Archive for the ‘Vecka 10’ Category

Dagens tacksamhet:

oktober 25, 2009

Kan kanske kännas svårt att htta saker att vara tacksam över när det känns piss, men det är då det är som bäst! För idag och igår:

  • Jag är tacksam över att jag igår fick världens mest kärleksfulla mottagande av min sambo när jag kom till honom igår kväll. Underbara man!
  • Jag är tacksam över att jag inte hängde med ut på krogen igår, då jag fick höra att det var allmänt kaos ute. Skönt att åka hem.
  • Jag är tacksam över att jag inte har några dramaqueens i mitt liv, herregud vad jobbiga sådana människor är!
  • Jag är tacksam över att jag fortsätter kämpa.
  • Jag är tacksam över att jag längtar efetr träningen och skulle ha tränat idag om jag bara hunnit. Det är en skön känsla.
  • Jag är tacksam över att jag inte känner av foten nästan alls längre.
  • Jag är tacksam över träningsvärken i benen från i fredags som verkligen har påminnt mig om att jag lever den här helgen.
  • Jag är tacksam över att jag inte föll alltför hårt för frestelsen på macken i lördagskväll!
  • Jag är tacksam över att jag fick en timmes extra sömn inatt tack vare vintertiden.
  • Jag är tacksam över att imorgon är en ny dag som jag ska tackla med förnyad kraft. Frisk och stark. Med er hjälp!

Godnatt!

Annonser

Utvärdering av vecka 10.

oktober 25, 2009

Ja, jag är inte direkt nöjd med veckan. Jag var krasslig i början. Jag avslutade med att ha en dålig mathelg. Jag tänker inte ”ställa in mig på plus” på vågen imorgon, men jag har inga jätteförhoppningar på ett stort minus.
Jag fick endast ihop 2 timmar och 50 minuters träning på två dagar, det är det minsta sen vecka 34, innan jag startade den här bloggen. Illa!

Jag har inte så mycket att säga om dne här veckan, mer än att den har varit ojämn och dålig ur flera perspektiv.
Dumma vecka 10.
Nu vill jag ha en fantastisk vecka 11!

Måndag: VILA (rehab 5 min) (sjuk)

Tisdag: VILA (sjuk)

Onsdag: VILA (rehab 5 min) (sjuk)

Torsdag: Motionscykling 70 min.

Fredag: Shape 55 min, Motionscykling 25 min, Cykel 10 min

Lördag: VILA

Söndag: VILA

Bakslag.

oktober 25, 2009

Vad hände?
Idag har jag känt mig liten och ynklig och missyckad.

Va fan, jag ska ju bara gå ner i vikt, hur svårt kan det vara?
Nu börjar tydligen det svåra, hittills har det varit oförskämt lätt.

Och jag menar inte att det svåra sitter i maten, utan i psyket.
Det är som om jag har mentala hinder och vägrar acceptera att jag ska gå ner i i vikt.
Okänd, ny mark. Det gillar vi INTE!
Som om min inställning går från att vara vinnarskalle till loserskalle.
Jag vill gömma mig från alla ”krav”, från alla förväntningar, från bloggen, från vågen, från adventsutmaningen.
Men en sak har jag lovat mig själv, jag ska inte gömma mig.
Jag får göra vad jag vill, men jag ska stå för det, jag ska se det i vitögat och aktivt välja dte jag gör.

Jag vägrar vara ett offer.
Sen får jag väl go wild och äta för mycket, men jag tänker inte försöka gömma mig för att mitt ”misslyckande” inte ska ”synas”.
fastän allt känns blä, så SKA jag både fota och väga mig imorgon.

Ställa sig upp efter bakslag, ställa sig upp efter bakslag, ställa sig upp efter bakslag.

Samtidigt känner jag mig som en liten liten tjej idag. Med lite för mycket ångest i kroppen för att det ska vara helt bra. Helst skulle jag vilja krypa ihop ochgråta lite och känna mig värdelös. Det känns som om jag har alla nycklar, jag har alla sätt att göra det här. Jag har den där lösningen som jag behöver. Och ändå så blir det inte så. Ändå rör jag bara till allt, sviker mig själv.

