Maxtest nr 2 för MU och: jag är tillbaka i gymmet!

Okej, det var ingen comeback med besked på gymmet, då foten fortfarande är lite ilsk. Har jag nämnt att jag fått skavsår på hälen också? Köttigt skavsår som numera gör mest ont på foten. Supertråkigt.

Men cykla år ju och med den här tröttheten som våren har bidragit med i min kropp, fick det bli ett snällt, lugnt pass på en motionscykel. 60 minuter och 2 mil blev det totalt. Min energinivå var inte förenlig med maxtest i burpees, men däremot armhävningar och i plankan gjorde jag efteråt. Jag har bestämt mig för att skippa maxtest 2 för utfall. Det räcker med de problem med rörlighet jag har just nu, den träningsvärk jag hade förra gången satt ju kvar en vecka! Jag förbättrade mig riktigt bra i plankan och i armhävningarna. 12 armhävningar på tå plus 30 på knäna direkt efter. Jättenöjd!

Plankan på tå är verkligen vidrigt jobbig, så att jag klarade 90 s på tå och sedan en minut på knä, känns också som en stor förbättring. Är nöjd med dagens pass, men det sprutade inga endorfiner efteråt direkt.

Maxtest 1:
407 utfall
34 armhävningar på knä
32:45 min / 5km löpning
37 Burpees
30 s på tå + 2 min på knä i plankan

Maxtest 2:
33 min/ 5 km löpning
utfall —
armhävningar 12 på tå + 30 på knä direkt efteråt.
burpees
plankan 1,5 min på tå + 1 min på knä

Däremot så blev det en mycket god lunch efteråt. Sushi!

Maxtest, 5 km för MU med personlig coach.

Jag hade inte tänkt att springa kort distans, utan hade nog snarare planerat ett längre pass med lågt tempo och låg puls. Sen kom det två stora, snabba killar som inte riktgt hade precis samma plan som jag. 5 kilometer blev det. Jag tänkte att dte bästa nog vore att släppa iväg killarna och ta det i mitt eget tempo, men den snabbaste av de två (han som i vanliga fall springer 5 km på ca 18 min och milen runt 38 min), tyckte inte att vi skulle dela på oss. Ooookej.

Jag fick löftet om att vi skulle hålla mitt tempo och bara jogga lätt. Vad det innebar i slutänden var att grabbarna fick en sjukt lugn och trevlig jogg och jag fick jobba med hög puls och höt tempo. Haha! Jag hade alltså inte planerat att springa Maxtest 2 idag, men kände halvvägs att det fick bli det. Distansen stämde ju. Den ena brodern till sambon höll sig en bit framför oss, broder nummer två höll sig vid min sida och pratade för fullt. Det var tur, för jag kunde efter halva vägen inte direkt fokusera på annat än att hålla tempot. Vilket var oerhört bra för mig! En bit in på vägen kom dock den otrevlig överraskningen – oplogad skogsväg. Visst fanns det traktorspår atts pringa i, men det var slirigt, halvsmält och mycket mer snö än önskvärt. Där någonstans stack min puls iväg. resten av passet var tungt, men man kan ju inte vika sig när man är ute med grabbarna. Dessutom fick jag bra med pepp och var vid gott mod hela vägen. Det var ett roligt pass helt enkelt.

Fick till en riktigt stark spurt på slutet, men tog inte min tid från maxtest 1, men det är inget jag grämer mig över. Maxtest 1 hade lite bättre underlag och var plattare. Dock kändes den här vändan bättre rent styrkemässigt. Tempot första halvan höll vi nog lite för lågt dessutom.

Tid: 33 min
Sträcka: 5 km
Tempo: 6:36 min/km
Hastighet: 9.09 km/h
Maxpuls: 196, 97%
Snittpuls: 175, 86%
Kaloriförbrukning: 498

Klarade du MarsUtmaningen?

Nu är det dags för avrapportering utav MarsUtmaningen, även om man kanske inte har avklarat maxtest 2, ännu. Själv har jag planerat att göra maxtesten under påskhelgen, ett helt perfekt sätt att fira påsken och påskgodiset, på!

