Posts Tagged ‘vikt’

Vägning, vecka 55 (v.35)

augusti 30, 2010


Vikt:
107,0 kg ( -0,7 kg) (sammanlagt – 26 kg)


BMI:
33 (-0,2)

Mage vid naveln: 93 cm ( -0 cm)
Midjemått: 89 cm ( -0 cm)
Höft: 104 cm ( -0 cm)
Höger lår: 62  cm ( -0 cm)
Höger arm: 36 cm ( -0 cm)
Under byst: 90 cm (  – cm)

Yes.

Nothing more, nothing less.

Utvärdering av vecka 52 (v.32)

augusti 16, 2010

Den här veckan har känts relativt bra. Men jag längtar så oerhört mycket efter mitt Stockholm, min lägenhet, mina vänner, mitt gym att dagarna här mest blir långa. Jag är dessutom oförklarligt trött hela tiden. Jag har börjat med min medicin för Hypotyreosen som jag har, jag fick ta en paus med den under sommaren, då min lever mådde sådär. Då, när jag åt den i våras, fick jag precis samma problem. Vi får se hur jag gör med det, kanske har det inte med varandra att göra.

Träningen har ju gått oväntat bra, 6 timmar, enbart cykling fördelat på fyra dagar. Helt klart godkänt.

Måndag: Cykling 6 mil, 3 h 20 min

Tisdag: VILA

Onsdag: Cykling 48 min, 18 km, Cykling 30 min, 12 km

Torsdag: Cykling 30 min, 7,3 km

Fredag: VILA

Lördag: VILA

Söndag: Cykling 58 min, 18,1 km

Jag har lite funderingar kring mina vägningar då jag just nu inte känner att jag har de verktyg jag skulle vilja ha för att underlätta för mig själv. Jag saknar rutiner, fokus och träningen här ute helt enkelt. Uppmärksamma läsare märkte nog att jag inte redovisade någon vikt förra veckan. Jag känner att jag helst vill komma igång ordentligt och vara i gängorna helt och hållet innan jag ställer mig på det där vågskrället. Då kan jag bättre ta resultatet och känna att det mindre ångestladdat. Jag har inte bestämt mig än. Men om vägningen imorgon uteblir så beror det helt enkelt på det. Jag kommer dock jobba stenhårt för att nästa vägning, om den så blir imorgon eller om två veckor, ska bli en positiv överraskning. Jag behöver lite positiva överraskningar för att kicka igång ordentligt. Däremot skulle ett plus vara en aning förödande för tron på mig själv just nu.

Förövrigt kan jag meddela att jag idag stod emot dessa efterrätter, fast det var inte helt lätt. Men med tanke på kuvertet med trisslotter från min födelsedag och dagarna efter, som Sara förmodligen får imorgon, så får det helt enkelt vänta. Det var helt klart värt att avstå, såhär i efterhand.

P.S. Håll extra utkik imorgon, då kommer en rolig tävling dyka upp på bloggen!

Vägning, vecka 51 (v. 31)

augusti 2, 2010

Vikt: 107,7 kg ( -1,1 kg) (sammanlagt – 25,3 kg)


BMI:
33,2 (-0,4)

Mage vid naveln: 93 cm ( -0 cm)
Midjemått: 89 cm ( -1 cm)
Höft: 104 cm ( -0 cm)
Höger lår: 62  cm ( -0 cm)
Höger arm: 36 cm ( -0 cm)
Under byst: 90 cm (  -1 cm)

Ett strålande sätt att starta vecka på. Härligt!

Hur ska jag lyckas?

juli 22, 2010

Jag gillar inte termer som ”omstart”, jag tycker hela livet är en enda resa, ibland faller man och slår sig, ibland står man still, men man slutar ju aldrig med sin resa. Men man kan väl säga att jag har bestämt mig för att fokusera mer igen efter några veckors snubblande hit och dit.

Hur ska jag lyckas? Vad är mina verktyg för att kunna nå mitt mål?

