Posts Tagged ‘Sats’

Crosstraining – om kroppen själv får välja.

juni 2, 2010

Efter att ha pluggat klart (och bloggat och läst mail och svarat på mail och bloggat lite till) på universitet igår, blev det åter en cykeltur hemåt och nu med sikte på SATS.

Älskade SATS, älskar att det alltid finns där, välkomnar med öppna armar, som ett extra hem liksom.
Hade lurat med sambon på crosstraining för min PT och det var ett tungt pass. Jag vet inte om det var jag, eller om passet var extra tungt eller om det var varmt i lokalen men gud vad jobbigt det var. Energin i kroppen känns överlag rätt låg (och jag vet vad det beror på, mer om det i annat inlägg. Har med sköldkörteln, eller egentligen levern och lite trubbel med den att göra), som seg flytande sirap i kroppen. Ja, det var helt enkelt jävligt jobbigt idag.

Ibland när träningen känns övermäktigt jobbig och tung, så har jag några knep att ta till. Ett är att jag tänker på de som är med i The Biggest Looser, fatta vad de får kämpa sig igenom sjukt jobbiga träningspass och de är inte heller lätt och vältränade, de komemr dit, stora och överviktiga. Kan de ”push through the pain” så kan jag! Två är att tänka lite förbannat ”Vad tror jag? Att träningen bara ska vara lätt och att jag inte ska behöva anstränga mig? Skärpning!” Tre är att  peppa mig ”Det här orkar jag, inte lång tid var, snart vila, hela vägen in i mål.” Fyra är att tänka logiskt ”Det måste vara jobbigt för att jag ska bli bättre, mellanmjölksträning är inte vad jag vill ha.”

Det brukar funka. Igår funkade det alldeles superbt även om det som sagt var väldigt jobbigt.
Dagens pass var uppbyggt kring 7 stationer; Stående rodd, djupa knäböj med viktplatta ut från bröstet, frivändningar, sneda crunches, upptramp på stepbräda, armhävningar med hopp åt sidan och ena handen på en stepbräda, idioten. Varje station – 45/60 sekunder, lite vila efter varje varv och fyra varv totalt.  Vi avslutade med en plankan-utmaning och en burpeesutmnaing. Hela jag var genomblöt av svett efteråt. Jag förstår inte hur det kan vara så jobbigt!?

Tid: 55 min
Maxpuls: 185, 91%
Snittpuls: 162, 80%
Kaloriförbrukning: 657

Avslutade med 10 minuters stretchning, jag har blivit duktig på att komma ihåg den livsviktiga stretchen utav baksida lår. Men den är fortfarande så kort att jag inte kan sitta rakt med benen raka framför mig.

Annonser

Familjär crosstraining med svettattack.

maj 19, 2010

Vilket kaos det var på gymmet idag. Inte nog med att de bygger om, deras vattenledningar hade blivit skadade i något bygge nere i stan, så hela gymmet var torrlagt. Ingen höjdare i kombination med dagens sommarvärme.

Jag och Sara körde crosstraining och vi var oplanerat färgmatchad ei svart och gult. De enda i salen som vågade annat än helsvart dessutom. Visst kändes det att kroppen var lite tyngre och visst kändes det att den senaste veckan vandrat förbi i ett ganka lågt tempo. För tempot i kroppen kändes lågt och segt. Men svetten rann iaf. Dagen till ära köra vi åtta stationer, 45 s på varje och fyra varv. Plus en liten avslutning. Puls och svett, men ingen riktig ”jag är odödlig”-känsla. Jag känd emig tvärtom, väldigt dödlig.

Något som var oerhört roligt var dock alla välbekanta ansikten i salen, förutom Sara fanns där två nära killkompisar och ute i gymmet gick min sambo omkring och lyfte vikter. Och söta Cissi i omklädningsrummet! Kändes oerhört familjärt.

Tid: 60 min
Maxpuls: 186, 92%
Snittpuls: 163, 80%
Kaloriförbrukning: 640

Morgonspinning med sega ben.

februari 23, 2010

Jag var oförskämt pigg efter knappa sex timmars sömn när klockan ringde imorse.
Men var var träningslusten någonstans? Jag är inte van vid att behöva tvinga mig själv, men idag kände jag att det nog var bra för träningsmoralen att komma iväg och genomföra och inte gå tillbaka till sängen.

