Archive for september, 2009

Dagens tacksamhet:

september 30, 2009
  • Jag är tacksam över att ha tvättmaskin i lägenheten. Jag älskar atttvätta så länge det inte är struligt att göra det. Nu är dte bara att slänga in en tvätt när som helst.
  • Jag är tacksam över att jag känner förändring i min kropp! Fatta hur det kommer kännas som 10 kg, 20 kg..30 kg!
  • Jag är tacksam över att jag känner mig så glad.
  • Jag är tacksam över att när jag pratar me dmin pojkvän så har vi hittat tillbaka till den där glada, längtansfyllda och härliga känslan. På fredag kommer han!
  • Jag är tacksam över att jag känner mig glad och pigg i kroppen och inte fokuserar på att jag har ont i foten.

Eftersom det minst sagt blev sent igår så ska denna kväll avslutas innan klockan tolv. Jag har en kvart på mig, så: God Natt!

Morgondagens träning: AquaCircuit

september 30, 2009

Sats i Nacka Strand har flera vattenbaserade pass. Vad passar inte mig bättre nu när jag inte får belasta foten?!
Dessutom ska min syster vara kattvakt ute i Nacka hela veckan, så då kommer ju hon också kunna följa med. Jätteroligt!
Plus det, så får jag testa ett nytt pass och eftersom det inte finns någon som helst information om vattenpassen på Sats, så har jag ingen aning om vad det innebär, samt en ny Sats-anläggning. Känns som en rolig grej såhär i väntan på att foten ska bli bättre (imorgon ska jag boka tid för att kolal upp den, jag får inte glömma det.), jag behöver lite träningsglädje och inspiration.

Hoppas det är ett riktigt bra pass.

Kolla på tv nu!

september 30, 2009

Trean, nu:

45 stone virgin

Brittisk dokumentär från 2009. 31-årige David Smith från Arizona, som en gång i tiden väde 285 kilo åt sig närmare och närmare en för tidig död. Han var ensam, olycklig och oskuld, men något fick honom att ändra sin livsstil. Från att ha varit en livsfarligt överviktig ensamvarg har han, utan hjälp av magsäcksoperation, lyckats gå ner 179 kilo. I dag är David en lätt och lycklig fitnessinstruktör, och i det här programmet får vi följa hans liv och den enorma förandlig han genomgått – både fysiskt och mentalt.

Dagens middag: Chili con carne

september 30, 2009

20090930819
Alltså, jag lagade Chili con carne. Den har fått stå och puttra i en dryg timme under tiden jag har städat (den här lägenheten är enorm så fort man ska börja städa, varför är det så? har massor kvar.). resultatet blev helt fantastiskt!

Gud vad gott det blev.
Den godaste chilin jag har ätit. Till det åt jag lite råris.
(Dessvärre ser det inte så aptitligt ut på bilden..)

Förövrigt vill jag ha fler tips på bra bloggar som handlar om träning och viktminskning!

Dagens lunch: Supersallad!

september 30, 2009

20090930815

Eftersom jag var uppe så sent igår så fick jag sova längre idag för att få mina timmar med sömn, med andra ord blir frukosten sen och lunchen och middagen det med.

För att inte behöva äta middag för sent så gjorde jag en lite mindre lunch så att jag sk akunna äta middag ganska tätt inpå.

Det blev en ”supersallad”. Jag hade lite olika grönsaker, en liten sked grön pesto (älska pesto!), en stor sked keso, lite feta ost och sen lite olika torkade bär som pricken över i:et. Ni kanske har hört om alla dessa ”superbär” som det skrivs om ska rädda ditt imunförsvar osv. Jag hade i lite torkade tranbär, torkade incabär och torkade mullbär. Jag älskar incabären, de är oerhört syrliga och friska, inte för söta, helt perfekta.

Nu ska jag storstäda hela lägenheten. Det är 75 kvadrat som ska synas in i minsta detalj. Det ska dammsugas, tvättas, torkas, plcokas grejer, torka golvet, tvätta fönstren osv. Giss aom min sambo kommer bli chockad och glad när han kommer hem på fredag. Till middag blir det chili con carne.

Dagens frukost:

september 30, 2009

20090930813

Idag hade jag inga ägg hemma, så det fick bli knäckebröd med tapenade, tmat och groddar istället för ett kokt ägg till min kesella med bär och müsli.

Min frukost är fantastiskt god!

