Jag älskar..ALLT!

Ni får ursäkta den något euforiska rubriken. Men just nu, precis efter ett utomordentligt bra träningspass, rusar det ohälsosamt mycket endorfiner runt i min kropp.

Jag blev taggad av att köra ett pass ganska enabart fokuserat på MarsUtmaningen, det kändes roligt och lite annorlunda mot hur jag annars planerar (snarare inte planerar) mina pass. Jag ville hålla till inne i gruppträningssalen men det skulle dröja en halvtimme innan den blev ledig, så under tiden fick det bli lite kondition. 20 minuter på crosstrainern som uppvärning. Men gud vad uttråkad jag var. 20 minuter gick låångsamt.

Bytte till ett löpband och bestämde mig för att bara göra som det kändes. Ursprungstanken är nästan alltid ”lugnt och inga krav”, men det slutar alltid med att jag pressar upp tempot. Idag var benen lite tunga i början, men sen började de flyga av sig själv. Det var en underbar känsla. Jag är så ovan vid att bara springa korta stunder 10-20 minuter gör jag ju aldrig annars, men inne på gymmet så blir det kul. Då vågar jag öka farten lite också, eftersom jag inte behöver räcka lika länge. Började på 8 km/h och slutade på 12 km/h. Kul att springa snabbt!

Tid: 10 min
Sträcka: 1,54 km
Tempo: 6:30 min/km
Hastighet: 9.24 km/h
Maxpuls: 184, 91%
Snittpuls: 164, 81%
Kaloriförbrukning: 135

Sen var det dags. Salen var tom. jag var ensam med mitt lilla planeringsblock. Jag kände mig tagga doch redo.
Jag la upp passet osm följer:
10 armhävningar, 20/30 utfall, 1 min slag/sparkar, 1 min plankan (30 s på tå, 30 s på knä), 5 burpees och 1 minut hopprep.

Jag körde igenom cirekeln i ett kör, utan vila, sedan en minuts vila/vattendrickande och så på den igen. 6 varv blev det, även om det blev riktigt jobbigt på slutet och svetten rann.  På slutet ökade jag på med utfallen och med armhävningarna så att jag skulle bli klar med dem idag.
Resultatet för dagen blev:
Armhävningar 70 st varav 23 på tå (vilket ger 300 armhävningar totalt med 30 på tå. I mål!)
Plankan 6 min varav 3 min på tå (vilket ger mig totalt 24 min varav 5 på tå)
Utfall 170 stycken (vilket ger mig 250 st, i mål!)
Burpees 31 stycken (vilket ger mig 200 st, i mål!)

Tid: 45 min
Maxpuls: 181, 89%
Snittpuls: 161, 79%
Kaloriförbrukning: 583

”Hästen”, burpees, boxning, crunches, bänkpress..osv.

Idag var min PT väldigt kreativ. Han plockade övningar från lite här och där och satte ihop ett roligt pass av. Men jag undrar, tycker han att jag ska känna mig lagomt uppvärmd efter 5 minuters hopprep? Jag blir ju helt slut. Är det bara jag som har problem med att inte öka takten på hoppen till något absurdum, tillslut hinner man inte med och trasslar in sig i det där förbaskade hopprepet. Stor vånda varje gång. Jag kan meddela er att 5 minuter är mycket jobbigare än det låter. När jag får ”värma upp”, med det så vet jag att det bådar för ett tufft pass.

Och det blev det, fast det gick som i vågor. Idag fick jag varva tunga övningar, såsom ”hästen”, (han kallar den för det, vet inte vad den heter på riktigt?) när man har ett band runt höften och en PT i andra änden. Man får luta sig frammåt och ska springa framåt med korta snabba steg, dessvärre drar den där jäkla PT:n så förbaskat i en, att man får jobba i sjuk ”motvind” = en riktig killer. Den varvades med långsamma crunches på boll. Riktigt långsamma och de tog oväntat bra. Sen var det en hel del box. Jag älskar box! Men sparkar när benen redan är rätt trötta är sjukt svårt, man kan liksom inte öka tempot och pulsen ligger där den ligger och skvaplar någonstans runt 80%, när man vill köra minst 90%.

Givetvis petade han in burpees också. Tre set om 10 hopp + raka slag mellan varje. Man börjar ju få vana på dem, MEN, inte blir de mindre jobbiga för det. Sista setet fick jag göra 12 stycken. 7 stycken funkar fint, men alla efter det är plågsamma.