  • Jag fortsätter med mina veckoliga måndagsvägningar/mätningar/fotograferingar.
  • Jag fokuserar på mindre portioner och att sluta äta när jag är nöjd och inte bli för mätt. Att våga lämna kvar mat på tallriken. Jag äter näringsrik och varierad kost.
  • Jag tänker en extra gång innan jag stoppar något i munnen: är jag hungrig? Behöver min kropp det här?
  • När jag känner mig sugen, så ska jag INTE äta. Då ska jag försöka känna vad det är för känsla jag egentligen känner. Är jag uttråkad? Ledsen? Trött? Arg? Vad kan jag göra istället för att äta, så att det ska kännas bättre?
  • Jag ska ofta påminna mig själv om varför jag vill gå ner i vikt, jag har ägnat fyra tidigare inlägg om detta som jag ska läsa igenom så fort jag känner mig omotiverad.
  • Jag ska vara noga med mat och sovtider. Äta på regelbundna tider och sova de timmar jag behöver på rätt tid och komma upp på morgonen i hyffsad tid.
  • Jag ska vara så rörlig i vardagen som möjligt.
  • Jag kommer träna, mycket och roligt. Jag ska mata träningsglädjen med nya utmaningar och våga testa nya, utmanande träningsformer. Jag ska fortsätta träna med min PT och när jag kommer tillbaka till Stockholm ska jag äntligen få återse mitt älskade SATS och träna som tidigare, fem dagar i veckan.
  • Den här sista månaden på landet ska jag träna med min gamla PT och väcka liv i träningslusten igen. Det går att träna roliga saker, även om man har en fot som inte får springa. Just nu är min träningslust ganska låg och jag tänker inte tvinga mig själv att göra något jag älskar, en dag kommer jag vakna upp och bara längta.
  • Jag kommer omge mig med sådant som ger mig motivation. Jag kommer plöjja igenom viktbloggarna här, jag kommer kolla på gamla avsnitt av Biggest Loser och andra program kring viktminskning.
  • Jag kommer utvärdera varje vecka, som jag alltid gjort tidigare, på söndagen, för att se hur det har gått, hur det har känts och hur jag mår.
  • Jag kommer uppdatera delmålslistan en aning och vara bättre på att verkligen ge mig själv belöning för varje nått delmål.
  • Jag kommer blogga. Blogga när det går bra, när det känns jobbigt, när det går lekande lätt och när endorfinerna pumpar i kroppen. Jag ska spamma bloggen med inlägg om den här viktnedgången.
  • Jag kommer försöka äta så naturligt som möjligt, mat som min kropp mår bra av. Försöka äta så lite av sånt som kroppen faktiskt inte mår så jättebra av. Konstiga kemiska tillsatser och sånt.
  • Jag kommer lyssna på min kropp, på mig själv.
  • Jag kommer jobba på att få huvudet att hänga med i förändringen. Hur? Jag vet inte riktigt än. Kanske blir det någon terapeut som får hjälpa mig.
  • Jag ska inte dras med i ”på sommaren är det semester och fest jämt. Varje dag är en lördag.”
  • Jag kommer ta kort på nya delmålskläder och uppdatera dem regelbundet.
  • Jag ska älska mig själv hela tiden. I up’s and down’s. Jag ska älska min kropp, jag ska hylla den! Min kropp är mitt tempel, den ska vårdas och avgudas. Min kropp är fantastisk!
  • Sist men inte minst: Jag ska ta stöd av alla underbara läsare som peppar, pushar, tröstar och ger mig så oerhört mycket kärlek och stöd, här på bloggen. Utan er hade den här resan varit mycket svårare.

Är ni med mig?

Vägning vecka 49 (v. 29)

juli 19, 2010

Vikt: 109,2 kg ( +4,2 kg) (sammanlagt – 23,8 kg)


BMI:
32,4 (-0,3)

Mage vid naveln: 94 cm ( +3 cm)
Midjemått: 90 cm ( +3 cm)
Höft: 105 cm ( +2 cm)
Höger lår: 62  cm ( +1 cm)
Höger arm: 36 cm ( +1 cm)
Under byst: 92 cm (  +3 cm)

Jahopp. Svart på vitt. Det kunde varit värre, men givetvis kunde det varit betydligt mycket bättre. Nu gäller det att bara blicka framåt och inte fokusera påhur dte kunde vara, utan på hur det kommer bli. Det är en jävla sicksack resa, den här viktresan.

