Posts Tagged ‘spinning’

Premiär för Pia-spinning.

augusti 30, 2010

Jag känner mig fortfarande vimmelkantig av trötthet efter ett spinnigpass som bokstavligen tog musten ur mig. Herrejävlar! Nog för att jag har hört om de beryktade passen Pia leder, men ärligt alltså, jag trodde nog att det var mycket snack och inte riktigt lika mycket verkstad som det visade sig vara.

Jag satt fast i tunnelbanan lite för länge och kom in i sista sekunden, så jag hamnade en bit bort från mina tre kumpaner. De som illvilligt lurat med mig på detta pass, som jag senare skulle drypa ut från, en timme senare. Nä, skämt åsido, Sara, Lotta och Nilla har alla pratat sig varma över Pias spinningpass på Hötorget och jag såg idag min chans att få uppleva det själv. Och jag förstår lovorden!

Efter 20 minuter rann det svett, nej det porlade svett ner från mig och hamnade i pölar på golvet under cykeln. Galet. Jag som kom in i salen med en intention att ta dte lite lugnt, för jag var rätt trött och otaggad. Det gick inte alls som jag hade tänkt och så fort jag blev varm kom också lusten att pressa på och kämpa lite.

Jag lär mig hela tiden olika saker, en av de senare lärdomarna verkar vara att spinning faktiskt kan vara roligt. Bra. Nu vill jag bara testa att cykla för Jessica och Emil också, så har jag kört för gräddan!

Tid: 55 min
Maxpuls: 191, 94%
Snittpuls: 161, 79%
Kaloriförbrukning: 658


Jag, Sara, Lotta och Nilla.

Annonser

Spinningpasset som nästan tog kål på mig.

augusti 24, 2010

Jag har nog aldrig varit så slut på ett spinningpass förut. Jag brukar tycka att det är svårt att ta ut mig helt på spinning. Dte är som om jag alltid sparar mig lite grann. För om jag tar ut mig till max i låt tre hur ska jag klara resten av låtarna? och sen helt plötsligt så fann där ingen låt kvar och jag lämnar spinningsalen trött, men inte helt och fullkomligt slut.

Idag gick jag in med en intention att inte fega. Jag gick in med tanken att jag orkar så oerhört mycket mer än jag tror, det är bara huvudet som sätter gränsen.

Att musiken var fantastisk (filmmusik, I like!) och instruktören så jäkla bra, gjorde helt klart sitt till. Passet på 45 minuter, blev nästan 50 och bestod av två block med en kort återhämtning i mitten. Sista låten i första blocket, då trodde jag på riktigt att jag skulle dö. Och om inte dö, så åtminstone spy, jag hulkade till och med och såg framför mig hur jag skulle rasa av cykeln, upp på scenen och spy i sopkorgen som stod där.

Det var det jobbigaste jag har gjort på mycket mycket länge. Därför var det också så himla roligt! Tänk, spinning kan vara kul. Cykling kan vara kul. Helt otroligt. Jag dröp av cykeln när det var dags för stretchningen och det var flera i salen som varit lika nära döden som jag. För när block två satte igång, då hade jag bara fått ner pulsen till 180..

Fantastisk träning idag. Jag är så grym! Imorgon blir det vila, min kropp är väl helt chockad by now..
Tid: 50 min
Maxpuls: 194 (!!), 96%
Snittpuls: 166, 82%
Kaloriförbrukning: 623

Apropå att vara snygg på gymmet. Före träning:

Efter träning:

Nej man kanske skulle vara lite överambitiös..

augusti 24, 2010

..och beta av ett 45 minuters spinningpass innan dagen närmar sig kväll?

Det gäller att smida medan järnet är varmt och just nu vill jag mest bara träna hela tiden. Träningsglädje deluxe. Jag kanske kan smitta av den här träningsglädje på spinningen så att jag blir spinningfrälst? Det vore perfekt, min onda fot och allt! Önska mig lycka till!

Blogger Boot Camp. Dag ett.

april 20, 2010

Oj, vilken helg det har varit! Jag vet inte riktigt vart jag ska börja eller hur jag ska kunna sammanfatta allt bara sådär.

