Kanske borde jag lyssnat mer på det? Tagit några dagars vila? Det är svårt när huvudet både vill och är medveten om att allt blir bättre av ett bra träningspass, även om kroppen känns trött. Men, jag måste, måste, måste, lära mig att må bra även utan träning.

Jag tycke rinte att träningen kändes sådär värst inspirerande eller tuff i veckan, det var en ganksa låg intensitet. Mer kvantitativ träning än kvalitativ, jag kommer återkomma till det i ett eget inlägg längre fram.

Rent mentalt hade jag en svacka under veckan ocskå. Flera dagar då jag känd emig allmänt låg och grät en del. HElt enkelt en allmän svacka i humör, mat och träning med andra ord.

6 timmar 39 minuters träning fick jag till ändå, fördelat på fyra dagar. Kund evarit bättre, men kunde varit mycket mycket sämre.
Måndag: Styrketräning PT, 50 min, Spinning, 50 min, stretch, 15 min, armhävningar 58 st, 5 min, Plankan 9 min

Tisdag: VILA

Onsdag: Box 55 min, Spinning, 17 min,  Wave, 20 min

Torsdag: Spinning 30 min, Core 30 min, Styrketräning 25 min

Fredag: Core 30 min, Bodystep 60 min

Lördag: VILA

Söndag: VILA

Ute i vildmarken kan allting hända..

Vi hade en fantastisk vildmarksfest. Jag är lyckligt lottad med så många fina vänner, det slår mig gång på gång. Vi var väl kanske 10-15 stycken, i vildmarkskläder, rustade för en ”hård natt”. De flesta hade blivit tilldelade någon form av ansvarsområde och jag var, förutom värdinna, köttansvarig.

Min pappa byggde en jaktkoja in the middle of nowhere för tio år sedan kanske. En fin timmrad stuga med en kamin. Ingen el. Förut så stod den med utsikt över ett hygge, men nu är det mest skog runtomkring.

I vildmarken måste man både vara klädd för vildmark och se ut som om man är redo för vildmark. Jag tycker att jag lyckades riktigt bra.

Hemlighuset.

Jaktstugan med tarpen utspänd över matplatsen.

Den som var ansvarig för förrätten lyckades mycket bra. Toast skagen = en klassiker.

Jag höll i grillandet. Entrecôte så klart.

Huvudrätten i sin helhet, potatisgratäng, entrecôte, tzatsiki och sallad.

Sen spårade det mesta ur och var det inte så att vissa blev för berusade, så drabbade den stora lägerelds-sången dem. Vi satt och sjöng vackra sånger hela natten. Tror vi skrämde många älgar och andra vilda djur på flykt.. Det var dock en väldigt lyckad tillställning.

Fin fredagsmiddag.

Jag hade ansvaret för fredagsmiddagen och tänkte att då ska vi slå till på stort med trerätters, det blev väldigt lyckat. Jag kan verkligen rekommendera menyn.

Till förrätt blev det röd/svart rom med gräddfil och rödlö samt två smör och vitlöksstekta pilgrimsmusslor. Fantastiskt.

Till huvudrätt njöt vi utav lax och kycklingsspett med quinoasallad och tzatsiki.

Kycklinspett blir som godast om kycklingen får ligga i marinad någon timme innan och sedan steks lagom länge, de får inte blir torra. Laxspetten kryddade jag bara med salt och citronpeppar. De får inte heller bli torra.

Min portion, säger en hel del om hur stora tallrikar är idag, jag skulle fått plats med min mat på en förrättstallrik utan problem.

Efterrätt, ost och kex. Så gott. Lite för gott, det är så svårt att sluta då..

På cancerklinik i Danmark..

För det första, det är inte jag som har cancer, jag vet att rubriken var lite elak, men den är hel sann, jag befinne rmig just i detta nu på en cancerklinik i Danmark.

Den här helgen har varit helt galen och efter en oerhört lyckad vildmarksfest igår (mer om det senare) så åkte jag vid lunch idag tillbaka till Stockholm, Arlanda, flög ner till Danmark och till den här cancerkliniken för att vara ett stöd åt min mormor som är här och behandlas för sin bröstcancer. Hon ska var ahär i sammanlagt ter veckor och min mamma har tagit halva tiden, nu ska vi dela på den tid som är kvar.