Vägning vecka 43 (v. 23)

juni 7, 2010

Vikt: 105,9 kg ( -1,6 kg) (sammanlagt – 27,1 kg)


BMI:
32,7 (-0,5)

Mage vid naveln: 91 cm ( -1 cm)
Midjemått: 87 cm ( -1 cm)
Höft: 103 cm ( -0 cm)
Höger lår: 61  cm ( -0 cm)
Höger arm: 35 cm ( -0 cm)
Under byst: 89 cm (  -1 cm)

Oj, 1,6 kg ner. Bra där. Väldigt bra. Vilken revansch sedan förra veckan.  Nu är det bara att köra på med samma fokus och på samma sätt. Duktig Ella!

Vägning vecka 42 (v. 22)

maj 31, 2010

Vikt: 107,5 kg ( +0,7 kg) (sammanlagt – 25,5 kg)


BMI:
33,2 (+0,2)

Mage vid naveln: 92 cm ( -2 cm)
Midjemått: 88 cm ( +1 cm)
Höft: 103 cm ( -1 cm)
Höger lår: 61  cm ( +1 cm)
Höger arm: 35 cm ( -0 cm)
Under byst: 90 cm (  -0 cm)

Det känns lite löjligt med dessa varannanveckas plus. Men de fyller säkert någon form av funktion de också. Learn the lesson, liksom. Trodde det skulle vara värre, så man får vara glad för det lilla. Vet att det kommer vara minus nästa vecka och jag ska lägga huvudfokus på maten nu ett tag framöver, det är nästa alltid den som jag ”tappar”.

Har inte så mycket mer att säga, ska sticka till gymmet och få lite rätsida på min rygg hade jag tänkt. Den känns bättre idag, hurra hurra!

Vägning vecka 41 (v. 21)

maj 24, 2010

Vikt: 106,8 kg ( -2 kg) (sammanlagt – 26,2 kg)


BMI:
33 (- 0,6)

Mage vid naveln: 92 cm ( -2 cm)
Midjemått: 87 cm ( -0 cm)
Höft: 103 cm ( -1 cm)
Höger lår: 60  cm ( -1 cm)
Höger arm: 35 cm ( -0 cm)
Under byst: 90 cm (  -0 cm)

Sådär ja, nästan hela viktuppgången för Italien försvann på en vecka, skönt. Var förmodligen mest en sjuhelvetes massa vatten som jag hade samlat på mig, i samband med mensen också. Nu är det bara att fortsätta i samma stil. Nu känns det inte lika långt ner till den lägsta vikten jag haft, innan alla märkliga plus på vågen. Jag ska ju ner under 100 innan jag fyller 26 i augusti. Det känns helt klart som ett perfekt mål.

Behövde nog det här minuset för självförtroendet, jag gör rätt, jag klarar det här. Bra så. 🙂

Vägning vecka 40 (v. 20)

maj 18, 2010


Vikt: 108,8 kg ( +2,4 kg) (sammanlagt – 24,2 kg)


BMI:
33,6 (+ 0,8)

Mage vid naveln: 94 cm ( +1 cm)
Midjemått: 87 cm ( +2 cm)
Höft: 104 cm ( +2 cm)
Höger lår: 61  cm ( -0 cm)
Höger arm: 35 cm ( +1 cm)
Under byst: 90 cm (  +1 cm)

Så, om ni undrade hur mycket italiensk glass, pasta, risotto och pizza, samt mens kan göra för formen under en knapp vecka, så har ni nu svaret. Jag trodde nog att det skulle vara ännu värre eftersom jag känner mig svullen som en ballong. Visst, det är inte roligt att tänka på att jag för 5 veckor sedan vägde exakt 5 kilo mindre. MEN, det känns ändå helt okej. Det hade vart illa om jag hade givit upp nu. Då hade jag ju låtit några kilon åt fel håll välta mig och min målsättning. Men jag känner mig fylld av ny kraft, inspiration, fokus och lust att komma i balans.