Sagt och gjort.

55 minuters spinning väntade mig. Gladaste peppen när jag kom till gymmet och Martin i kassan tyckte att jag hade blivit så himla smal. Åh! Vad kunde göra starten på denna dag bättre?

Sen att spinningen inte gick sådär jättebra är en annan femma. HERREGUD vilket mördarpass hon hade idag. Ganska direkt uppe på cykeln kände jag att kroppen inte riktigt svarade. Trots låg puls var det sjukt jobbigt, benen drog på sig mjölksyra ganska snabbt och tempot var under all kritik. Fick kämpa me dmig själv för att inte ge upp och inte tänka negativa tankar. Mellan varven kände jag mig förbannad och gnällig, men mest fick jag fokusera på varje etapp. bara 30 sekunder kvar, sen får du vila, bara 1 minut stående, sen kan du sitta. Osv. Det gick! Jag tog mig igenom hela passet och även om det inte direkt var en superprestation, så gjorde jag helt klart mitt bästa under rådande omständigheter.

Efteråt satt jag i bilkö i 40 miuter, för att några bussar kört fats och kom försent till Universitet, bara för att se att min föreläsning var framflyttad en timma, inte bara jag som var sen med andra ord..

Tid: 55 min
Maxpuls: 185, 91%
Snittpuls:158. 78%
kaloriförbrukning: 675

Tillbaka på gymmet. YES!

februari 23, 2010

Åh, det tog emot, det tog tid innan jag tog mig dit, men när jag väl var där så körde jag stenhårt.

Efter uppvärmning på roddmaskinen så var det styrketärning jag hade siktat in mig på. Armarna, axlarna och bröstet skulle få sig en omgång. Det var sent på gymmet och mitt sällskap bland de fria vikterna, var alla fokuserade på sitt. Jag var i min egen lilla träningsbubbla. Räknade reps, pressade, svettades, pushade. Körde superset och försökte få musklerna att svida, höjde vikterna, ökade antalet reps när det fanns styrka kvar. Tryckte  på och pressade. Armarna darrade och axlarna sved ordentligt. Till och med bröstet kändes trött. Underbart.

Tid. 50 min
Maxpuls: 152, 75%
Snittpuls:112, 55%
Kaloriförbrukning: 272

Innan gymmet skulel stänga hann jag med 20 minuter på en crosstrainer också. Känd emig kanske inte on top of the world, men ändå nöjd, glad, lugn. Jag hade återvänt och jag hade segrat. Jag är helt okej. Skönt. Bra där.

Tid: 20 min
Maxpuls: 159, 78%
Snittpuls: 147, 72%
Kaloriförbrukning: 223


Nöjd och glad efteråt.

Tack kroppen, för att du alltid ställer upp.

februari 17, 2010

Idag får jag nog medge att den fysiska träningen mest fick syftet att träna huvudet istället för kroppen.
Huvudet var nämligen inte villigt alls.
Jag vred och vände på mig, rent psykiskt. Kroppen var inte sådär superpå, men som alltid med min fina, starka snälla kropp, så ställer dne upp när jag ber den. Trots dålig matplanering med en middag för nära inpå träningen (blä).

Men huvudet, det led verkligen, huvudet ville inte ställa upp, huvudet ville ha vila en dag till.  Egentligen ville nog huvudet ha vila så att det skulle kunna tycka synd om sig själv, en dag till, inte för att det behövde vila.

Någonstans kom en vilja in och sa att passet var bokat och det var för sent att boka av och till gymmet ska du! I värsta fall så får du ge upp, men inte förrän du har åkt dit, gått till passet och försökt.

Crosstraining 55 min stod det på lappen. Ingen mesträning. Inget utrymme för att ”jag kan ju ta det lugnt och bara känna efter”. Nej. Tydliga hårda övningar. Tydliga direktiv.

Huvudet var negativt, kroppen hade magen full med mat, men protesterade inte. Kanske fick jag inte den yttersta prestationen från min kropp. Men den ställde upp, den gav mig precis det jag bad om. Den gav inte upp, den böjdes inte för lite mjölksyra eller värjde sig infför tunga övningar. Nej, den bara gjorde. Från djupa benböj, armhävningar, crunches på boll, saxhopp, plankan med vikt som ska förflyttas runt bålen, magrotation, springt med armhävning, bicepscurl, liggande tricepspress mot pannan, höga knän till slutligen stående rodd.