Min mormor har Alzheimers, vilket gör att hon, till skillnad från övriga patienter här, inte klarar av att hålla reda på saker och ting själv. Hon tappar bort sig, sina saker och har ingen som helst tidsuppfattning. Men hon har en vilja som inte är utav denna världen! Hon är en fantastisk kvinna och även om hon under de kommande dagarna kommer berätta samma historier om och om igen, så känns dte väldigt bra att få finnas här för henne, när hon behöve rmig.

För mig innebär det dock liten förändringar för den här kommande veckan. Jag kommer inte kunna väga mig imorgon, så den här veckan får bli resultatfri. (Vilket nog inte är så dåligt tajmat med tanke på helgens ganska överdrivna intag utav mat och annat..) Matmässigt kommer jag leva på vegetarisk buffé de kommande dagarna både bu och bä. Bra med vegetariskt, kul med lite ny mat, men jag är inte direkt lämpad för buffé. Jag får se det som en utmaning, som de får i Biggest Loser, Temptation. Klarar jag det inte, då är dte ett kvitto på att jag har en hel dle kvar att jobba på, mentalt och vanemässigt.

Jag kommer inte ha tillgång till ett gym heller, det känns också bra och dåligt. Jag ska ta de här dagarna och passa på att få vila och återhämta mig med lugna promenader på stranden. Det måste finnas tid för återhämtning, och varför inte passa på nu?

Nu måste jag sova, men jag lovar att ni både kommer få bilder, en försenad utvärdering av veckan som gått och en hel del tankar som har funnits med mig under helgen.
Dessutom så tror jag att dte snart är dags att presentera mig med e ritkig bild, vad säger ni om det?

Kärlek till er alla! (Och håll tummarna för min mormor och att hennes behandling ska gå väl!)

Jag ville bara säga hej.

Jag är på landet, ikväll ska det bli vildmarksfest.
Jag tränade på ortens gym igår, det blev ett pass med Core och BodyStep, det var liksom det enda som fanns att välja.

Jag lever och mår bra, men tiden för bloggen blir kanske lite lidande.
Hoppas ni har en fantastisk helg!

En lussekatt och lite onödigt skit..

Idag, på vägen ut till landet, stannade vi på en mack. Jag har känt i kroppen och i huvudet de senaste dagarna att jag har dåligt fokus på mat-delen av mitt liv. Träningen känns så självklar, med maten måste jag verkligen jobba mot min gamla, trygga ätarvanor.

Så, vi stannad epå en mack och jag kände hur jag instinktivt gick runt och letade efter saker att äta. Jag gick igenom mina möjligheter som var att
1. släppa efetr för något jag verkligen vill ha, men bara en sak.
2. hålla benhårt på att inte äta något
3. köpa ”allt” jag ville ha och ”frossa” och låtsas som om jag tappat kontrollen.

Jag bestämde mig för alternativ ett, som jag ändå tyckte kändes ganska bra ndå. Det blev en lussekatt och den njöt jag av! Årets första.

Problemet blev sen när vi kom hem hit, hästen var urlastad och allt i stallet var klart. Då var klockan halv nio och vi hade inte ätit middag. I frysen fanns en del att laga, men inget som skulel bl klart på en kvart direkt. Jag var väl kanske inte hungig så att jag kände det, men blodsockret lär ha varit rätt lågt. Det enda vi hade att äta medans maten stod i ugnen var salta kex, knäckebröd, smör och rökt lax. Okej om det hade blivit en smörgås, men det blev flera. Rätt onödigt skulle man kunna säga.
Sen åt jag för mycket middag också.

Vad jag kan lära mig utav detta?
Att planera så att man får i sig mat på regelbundna tider.
Amen.

(och godnatt!)

Men först och främst, träna.

Ganska röd på gymmet idag, både på tröjan och i fejjan, men det syns nog inte så bra på bilden. Top från Nike och byxor från Peak Performance (Jag älskar dem!)

Just nu sitter jag framför en sprakande brasa iklädd thaibyxor, en luvtröja och raggsockor. Framför mig ligger hunden utsträckt framför elden och bara njuter. Huset är tyst, ute är det mörkt och i ett sovrum sover min lillasyster och i det andra ligge rmin sambo och värmer sängen åt mig. Utanför huset går mina fem hästar och äter, inkl. den jag som bor med mig i Stockholm. Åh vad jag älskar landet! Vad jag älskar tystnaden och stillheten.