Men nu ska jag ta till mina mentala knep förstår ni. Jag har inte misslyckats. Jag vet ju det också.
Jag har gått ner nästan 25 kilo!
Jag ska gå ner de kilon jag har kvar också, det kanske inte alltid går spikrakt ner, men det är okej, så länge jag fortsätter. Och det gör jag. Jag är ingen quitter.

Så, då var det sagt.

Vad jag har gjort som känns som ett bakslag?
Det är egentligen inget extremt. jaghar inte hetsätit en massa skit.
Ni ska få en redovsning.
Dagen innan högskoleprovet (som förövrigt gick sådär..) kände jag hetsätningstendenser. Jag gav efter lite halvhjärtat åt dem, men bytte ut det onyttiga mot grönsaker och dipp. Det är ju ingen fara att äta grönsaker med dipp, men jag åt dem för att jag var tvungen att äta något trots att jag var mätt = psykiskt ätande. Äta med känslor = inte okej.

Under hela högskoleprovsdagen åt jag konstant. Bara frukt, men det var ett ätande bara för att hålla nerverna på plats, inte för att min kropp behövde det. Känsloätande = inte okej
För att äta lunch var vi hänvisade till en grill. Som bara hade kebab och hamburgare. Kanon. Perfekt.
Fick bli en kebabtallrick med ris. Åt dock inte upp allt, portionen var enorm!

IMG_0732

Sen åkte jag och en kompis på en fest i Uppsala. Vi stannade på en mack och jag köpte en sån där liten förpackning med riesen. Det var dock inga konstigheter, det var mitt lördagsgodis och helt okej, å andra sidan borde jag kanske vara lite striktare nu när jag verkligen behöver lite resultat på måndag. äsch, det vägrar jag ha dåligt samvete över.
På festen stod det chips och sånt överallt, men jag tog bar anågra och var faktiskt jätteduktig!
Sen skulle jag åka ut på landet och klockan var rätt mycket så jag skulle in på en mack igen (mackar är frestelsens mecka!) och jag kände av hetsätartarmen igen. Den var upprörd och ville ha något att äta. Och jag gick omkring och vred och vände på allt möjligt. Chips – nej. Godis – nej. Smörgås – nej. Bulle – nej. Korv – nej.  Jag ville ha något som gav mycket tugg och lite energi. Tänk riskakor.
Men sen insåg jag att jag inte ens var hungrig eller hade någon anledning att äta. Men jag köpte ändå en twister och bara 70 kcal den var supergod och det var det värt. Men, många bäckar små, ni vet..

Idag var inte så jättebra dock. Vi skulel äta brunch med min sambos familj och första ”vändan” gick jättebra. Men vid andra vändan såg jag dessertbordet och jag kunde inte stoppa mig själv. Så det blev en tallrik med två pannkakor, en liten bit paj, en liten bit typ daimtårta och lite pannacotta. Jag är fortfarande mätt efter brunchen som vi åt klockan ett. hur sjukt är inte det? Åt en liten middag, 8-bitars sushi för några timmar sedan ändå.

Det känns som en  tråig helg, ur viktningskningsperspektiv.
Jag känner mig tjock och som om jag inte har gått ner i vikt, snarare gått upp allt igen.
Inte roligt alls.

Jag hittade en liten tävling som jag tyckte lät passande..

oktober 25, 2009


Så jag nominerade mig själv. 😀
Det finns två timmar kvar att nominera sig själv eller någon annan, gör det här.

Här är jag!

oktober 25, 2009

IMG_0748( Utsikten imorse. )

Jag har varit borta från datorn i ett drygt dygn, nu är jag tillbaka, snart får ni lite uppdatering!
Blev varm i hjärtat när jag läste era fina kommentarer här, underbara ni!

Dagens tacksamhet:

oktober 23, 2009

image2977(en bild jag tog förra våren på min häst och min syster, jag älskar den!)