Jag är riktigt nöjd med mig själv och min insats på dagens pass. Det var roligt, jobbigt, omväxlande och svettigt.

Tid: 50 min
Maxpuls: 180, 89%
Snittpuls: 147, 72%
Kaloriförbrukning: 559

Jag hade på mig mitt andra par nya skor, mina Asics gel Kayano och jag ville känna på dem lite på ett löpband också. Men, jag hade tisdagens håll i färskt minne och var inte helt entusiastisk. Hopapde dock upp på löpbandet, med ett löfte att hålla tempot lågt och bara ha kul. Det var roligt! Med Biggest Loser på tv, fick jag mig själv att köra 25, istället för 20 minuter och efter knappt tio minuter, var tempot betydligt högre än vad jag hade tänkt. På slutet sprang jag på rätt fint. Glad glad. Kändes kanonbra.

Tid: 25 min
Sträcka: 3,6 km
Tempo: 6:57 min/km
Hastighet: 8.64 km/h
Maxpuls: 185, 91%
Snittpuls: 166, 82%
Kaloriförbrukning: 351

Avslutade med 15 minuter på en motionscykel, samtidigt som jag försökte lära mig allt om vad som händer i örat/hjärnan när vi hör ljud. Tentan imorgon kommer kännas så rolig. Not.
Men träningen känns bra iaf, man får glädja sig över det lilla.

I DID IT! (Såklart)

Såhär glada miner var jag inte bortskämd med under passet. Men för kameran gör man så gott man kan.

Ja, vad ska man säga om den där löpningen? Jag var ju, som ni kanske kunde utröna från mitt förra inlägg, inte särskilt taggad, dessutom började det bli sent, mörkt, kallt och ja, allmänt trist. Positiva tankar? Nä, knappast och jag som veeet hur mycket lite positivt tänkande kan ge? Nåja, man kan inte alltid vara på topp.

2,9 km till stallet. Mocka, mysa och sen 2,9 km hem igen. 10 burpees var femte minut, en trappa som straff för mitt neggiga tänk var planen.

Så blev det också, på pricken. Jag drog på mig den märkligaste löparoutfiten jag kunde hitta (fleecetröja!), alla mina bra kläder var blöta/lite för tunna för kvällens strapatser och mina nya Mizunos.  Vägen till stallet bjuder på mjuka härliga backar. Försiktiga långa sluttningar upp och ner. Första vändan med burpees kändes sådär, hur ska man göra utomhus? Då jag inte har några bra löparhandskar och bara hade fleecehandskar till hands, skyddade de inte händerna särskilt bra mot allt grus som ligger på gångvägarna. Det fick bli händerna på snön och fötterna på gångbanan. Gick helt okej.

Känslan under passet dit var okej. Svettigt och varmt i fleecetröjan, men rätt okej puls. Benen blev dock rätt trötta av alla burpees. Varför är de så hemskt jobbiga?

Tid dit: 24 min
Maxpuls: 185, 91%
Snittpuls: 163, 80%
Kaloriförbrukning: 318

Vägen hem, gick precis lika snabbt/långsamt men jisses vad mycket jobbigare det var och vad stumma benen hann bli av halvtimmen i stallet. När andra hästägare satte sig i varma bilar och åkte hem, kände jag mig dock stolt över att vara så hardcore att jag springer en tisdagkväll. Nåja, hardcore eller inte. Efter varje stopp med burpees hoppade pulsen upp ett snäpp.

Helt plötsligt insåg jag att jag inte hade hittat en trappa att springa i, inte fanns det en enda trappa i närheten heller. Jag insåg att det skulle få bli våra tre trappor upp till lägenheten, som skulle bli den optimala spurten. I vanliga fall brukar jag släpa mig, helt slut, uppför trapporna, den här gången skulle jag vara tvungen att öka. Benen var ganska trötta men precis som jag vet så känns alltid löpning så sjukt mycket bättre när man har det mesta av distansen bakom sig. SÅ pass bra att jag lyckades pressa upp pulsne i 192 när jag maxade uppför trappan. Bra gjort.

Tid hem: 24 min
Maxpuls: 192, 95%
Snittpuls: 175, 86%
Kaloriförbrukning: 359

Burpees: 70 st

Såhär i efterhand känns det grymt!