Men innan vi åkte hit idag så såg ag till att träna såklart. Väl nere på gymmet så hade de SatsCykel och SatsCore som lunchträning. Det fick bli det, trots att jag har sagt åt mig själv att inte köra just SatsCykel något mer. Det är ju baa som en lamare variant av deras blå spinning-pass. Musiken är inte lika bra, instruktören, inte så kul och passet är kort och inte tillräckligt tufft för att krama ur mig. (jag har lättare för längre pass där jag hinner jobba upp mig ordentligt, svårt att cykla mig helt slut på 30 minuter, måste jag medge.) Tycke rni att jag neggar mycket kring träningen nu? Det är inte meningen! Att jag inte är så förtjust i ett pass, betyder inte att jag anser att passet är dåligt, det betyder bara att det inte passar mig.

Tid: 30 min
Maxpuls: 168
Snittpuls: 140
Kaloriförbrukning: 251

På Coren var det ny koregrafi, vilket var roligt, det förra passet började man ju kunna utan och innan. Några nya rörelser, men det mesta var skåpmat. ett helt okej pass och jag fick fin kontakt med coremusklerna under passet. Bra, men Core är också ett pass som jag gör hellre än gärna Det är bra och nyttigt, men särskilt roligt/inspirerande är det ju inte direkt.

Tid: 30 min
Maxpuls: 131
Snittpuls: 102
Kaloriförbrukning: 138

Jag var ganska oplanerad i min träning efter passen. Jag kände inte att jag hade hur mycket tid som helst, men å andra sidan kändejag mig inte direkt färdig. Jag körde lite styrketräning istället och gjorde lite chins och dips, samt körde biceps och triceps med superset (Istället för att köra en övning i taget och vila mellan varje set, så lägger man in en eller flera andra övningar som man alternerar mellan och då behöver man inte vila, effektivare träning och lättare att hålla pulsen uppe. Dvs som jag gjorde idag: bicepscurls set 1, Tricepspress set 1, (kort vila om man vill) bicepscurls set 2, tricepspress set 2 osv ). Ett bra pass, för det var kul att se att jag kan lassa på lite mer vikt nu än jag kunde förr, men egentligen mer nödvändigt än roligt.

Tid: 25 min
Maxpuls: 142
Snittpuls: 108
Kaloriförbrukning: 133

Varför är det så att alla träningpass som inte är väldigt intensiva, lämnar mig med känslan av att jag inte har tränat alls?

Nu – gymmet.

Tjoho.

Med Novemberutmaningen i backspegeln.

Nu vill jag kalla på alla Novemberutmanare en sista gång.
Dvs:

• Alexandra
• Angjelina min prinsessa
• Anna-Karin
• Beauty Velvet
• Beckis
• Birosu
• Bitte
• Bloggmia
• Jeanette
• Jenny
• Johanna
• Johanna
• Kill calories
• Lillagrodden
• Linda
• Lotta
• Madde K
• Mikaela
• Millis
• Mrs.McGlaun
• Mylifebyme
• Ninni
• Petra
• Running Girl
• Sofia
• Thea
• Time To Drop It
• Tjock Chic

Jag utlovade ju en liten belöning fårnmig också, om ni klarade utmaningen. Huruvida ni har klarat den eller ej, får ni själva bedömma, det är inte svart eller vitt. Har man gjort sitt bästa men inte helt och hållet nått hela vägen fram, så tycker jag att man har klarat den. Så länge man har gjort sitt bästa. Sen kan allt möjligt hända, man blir sjuk osv.

För att jag ska kunna skicka belöningen till er, så behöver jag namn och adress.
Vill man inte lämna ut den, så förstår jag det helt och hållet, men då blir det svårt för mig att skicka något till dig.

Maila mig på atatranakampa@hotmail.com

Och så hoppas jag att ni alla är stolta över er insats under november månad. Jaghar följt er, via bloggar och det som ni har rapporterat här och jäklar vad ni har kämpat på! Det kommer komma en utmaning över jul och nyår också, jag hoppas att det är fler än jag som tycker det ska bli kul att bita i en utmaning under den tiden då det kan vara som svårast att hålla igång träningen. Mer info om det kommer!