Tips på bra bloggar med tema ”Viktnedgång”.

september 30, 2009

Rubriken säger väl det mesta.
Jag älskar att läsa om andra som kämpar med sin vikt och har ett helt gäng redan i min rss-läsare.
Men jag vill ha fler. Välskrivna och intressanta.

Ge mig era bästa tips!
Det får gärna vara era egna om ni misstänker att jag inte har hittat er än!

Dagens Tacksamhet:

september 30, 2009

Fem snabba innan sängen, länge sen jag var uppe såhär länge.

  • Jag är tacksam över att vi till slut fick rätt och slapp betala det extra, soms agt, det handlade inte om pengarna, utan om själva grejen.
  • Jag är tacksam över att min vän och jag hade en trevlig kväll trots restaurangbesöket from hell.
  • Jag är tacksam över att träningen gick så bra idag, det var jätteroligt!
  • Jag är tacksam över att min pojkvän kommer hem på fredag!
  • Jag är tacksam över att foten känns bättre.

SOVA!

Hur man överlever en middag med en påtänd servitris, eller: Ät aldrig på El Clasico.

september 30, 2009

EDIT 1/10 2009:

Ägaren till restaurangen har hört av sig till oss och verkar väldigt sympatisk. Han var jätteledsen över att vi hade haft en så tråkig upplevelse hos honom och bad att få bjuda oss (+ pojkvänner!) på en ny middag. Han berättade även att tjejen vi haft som servitris bara jobbat extra där, han har pratat med henne och hon kommer inte jobba där mer. Jag återkommer med en rapport efter att vi vart där och ätit och förhoppningsvis kommer den ge en mer sanningsenlig bild av hur El Clasico egentligen är, när deras vanliga personal jobbar. Enligt min kompis som var in och pratade med David, som är en av delägarna, så var han jättetrevlig och genuint bedrövad över hur det hade blivit. Självklart får stället en chans till!

***********************************

För det första, ät aldrig någonsin på El Clasico Tapasbar på Skånegatan i Stockholm.
Jag och min kompis gjorde det bittra misstaget idag att gå dit för att äta middag vilket vi ångrade flera gånger om under kvällen.

IMG_0411
(Vi fick in den här ensamma lilla rätten 20 minuter innan resten.)

Var ska jag börja?
Förutom att servitrisen inte riktigt hade koll på vad vi hade beställt och serverade andra gäster, som kommit en bra stund senare, maten för oss, så blev vår kväll helt kaotisk på slutet, när det var dags att betala.
Servitrisen var klart påverkad av något, troligtvis droger och hon var svår att dels få kontakt med, hon hade ingen koll på vem som beställt vad och kom ut med saker till vårt bord som ett annat sällskap hade beställt osv. Hon dök upp med en capuccino och ställde den hos oss, vi hade inte beställt den, vilket hon inte trodde på, trots at bordet bredvid oss,, ropade att de hade bett om den. När vi väl då bad om notan fick vi helt fel saker på vår nota, exempelvis capucinon hon precis försökt servera oss men hon hävdade igen att vi hade fått och druckit upp den capuccinon hon för fem minuter sedan ställt på det andra bordet när vi sagt att den inte var vår.

IMG_0412
(Vår middag. Ingen höjdare.)

Det tog oss mer än en halvtimme att få henne att dels förstå att vi hade fått fel saker på notan och dels att acceptera att vi inte tänkte betala för saker vi inte hade ätit. Det var inte så mycket pengarna, visst kan jag betala 150 spänn extra för en förvisso ganska trist middag, men varför ska jag göra det? Hon blev oerhört oförskämd, förolämpade oss båda, blev paranoid och sa att alla var på henne, att det var hennes restaurang och hon gjorde vad hon ville, att alla svenskar var likadana och att det var så typiskt Sverige att vara så kritiska och anklagande. Så var dte inte i Barcelona, fortsatte hon upprepa. Jag och min vän blev väldigt förvånade då vi båda höll en lugn och artig ton och inte var det minsta otrevliga. Vi var snarare oerhört milda och pratade med henne som man gör till ett barn som man föröker stryka medhårs för att slippa ett raseriutbrott. Hon stod bredvid mig och ringade in saker hit och dit på notan, jag förstod inte alls vad hon höll på med, lutade isg obehagligt när amig och var helt osammanhängade i vad hon snackad eom. Vår nota var enkel. vi hade ätit 5 tapas och druckit en läsk.
Det var allt. Ändå så förstod hon inte vad vi menade att vi ätit. hon hävdade att vi hade ätit 7 tapas och druckit en capuccino och blev jätteupprörd när vi bestämt sa ifrån, att nej, det hade vi visst inte.