Efter att ha suttit uppe till halv tre för att få till min namnskylt (varför vara ute i god tid) som jag kämpat med i flera timmar att få till, med pincett och minipärlor, så vaknade jag efter fem timmars sömn, ganska sliten. Snacka om nybörjarmisstag. Borde jag inte veta bättre? Huvudvärken kom som ett brev på posten och jag är så glad över att jag hade två ipren tillhanda som fick sudda bort all värk. jag kan ju inte säga att jag rekommenderar användning av ipren för att kunna träna, men i liknande situationer är det helt klart okej.

Väl på plats kändes det som om tiden bara flög iväg. Efter att ha tyngts med en välfylld goodiebag och en lysande gul BBC-tröja satte minglandet och tränandet igång. Jag är så glad över alla som kom fram och hejade, för ska jag vara ärlig så kände jag mig en aning vilsen när jag först kom. Men att få en kram från både den ena och den andra, fick mig att landa och känna mig som hemma.

Första passet var Afro och med det kom dagens sämsta, blodblåsorna under både stortårna, också det ett nybörjarmisstag att glömma bort varför jag alltid annars envisas med att ha skor på pass. mina fötter älskar blåsor av alla de slag nämligen. Passet var roligt och perfekt som start. Många fick nog kliva ur sin trygghetszoon och öppna upp för annan träning än den de vanligen kör. Vissa insåg också att de, mot sin föreställning, tyckte om att dansa.

Pass två för dagen var passet som jag verkligen sett fram emot, som jag längtat efter med skräckblandad fötjusning. Sofys och Melas BBC-pass. Det var härligt hardcore, även om jag satte både andan, hjärtat och gråten i halsen under den första löpningen ner till gärdet. Jag är inte den som bangar på att ta i, men just när det kommer till att löpa snabbt, så är mitt snabba tempo, inte tillräckligt snabbt för liknande övningar, jag får köra mitt max för att ens ha en chans att hänga med = hög puls och mjölksyra på en gång. Det var en tuff start på ett pass som sedan höll ett högt tempo bland lösa hundar, grästuvor och jord/hundbajs. Det var burpees, apgång (?), backlöpning, utfallsgång, ålning och mycket, mycket mer. Ett alltigenom fantastisk pass och de 75 minuterna gick hur fort som helst. Att jag dessutom hade nya bekantskapen Sara som partner in crime, gjorde passet ännu bättre. Givetvis avslutades passet med löpning tillbaka till kasernen och när alla andra ökade tempot kände jag mig som en traktor, som trots högsta växel och matryck på gaspedalen, inte kunde ta mig fram lika snabbt som de förbispringande sportbilarna. Jag hade kunnat känna mig ledsen över det, ja, rentutav dålig. Men jag kände mig ändå grym, som kämpade på, jag vet att jag gjord mitt bästa, jag var på in högsta växel, jag var så himla stark. När sedan Frida sprang upp vid min sida och gav mig full pepp och pratade mig några hundra meter fram till slutspurten, så kände jag sådan stor gemenskap och tacksamhet över det, att benen orkade en aning mer, hjärtat tryckte på lite till. Tack Frida!

Med 40 gemensamma upphopp avslutades dagens tuffaste samt roligaste pass och jag har helt klart fått ännu mer sug efter att prova NMT..

Sen var det välbehövlig paus för lunch och GI-boden var på plats för att bjuda oss på god mat. Inte helt omöjligt att jag tar mig en tur dit och äter en lunch eller något liknande framöver.

Vi lekte namnlekar och fick en kanonfin löparjacka och sen var det dags för pass nummer tre. För vissa var det dans och för andra spinning. Jag hade spinning med Tessan och kände mig ovanligt laddad inför att sätta mig på en spinningcykel, då det var ganska länge sedan sist. För det första, vilka schyssta cyklar Sportlife hade. Jag kan till och med kalla dem sköna, utan att överdriva. Passet var jättebra och roligt. Framförallt rann tiden iväg och det brukar vara ett gott betyg från mig det gäller spinning, som annars kan fasa över att det ”bara gått 20 minuter och är 40 minuter kvar” Vi nästlade oss uppför ett berg och körde intervaller och jag svettades som om jag skulle dö. Men det märktes att benen var trötta och inte riktigt kunde trycka upp pulsen i några högre register. Det var iofs både jobbigt och roligt nog, ändå.