Jag utlovade ju en liten belöning från mig också, om ni klarade utmaningen. Huruvida ni har klarat den eller ej, får ni själva bedömma, det är inte svart eller vitt. Har man gjort sitt bästa men inte helt och hållet nått hela vägen fram, så tycker jag att man har klarat den. Så länge man har gjort sitt bästa. Sen kan allt möjligt hända, man blir sjuk osv.

För att jag ska kunna skicka belöningen till er, så behöver jag namn och adress.
Vill man inte lämna ut den, så förstår jag det helt och hållet, men då blir det svårt för mig att skicka något till dig.

Maila mig på: atatranakampa@hotmail.com

Och så hoppas jag att ni alla är stolta över er insats under mars månad. Jaghar följt er, via bloggar, på funbeat och det som ni har rapporterat här och jäklar vad ni har kämpat på! Det kommer komma en lite mindre utmaning under april också, hoppas vi blir många som kör tillsammans då också.

Har ni andra tankar och funderingar kring MarsUtmaningen, önskemål om en kommande utmaning eller har några andra synpunkter, feel free!

Nytt pass nr. 2 avklarat – SatsFlow.

Ja, jag kom med på SatsFlow. Det bästa med det var att jag äntligen kunde pricka av ett nytt pass.
Vad jag tyckte? För det första så känns flow som en ”mesigare” variant av Bodybalance. Jag gillar Bodybalance, det är ingen träningsform jag tränar ofta men varje gång jag kör ett pass, så påminns jag om att jag nog borde inkludera det lite oftare i min träningsplanering. Däremot så förstod jag inte riktigt vad SatsFlow skulle komplettera med, som BodyBalance inte har?

Det är med ganska stor sannolikhet inget pass som jag kommer gå på igen, men idag var det faktiskt ganska optimalt, då jag egentligen hade behövt vila, så blev flow-passet som mjuk uppvärmning för kroppen, stretch och gymnastiserande för kroppen.

Jag avslutade passet med med de återstående 6 minutrarna i plankan, varav 5 av dem gjordes på tårna. JOBBIGT!

Men nu är jag helt och hållet klar med MarsUtmaningen, hurra!

För att träning ska vara rolig, gör den rolig!

Ibland får jag mail och kommentarer som berör motivation och träning. Hur gör jag för att tycka om träning, eller hur har jag gjort för att komma till den punkt att jag älskar min träning? Jag ska skriva mer ingåend eom min ”resa” men jag kom att tänka på det lite lätt idag när jag hade tränat.

Jag vet inte riktigt hur det gick till från början, jag har nog mest bestämt mig för att jag tycker om att träna. Den inställningen har sedan gjort att träningen har känts rolig. Hög puls har kopplats ihop med bra känslor istället för negativa.

Idag var jag seg och trött och inte så sugen på att träna, förrän jag kom på att jag ville spela squash igen. Jag hade ju min premiär på squashplanen för några veckor sedan med Sara och tyckte då att det var sjukt roligt, och effektiv träning! Min sambo har spelat en hel del förut och i närheten av där vi bor ligger en squash-hall. Vi hade tur och fick en bana på 45 minuter på en gång.

Tid: 45 min
Maxpuls: 178, 88%
Snittpuls: 163, 80%
Kaloriförbrukning: 581

Squash är så roligt! Det är hög puls och ju mer jag fick in snitsen, desto tuffare blev det. Idag gick det riktigt bra! Även om jag fick stryk med råge utav sambon, så kunde jag sätta emot ibland. Jag hade gärna fortsatt 45 minuter till. Ledordet för dagens träningspass var att det var så roligt att det inte kändes som träning, förstår ni vad jag menar? Det är som dans, eller att dra ihop en gäng kompisar och spela fotboll. Det är kul!

Det, tillsammans med gårdagens pass, påminner mig om att för att träningen ska vara rolig, måste jag göra den rolig! Vad som är roligt för mig vet jag bäst själv. Vissa älskar känslan av att lyfta tyngre och tyngre vikter, andra måste ha en match för att det ska vara kul, andra älskar all  träning i naturen, vissa vill vara sociala i sin träning. Och så vidare. Träning kan vara så mycket, det kan vara precis det du vill att det ska vara. Utnyttja det, lär känna dig själv och vilken typ av träning som du gillar, är mitt tips till alla som kämpar med träningsmotvationen.

Min söndag avslutades fint med 12-bitars sushi, nu är jag nöjd, glad och belåten.