IMG_0413
(Notan, lägg märke till det ”rena” fatet notan kom in på..)

Hon tog vår nota, försvann med den och slog ut en ny och efter tio minuter fick vi den nya notan, som såg exakt likadan ut som den förra. Än en gång fick vi förklara att det var saker på notan vi inte hade ätit och hon blev jätteupprörd igen, försökte skriva ner vad vi hade ätit men gjorde det på spanska så vi inte förstod vad hon sa. Vi skrev ner vad vi hade beställt på svenska och hon vägrade att förstå vad vi menade. Det gick inte att nå fram till henne. Hon tog fram en miniräknare och slog än det ena och än det andra på den. Mannen i köket höll sig mest undan. I samma veva hade det enda andra sällskapet i restaurangen också fått sin nota, fastän de inte ens fått all mat de betsällt och deras nota var inte heller korrekt. När de påpekade detta, klockan var halv nio, sa hon bara att hon skulle stänga, så de fick gå. Det var hennes restaurang, där hon gjorde som hon ville. Servitrisen var otrevlig, högljudd och stirrig. Pratade om hur svenskar är och hur dåligt sverige är. Att alla alltid är så anklagande och om vi bara vore lite lugnare och inte hetsade upp oss (där satt vi som två duktiga svenska flickor och agerade minst av allt upphetsat eller upprört) så skulel allt bli så mycket bättre. men nej, svenskar har aldrig sett något annat i världen och därför kommer vi ingenstans..yadda yadda.

När vi slutligen hade kommit överens om summan för notan så fick hon mitt kort (åh vad jag önskar att jag haft kontanter!) och försvann upprört in i köket där hon både grät och pratade  telefon ca 10 minuter, utan att komma ut med mitt kort eller ett kvitto att signera. När jag frågade efter kortet fick jag det, utan att hon dragit det eller ens kommit i närheten av att tagit betalt, istället ifrågasatte hon var jag hade bott förut ”Du har väl aldrig varit utanför Stockholm” och verkade oerhört instabil, grät stundtals. Sa helt plötsligt att hon bara jobbade extra och det var så oerhört stressigt (med två sällskap på mindre än sammanlagt 6 personer?) samt att alla var ute efter henne och det var så jobbigt.

Min vän var mycket upprörd och jag kände mig väldigt kränkt och skärrad över hennes beteende och ville helst bara gå därifrån. Det tog en stund innan hon fick kortmaskinen att fungera efetrsom hon dragit ur alla sladdar ur den och vänt och vridit på den en bra stund.
När vi kom ut från restaurangen var både jag och min vän chockade och upprörda över sättet vi dels blivit behandlade på samt hur oerhört instabil tjejen varit. Både mitt sällskap och det andra sällskapet ansåg att hon var kraftigt påtänd. Hon luktade dessutom en hel del alkohol, men verkade inte full. Så jag antar att hon hade krökat innan jobbet, blivit för full och tagit koks för att ”nyktra till” och istället blivit helt kajko i skallen.

Jag har aldrig någonsin varit med om en liknande händelse eller blivit så oerhört dåligt bemött tidigare. Enda skälet till att vi inte reste oss och gick istället för att betala var för att i vår värld sjunker man inte så lågt, man gör bara inte så.

Jag skickade faktiskt ett mail till restaurangen när jag kom hem nyss och förklarade hur illa bemöta vi blivit och att det inte är okej med personal som är så drogpåverkad. Får se vad de svarar. Herregud, som om man inte har nog med sina egna problem.

Om maten var god? Inte särskilt.

Har ni varit med om någon restaurangupplevelse i samma stuk som denna?

Dagens lunch:

september 29, 2009

20090929792

9-bitars sushi (jag hann börja äta innan jag fotade, haha, var väldigt hungrig) blev det till luch idag. Gud vad jag älskar sushi. Misosoppa blev det självklart också, men den hann jag inte fota. 😀

Dagens träning:

september 29, 2009

Ja, efter en kärleksförklaring till min PT, så kanske det är rätt och riktigt att berätta vad han utsatte mig för att göra idag.

Med tanke på min fot fick vi köra styrketräning som inte belastade foten. Idag fokuserade vi på överkroppen.
Mina armar gör så ont, jag tror inte jag kommer kunna borsta håret imorgon. Herregud, idag pumpade vi ut allt och lite till ur mina muskler.

Vi körde allt i 3-4 set med 8 reps i alla förutom magen där vi körde upp till 20 reps.