Carros danspass som var det sista för dagen, innebar dessvärre att jag missade Emils cykelklass, som fått ohejdat med beröm ifrån deltagarna på hans pass, had gärna cyklat för honom också, men räknar iskallt med en roadtripp till Gbg, för en revansch. Carro är oerhört pedagogisk och positv som instruktör, dessvärre kände jag mig inte särskilt energisk och min insats blev nog en aning halvhjärtat sista passet. Trist när man egentligen vill ge allt hela tiden, men efter tre pass kanske man inte ska förvänta sig annat, kroppen hade ju ändå kämpat på riktigt bra och samarbetsvilligt.

När jag kom hem efter en heldag fylld med härlig träning, men kanske framförallt, härliga, inspirande möten med andra deltagare, satt jag som stum i soffan i kanske en timme, Jag orkade inte göra någonting. Inte surfa, inte kolla på tv, inte duscha. Ingenting. Men jag lyckades ändå komma iväg för kvällens middag på Sangria tapas Bar, en dusch och lite lätt matintag senare så var kroppen relativt med på noterna igen. Middagen var supertrevlig, llt tack vare mitt fenomenala bordssällskap. Tack för det alla!

Kvällen blev inte sen. Jag minns att jag lade huvudet på kudden och att väckarklockan ringde ganska direkt efteråt. Dags för sista dagen. Dags för pilates, dags för föreläsning och dags för avsked. Det i sig är en helt annan historia, som jag nog får berätta imorgon. Nu måste jag sova. Tydligen har jag glömt bort vikten utav vila och bokat in ett PT-pass till klockan 8:00 imorgon bitti, kul. Kommer förmodligen känna mig som sju svåra år imorgonkväll. Men innan dess ska jag ha hunnit återge resten utav helgen utan att bli alltför långrandig. Nu – sov gott!

Tanke innan morgonspinning: ”Jag hatar det här.”

mars 9, 2010

Imorse var jag inte game.
Imorse hade jag ingen som helst lust att genomföra det inplanerade spnningpasset.
Jag våndades, först i sängen, klockan var sex, 45 minuter senare skulle passet starta, sedan inne på toaletten. Kroppen var trött och faktiskt inte glad över den förlorade sömnen.

Jag kom på många bra anledningar till att faktiskt strunta i spinningen. Ett huvudskäl var att jag inte hade lust. Det kändes inte roligt, glädjefyllt. Jag kände mest ångest inför passet. Man ska inte känna ångest inför sin träning. Å andra sidan ville jag sätta lite självdiciplin på pränt. Jag ville inte ge efter för känslan som gjorde att jag tryckte på snooze förra veckan, olusten. Dessutom had ejag lovat en vän att köra spinning med honom.

Så jag tog mig dit.

Jag önskar att jag kunde säga att alla mina negativa känslor jag hade inför passet, skulle spolas bort av ren och skär träningsglädje när jag väl fick sätta igång. Men inte. Jag kände på en gång, att kroppen inte blev direkt gladare när jag väl började trampa. Dte gick inte att komma upp i varesig tempo eller puls, det var bara sjukt jobbigt, sjukt mentalt tungt och ren plåga. Jag hade ingen inre kraft att bita ihop och köra och körde på halvfart hela passet igenom. Min kompis såg jag inte röken av, han tog en sovmorgon och jag var allmänt bitter när jag kände att livet var elakt mot mig och kroppen var arg på mig för att jag inte gav den tillräckligt mycket sömn.

Dessutom tog batteriet på min pulssändare slut, så jag kunde inte peppa mig med lite siffror.

Stackars mig.

Efter spinningen klämde jag tre minuter i plankan, på knä och 40 armhävningar. Men humöret var halvbra, hungern var stor, kroppen var trött. Så jag  satte frukosten som första prio och nöjde mig med vetskapen att det är okej att ha skitdåliga träningspass ibland. Vad jag lär mig av detta? Att vänta med morgonspinningen (kanske testa morgonlöpning?) ett tag tills jag känner att jag har lust, aldrig morgonträna efter en natt med lite sömn och när kroppen känns väldigt sliten och att lyssna lite mer på glädjen. Sen lärde jag mig också att min självdiciplin är stark och den behöver jag inte oroa mig för.