Jag måste skaffa mer träningskläder för kallt väder samt ett par löparhandskar!

Piska motståndet tillbaka in i hörnet där det hör hemma.

Okej, nu har jag ”bestämt mig” för att springa till och från stallet, även om det är det absolut sista jag vill göra just nu. Min löparinställning är allt annat en postiv, kan jag ju bara meddela. Jag vill INTE.

Jag har till och med tänkt ”belöna” mig själv med burpees var 5:e minut.Tror ni att det får mig att vilja mer eller mindre? Och eftersom jag är så ”grinig” tänker jag även ”belöna” mig själv med att hitta minst en ordentlig trappa att kuta uppför.

Usch, säger jag bara. USCH!

Men nej, om jag nu skulle ta och piska motståndet tillbaka in i hörnet där det hör hemma och klä på sig löparstassen.

”Inga hopp” blev 43 burpees.

Kanske inte den mest smickrande bilden, men ändå.

Oavsett vad jag skrev i mitt inlägg tidigare om att jag skulel välkomna alla övningar min PT gav mig idag, så bad jag honom om ett ”roligt pass utan några hopp”. Jaja, hopp är säkert bra, men jag tycker inte att de är roliga, jag tycker att de är vråljobbiga = jag är inte så oerhört bra på dem = mindre kul för den prestationsinriktade. Haha. Idag ville jag liksom mest bara ha kul och inte vara supereffektiv och inte heller behöva hämta kraft hela vägen inifrån för att motivera mig själv att köra mitt max.

Min PT brukar dock kunna vara lite jävlig och jag veet att när jag specifikt ber att få slippa något, så lyckas han likförbannat peta in det i passet och le glatt under tiden.

Men idag började det hela bra. Jag fick slåss, jag älskar att slåss. Det var raka slag, krokar, uppercuts, sparkar, armbågar, höga sparkar, snabba sparkar osv. Jag fick springa med honom släpandes efter mig, jag fick göra höga knän uppför scenkanten i gruppträningssalen, jag fick göra många jobbiga magövningar, jag fick göra allt i en enda röra med hög puls och med lite vila. Det är sånt jag älskar min PT för.

Sen gav han  mig minen, den där som säger att han är på väg att beordra mig att göra något som han vet att jag inte vill göra. Han höll upp sina händer framför sig. Sa bara ”fyra slag” och jag behövde ingen som helst vidare instruktion. Det här är en övning som har förföljt mig sedan jag började träna med honom. Jag har fått utstå den i gymmet mellan styrkeövningar, plågats i den under flera minuter i sträck, tillsammans med flera andra, på crosstrainingspassen med honom. Ja, givetvis handlar det om burpees.

När jag gav honom blicken ”Jag hatar dig för det här” log han glatt, smällde ihop mitsarna han höll i händerna och upprepade ”fyra slag!”. Sne var det fyra omgångar om en minut, med vila i vaggan. Ni vet när man ska sitta bakåtlutad med fötterna lyfta från marken och vagga en vikt  händerna från ena sidan till andra? Fyra raka slag, 1 burpee, fyra raka slag, 1 burpee (heter det förresten 2 burpees, 1 burpee?), osv i en minut. Först minuten hann jag 10 stycken, andra minuten 11, tredje minuten 12, fjärde minuten 10. 43 stycken också. Och de som inte var god teknik på räknades inte. ÅH vad jobbigt det var. Men jag är ändå glad, såhär i efterhand, att jag gjorde det. Det är bra att bita ihop lite ibland och inse att saker oftare är jobbigare i tanken och känns värre när man föreställer sig dem, än vad de egentligen är.

Tid: 55 min
Maxpuls: 181, 89%
Snittpuls: 152, 75 %
Kaloriförbrukning: 619

Efteråt var min plan att springa lite så jag hoppade upp på ett löpband, klickade fram en schysst tv-kanal och kickstartade fötterna. Dock så infann sig en ovanlighet efter en dryg kilometer. Håll. Jag får väl aldrig håll? Varför får man det överhuvudtaget? Någon som vet? Så, efter två kilometer fick jag ge mig, saktade ner tempot, höjde lutningen till typ 7 % och knatade på en kilometer till. Svettig och nöjd hoppade jag sen in i duschen.