  • Jag är tacksam över att en god vän till mig kommer hjälpa mig med stallet imorgon när jag ska skriva högskoleprovet.
  • Jag är tacksam över att min sambo och min närmaste killkompis just nu sitter ute på landet, dricker rödvin och bara umgås. Det jag är tacksam över i den bilden är att de tycker så mycket om varandra.
  • Jag är tacksam över att träningsglädjen är tillbaka.
  • Jag är tacksam över att det kommer gå jättebra imorgon!
  • Jag är tacksam över livet. Det är snällt mot mig.

Håll tummarna för mig imorgon!

oktober 23, 2009

Imorgon ska jag skriva högskoleprovet.
Mitt mål är att skriva över 1,7.
Nervös?
Ja lite.

Fast samtidigt, det är inte så mycket att vara nervös över, antigen så går det bra och jag får ett bra resultat, eller så går det dåligt och jag får stå mig på mitt resultat från i våras på 1,7.
Så nej, jag är nog inte så nervös ändå.
Men håll tummarna för mig imorgon, I’ll need it.

Dagens träning:

oktober 23, 2009

Jag kom iväg på ett Shape-pass iaf.
Och jag cyklade både till och från gymmet. Mycket bra. Dessvärre är det nerförsbacke dit men uppförsbacke hem. Tvärtom hade ju varit skönare så man kunnat rulla hem efter ett tungt pass.

Vad tyckte jag om Sats Shape då?
Jag tycker att det var ett rätt okej pass, kanske inte jätteeffektivt och svårt att få till alla övningar smidigt när man är där första gången, men jag gillar den funktionella styrketräningen som aktiverar hela kroppen/fler muskler i varje övning. Att stå på ett ben på ett ostadigt underlag (en liten vikt) och göra bicepscurl tex. Men jag tror inte att jag kommer ha så mycket träningsvärk imorgon, mer än i benen, hur länge sen var det jag körde ett benpass? När jag inte heller springer/går så förtvinar (nåja..) ju mina benmuskler. Lite oroväckande var dock att jag fick ont i ena knäet efter några utfallssteg, det brukar jag inte få och jag vägrar få mer problem med några leder/senor, så jag var försiktig.

Jag upplever ofta att passen är lite för korta, överlag. Att jag precis hinner börja tycka att det är jobbigt, när tiden är slut. Å andra sidan kan jag känna att jag håller igen i början, för jag förväntar mig att passen ska vara mycket jobbigare än vad de är och att jag inte ska orka. Jag gillar tuff träning, effektiv, snabb och riktigt spyjobbiga pass. När det blir för mjäkigt eller för komplicerade övningar som kräver att jag tar ner tempo/vikt och mer fokus på teknik, då är det helt enkelt inte lika roligt.
Men jag vill också kunna bli stark i även de mer tekniskt komplicerade övingarna, så därför är de bra för mig, men kanske inte lika roligt.

Jag kommer säkert gå på fler Shape pass, för gissa omd te var roligt att kunna gå på pass igen! Dessutom höll foten. Det börjar kanske bli dags att köra Body Pump nåt nu, jag har aldrig testat ett ”riktigt” pass faktiskt. Hur fotvänligt tror ni att det är, ni som kör?

Tid: 55 min
Maxpuls: 172
Snittpuls: 138
Kaloriförbrukning: 434

Eftersom jag inte kände mig färdig efter passet tog jag en sväng på den lätta (och svanskote-snälla) cykeln. Men det blev inget märkvärdigt.

Tid: 25 min
Maxpuls: 135
Snittpuls: 117
Kaloriförbrukning: 159

En bra träningsdag som gav mig lite input med nytt. Jag älskar ju träning! Jag hade nästan (bara nästan!) glömt det, med all den där nötningen på cykel och i simhallen, det har känts mer som ett tråkigt ”borde” än en lust. Men nu:

TRÄNINGSGLÄDJE!

Sats Shape?

oktober 23, 2009

Jag vill träna idag, men jag vill inte simma och jag vill inte cykla. Jag behöver lite variation Jag behöver något nytt och inspirerande.