Trots allt lyckades jag klämma fram ett litet leende efteråt.

Morgonspinning med sega ben.

februari 23, 2010

Jag var oförskämt pigg efter knappa sex timmars sömn när klockan ringde imorse.
Men var var träningslusten någonstans? Jag är inte van vid att behöva tvinga mig själv, men idag kände jag att det nog var bra för träningsmoralen att komma iväg och genomföra och inte gå tillbaka till sängen.

Sagt och gjort.

55 minuters spinning väntade mig. Gladaste peppen när jag kom till gymmet och Martin i kassan tyckte att jag hade blivit så himla smal. Åh! Vad kunde göra starten på denna dag bättre?

Sen att spinningen inte gick sådär jättebra är en annan femma. HERREGUD vilket mördarpass hon hade idag. Ganska direkt uppe på cykeln kände jag att kroppen inte riktigt svarade. Trots låg puls var det sjukt jobbigt, benen drog på sig mjölksyra ganska snabbt och tempot var under all kritik. Fick kämpa me dmig själv för att inte ge upp och inte tänka negativa tankar. Mellan varven kände jag mig förbannad och gnällig, men mest fick jag fokusera på varje etapp. bara 30 sekunder kvar, sen får du vila, bara 1 minut stående, sen kan du sitta. Osv. Det gick! Jag tog mig igenom hela passet och även om det inte direkt var en superprestation, så gjorde jag helt klart mitt bästa under rådande omständigheter.

Efteråt satt jag i bilkö i 40 miuter, för att några bussar kört fats och kom försent till Universitet, bara för att se att min föreläsning var framflyttad en timma, inte bara jag som var sen med andra ord..

Tid: 55 min
Maxpuls: 185, 91%
Snittpuls:158. 78%
kaloriförbrukning: 675

Morgonspinning – rena rama döden.

februari 5, 2010

Hade fått för mig att jag skulle vara sugen på morgonspinning imorse.
Passet var bokat och klart, så det fanns ingen återvändo när klockan ringde vid sex. Fy vad trött jag var och oerhört svår att motivera att det är kul och härligt med morgonspinning.

Upp kom jag och till gymmet hann jag precis i tid.

Passet var sjukt jobbigt, men roligt, varierande och tufft och min puls rusade iväg ganska så snabbt. Sen håller dne sig där och gör mina ben geleiga efter halva passet och då är dte bara att använda det välkända pannbenet för att fortsätta kämpa och pusha.

Tid: 45 min
Maxpuls: 188, 93%
Snittpuls: 163, 53%
Kaloriförbrukning: 505

Jag hade lite tid på mig efter passet och bestämde mig för att köra lite mage.

Näst sista gången jag körde med min PT bokstavligen dödade han min mage med dropset, så jag tänkte återupprepa den bravaden.
Planen var crunches på boll, 3 set med 45 reps om varje. Mellan varje set skulle jag köra ett set med sneda crunches, 30 reps.
I de raka crunches hade jag de första 15 repsen 5 kilo sträkt upp i luften, de nästa 15 3 kilo och sista 15 utan vikt.

Kommer förmodligen ha fin träningsvärk imorgon då det ändå blev 135 raka och 90 sneda reps..

Nu blir det föreläsning och totalfokusering.

Morgonspinning, litet hallelujah-moment.

januari 19, 2010

När klockan ringde sex imorse så försökte jag känna efter om jag inte ”borde” stanna kvar i sängen istället. Herregud vilken tur att jag är relativt diciplinerad ändå. För morgonens spinningpass var så jäkla bra! 55 minuter med hög puls, tufft tempo, bra musik och tydligt samt roligt upplägg.

Jag har någon form av hatkärlek för spinning. Det är så sjukt jobbigt och under passen sköljer känslan ofta över mig att ”jag ooorkar inte mer!” Det fantastiska är ju att jag alltid gör det, orkar alltså. Orkar så mycket mer än jag/bekvämlighetsälskaren inom mig, tror.

Tid: 55 min
Maxpuls: 188, 93%
Snittpuls: 166, 82%
Kaloriförbrukning: 679


Svettig och glad, med ordentligt gäddhäng, haha.