Löpningen:
Tid: 14:30 min
Sträcka: 2 km
Tempo: 7:15 min/km
Hastighet: 8.28 km/h
Maxpuls: 173, 85%
Snittpuls: 159, 78 %
Kaloriförbrukning: 184

Promenaden:
Tid: 10 min
Sträcka: 1 km
Maxpuls: 173, 85%
Snittpuls: 153, 75 %
Kaloriförbrukning: 118

Mina fina Mizuno som jag trivs bättre och bättre i.

Hjälp mig bygga dagens löppass.

Okej, såhär är tanken.

Jag ska till stallet och rida, sen ska jag ut och springa.
Men jag tänkte inte bara springa, jag tänkte leka med lite olika övningar.
Ni vet, roliga, härliga, ovningar såsom burpees. Riktiga glädjepiller.

Men jag vet inte hur jag ska lägga upp det, det är här ni kommer in i bilden.
Ge mig förslag/order.

Jag skulle vilja hålla på i ungefär en timme, distans och löptempo, relativt oviktigt, jag vill att det ska hända grejer på vägen. Jag har kört upplägget ”Springa 10 min, göra 10 burpees” osv (döjobbigt). Men ni kanske har en roligare idé?
Ni kanske dessutom har något mer ni tycker att jag ska göra under den här löpturen?
Typ, leta reda på en trappa och springa uppför eller nåt sånt? Köra en minut höga knän?
Kan ni inte ge mig några tydliga order, så ska jag lova att försöka lyda?

Om ni inte ser det här innan jag ska ut och springa, så får ni gärna skriva ändå, så blir det lite inspiration till nästa löppass.

Min första förälskelse i Mr. Löpband.

Idag gick jag med ganska tunga steg till gymmet, inte för att jag inte ville träna, nej verkligen inte. Det som tyngde mina steg var istället självtvivel. Rädsla av att inte räcka till. Jag hade bokat in mig på Nike Dynamic Training och samma känsla som jag hade före första gången jag skulle köra samma pass. Tvivel på mig själv och min förmåga. Tvivel får mig genast att försöka hitta på ursäter för att slippa. Det är tur att jag har en väldigt målmedveten inre röst som inte godtar några ursäkter eller något tvivel.

Varför tvivlar jag för? Det där gjorde jag ju hur bra som helst. Genom hela passet var jag stark och höll tt högt tempo. Jag var en stolthet för mig själv. (Kan man ens säga så?)

Passet kändes inte ritkigt lika jobbigt som förra gången, men visst är det jobbigt, inte tu talt om saken. Pulsen hålls hög hela tiden och svetten bara rinner.
Tid: 55 min
Maxpuls: 186
Snittpuls: 165, 81%
Kaloriförbrukning: 620

Jag kände mig inte helt färdig på gymmet dock. Mina steg ledde mig oväntat mot ett av löpbanden. Gå ur lite mjölksyra ur benen. Tänkte jag först. Knappade in 4 km, so måldistans och började gå, för att ganska snabbt öka till löptempo. Sen bara nötte det på, benen kändes förvånansvärt pigga och starka, pulsne höll sig lugn, trots att tempot var rätt högt, för mig. Jag hade nog inte tänkt att jag skulle springa hela vägen, men helt plötsligt kom den över mig, känslan. Jag kände mig fånig som log stort samtidigt som svetten rann. Runners High. Den mytomspunna, omtalade, fantastiska känslan. Jag längde lite på steget, ökade tempot, kände mig stark och snabb. Och imponerad av mig själv! Jag var en superkvinna,som var ostoppbar, vars fötter knappt nuddade löpbandet och bara flög fram. Fantastisk känsla! För första gången någonsin kändes jag och löpbandet som en perfect match.
Tid: 27 min
Sträcka: 4 km
Tempo: 6:45 min/km
Hastighet: 8.89 km/h
Maxpuls: 182, 90%
Snittpuls:166, 82%
Kaloriförbrukning: 398

Såhär glad är jag efter mitt livs första löpbands-förälskelse.

Jag har inte glömt bort MU, no way.
Jag har bara skjutit lite på alla övningar och när det ändå gick så bra, var det väl bara att avsluta med lite armhävningar och plankan.
2 min i plankan på knä
40 armhävningar på knä
20 Utfall
14 burpees (fy fan vad jobbiga de är..)

För att vara extra snäll mot min kropp belönade jag de med 20 minuters stretchning efteråt. Lycka!

Ser ni, vilket höjdarpass det blev idag? Är så oerhört stolt över mig!