Inte direkt size zero, men nästan…

Jag sa ju att jag skulle köpa några nya kläder, eftersom deppen av att stå framför spegeln och semig sj’älv i kläder som sitte rilla, inte direkt varit lysande för motivationen och självkänslan.
Av en slump hamnad ejag på TopShops outlet butik inne i stan och på måfå vandrade jag runt och kollad epå storlekar och funderade på om jag skulel våga testa en stl 44, det har jag ju i stort sett aldrig fått på mig. Sagt och gjort.
Det gick fint.

Men inte bara det, hittade klänningen ovan och kände bara att ”Den ska jag ha!” Helt perfekt vardagsklänning. Men den fanns bara i stl 42. Och ja, dne gick på och sitte rkanonfint. Förstår ni, stl 42?!
Jga har en gåmg i tiden fått köpa klänningar i stl 52!! Det är så svårt att förstå. Nog för att tyget är stretchigt och modellen tillåtande, men det gör inget för min känsla. Jag får på mig en klänning i stl 42. Det är fantastiskt!

(Hoppas ni inser att rubriken är ironisk, jag har verkligen ingen önskan om att vara en size zero eller tycker att det idealet är friskt..)

Boxning kan tydligen vara mesigt?

Jag åkte till gymmet, jätteglad över att vara på väg dit, och jätteglad över att vara på väg till ett Box-pass.

När jag ”började träna”, så var det just box-pass/boxercise som var en del av det som fick mig att älska det träning gör. Att älska det som träning får en att känna. Jag minns inte hur gammal jag var, men jag minns att jag åkte buss och alltså inte hade körkort, dvs, yngre än 19 år. Jag minns att jag, med bävan, åkte till min hemstads box-pass. För det handlade (och handlar fortfarande, jag passar nämligen på att gå på de passen så fort jag är på landet, samma gamla deltagare, starkare och tuffare än någonsin..) alltid om spy-fys. Jävlar vad jobbiga de passen var. Jag brukade ha svårt att gå hem den knappa kilometern från bussen efter träningen. Benen skakade, hela kroppen värkte och man hade inga som helst krafter kvar. Armarna var så trötta att småsaker som att borsta håret var en plåga.

Från den stund att man klev in i salen och passet satte igång, tills dess att man klev ut, så var det fullt ös, medvetslös.

Så jag hade ganska stora förväntningar på dagens Box pass, i Sats regi.  Jag förväntade mig inte att passet skulle vara lika bra som de jag är van vid, men åtminstone i närheten. Jag blev grymt besviken.

Efter passet kände jag mig uppvärmd, inte mer. Då snackar vi 55 minuters boxning, det kan vara hur jobbigt som helst.
Dessutom, eftersom jag kom ensam, så blev vi tre stycken som blev ihop-parade, istället för att vara två. Och den tjejen som var mitshållare åt mig, var för klen. Hon kunde inte ta emot mina slag, hon backade oroligt undan hela tiden, för att inte bli träffad, det var inte hennes fel, men det är svårt att slå på en mits som inte ger något motstånd alls, det är som att försöka slå hårt rakt ut i luften. Är dte något som gör mig frustrerad när det kommer till träning, så är det att känna att någon annan begränsar mig och min möjlighet att köra hårt. Jag bord eha blivit ihopparad med en stor stark tjej, eller en stadig kille, någon som had ekunnat ta emot mina slag och sparkar utan att se livrädd ut, så at jag slapp hålla tillbaka.

Så nej, jag blev väldigt besviken, jag försökte köra så hårt jag kunde, men kom högst i puls när jag slog på säcken.

Tid: 55 min
Maxpuls: 187
Snittpuls: 162
Kaloriförbrukning: 507

För att förlänga tränigen lite och att känna att jag faktiskt hade gjort något, testade jag gymmets nya spinningcykel. Den är supercool, har inbygda spinningprogram som både går efter din kadens, ditt motstånd och din puls. Du kan välja olika program, eller så visar skärmen din iPods innehåll. (Innebär det att jag skulle kunna ladda upp en film på min ipod, plugga in den i cykeln och kolla på film samtidigt som jag cyklar!?) Den funkade rätt bra, men när jag hade kommit halvvägs i mitt program så la den ner, jag måste ha kommit åt något.

Tid: 17
Maxpuls: 172
Snittpuls: 152
Kaloriförbukning: 184

Sen hoppade jag upp på den här maskinen:

Jag tror att den heter Wave, men är inte helt säker. Någon som vet?
Det är förvånansvärt få som använder sig utav den, jag tycker att de är bra, roligt med lite variation till crosstrainern som man har plöjt så många timmar på.
Tid: 20
Maxpuls: 169
Snittpuls: 157
Kaloriförbukning: 229

Hur påminner man sig om att livet är ganska härligt ändå?