Det där, mina vänner, var ett sjukt bra spinningpass!

december 11, 2009

https://i0.wp.com/rlv.zcache.com/i_love_spinning_heart_custom_personalized_button-p145216758231952529t5sj_400.jpg

Det är sådan skillnad på på pass och pass, jag har sagt det förr och jag säger det igen.
Morgonens spinningpass var helt perfekt. Inte bara för att jag kände att jag hade ord och var peppad att ge järnet hela passet, utan även för att passet var upplagt superbra, med lite variation som gjorde att tiden gick snabbt. Stora delar av passet hade jag riktigt hög puls. Min inställning var positi och jag hade ingen handbroms i för att ”spara mig till ännu jobbigare låtare”. Jag öste på från start och kroppen hängde på, fantatsisk känsla.

Passet var som sagt mycket bra upplagt och får ni chansen, ni SATSare i Stockholm, att gå på cykelklass för Åsa Aldingsson, gör det! Det hade för min del kunnat varit längre, även om jag flåsade some n blåsbälg de sista 10 minutrarna med en puls som på hela sista låten låg över 180.

Tid: 45 min
Maxpuls: 188 (yes!)
Snittpuls: 161, 79%
Kaloriförbrukning: 540

Boxning kan tydligen vara mesigt?

december 3, 2009

Jag åkte till gymmet, jätteglad över att vara på väg dit, och jätteglad över att vara på väg till ett Box-pass.

När jag ”började träna”, så var det just box-pass/boxercise som var en del av det som fick mig att älska det träning gör. Att älska det som träning får en att känna. Jag minns inte hur gammal jag var, men jag minns att jag åkte buss och alltså inte hade körkort, dvs, yngre än 19 år. Jag minns att jag, med bävan, åkte till min hemstads box-pass. För det handlade (och handlar fortfarande, jag passar nämligen på att gå på de passen så fort jag är på landet, samma gamla deltagare, starkare och tuffare än någonsin..) alltid om spy-fys. Jävlar vad jobbiga de passen var. Jag brukade ha svårt att gå hem den knappa kilometern från bussen efter träningen. Benen skakade, hela kroppen värkte och man hade inga som helst krafter kvar. Armarna var så trötta att småsaker som att borsta håret var en plåga.

Från den stund att man klev in i salen och passet satte igång, tills dess att man klev ut, så var det fullt ös, medvetslös.

Så jag hade ganska stora förväntningar på dagens Box pass, i Sats regi.  Jag förväntade mig inte att passet skulle vara lika bra som de jag är van vid, men åtminstone i närheten. Jag blev grymt besviken.

Efter passet kände jag mig uppvärmd, inte mer. Då snackar vi 55 minuters boxning, det kan vara hur jobbigt som helst.
Dessutom, eftersom jag kom ensam, så blev vi tre stycken som blev ihop-parade, istället för att vara två. Och den tjejen som var mitshållare åt mig, var för klen. Hon kunde inte ta emot mina slag, hon backade oroligt undan hela tiden, för att inte bli träffad, det var inte hennes fel, men det är svårt att slå på en mits som inte ger något motstånd alls, det är som att försöka slå hårt rakt ut i luften. Är dte något som gör mig frustrerad när det kommer till träning, så är det att känna att någon annan begränsar mig och min möjlighet att köra hårt. Jag bord eha blivit ihopparad med en stor stark tjej, eller en stadig kille, någon som had ekunnat ta emot mina slag och sparkar utan att se livrädd ut, så at jag slapp hålla tillbaka.

Så nej, jag blev väldigt besviken, jag försökte köra så hårt jag kunde, men kom högst i puls när jag slog på säcken.

Tid: 55 min
Maxpuls: 187
Snittpuls: 162
Kaloriförbrukning: 507

För att förlänga tränigen lite och att känna att jag faktiskt hade gjort något, testade jag gymmets nya spinningcykel. Den är supercool, har inbygda spinningprogram som både går efter din kadens, ditt motstånd och din puls. Du kan välja olika program, eller så visar skärmen din iPods innehåll. (Innebär det att jag skulle kunna ladda upp en film på min ipod, plugga in den i cykeln och kolla på film samtidigt som jag cyklar!?) Den funkade rätt bra, men när jag hade kommit halvvägs i mitt program så la den ner, jag måste ha kommit åt något.