Jag älskar..ALLT!

Ni får ursäkta den något euforiska rubriken. Men just nu, precis efter ett utomordentligt bra träningspass, rusar det ohälsosamt mycket endorfiner runt i min kropp.

Jag blev taggad av att köra ett pass ganska enabart fokuserat på MarsUtmaningen, det kändes roligt och lite annorlunda mot hur jag annars planerar (snarare inte planerar) mina pass. Jag ville hålla till inne i gruppträningssalen men det skulle dröja en halvtimme innan den blev ledig, så under tiden fick det bli lite kondition. 20 minuter på crosstrainern som uppvärning. Men gud vad uttråkad jag var. 20 minuter gick låångsamt.

Bytte till ett löpband och bestämde mig för att bara göra som det kändes. Ursprungstanken är nästan alltid ”lugnt och inga krav”, men det slutar alltid med att jag pressar upp tempot. Idag var benen lite tunga i början, men sen började de flyga av sig själv. Det var en underbar känsla. Jag är så ovan vid att bara springa korta stunder 10-20 minuter gör jag ju aldrig annars, men inne på gymmet så blir det kul. Då vågar jag öka farten lite också, eftersom jag inte behöver räcka lika länge. Började på 8 km/h och slutade på 12 km/h. Kul att springa snabbt!

Tid: 10 min
Sträcka: 1,54 km
Tempo: 6:30 min/km
Hastighet: 9.24 km/h
Maxpuls: 184, 91%
Snittpuls: 164, 81%
Kaloriförbrukning: 135

Sen var det dags. Salen var tom. jag var ensam med mitt lilla planeringsblock. Jag kände mig tagga doch redo.
Jag la upp passet osm följer:
10 armhävningar, 20/30 utfall, 1 min slag/sparkar, 1 min plankan (30 s på tå, 30 s på knä), 5 burpees och 1 minut hopprep.

Jag körde igenom cirekeln i ett kör, utan vila, sedan en minuts vila/vattendrickande och så på den igen. 6 varv blev det, även om det blev riktigt jobbigt på slutet och svetten rann.  På slutet ökade jag på med utfallen och med armhävningarna så att jag skulle bli klar med dem idag.
Resultatet för dagen blev:
Armhävningar 70 st varav 23 på tå (vilket ger 300 armhävningar totalt med 30 på tå. I mål!)
Plankan 6 min varav 3 min på tå (vilket ger mig totalt 24 min varav 5 på tå)
Utfall 170 stycken (vilket ger mig 250 st, i mål!)
Burpees 31 stycken (vilket ger mig 200 st, i mål!)

Tid: 45 min
Maxpuls: 181, 89%
Snittpuls: 161, 79%
Kaloriförbrukning: 583

Idag ska jag älska MarsUtmaningen.

Om en halvtimme är det dags att svettas lite extra. Dagen träningspass tänkte jag tillägna MarsUtmaningen. Jag ska insupa MarsUtamningen, njuta, svettas, plågas och älska utmaningen.
Vi har mars till och med onsdag och tills dess måste jag hinna få till:

1 till träningspass, 70 armhävningar (23 på tå), 12 minuter i plankan (8 på tå), 170 utfall, 31 burpees, 8,7 km och 1 nytt träningspass.

Det enda jag är lite fundersam över är det där andra nya passet som jag ska testa. Vad ska jag välja? Hjälp!

Men, fokus för dagen är ett gäng utfall, ett gäng armhävningar och plankan, framförallt. Det kommer bli kul.

I DID IT! (Såklart)

Såhär glada miner var jag inte bortskämd med under passet. Men för kameran gör man så gott man kan.

Ja, vad ska man säga om den där löpningen? Jag var ju, som ni kanske kunde utröna från mitt förra inlägg, inte särskilt taggad, dessutom började det bli sent, mörkt, kallt och ja, allmänt trist. Positiva tankar? Nä, knappast och jag som veeet hur mycket lite positivt tänkande kan ge? Nåja, man kan inte alltid vara på topp.

2,9 km till stallet. Mocka, mysa och sen 2,9 km hem igen. 10 burpees var femte minut, en trappa som straff för mitt neggiga tänk var planen.