Killen som körde stationerna samtidigt som mig, gav hela tiden upp. Min kropp bara fortsatte. Tempot var inte fantastiskt, pulsen var inte hög, kroppen bara utförde. Huvudet däremot hade svårt att peppa, svårt att tänka ”öööka!” Så kroppen gjorde det huvudet bad om, men det blev ingen fantastisk högpuls-känsla. Däremot kände jag mig oförskämt stark. Jag kände lite ”Kom igen, ge mig något riktigt vidrigt jobbigt!” Allt var liksom lagom jobbigt.

Efter passet var jag jätteglad att jag tagit mig iväg. Jättenöjd med min insats. Inte lyrisk, inte hög på endorfiner, utan nöjd och glad över mitt beslut att tvinga mig.

Träning är rolig och träning ska vara rolig, det tycker jag verkligen. Men träning är inte alltid och inte bara roligt. Ibland är det sjukt jobbigt, ibland är det vidrigt, ibland är det det sista man vill. Men att ändå utföra, det ger så oerhört mycket mer än att inte genomföra.

Tid: 55 min
Maxpuls: 186, 92%
Snittpuls: 153, 75%
Kaloriförbrukning: 575

Träning när man kanske borde vilat.

februari 15, 2010

Jag visste redan igår att måndag, dvs idag, förmodligen skulle passa bäst som vilodag. Eftersom passet igår körde fullkomligt slut på mig så hade nog kroppen varit glad om den hade fått sin välförtjänta vila idag.

Nu var ju inte planen sådan, då jag redan hade bokat in ett pass med min PT och det var för sent för att boka av. Då får man göra det bästa av situationen. Fokusera på de få muskelgrupper som inte fick storstryk igår. Rygg, biceps och mage. Dessutom får man fokusera på teknik, inte köra så hög puls utan bara ”jogga” sig igenom passet. Min PT var oerhört förstående, men tyckte att ”Och så 10 burpees” var ett roligt skämt att ta till, jag skakade bara beslutsamt på huvudet (efter mycket vånda) och sa att det tänker jag inte göra. Haha! Min kropp fick göra tillräckligt många jävla burpees igår för att räcka flera dagar framöver, tack så mycket.

Värmde som vanligt upp 5 minuter i roddmaskinen och sen körde vi lugnt med olika övningar för de tre muskelgrupperna. Vi bet i musklerna från alla möjliga håll och vinklar och jag tycker mig känna styrkan i mina muskler svara. Det är som om musklerna har klivit upp ett pinnhål och börjar ha lite kraft att svara med. Underbart! Ländryggslyft i maksin som alltid varit en plåga, känns helt plötsligt lätt och det börjar nog bli dags att använd avikter och inte bara kroppsvikt. Favoritövningen enarmsrodd med hantel kändes underarmen/gripstyrkan mycket bättre. Det händer grejer.

Tid: 40 min
Maxpuls: 151, 74%
Snittpuls: 116, 57%
Kaloriförbrukning: 308

Avrundade med lugnt och fint uppmjukande för alla stela muskler på Crosstrainern.
Tid: 20 min
Maxpuls: 141, 69%
Snittpuls: 128, 63%
Kaloriförbrukning: 193

Men det bästa av allt var att jag tog mig tid att stretcha och tänja mina väldigt korta och stela benmuskler efteråt. I 20 minuter!

Nike Dynamic Training – love it!

februari 14, 2010

Åh, vilken extas. Vilket fantastiskt pass. Vilken tränings-orgasm!

Nike har ett samarbete med Sats och just nu kan man bland annat gå på klassen Nike Dynamic Training.
Alla ni som älskar hård, intensiv träning med känsla, gå på klassen! Ni kommer inte ångra er.
Från alla hål, dels från min PT och flera instruktörer på mitt SATS, fick jag höra att passet var svinigt tufft och riktigt roligt. Innan passet kände jag lite tvivel för om jag skulle orka, sen fick jag skärpa till mig, herregud, jag är ju inte direkt otränad. Bort med sådana fåniga tankar. Jag kan och jag orkar!