Tid: 17
Maxpuls: 172
Snittpuls: 152
Kaloriförbukning: 184

Sen hoppade jag upp på den här maskinen:

Jag tror att den heter Wave, men är inte helt säker. Någon som vet?
Det är förvånansvärt få som använder sig utav den, jag tycker att de är bra, roligt med lite variation till crosstrainern som man har plöjt så många timmar på.
Tid: 20
Maxpuls: 169
Snittpuls: 157
Kaloriförbukning: 229

En BLÄ-dag blev en TRÄNINGS-dag.

november 30, 2009

Men den är fortfarande lite blä, om jag ska vara ärlig.

Blä eller inte, jag tog mig till gymmet där jag och min PT körde styrketräning, bröst/rygg. Min PT märkte nog av mitt humör och försökte peppa mig genom att säga att jag var riktigt stark i bröstpress, ”Starkare än de flesta kill..ehm, tjejer”, vilket var roligt. Men sen så ville han liksom förstärka det han sagt och sa att tex så tog jag tyngre än killen som befann sig en bit bort och precis gjort samma övning, han hade använt sig av lättare hantlar. Jag kände mig väldigt nöjd, kul att faktiskt vara starkare än en styrketränande kille, ända tills jag kollade in killen och insåg att han var ungefär hälften så stor som jag.. Haha!

Min PT är härlig, han försöker iaf.

Dock så impoerade jag på mig själv idag genom att ta 32-kg hantlar när jag skulle göra enhands hantelrodd. 32 kg 12 reps och tre set. Bra jobbat! Kommer förmodligen kännas imorgon.

Tid: 50 min
Maxpuls: 171
Snittpuls: 114
Kaloriförbrukning: 307

Direkt efter körde jag spinning. Det var en vikarie på plats och han var jättebra! Tydliga direktiv och tidsangivelser, så man vet vad som ska hända. DOck var det svårt att komma upp i puls benen tar slut innan flåset gör det. Någon som har bra tips på hur man ska lösa det? Träna mer ben? Låta benen återhämta sig längre mellan varje tungt pass? Jag vet inte riktigt hur jag ska göra, men dte är frustrerande att känna att musklerna ger upp innan flåset gör det.

Tid: 50 min
Maxpuls: 179
Snittpuls: 153
Kaloriförbrukning: 530

För att avsluta dagens träningspass ordentligt gjorde jag 58 armhävningar, stod 9 minuter i plankan och stretchade ordentligt en kvart. Det som jag hade kvar av NU.

Men nu har jag gått i mål! Hurra!

Idag är jag odödlig!

november 16, 2009

Åhhh!
Vilket fantastiskt pass jag hade med min PT idag.
Vi körde styrketräning bröst/rygg och jag kände redan innan att jag var full av energi, glad och taggad. Vissa dagar är man bara extra laddad för att träna. Kanske var det de där tre vilodagarna förra veckan som gjorde susen?
Det var så roligt! Vi kunde öka på alla vikter en hel del och på vissa nya övningar tog jag så pass mycket att jag själv och min PT var förvånad. Roligt också när man kör vissa övningar mot spegel, tex stående flyes i dragmaskin, när man ser musklerna jobba och hur de liksom poppar fram ur fettet. Det finns en hel del muskler där under, jag bara längtar tills dess att de faktiskt syns ordentligt!

Det är otroligt vilken utveckling den här hösten har inneburit för mig, rent tyrkemässigt. Men dte innebär också att skilnaden i styrka på höger och vänster sida av överkroppen blir extra tydlig nu. Min högersida är så oerhört mycket starkare än den vänstra. Det blev extra tydligt idag när vi körde en hel del övningar med hantlar. Jag har dessutom ingen greppstyrka i händerna, vänster är värst. Så ibland orkar jag vikten, men händerna pallar inte. Fick testa draglinor och wow vilken skllnad! Dock så ska vi köra både med och utan, eftersom jag måste börja jobba upp styrkan ordentligt i händerna så att det blir bättre.

Åh, jag känner hur min kropp bara pumpar runt endorfier och hur glad jag är!
Känner mig oerhört motiverad och nöjd med mig själv.