Maxtest utan tryck.

Jag fick det gjort.
Idag kändes det så. Att bara göra, inte var det särskilt roligt och inte var det särskilt energifyllt, men jag fullföljde. BRA!

För att äta lite kilometrar gick jag till och från gymmet, något jag borde göra oftare eftersom jag bor så nära.
Passet idag var ett hopkok av olika övningar. Jag började med 15 minuter på cykeln och försökte strukturera upp vad jag skulle göra. Träffade för ovanlighetens skull två goda vänner på gymmet och det var ett sånt där pass när tiden rann på utan att jag fick något gjort. Fokus!

Jag var rädd inför mina burpees. Rädd. Jag ville inte sätta igång. Prestationsångest blandat med allmän ansträngningsångest tror jag, haha. Men så tillslut satte jag igång och jag kände direkt att mentalt var jag intladdad för maxtest, inget pannben, inget jävlar anamma. 37 blev det. 37 stycken som varken var särskilt tekniskt korrekta eller supersnabba. Jävla latmask idag alltså! Men jag är ändå nöjd. Jag gjorde det. Utan kämparglöd, men jag gjorde det.

Sen var det dags för plankan. På tårna är jag svag, på knä är jag stark. jag piskad emig i ynka 30 sekunder på tå och fortsatte direkt med två minuter på knä. Helt okej på knä, grymt klent på tå. jag är ändå nöjd med mig själv. Jag fullföljde.

Efter lite styrka utav överkroppen fick dte hela avslutas med 15 minuters löpning på löpbandet. Ett märkligt pass. Mycket ofokuserat.

Sammanlagt, med promenaden till och från gymmet, fick jag idag ihop:
81 min
10,8 km
2,5 min i plankan (maxtest)
37 burpees (maxtest)

MarsUtmaningen (MU)

Nu är den äntligen här!
MARSUTMANINGEN!

Utmaningen i Mars kommer vara ganska tuff och relativt tidskrävande. Jag hoppas att vi blir många som vågar anta utmaningen och som kan bevisa för oss själva att vi klarar det här. Alla med lite diciplin och vilja kan genomföra, det är det som är så fantastiskt!

TRÄNING:
Mars ska startas och avslutas med ett maxtest.
Du ska under de första dagarna i Mars, alternativt sista dagarna i februari, göra 5 olika maxtest.
Antalet armhävningar på raken antingen på tårna eller på knä utan vila mellan. (Du kan också börja göra dem på tårna och när du inte orkar fler på tå, gör du resten på knä. Gäller även för plankan.)
Maxtid i plankan antingen på tårna eller på knäna.
Antal utfallssteg på raken.
Antal burpees på raken utan vila mellan.

5 km så snabbt du kan via gång/löpning/rodd/cykel/crosstrainer/simning eller annan liknande träningsform som du själv väljer.

Då har vi vår startform. Detta måste du skriva ner så att du kan jämföra med maxtestet vi ska göra i slutet av mars/början av april. Förhoppningsvis har vi förbättrats en aning.

Under Mars månad ska vi utföra (de båda maxtesten ej inräknade):
15 träningspass. Som träningspass räknas det om du är ombytt till träningskläder och håller på i minst 30 minuter.
300 armhävningar ska utföras varav minst 30 ska vara på tårna. Orkar man inte en armhävning på tårna, får man göra strikta på nervägen och sedan hjälpa sig upp. Bara man håller emot så mycket man orkar på vägen ner.
30 minuter sammanlagt i plankan. Varav minst 10 av de minuterna ska vara på tårna.

250 utfall, dvs 125 på varje ben. Om man har problem med knäna och får ont av utfall, så kan du testa att inte gå lika djupt/  välja knäböj istället. Får du ont av dessa också så byter du till en benövning som passar dig bättre.

200 burpees. Burpees är upphopp plus armhävning. Om du tycker att det är för jobbigt, strunta i att gå ner hela vägen på magen när du står i armhävningsposition, hoppa upp direkt istället.  Fokusera på att spänna bålen och inte svanka så kommer du kunna hoppa upp lättare. Är burpees helt omöjligt att utföra, kan du välja vanliga upphopp istället (då ska händerna nudda golvet när du går ner och klappa ovanför huvudet när du hoppar upp).

70 km ska avverkas på frivilligt sätt. Simning, cykling, promenad, löpning, rodd osv.
2 nya träningspass ska testas.