Passet var fokuserat på lagkänsla, teamwork och ren fysträning. Vi jobbade i två minuters intervaller och för mig var upplägget helt nytt och väldigt roligt som omväxling mot andra pass. Vi hade ingen vila, mellan alla övningar stod vi konstant en aning frammåtlutade ochtrampad emed snabba fötter.Unde rhela passet fick vi en vattenpaus på knappt två minuter. Men det var den enda gången under hela timmen, som vi inte behövde ha benen i rörelse.
Det tog 15 minuter, sen var min puls uppe över 180 och sen höll tempot i sig.Svetten rann, jag var knallröd i ansiktet när vi växlade mellan grodhopp, ”skridskohopp”, benböj med hopp, burpees, från stående på ett ben till armhävningar med ett ben fram och tillbaka osv.

Jag känner mig helt lycklig av passet och hoppas att jag kan gå på ett minst en gång i veckan framöver. Med en snittpuls på 82% (och då är stretchen inräknad..)  fick jag ju jobba i alla fall.

Tid: 55 min
Maxpuls: 186, 92%
Snittpuls: 167, 82%
Kaloriförbrukning: 714

Lite mystiskt var dock att jag blev duktigt påhejjad av någon som visste mitt namn, hur gick det till?

Ett mördarpass avklarat – check.

februari 10, 2010

Åh herregud vad trött jag är nu, sjönk ner i soffan och har suttit här sen dess när jag väl kom hem från gymmet.

Först var det Streetdance med Åsa, med en koreografi som jag faktiskt kan, helt och hållet. Dessvärre kändes kroppen seg idag. Lite energi och stuns-lös. Jag kände mig mer klumpig och stapplig än tidigare och orkad einte ritkigt pressa på och svettas. Det var helt enkelt en sån dag. Men roligt är det alltid att dansa, framförallt när man känenr att man sätter hela koreografin (Iaf rent minnesmässigt..)

Tid: 55 min
Maxpuls: 171, 84%
Snittpuls: 141, 69%
Kaloriförbrukning: 540

( Om man jämför med förra gångens siffror för samma pass med samma koreografi så syns det tdligt vad jag menar om att inte ta i och pressa på:
Tid: 55 min
Maxpuls: 186, 92 %
Snittpuls: 158, 78%
Kaloriförbrukning: 625 )

Sen var det en timme till Crosstrainingen skulle börja och jag hade med psykologiboken och satt och transportcyklade under tiden. Lugnt och mjukt och försökte lära mig om hur människor påverkas av  andra människor. Väldigt intressant.

Tid: 47 min
Maxpuls: 136, 67%
Snittpuls:120, 59%
Kaloriförbrukning: 322

Sen var dte alltså dags för den fruktade crosstrainingen. Jag var inte så taggad och känd emig fortfarande sge i kroppen, men gick in för att göra mitt bästa. Passet var som vanligt oerhört tufft och roligt. De 10 olika stationerna var axelpress med gummiband, burpees, stående rodd, jämfota sidohopp över stepup bräda, tricepsarmhävningar, crunches på boll, höga knän, plankan, magrotation, grodhopp och bicepscurl. 45 sekunder per station, 3 varv. Avslut med 3 minuters höga knän och burpees. Det fanns inget trycka ritkigt i kroppen idag och ingen riktig förmåga att bita i och hålla ut, saknade det lilla sista, var ungefär som att träna med handbromsen i. Men kroppen gjorde ett grymt jobb ändå.

Glädjande är att känna hur snabbt min puls går ner efter hård ansträngning. Jag känner mig hela tiden redo att ta ut mig ign, efetrsom pulsne går ner så snabbt. Tummen upp för mig!

Tid: 50 min
Maxpuls: 186, 92%
Snittpuls: 161, 79%
Kaloriförbrukning: 557

Nu ska jag sova, jag dör av trötthet!

Veckan börjar starkt på gymmet.

februari 8, 2010

Det är så kul när klockan ringer före sju och jag förbannar mig själv över att ha bokat in PT-tiden så tidigt. Vad är det för fel på att få ligga kvar i sängen och bara vara?

Sen tar det en halvtimme innan kroppen börjar inse att den är vaken, att det är helt okej att gå upp för träningens skull. Det är ju så skönt at ha det avklarat sedan och känna sig pigg inför de stundande prövningarna som dagen kan bjuda på. Glädjande nog hade mitt pulsband kommit till rätta på gymmet, hurra! Och jag fick använda min älskade pulsklocka, vad vore träning utan den?