Efter styrketräningen körde jag spinning direkt efter.
Det skulle vara 45 minuter, men blev 50 och svetten rann ur mig och bildade små pölar på golvet under cykeln.
Min puls höll sig hög hela tiden och jag tog verkligen ur mig till max.

Jag hade pulsklockan på ig på båda passen men glömde att stoppa mellan, så jag fick en sammanlagd puls.
Tid: 5 (rodd) + 50 (styrka) + 50 (spinning)
Snittpulsen på passen tillsammans blev: 151
Kaloriförbrukning: 1364 (!!)

Efter det gjorde jag plankan på tårna i en minut och 12 armhävningar på knäna. Mer orkade jag inte, jag var helt slut.
Men på ett bra sätt. Vilken fantastisk start på veckan! Eftersom jag värmde upp på roddmaskinen fick jag ihop 1,15 km till NU också. Inte mycket, men många bäckar små..

Ett spinningpass som framkallade både spykänslor, superhög puls och endorfinkick!

november 8, 2009

Vilket perfekt sätt att avsluta en vecka på.
Jag sitter fortfarande och har endorfinpåslag efter passet.

Jag har bara gått på spinning tre gånger och varje gång så har det varit så jobbigt att jag typ velat dö och ångrat mig tiotals gånger under passet. ”VARFÖR gör jag det här mot mig själv!?” Tur att jag inte är en quitter.
Passte idag var uppbyggt utav intervaller, vilket var nytt för mig. Jag har svårt att få upp ett tempo, jag har inte tekniken riktigt än, det som gör mig spyfärdig är när man står upp. Vi stod upp och körde intervaller idag. Eller så satt vi och körde intervaller och stod och vilade (??) mellan dem.

Det var bland det jobbigaste jag har gjort på väldigt länge. Jag ser fram emot att börja springa, för om jag får köra lite spinningpass ett tag till, så kommer ju min kondition komma ikapp lite och då kanske jag kommer tycka att löpningen känns okej i jämförelse mot spy-spinning!

Tid: 60 min
Maxpuls: 195 (!!)
Snittpuls: 171
Kaloriförbrukning: 778

Efteråt ägnade jag några minuter åt stretching och åt armhävingar.
20 stycken på knä.

Och två minuter i plankan, på tårna.

Nu är det bara de där kilometrarna som jag inte jobbat så mycket på de senaste dagarna.
Det kommer gott folk, det kommer.

Spinning är nog min nya grej!

november 4, 2009

Eftersom gårdagen inte blev vad jag hade tänkt i träningsväg, så kommer dagen bli en aning tuffare, hade jag tänkt.
Jag var inne i stan imorse för att hämta mina nya inlägg och hade kollat upp Cykel-pass på närliggande Sats. På Sats Regeringsgatan hade de ett blått cykelpass klockan tolv som jag siktade in mig på.

Det faktum att jag bara kört ett cykelpass tidigare, ett gult, och kanske således borde hålla mig till de gua några gånger till, sket jag fullständigt i.
Jag skulle komma att ångra det flera gånger om, lite senare.
Det var ett superbra pass!
Tufft med flera jobbiga uppförsbackar som gjorde mig nästan illamåande av trötthet. Var min kondition tagit vägen? Jo den försvann i samma ögonblick jag fick problem med foten.
Men nu får den allt ta och visa sig igen, för om jag ska orka fler spinningpass, så behövs det allt lite kondition att toppa det hela med.

Tid: 45 min
Maxpuls: 185
Snittpuls: 170
Kaloriförbrukning: 616

Jag menar, det finns ju ingen chans att jag skulle lägga ner en träningsform som bränner mer än 600 kcal på 45 minuter. Det är ju nästan i samma nivå som löpning.

Jag har tänkt lägga in ett till pass idag, något ikväll, men jag har inte bestämt mig än. Kanske ett yoga pass? Eller BootCamp inne på Fridhelmsplan ikväll? Vi får se.

 

Vad jag tyckte om SATS Regeringsgatan?
Jo, jag blev väldigt förtjust!
Det är ett gym jag skulel gilla att träna mer på och jag kommer säkert tillbaka.
Snygga lokaler med roliga planlösnngar inuti lokalen med upphöjda delar. Fräscht och helt okej omklädningsrum. Att de dessutom har en klättevägg gav extra plus. En dag ska jag lära mig att klättra.