Jo såhär:

Ta med dig hunden, åk upp till stallet där det är härliga minusgrader samt frost och is överallt. Njut av att solen har bestämt sig för att titta fram hela dagen.

Klä på dig och hästen och bege dig ut i  frostbiten skog och mark. Känn värmen under jackan, solen i ögonen och röda köldrosor sprida sig på kinderna. (Inse att du har väldigt vita tänder! 😀 )

Skritta hemåt efter härlig, frisk och glad ridtur på långa tyglar på en glad häst och med en väldigt glad hund bredvid. Se hur vacker världen är i solig frostskrud. Sug in den känslan av lugn och lycka i bröstet.

Åk hem efter några timmars stalllycka och sätt dig vid ett dukat bord med ångande varm mat som din underbare sambo lagat åt dig. Kalkonkorvstroganoff med råris och en halv tomat. Ät det med andakt.

Sen känner du att livet faktiskt är fantastiskt underbart ändå.

Det är kul nästan jämt..

Igår var ingen bra dag. Ingen bra dag alls.

Eller, det är inte helt sant, början av dagen var bra.
Sen vet jag inte vad som hände, den liksom rann ur mig och jag slutade som en våt liten fläck på golvet.

Så jag spenderade gårdagskvällen, gråtandes i sängen. Jag tror att det är mörkret utom hus som hunnit ifatt mig. Jag hade försprång hela november och så nu, pang, så fångade det mig.

Just nu känner jga mig lite förvirrad och är inte säker på åt vilket håll jag ska, så om någon vet och kan peka, så vore jag ytterst tacksam. Träning? Mat? Sömn?

Idag vaknade jag å andra sidan till att solen lyser. Verkligen lyser. Så det borde bli en bra dag. Jag ska grunda med en tur på min vackra häst, så kan det nästan inte gå fel. Och träna ska jag göra. Komma på fötter igen.

Vägning, vecka 16.

Vikt: 106,0 kg (+0,1 kg) (sammanlagt – 27 kg)

BMI: 32,7

Mage vid naveln: 93 cm (- 0 cm)
Midjemått: 89 cm (- 0 cm)
Höft: 105 cm (- 1 cm)
Höger lår: 63  cm (-1 cm)
Höger arm: 35 cm (-0 cm)
Under byst: 89 cm ( -1 cm)

Jovars, ett hekto upp är väl inget att gnälla över, jag verkar ju pendla mig neråt i vikt, upp lite ena veckan, ner en hel del nästa osv. Nog för att det skulle vara skönt med bara pang på och rasa i vikt (även om jag vet att det inte är särskilt sunt för kroppen eller knoppen), men jag är glad och nöjd över att min kropp är så pass bussig och kämpar på.

Måtten har stått rätt stilla också och jag känd emig rätt svullen när jag skulle fota. Ska bli kul att se resultatet nästa vecka!
Jag funderar även på att börja fota mig själv i BH, istället för sportBH, vad tror ni om det? En vanlig BH sitter lite bättre och döljer mindre dessutom.

Dagens middag: Entrecôte med sallad och sås.

Jag var och tog prover hos en naturläkare jaghar gått till i flera år, för någon vecka sedan. Han tog blodprover och reagerade snabbt på att jag hade stor protienbrist (fråga inte mig hur man ser sånt, jag har noll koll) samt blodbrist. Det är ju inte så bra när man tränar så mycket som jag gör, så jag tänker helt enkelt skämma bort mig själv med en hel del kött framöver och se om dte blir någon skillnad. Förr har jag kunnat bli däst och trött efter att jag ätit kött, men nu inser jag att dte snarare är så att jag 1. äter för mycket när jag väl äter kött och 2. det kanske snarare är alla tillbehör som påvekrar mig negativt. För jag känner inte av det nu och då har jag ändå ökat på mitt köttintag en hel del.

Eftersom Naturkött säljer sin entrecôte för 119 kr/kg, vilket är sjukt billigt så har det blivit en del entrecôte och kommer bli framöver. Fint ska det vara!

Dagens middag blev stekt entrocôte med en sås gjord av skyn från köttet och lättgrädde samt en sallad.
Fantastiskt gott.