Det var alltså PT-träning på schemat och jag värmde upp i 5 minuter i roddmaskinen, som vanligt.
Kroppen kändes lite seg, men ändå helt okej.

Vi tog ett pass styrka med fokus på armar, axlar och bröst. Mina axlar som är min svaga punkt fick jobba i alla möjliga övningar och åt alla möjliga håll. Vi använde kabelmaskin, kettlebells, balansboll och vanliga hantlar. Ibland, när han tyckte att jag svettades för lite, la han in upphopp med hantlar eller utfallsgång plus axellyft. Sjukt jobbigt.

Tid: 55 min
Maxpuls: 179, 88%
Snittpuls: 136, 67%
Kaloriförbrukning: 506

När jag för ens gångs skull inte hade bråttom iväg, avslutade jag med 30 minuter på crosstrainern. Men jävlar vad jobbigt det var idag. Tur att Mirakeldoktorerna unde underhålla mig på femman, samtidigt…

Tid: 30 min
Maxpuls: 166, 82%
Snittpuls: 158, 78%
Kaloriförbrukning: 358

Ett riktigt bra, kvalitativt pass fick den här veckan börja med. Åh, det känns underbart att det är måndag!

SATS Sports Night:

februari 7, 2010

Så var dte då dags för SATS stora inspirationsdag. På dagen var alla SATS-instruktörer på Globen och på kvällen kom vi medlemmar dit för att testa den kommande eventklassen, än så länge kallad ”Sats X”. De cirka 2000 som tränade passet passade samtidigt på att (försöka?) ta rekord i antal deltagare på samma klass.

Globen var pyntade med mängder utav SATS-ballonger och hela arenen var ett enda stort träningsgolv. I ena änden av arenan fanns en del montrar och mer än hälften delade ut sportdrycker och liknande. En massa vätskor med skrämmande färglad vätska.

Dessvärre har mitt pulsband kommit på vift, jag har absolut ingen aning om vart det kan ha tagit vägen. jag hade dte på spinningen i fredags och efter det har det uppslukats utav jorden. Kanske har någon hittat det i omklädningsrumem toch tagit det, för inget var upphittat och inlämnat när jag ringde igår.

Så det blev ingen pulsupptagning under passet, vilket var tråkigt. Jag älskar att se vad passet har givit i rena siffror.

Efter ett inledande tal av Kent Orrgren, vi fick se reklamfilmen för SAT och även en lite längre filmsnutt om SATS.

Sen satte passet igång, lett och skapat av välkände Fredrik Sjöberg. Det var ett konditionspass ed delar av styrka. jag tyckte dte kändes lite som tillbaka till aerobicstiden på 80:talet, lite back-to-basics. Vilket kändes befriande. Jag tror att klassen kan bli riktigt populär, men det är nog inte en klass som jag kommer gå på. Den komme runder sen-våren som eventklass, så då måste ni som inte var där igår, testa den! Svettig blev man i alla fall och peppad på utav de flera duktiga instruktörerna.

SATS Sports Night.

februari 6, 2010

Ikväll bär det av till Globen, där SATS under dagen har haft en inspirationsdag för sina instruktörer. På kvällen blir alla vi medlemmar ditbjudna för att träna vårens nya eventträningsform som än så länge är hemlig.

Ska bli väldigt roligt, även om jag är galet trött efter gårdagens fest. Trots att jag var nykter så känner jag mig som sju svåra år idag. Förhoppningsvis kommer jag känna mig som en ny människa efter lite svett i imponerande stora Globen.

Någon mer som ska dit?

Morgonspinning – rena rama döden.

februari 5, 2010

Hade fått för mig att jag skulle vara sugen på morgonspinning imorse.
Passet var bokat och klart, så det fanns ingen återvändo när klockan ringde vid sex. Fy vad trött jag var och oerhört svår att motivera att det är kul och härligt med morgonspinning.

Upp kom jag och till gymmet hann jag precis i tid.

Passet var sjukt jobbigt, men roligt, varierande och tufft och min puls rusade iväg ganska så snabbt. Sen håller dne sig där och gör mina ben geleiga efter halva passet och då är dte bara att använda det välkända pannbenet för att fortsätta kämpa och pusha.