Så blev det också, på pricken. Jag drog på mig den märkligaste löparoutfiten jag kunde hitta (fleecetröja!), alla mina bra kläder var blöta/lite för tunna för kvällens strapatser och mina nya Mizunos.  Vägen till stallet bjuder på mjuka härliga backar. Försiktiga långa sluttningar upp och ner. Första vändan med burpees kändes sådär, hur ska man göra utomhus? Då jag inte har några bra löparhandskar och bara hade fleecehandskar till hands, skyddade de inte händerna särskilt bra mot allt grus som ligger på gångvägarna. Det fick bli händerna på snön och fötterna på gångbanan. Gick helt okej.

Känslan under passet dit var okej. Svettigt och varmt i fleecetröjan, men rätt okej puls. Benen blev dock rätt trötta av alla burpees. Varför är de så hemskt jobbiga?

Tid dit: 24 min
Maxpuls: 185, 91%
Snittpuls: 163, 80%
Kaloriförbrukning: 318

Vägen hem, gick precis lika snabbt/långsamt men jisses vad mycket jobbigare det var och vad stumma benen hann bli av halvtimmen i stallet. När andra hästägare satte sig i varma bilar och åkte hem, kände jag mig dock stolt över att vara så hardcore att jag springer en tisdagkväll. Nåja, hardcore eller inte. Efter varje stopp med burpees hoppade pulsen upp ett snäpp.

Helt plötsligt insåg jag att jag inte hade hittat en trappa att springa i, inte fanns det en enda trappa i närheten heller. Jag insåg att det skulle få bli våra tre trappor upp till lägenheten, som skulle bli den optimala spurten. I vanliga fall brukar jag släpa mig, helt slut, uppför trapporna, den här gången skulle jag vara tvungen att öka. Benen var ganska trötta men precis som jag vet så känns alltid löpning så sjukt mycket bättre när man har det mesta av distansen bakom sig. SÅ pass bra att jag lyckades pressa upp pulsne i 192 när jag maxade uppför trappan. Bra gjort.

Tid hem: 24 min
Maxpuls: 192, 95%
Snittpuls: 175, 86%
Kaloriförbrukning: 359

Burpees: 70 st

Såhär i efterhand känns det grymt!

Jag måste skaffa mer träningskläder för kallt väder samt ett par löparhandskar!

Förvirrat snabbpass på gymmet – check.

Från stallet, en härlig ridtur i dagsljus – på kvällen, till gymmet, på mindre än en kvart. Jo, jag bytte om däremellan.

Men väl på gymmet blev det tvärnit redan i receptionen där både min sambo och en god vän stod. Jag har väl aldrig hört så mycket snack om glass på en och samma dag tidigare. Herregud, det är inte vad jag behöver prata om just nu. Bort med glasstankar, in med svettfokus, tack.

Hade tänkt börja passet på ett löpband och sen lite spontant köra styrka, med fördel utfall, armhävningar, plankan och burpees, allt för MU. Nu var ju alla bra löpband upptagna när jag väl kom in på gymmet, så jag började med armhävningar. 5 på tårna, först och frmst. Inte tokigt alls, de är inte ritkigt lika djupa som armhävningar ska vara, men man måste ju börja någonstans.

Jag fick ihop 2 min i plankan, 1 på tårna och 1 på knä. 30 armhävningar varav 5 på tå. 20 utfall och 10 burpees. Sen fick det bli lite axlar och triceps. Inte helt genomplanerat pass.

Tid: 30 min
Maxpuls: 158, 78%
Snittpuls: 111, 55%
Kaloriförbrukning: 175

Så äntligen var ett löpband ledigt. Jag drog igång i ett lite högre tempo och det kändes bra, både för pulsen och benen, men så kom den smygande känslan igen, håll. Va fasen! Jag har ju aldrig fått håll förr och nu två gånger i rad? Det var så illa att jag fick avbryta löpningen, sänka tempot, höja lutningen och sedan gå resterande tid.

Tid: 20 min
Sträcka: 2,1 km
Maxpuls: 168, 83%
Snittpuls: 153, 75%
Kaloriförbrukning: 235

Inget superpass med pumpande puls, men ändå helt okej. Jag är nöjd, men inte hänförd. När jag kom hem ställde jag ig vid spisen, slängde ihop den här underbara pastasåsen igen och tillsammans med färsk pasta blev den ljuvlig. Prova, tar 10 minuter att göra och är sjukt gott!