Är det någon som testat Sats Shape eller Muskel som passet hette tidigare?
Vet ni om det är mycket som skulle anstränga foten? Nu får jag ju gå på den en del och att göra övningar som knäböj och utfall tror jag inte är någon fara, men om man ska hålla på och hoppa tror jag inte att det funkar.

Någon som vet?

Om du känner dig lite låg..

oktober 23, 2009

Kan man bli annat än peppad av den här flash mob:en?
Se den.

Via Sporty Spice

Redo att möta dagen, med tejpad fot.

oktober 23, 2009

IMG_0730IMG_0729

Jag vill bli mer personlig och mindre anonym.

oktober 22, 2009

Jag har funderat mycket kring bloggen, kring det faktum att jag är ”anonym” här.
Som jag har nämnt tidigare så är jag inte anonym så mycket för min egen skull, som för min sambos. Han är inte förtjust i tanken att andra ska veta vad jag gör, vad jag tänker och vad jag kämpar med.
Jag förstår honom och respekterar hans känslor, även om jag anser att det är mitt val/min sak att avgöra huruvida jag vill välkomna bloggvärlden in i mitt hjärta och inte bara ge er vad jag känner och tänker, utan även min identitet.
Jag tror att vi båda är överens om att personer som inte har någon aning om vem jag är (vilket just för närvarande är 100% av alla läsare, om inte någon jag känner har hittat till bloggen och läser här utan att ha sagt något), så spelar det ingen som helst roll om de läser här och vet vem jag är/vad jag heter/hur jag ser ut.

Jag har inte heller några problem med tanken att personer i min närhet, som jag känner och tycker om, skulle läsa här. (Även om jag inte har berättat för någon om bloggen, den enda som vet är min sambo och han har aldrig läst den, vet inte ens vad den heter.)

Det som jag däremot känner att jag har lite svårt med, är alla de här ”bekanta” som tycks ha en förkärlek att läsa bloggar som är skrivna av personer deinte känner, men ”vet” vilka de är, som de har gått i samma klass med på lågstadiet, eller ”sett” på högstadiet etc. Personer man kan stöta på då och då, som jag inte alls vill ska veta hur jag kämpar, hur mycket jag väger, hur mycket jag har vägt osv. Det är den gruppen av människor jag helst skulle se kunde hålla sig borta från min blogg.

Skulle jag sluta vara anonym här, så skulle folk hitta hit som känner mig, eftersom jag kommer från en liten liten stad, där det inte finns så mycket att göra annat än att skvallra (det är faktiskt sant!) så är risken ganska stor att kreti och pleti skulle hitta hit och tycka att det är kul att surfa in här ibland för att ha något att snacka om. Jag vet exempelvis en tjej från min hemstad som tränar för att kunna tävla i fitness. Jag har träffat henne på gymmet men känner henne inte, men jag har hört så mycket skit om den här tjejen pga hennes blogg och hennes uttalade satsning inom fitness.
Perosner som aldrig har snackat med henne sitter och kritiserar henne träningsupplägg osv hemma i soffan (med en chipspåse i handen typ).

Jag vill inte ha en sådan jargong kring min blogg. Å andra sidan så, ärligt talat, bryr jag mig inte, vill folk snacka skit så kan jag bjuda på det.

Nu blir det här långt och snurrigt.
Men jag skulle vilja kunna lägga upp ansiktsbilder, helkroppsbilder med mitt huvud osv.
Det blir så mycket personligare när det finns ett ansikte bakom orden. Jag vill vara personlig med er.

Ni, mina underbara bloggläsare, är en stor del i min viktminskningsresa. Den här bloggen och vetskapen om att det finns ett gäng som faktiskt följer den och med andra ord, min resa mot målvikten, är oerhört peppande. När det går bra har jag några att verkligen dela det med. När det går dåligt har jag några som ser till att jag inte ger upp, inte gräver ner mig och tjurar. Det vore så roligt att kunna lägga upp bilder lite mer frekvent och oftast så tar man ju bilder där ens ansikte förekommer.
Därför vänder jag mig till er, vad tycker ni?
Vore det roligare med ett ansikte på mig?
Om ni fick fråga vad som helst, vad vill ni veta?