Tid: 45 min
Maxpuls: 188, 93%
Snittpuls: 163, 53%
Kaloriförbrukning: 505

Jag hade lite tid på mig efter passet och bestämde mig för att köra lite mage.

Näst sista gången jag körde med min PT bokstavligen dödade han min mage med dropset, så jag tänkte återupprepa den bravaden.
Planen var crunches på boll, 3 set med 45 reps om varje. Mellan varje set skulle jag köra ett set med sneda crunches, 30 reps.
I de raka crunches hade jag de första 15 repsen 5 kilo sträkt upp i luften, de nästa 15 3 kilo och sista 15 utan vikt.

Kommer förmodligen ha fin träningsvärk imorgon då det ändå blev 135 raka och 90 sneda reps..

Nu blir det föreläsning och totalfokusering.

Ett armpass i ottan, precis vad jag behövde.

februari 4, 2010


Ett nytt Nike-linne som jag älskar.

Imorse när alarmet ringde klockan sex, så hade jag inte den minsta lust att kliva upp ur sängen för att åka till gymmet. i sådana stunder känns den här livsstilen oerhört värdelös. Det ger sig dock efetr fem minuter och kroppen har fått acceptera att den har fått lämna den varma sängen där sambon fortfarand eligger och sover vidare. Det slår om och känslan av frid i tystheten är underbar. Varför är dte så sönt att vara ensam upp tidigt på morgonen? Ni snackar med tjejen nu, som hela sitt liv varit en kvällsmänniska, som haft dålig dygnsytm, sovit hela dagar omd et har gått. Sen bara svängde det. Jag är fortfarand ehellr euppe på kvällen än går upp på morgonen, men balansen är så oerhört mycket bättre ochjag blir numera trött på kvällen, före klockan tolv..

Väl på gymmet så var jag på gott humör och suget efter styrketräning vaknade till liv lite mer på riktigt. Min PT var lite fast i snökaoset, så jag värmde upp på roddmaskinen i fem minute rinnan han kom, full av energi.

Jag hade önskemål om att köra armar. Det var så oerhört roligt! Vi körde biceps hit och triceps dit. Vi fick axlarna att svida och armarna att darra. Så roligt och så skönt! Jag kunde dock inte shamponera håret i duschen efteråt för att armarna var så trötta. Åh, precis så ska träning kännas!

Tid: 51 min
Maxpuls: 176, 87%
Snittpuls: 143, 70%
Kaloriförbrukning: 506

Jag älskar att träna!

Vilket fantastisk dubbel (trippel!) pass!

januari 27, 2010

Åh, vilket perfekt avslut på den här dagen, framförallt efter missödet med nycklarna, som fortfarande är inlåsta i bilen.

Jag hann gott och väl till fridhemsplan för att få mig biljett till StreetDance. Jag förstår inte hur jag någonsin ska kunna sluta gå på de här passen. Åsa är så oerhört bra och henens pass är fyllda av engemang och glädje. Koregrafin var jätterolig och det var ett sjukt bra pass helt enkelt. Det är så oerhört roligt att dansa. Ju mer jag lär mig koreografin och kan ta, desto häftigare känns det. Pulsen går upp en hel del också, ni som tycker att dans är mjäkig träning, ni skulle sett mig efteråt. Endorfinet pumpade ut i kroppen, jag var genomblöt av svett. Men framförallt var jag lycklig, dans gör mig lycklig!

Tid: 55 min
Maxpuls: 186, 92 %
Snittpuls:158, 78%
Kaloriförbrukning:625

Sen hade jag en knapp timme till nästa pass. Min psykologibok fick följa med till en motionscykel och likaså en apelsin. Jag trampade på i oerhört lugn takt och försökte lära mig mer om social psykologi. Allt är så intressant! Plötsligt var det dags att gå och se om jag hade fått nåågon biljett till nästa klass, efetrsom jag stod som reserv. Mycket riktigt hade jag det.

Tid: 43 min
Maxpuls: 132, 65%
Snittpuls: 117, 58%
Kaloriförbrukning: 220

Det var dags för Crosstraining (fd. PT-cirkel och BootCamp) med PT-Peter.
Jag kände mig lite seg i kroppen efter den svettiga streetdansen och var rädd att inte orka maxa under passet.
Passet var grymt bra! Fantastiskt overkligt bra. Efter uppvärmningen var dte dags att köra stenhårt. Indelade i grupper om tre, utdelade på 11 stationer var det så dags. 45 sekunder på varje station, 11 stationer, ingen villa mellan. Liten stunds vila mellan varven. Tre varv.