Utvärdering av vecka 31

Ja, vad ska vi säga om den här veckan? Med tanke på förra inlägget, så kan vi kanske konstatera att det har varit en känslofylld vecka, en vecka med mycket tankar. Men även en vecka fylld med sociala tillställningar, med underbara människor. Jag har både varit sjuk och haft ganska svårt med rutiner. Jag behöver mina rutiner, hur mycket jag än kan avsky dem ibland, så blir livet helt enkelt enklare när man har rutiner att luta sig mot. Låter jag tråkig nu? Vuxen kanske.

Inför vägningen imorgon är jag inställd på plus. Gud vad tråkigt det känns då,jag vill ju prestera bra resultat, alltid. Men det är ändå okej, jag ser framåt. Det får ta sin tid, men ner till de där 80 kilona ska jag. PUNKT.

När man är sjuk och krasslig och har fullt upp med annat kan det bli somd te blev den här evckan, väldigt lite träning, men 3 timmar 36 min knåpade jag iaf ihop. Bra där.

Måndag: Promenad 70 min, 6,5 km

Tisdag: VILA, sjuk

Onsdag: VILA, sjuk

Torsdag: Promenad 48 min, 4,4 km, Motionscykel 15 min, 5,2 km, Styrketräning 35 min, Armhävningar 40 st (2 på tårna), Plankan 3 min (1 min på tårna), Utfall 40 st

Fredag: Dressyrlektion 30 min

Lördag: Promenad 15 min VILA

Söndag: VILA

Nu är det bara 10 dagar kvar på MU. Hur går det för er allihopa?

Det går fortfarande att få ihop det, även om man knappt börjat.

Såhär ligger jag till:
Utmaningen:
12/15 träningspass
200/300 armhävningar varav 2/30 på tå
16/30 min i plankan varav 1/10 på tå
60/250 utfall
57/200 burpees
44,8 /70 km
1/ 2 nya träningspass

I’M BACK!

WOHO!

Bortsett från att jag drog omkull på den isiga stallplanen och landade i blöt gegga bestående av hästbajs och lera, så har slutet på dagen varit helt underbar.

Promenaden tur/retur till stallet var finfin på vägen dit, men på vägen hem, nydoppad i bajslerigt vatten och alltså genomblöt, var det mindre kul, så jag blev upphämtad av sambon som var på väg hem från jobbet. Totalt tog det 48 minuter och 4,4 km. Lugnt och fint, inte någon powerwalk direkt.

Direkt hem för att byta om och sedan iväg för att smygträna på gymmet. Jag hade ingen egentlig plan, ville inte planera fr mycket ifall kroppen skulle kännas tung och trött, men väl på plats kändes kroppen glad och pigg. Jag körde lite styrketräning med sambon, jag kommer förmodligen känna av mina bröstmuskler imorgon.

Sen tog jag itu med lite övningar ala MU.
Tre minuter i plankan, varav en på tårna. 40 armhävningarna varav 2 (!!) på tårna, men sen ville bröstmusklerna inte mer.
40 utfall fick det bli också. Lite light och snällt mot kroppen. Ingen hög puls, bara stryka medhårs. Hålla kroppen glad.

Avslutade med 15 lugna minuter på motionscykeln. 5,2 km. Känns såå skönt att vara tillbaka på gymmet, även om jag ska ta det lugnt tills jag är helt hundra, men snart är jag helt fit for fight igen, hurra!

Godis-undantagsdagen avklarad.

Aldrig har godis (choklad!) löst så många problem, som idag.
Mitt i all mensvärk så var det bara godis som kunde rädda mig och så fick det bli.

Jag vet inte vad det var egentligen som hjälpte, sockerchocken kroppen fick vilket kickade igång belöningssystemet som så fint hör ihop med socker? Eller om det bara var tanken på att jag åt choklad som hjälpte. Var det gott? Oh ja. Var det lika gott som i tanken? Nej. Men jag njöt. Och när jag inte njöt längre, slutade jag helt enkelt äta och slängde resten av innehållet i godispåsen = fantastiskt bra gjort av mig.

Så, nu är jag nöjd och glad, jag har ätit godis utan dåligt samvete, blivit av med min mensvärk, fått en sockerchock på köpet och så var det inte så mycket mer med det.