SJÄL:
30 minuter varje vecka ska du tillägna dig själv. Det ska vara något som får dig att må bra. Egentid. Det kan vara alltifrån att koka en kopp the och sätta sig med favoritboken och bara läsa till att ligga en halvtimme på spikmatta till att boka in massage till att lägga en ansiktsmask till att bada fotbad till att..osv.
1 affirmation ska vi jobba med under den här perioden. Skriv ut den och sätt den på ett ställe där du ofta ser den (exempelvis på badrumsspegelen, på datorskärmen, på ytterdörren, på kylskåpet.) När du ser lappen ska du läsa affirmationen, gärna högt, för dig själv. Affirmationen ska vara positiv och förstärka din självbild. Du måste inte tro på det den säger, men du ska agera som om du tror på det. (Fake it til you make it förespråkas ju från många håll. Forskning säger att vi bara behöver upprepa en affirmation ca 20 gånger innan vi tror på den.)

MAT:
Under mars månad äter vi inte godis. Vad man själv räknar in som godis är helt upp till en själv. Vissa räknar in glass, chips och kakor, men jag kommer bara räkna in godis. Vi får ha en undantagsdag som vi får använda oss av när vi vill.
2 nya recept ska lagas under månaden, recepten får gärna vara nya på så vis att de innehåller spännanade grönsaker/rotsaker/andra varor som du i vanliga fal inte lagar/äter.
2 helt nya råvaror ska testas, antingen väver man in dem i recepten ovan, eller så gör man det inte. Det kan tex vara att testa en exotisk frukt man aldrig smakat, eller att laga en gryta innehållande en grönsak ni aldrig testat.

BELÖNING:
Innan vi sätter igång med Utmaningen så ska vi bestämma oss för en belöning vi ska få när vi klarat av den. Det ska vara något som känns lite lyxigt och som en verklig belöning. Något att kanske längta lite efter.
En liten ”belöning” kommer från mig också, när du väl klarat av utmaningen.

Hur gör man för att vara med?
Det är enkelt, först så ”anmäler” du dig här på bloggen och på samma gång får du gärna skriva vad du tänker dig för belöning för när du klarat av utmaningen. Har du en egen blogg så skriver du även ett litet inlägg på den inkl. bilden ovan/nedan och länkar hit. Utmaningar är alltd roligt att bita tag i tillsammans, ju fler vi blir, desto roligare, så uppmana gärna vänner/bloggläsare/träningsglada att anta utmaningen.  Man får givetvis vara med även om  det har gått några dagar in i Mars redan, det blir bara mindre tid att få ihop all träning på..

Vi försöker även rapportera av varje söndag här på bloggen/smat på sin egen blogg hur det har gått för oss och hur vi ligger till med alla delmoment.

Som vanligt behöver du inte vara med på delar du inte är förtjust i. Vill du exempelvis inte ha godis-förbud en hel månad, så kan du ju välja bort den delen i utmaningen. Likadant med andra delar.

Det viktigaste är att vi utmanar oss själva och kämpar på utefter vår egen förmåga!

Så, vad väntar ni på? Antar ni utmaningen?!

Från bikini till raggsockor – I love it!

Sista dagen utav JoNU och det var dags att komma ikapp med det som jag hade kvar.

Det var sammanlagt 10,5 kilometrar, 10 minuter i sidoplankan och fyra burpees som behövde utföras innan denna dag gått till sitt slut. Först var det den prickoga som ville ut och gå i minusgraderna och snön.

Med raggsockor, vinterlöptightsen från Craft jag fick i julklapp, underställ, stickad tröja, vindjacka, mössa, halsduk och vantar, var jag redo för kylan. Herregud vad kallt det är ute! Min hud i ansiktet brann de första tio minutrarna, innan den hann förstå att det inte är ett skämt, inget mer solbadande än på ett tag..

Vi gick en runda som går runt två stycken sjöar, varav på den ena låg en tjock stadig is. Istlle för att gå runt gick vi ut på den och njöt av den där speciella känslan som jag alltid får när jag går på is. När man har stora vita jämna ytor runtomkring sig. Det var gnistrande vitt och solen låg lågt. Hunden var glad, jag var glad.