Stationerna dagen till ära var:
Utsida axel (med gunniband), saxhopp med främre benet på step bräda, stående rodd med skivstång, djupa benböj med skivstång, tricepsarmhävningar, sneda crunches, höga knän, ”liggande sprint” (som jag kallar den. Man står i hög plank position och drar upp ett ben i taget mot bröstet och tillbaka), sittande bakåtlutad bålrotation med vikt och fötterna i luften, sprint fram och tillbaka genom salen och sist men inte minst, bicepscurl.

Vi körd epå hårt, i min grupp var det en tjej (en lång vältränad sådan) och en kille. Jag höll ett gott tempo och smärtan kom ganska snabbt. Det är så sjuukt jobbigt att varva kondition och styrka på det viset. Du är helt slut i musklerna efetr första varvet och fylld med mjölksyra avkonditionsövningarna. När jag kom till bicepscurl efter sprinten, kunde jag knappt göra några curls för att jag flåsade så mycket och kände mig slut i kroppen. Det var efter första varvet! Roligt för mig under sprinten var att jag inte blev omsprungen, utan till och med sprang om, själv. Jag som alltid ser mig själv som långsam, kanske måste tänka om. Dessutom höll jag ut i alla stationer och höll ett jämnt tempo. Efter andra varvet gav killen i vår grupp upp, han gick ut från salen, sa att det var för tufft. Tredje varvet var spyframkalland.e Så jobbigt var det. Hjärtat slog och andningen var tung. Benen ville inte alls. Vadå höga knän?

När vi hade gjort våra tre varv och hade knappt tio minuter kvar på passet, gör Peter sin favoritavslutning. I två minuter gör man höga knän och när han ropar ”NER” ska man göra burpees och när han ropar ”UPP” ska man göra ett upphopp. FY FAN vad jobbigt. Och Peter ropar hela tiden ”NER, UPP, NER, NER, NER, UPP, UPP, NER” Efteråt skakade hela jag. När jag hade hämtat min väska i omklädningsrummt och skulel gå upp för trappan svartnade det lite för mina ögon. Jag drack min proteindrink med ansträngning och glädje. Precis såhär ska det vara att träna!

Båda passen framkallade den där härliga endorfinruschen och härliga, svettiga känslan. Att träna båda samma kväll, var helt ljuvligt! Träningsvärken imorgon kommer förmdoligen inte vara nådig..

Tid: 55 min
Maxpuls: 193, 95%
Snittpuls: 172, 85%
Kaloriförbrukning: 650

PT-pass med sömnbrist = inte snällt mot kroppen.

januari 25, 2010

Egentligen förstod jag det redan igår. Att träna ett pass idag på morgonen, skulle förmodligen inte göra så mycket nytta, utan bara slita onödigt på kroppen.
Imorse när jag valnade och begav mig till gymmet, för det planerade passet me dmin PT fick jag det på sätt och vis bekräftat. Min kropp vra inte alls sugen på styrketräning. Min kropp ville helst gå hem och sova igen. Inte för att den var ”lat”, utan för att den var trött, sliten och less. Inga bra förutsättningar för ett PT-pass. Och passte blev också ganska mjäkigt. När jag minns tillbaka kan jag inte ens komma ihåg att jag tog ut mig max i en enda övning, vilket är mycket ovanligt.

Tittar  man på pulsen under passet så syns dte tydligt där också. Jag jobbade helt enkelt inte ordentligt. Det är sån där träning man inte minns, träning man inte vill minnas och som bara får passera. Men ikväll blir det tidigt i säng och imorgon får det bli en hel vilodag, inga spontana pass, lite promenader med hunden, men imorgon ska min kropp helt och hållet få andas ut.

Jag värmde upp 5 minuter på roddmaskinen före passet. Sen körde vi 55 minuters styrketräning, idag var ryggen, armar och mage på schemat.

Tid: 60 min
Maxpuls: 152, 75%
Snittpuls: 115, 57%
Kaloriförbrukning: 365