Dags för sängen.
Och jo, om det var någon som undrade, så tror jag bestämt att jag älskar mig själv idag också.

Godnatt!

Utvärdering av vecka 30 (v. 10) samt MarsUtmaningen so far.

Efter den strålande vecka 29, så började inte vecka 30 sådär toppenbra. Kanske var kroppen lite tröttare än jag trodde, kanske slarvades dte med sömn, kanske var dte dålig tajming, eller så är dte bara så med livet ibland, att man har sina upp och nergångar. Jag vet inte vad man ska säga mer om veckan, än att den varit lite ”berg och dal”-aktig när det kommer till både mat och träning.

Att helgen invigdes med en förkylning var under omständigheterna inte så konstigt. Desto bättre att veckan fick avslutas med en spontantripp till Åre som bjöd på skidåkning och mycket gott sällskap. Det gör att veckan liksom fick en ordentlig strålglans, trots allt! När jag ser tillbaka på den här veckan kommer jag förmoldigen bara minnas den roliga resan och inte de mindre roliga dagarna innan.

Tack vare skidåkningen blev det 8 timmar och 26 minuters träning i veckan. Tre dagars vila och fyra dagar med träning.

Måndag: VILA, Ridning

Tisdag: Spinning 55 min, Armhävningar 40 st, Plankan 3 min

Onsdag: VILA, Ridning

Torsdag: Boxning PT-pass 55 min, Löpning 2 km, 14 min, Promenad 1 km, 10 min

Fredag: VILA

Lördag: Skidåkning 3,5 h, Plankan, 8 min, Armhävningar 80 st

Söndag: Skidåkning 2,5 h

Hur går det med MarsUtmaningen då?
Om vi räknar med dagens promenad så ser det ut såhär:

Utmaningen:
10/15 träningspass
160/300 armhävningar varav 0/30 på tå
13/30 min i plankan varav 0/10 på tå
20/250 utfall
57/200 burpees
28,7 /70 km
1/ 2 nya träningspass

Rent spontant så kan man väl säga att jag får lägga i ett kål med utfall, burpees och mina kilometer, resten ligger jag väl ganska okej i fas med. Sen var det de där nya recepten som ska testas. Har ni några roliga recept att dela med er utav? Jag tror jag ska testa någon soppa, jag är dålig på att göra soppa, men det är ju hur gott som helst när det väl är gott.

Några av er har ju redan rapporterat hur det går, men fler får gärna dela med sig, nu har vi ju kommit halvvägs.

Hur känns det? Vad är svårast respektive lättast?

So far:

8 minuter i plankan och 100 armhävningar, samt en hel hög med vackra Åre-bilder.

Vackra Åre.

Åh, vad jag är glad att jag och Sara

bestämde oss i sista stund för att faktiskt vara spontana och åka upp till Åre den här helgen. Jag tror att det är precis vad både min kropp och min själ längtat efter.

När det kommer till skidåkningen har Sara varit en ängel och guidat mig genom snälla och mindre snälla backar, hon har väntat på mig och lugnat mig när backarna sett mer ut som stup än som snälla lugna backar. Själv har jag som jag nämnde tidigare, mest fokuserat på att ta mig ner i samlad form. Dvs, i en hel kropp. Sa jag att det var länge sedan jag åkte skidor? Även om jag alltid älskat skidåkning och är uppvuxen med regelbundna skidveckor varje år, så försvann 10 år i skidbacken för mig och jag kände mig en aning ringrostig i början.

Åre har bjudit på mestadels blåst och moln, men stundtals tittade solen fram och vi hittade en backe med lä = helt underbart. Våra leenden bredde ut sig ännu större över våra rödrosiga ansikten. Tänk vad solen gör med oss, vilken lycka den kan framkalla, är det inte underbart?

Ja, man kan ju inte påstå att det inte är vackert här uppe i alla fall. Tre och en halv timme åkte vi, sen var mina ben för trötta och det började snöa och blåsa lite väl mycket.

Nu laddar vi inför schlagerkväll. Sara har en plan att vi ska göra en hel massa core-övningar under kvällen, vi har redan gjort 4 minuter i plankan och 20 armhävningar. Det här kan bli spännande (jag bara nickar och gör som jag blir tillsagd 😀 )