Dagens tacksamhet:

oktober 22, 2009

(Bilden är från en ridtur förra året. I min barndoms-skog.)

  • Imorse kom min pappa förbi och jag åt frukost när han och min sambo tog en kaffe. Jag älskar min pappa, jag älskar min sambo. Jag älskar att de tycker så myckt om varanrda. Jag är tacksam över en sån fin start på dagen.
  • Jag är tacksam över att jag känner mig så pass lugn inför högskoleprovet på lördag. Antingen går det bra och resultatet blir högre än 1,7, eller så går det inte bra och då står sig mitt 1,7 från i våras. Simple as that.
  • Jag är tacksam över att jag är frisk och att dte var så roligt att träna idag.
  • Jag är tacksam över att idag var en väldigt bra dag, från början till slut.
  • Jag är tacksam över att livet känns ljust och lovande och att jag längtar till framtiden, hur konstigt det än må låta.

Det finns så mycket att vara tacksam över!

En bra dag.

oktober 22, 2009

Åh. Idag har varit en jättebra dag ur viktmingskningsperspektiv.

Jag har ätit bra, på bra tider. Jag har gjort saker, jag har fått grönt ljus på att gå på foten, jag har tränat och jag kommer gå och lägga mig inom en timme = sova ordentligt inatt.

Jag måste säga att adventutmaningen kom i precis rätt tid och gav mig en liten ny kick.
Jag ser fram emot vägningen på måndag, då jäklar ska ni få se!

Just det, jag uppdaterade min blogglista här på bloggen och la till ett gäng bloggar som jag följer, kika på dem vet ja!

Dagens träning:

oktober 22, 2009

Tjoho!
Idag var jag frisk nog för att besöka gymmet.
Åh vad skönt det var, även om jag mest lullade lite och inte direkt körde något hårt pass, så var det underbart att få jobba upp pulsen lite igen. Att vara frisk.

Minns ni vad jag sa om min svanskota?
Det gjorde inte jag iom att jag glatt hoppade upp på motionscykelnoch glatt startade ett program i 45 min.
Sen påminde min svanskota mig om att ”Ja just ja, det där gör fortfarande ont.”
Men, jag satt en hel del frammåtlutad och avlastade den ömma kotan och det kändes rätt okej när jag klev av.
Sen cyklade jag 25 minuter på den lättare cykeln och det kändes helt okej.

Cykel 1
Tid: 45 min
Sträcka: 22,8 km
Maxpuls: 152
Snittpuls: 125
Kaloriförbrukning: 308

Cykel 2
Tid: 25 min
Maxpuls: 145
Snittpuls: 123
Kaloriförbrukning: 166

Tränade gjorde jag på Sats St Eriksplan.
När jag precis hade flyttat till Stockholm och bodde på Kungsholmen, så tränade jag på det Worldsclass-gymmet som sedan köptes upp av SATS. Då var jag inte helt förtjust, jag tyckt dte var lite för ”posh”.
Idag, när jag är lite mer van vid Stockholm och inte kommer direkt ifrån ett slitet landsorstsgym, har jag ett helt perspektiv. Jag skulle förmodligen inte vilja träna enbart på St Eriksplan, gymmet är lite för litet för min smak, samt en aning opersonligt.
Men det är modernt och väldigt fräscht. Omklädningsrummet/duschen är ju helt fantastisk.
Att alla konditionsmaskiner även har en egen tv-skärm som man kan plugga in sina hörlurar i är också riktigt lyxigt. jag som gillar att cykla (hrm..) läge, kan då sitta och bläddra mellan olika kanaler och lyssna i lurarna utan att jag måste ta hänsyn till någon annan, perfekt!

2009102292120091022922
Nu fångar inte bildenra det jag ville visa, men allt från glasmosaiken i blått i duschen, den fina bastun och det rena, fräscha omklädningsrummet gör det härligt att byta om både före och efter träningen.

Ett bra pass. Ja.