Tid: 60 min
Sträcka: 5 km
Maxpuls: 158
Snittpuls: 119
Kaloriförbrukning: 381

Men som ni kansk einser, så räckte en underbar vinterpromenad inte helt och hållet för att avklara det sista i JoNU. Det var dags för slutspurt. Oh yes, mot gymmet!

På gymmet var det helt knökfullt, dock inte en enda person jag kände igen. INte en enda! Herregud vad många nyprslöften som fortfarande håller, roligt, hoppas de får hålla längre än bara några veckor in på nya året också. Januari måste ju vara en supermånad för gymbranchen.

Sen var dte bara att beta av de tio minutrarna i sidoplankan, uppstyckat givetvis. Tyckte tidigare att 30 sekunder i sträck var en pärs, men kunde idag köra en minut i sträck, så visst är dte som de säger, det man tränar blir man bra på.

10 min i sidoplankan – check

4 burpees – check

Satte mig på en motionscykel, inte alls träningssugen. Hade det inte varit för JoNU hade jag nog inte stuckit till gymmet. INte för att jag var missnöjd över att vara där, bara inte så inspirerad.
Så jag klämde ur mig 9 kilometer på 15 minuter, man kan väl inte påstå att dte var någon superspeed. Men jag är iaf klar med JoNU!
YES!

Sluträkningen blir som följer:

19/15 träningspass
53,5/50 km
150/150 Burpees
20/20 min sidoplanka
3/3 intervallpass

Var lite osäker där etttag om jag skulle hinna med allt i träningsväg, men titta, det gick ju fint! Had eju varit illa om jag inte klarat min egen utmaning..

Att ”träna” i Egypten.

Varför valde vi ett hotell utan gym? Varför valde vi ett hotell utan gym? Varför..

(Höga knän på rummet, oerhört smickrande bild..)

Den frågan har jag flertalet gånger frågat mig själv de senaste fyra dagarna. Inte helt enkelt att få svar på, dock. Men faktum kvarstår, hotellet har inget gym. Vad göra? Man får försöka göra det bästa av situationen helt enkelt.

Jag har problem med värme. Inte problem som i att jag ogillar värme, jag älskar värme, jag har bara lite problem att hantera den. Att aktivera mig i stekande sol går alltså bort. Huvudvärk brukar vara det första problemet vid sådana försök.

Istället har jag tänkt vänta på att solen blir lite mindre stark = det blir becksvart samtidigt.
Jag skulel inte kalla mig för feg, men att springa omkring på okända bilvägar, i en öde öknen, i mörkret, lockar inte direkt. Hotellet ligge rnämligen vid havet, helt öde, omgärdat utav öknen på alla sidor. Grejt.

Första passet fick således bli et ”panikpass” inne på rummet. Alla klassiker var inräknade, såsom höga knän, armhävningar burpees, sidoplakan, utfall. 20 minuter lite drygt och svettigt blev det. Bra!

Andra passet fick istället bli en cykeltur. På hotellet stoltserar de med att d ehar mountainbikes att hyra ut. Om man känenr för att cykla upp till bergen elelr någon liknanade. Varför inte? Jag, syrran och hennes kille hyrde tre cyklar och insåg inte vårt misstag förrän vi kommer ner till cyklarna och ser tre, ganska risiga ”moutainbikes ” (made in China), som såg ut att vara inställda för ett gäng dvärgar. Inte gick sadel/styre att ändra höjd på heller. Grejt. Den enda cykeln som såg något okej ut, hade punka.

Det är så härligt att hoppa upp på en cykel och inse att den inte ens rulalr självmant i nerförsbacke, att ens knän kommer högre upp än styret när man cyklar och att hela cykeln har ett obehagligt ljud när den åker frammåt. Pedalerna vickade och styret var snett. Satt man ner var dte sjukt jobbbigt för benen och man kom ingenstans, försökte man ställa sig upp nådde man inte ner till styret och det kändes som om cykeln skulel välta vilken sekund som helst. Dte var en fars!

Jag med den största cykeln…

5 kilometer tog vi oss, det tog 50 minuter, ett gråanfall (min syster), ett utbrott (jag) en ångestattack (min syster) och ett cykelbyte (jag och min syster). Solen hade gått ner, det var becksvart och vi ”genade genom öknen” på väg hem. Vilket äventyr va?

En trogen kamrat..

Svettigt var det, herregud!

Julaftonslöpning kan ta kål på vem som helst..