Jag fick utstå armhävningar, bröstpres med hantalr, bicepscurl, bänkpress, crunches med och utan vikt, raka och sneda, smala chins, dips, mage i maskin, latsdrag, hög rodd, axelpress och rygglyft i maskin.

Det hela tog 60 min.
Maxpuls: 165
Medelpuls: 114
Kaloriförbrukning: 314

Sen tyckte min PT att jag skulle testa armcykel, jag kunde jag inte gärna ställa mig och springa, men i armcykeln behöver ju inte foten jobba alls.
20 min höll jag på och det brände i överkroppen efter styrketräningen.
Maxpuls: 127
Medelpuls: 114
kaloriförbrukning: 114

Det var ett roligt pass, roligt och jobbigt, precis så som det ska vara. Det känns så skönt att känna att jag visst kan träna, även om min fot krånglar.

Min underbara PT.

september 29, 2009

Jag älskar min PT. Fullkomligt älskar.
Han är så förbannat bra, dessutom är han tydlig, hård och har humor.
Jag känner mig helt bekväm med honom, kan vara ärlig med hur det känns, skämta om dallrande överarmar och be om råd runt känsligare frågor. När jag känner mig frustrerad lyssnar han och när jag inte ger allt så får han mig att göra det. Det går inte att smita, det går inte att komma undan, jag har gråtit på pass med honom. Jag har nästan kräkts, jag har blödit, jag har ramlat omkull av utmattning. Men, han har aldrig pressat mig för långt. Jag är med och pressar mig själv lika mycket, ibland kanske mer.
Han vet precis när han ska låta mig ångra alla kaxiga kommentarer och fullkomligt köra slut på mig. Vill han, kan han få mig totalt utpumpad efter en kvart och då ler han glatt och säger ”Bara 45 minuter kvar!”
Men han vet också när han bara ska sätta ihop ett roligt pass och inte pusha mig lika hårt. När det är viktigast att jaghar roligt och känner mig stark. Jag skickar alltid sms till honom när jag gjort något fysiskt som jag är stolt över och han ger mig alltid positiv feedback, säger att han är stolt över mig och att jag imponerar på honom. Vi har tränat ihop i 2 år och jag är så glad att det blev just han, av alla på mitt lokala Sats.

Jag älskar karln!

Styrketräning på schemat.

september 29, 2009

Styrketräna kan jag ju faktiskt göra, även om jag har ont i foten.
Min PT hade tid för mig idag så då slår vi två flugor i en smäll. Jag tror nog att han kan komma på övningar som kommer ge mig fruktansvärd träningsvärk även om jag inte kan använda foten.
Eller, jag tror inte, jag är helt övertygad. 😀

Dagens tacksamhet:

september 28, 2009
  • Jag är tacksam över hur träningen känns som en självklarhet i mitt liv, något som jag saknar när jag är utan, inget tvång, inget måste utan en glädje.
  • Jag är tacksam över att jag ser och känner förändringar i min kropp. Byxor som varit tajta blir plötsligt för stora och så vidare.
  • Jag är tacksam över att foten har känts bättre under dagen idag.
  • Jag är tacksam över att vågen visade minus idag igen.
  • Jag är tacksam över att livet känns härligt och lätt att leva just nu, trots allt som inte är enbart positivt som händer i mitt liv.

Nu är det dags att sova, sömn är så oerhört viktigt för kroppen, förr kunde jag vara vaken halva nätterna och sova så länge det bara var möjligt. Det är inte sunt för kroppen och sömnbrist eller dåliga sömnvanor ger en ökad risk för övervikt, det tåls att funderas på, genom att gå och lägga sig lite tidigare kan man hålla sig friskare och smalare!

Meze.

september 28, 2009

20090928787

Efter att ha spenderat några timmar i stallet i väntan på veterinären och med veterinären, så bjöd mamma mig på middag på en libanesisk restaurang, tillsamamns med min syster och hennes pojkvän. Vi beställde avsmakningsmenyn med meze, flera smårätter.

20090928789

Jag har ätit libanesiskt en del innan, men det här var den absolut godaste meze jag ätit. Jag var dock en aning uppe i varv när jag åt och det kändes som om jag kastade i mig maten, det blev nog lite för mycket för jag känner mig fortfarande jättemätt, trots att det var en timme sedan jag kom hem. Nu sitter jag, nöjd och glad över dagen, i min soffa och bara är. Hur härligt är inte det?

Hur har veckan börjat för er, denna måndag?