Jisses, vilket intervall-pass det blev igår. Jag körde pass 2 i JoNU, med 10×1 minuters ökat tempo med 20 sekunders intervaller. Herregud vad jobbigt det var! Att jag dessutom sprang på en väg som efter en kilometer inte längre var nyplogad, utan hade ett snölager på 5-10 cm med traktorspår att springa i ( = väldigt jobbigt underlag) gjorde ju inte saken lättare.

Började med att värma upp med 10 minuters lugn jogg, sedan 10 intervaller då jag sprang så fort jag kunde, vilket inte var särskilt snabbt eftersom underlaget gjorde sitt till för att göra dte hela en aning svårare. Men pulsen var skyhög och dt evar ju ändå vitsen. Efetråt joggade jag ner i ca 15 minuter innan jag var hemma, rödsvettig och helt slut. Men nöjd, väldigt nöjd.

Tid: 39 min
Sträcka: 5 km
Maxpuls: 190, 93%
Snittpuls: 172, 84%
Kaloriförbrukning: 524

Väl hemma fick det bli två minuter i sidoplankan och 10 burpees. Sen var jag rätt färdig..
Från och med nu ska det vara ett stående inslag på julafton med ett hårt träningspass.

Ett försovet PT-pass senare är jag glad och ”rätt stark”!

Min PT är så rolig. Jag kommer aldrig att glömma när vi körde ett pass för kanske ett – ett och ett halvt år sedan och vi körde boxning (Han har proffsboxats).

Jag kände mig väldigt stolt över mina slag, som förmodligen var hårda för att vara tjej, men inget att skryta med, egentligen.
Så jag frågar honom ”Skulle jag kunna slå ner någon tror du?”
Och han tittar på mig helt tyst innan han försöker komma på något att säga, ni vet, när man ser att han vill säga ”Ja självklart”, men samtidigt så KAN han inte säga det, för det vore inte sant.
HAHA.
Tillslut svarar han ärligt ”Nej, inte direkt, men du skulle nog kunna sparka ner någon, kanske.” Herregud vad min sambo har skrattat åt det. Jag som var så kaxig med mina fantastiska slag.

Men idag, när vi körde boxning halva passet, så sa han att han tyckte att jag borde gå på något av de box-pass som SATS har. Fast,d te va nog bäst att jag gick tillsammans med en kille, som kunde stå emot mina slag, efter jag var ”så oerhört stark”. Jag stannade upp och frågade om jag hade hört rätt, men då backade han lite och sa att jag är ”rätt stark”. 😀 Så, Kill Calories, jag minns ditt träningsförslag, om du inte blir avskräckt av att jag är ”oerhört stark” alternativt ”rätt stark”, ska vi köra något box-pass framöver?

Tillbaka till passet.
Vi körde 30 minuter box/funktionell styra och 30 minuter styrketräning.
Något som var roligt var att jag blev tvingad att gör amin absoluta hatövning. Burpees.

Det som var roligt, var inte just att göra övningen, för den är vidrig. Vi brukar köra tre set med en minut om varje.
slå fyra slag – burpee-slå fyra slag – burpee osv.
Det här är en övning som tar kål på mig, efetr 15 sekunder är pulsen hög. Testa själva hemma. Fy fan.
Men idag kunde jag ändå genomföra övningen som man ska göra den, i stort sett hela tiden.
Det var en seger för mig. Det var länge sen jag gjorde den och då hade jag ingen som helst spänst på väg upp.

Så idag, till sista settet bad jag om 1,5 minut. Jag är så cool!

Sen körde vi styrka och då var jag inte så cool längre. Bröst och mage. Jag förstår inte hur tungt det kan vara. Vidrigt.
Men det gick trots allt bra.

Tid: 60 min
Maxpuls: 185
Snittpuls: 134
Kaloriförbrukning: 510

Avslutade på crosstrainern, jag förstår inte distansanvisningen på crossarna, den verkar silja så oerhört mycket från maskin till maskin. Som idag, efter 20 miuter i högt tempo, visade min maskin bara 2 km! Det låter ju troligare attd te skulel vara miles, men allt annat är ju med svenska mått. Märkligt.
Tid: 20 min
Distans: 2 km
Snittpuls: 159
Kaloriförbrukning: 269

Ett bra, snabbt och smidigt pass.

Ikväll blir det Core och Streetdance på Sats St:eriksbron, ser ni mig, hälsa!