108,8 kg kan jag väl få väga idag. Jag kan inte påverka det särskilt mycket just för dagen i vilket fall. Idag kan jag bara påverka hur jag ser på det vågen säger och vad jag tillåter mig att tänka och känna inför det. Jag kan också påverka vad jag väger nästa gång jag ställer mig på vågen. Framförallt kan jag påverka vad vågen säger om ett år. Om tio år. Och då kommer inte vågen säga 108,8 kg. Så att den gör det idag är ingen fara. Genom att påverka mina tankar idag, tror jag att jag lättare påverkar vågen om 10 år. Hänger ni med?

Jag älskar mig själv oavsett, är lika stolt över det jag har åstadkommit och vågar tro på min egen förmåga.

(Och solen lyser ute, fåglarna kvittrar, jag gick barbent till affären för att köpa frukost och livet är häärligt!)

Vägning vecka 38 (v.18)

maj 4, 2010

Vikt: 105,3 kg (-0 kg) (sammanlagt – 27,7 kg)


BMI:
32,5

Mage vid naveln: 93 cm ( +3 cm)
Midjemått: 85 cm ( -0 cm)
Höft: 102 cm ( -0 cm)
Höger lår: 61  cm ( -0 cm)
Höger arm: 34 cm ( -0 cm)
Under byst: 89 cm (  -0 cm)

Jag antar att jag får vara nöjd med ett noll-resultat med tanke på hur förra veckan såg ut, mat, godis och ingen träning. Känns okej, även om det smakar lite bittert att stå och stampa. Är inte det minsta förvånad över mina 3 extra centimeter över magen, har tyckt att magen känts väldigt svullen senaste dagarna. Nu bitr jag ihop till nästa vecka, håller igång min veckoutmaning och kör på. Inget gnäll, bara fokus på målet.

Vägning, vecka 37 (v.17)

april 27, 2010

Vikt: 105,3 kg (-1,2 kg) (sammanlagt – 27,7 kg)


BMI:
32,5

Mage vid naveln: 90 cm ( -0 cm)
Midjemått: 85 cm ( +1 cm)
Höft: 102 cm ( -0 cm)
Höger lår: 61  cm ( +1 cm)
Höger arm: 34 cm ( -0 cm)
Under byst: 89 cm (  -0 cm)

Usch, det var inte roligt att väga sig idag. Kroppen kändes svullen och tung och inte alls lätt och pigg. Vilket givetvis syntes på vågen också. För två veckor sedan var jag nere i 103,8. Det känns ganska långt bort just nu. Jag trodde nog att jag skulle vara nere på 104 den här veckan i alla fall. Men kroppen ville annat. Man kan aldrig förutsäga vad den hittar på.

Jag ska  dock inte deppa över det här, jag vet ju att jag rör mig neråt, om än sakta men säket, med lite bakslag ibland. Men det är helt okej. Nog bör jag kunna spränga 100-kg gränsen i sommar? Jag vill vara under 100 när jag fyller 26 i augusti. Det kan väl vara ett bra mål?

(Har väl aldrig varit så gnällig med ett så stort minus förut, men med tanke på vad som föregick förra veckans plus så tillåte rag mig att vara lite grinig i alla fall)

Nu blir det lunch med Sara och hon brukar alltid kunna ge mig energi och pepp!

Vad är veckans vikt?

april 23, 2010

Ja, det kan ni få bestämma, vad som ska vara veckans vikt egentligen.
Såhär har vågen tyckt vid tre olika tillfällen:
Måndagmorgon, vilket ju också är min ordinarie dag för vägning: 106,5 (+2,7 kg !)
Tisdagmorgon: 105 kg (+ 1,2 kg)
Fredagmorgon: 104,5 kg (+0,7 kg)

Nå, vilken ska vi ta som veckans vikt?

Nu är jag supertaggad för en middag på GI-boden med Lotta och Nilla och sen Les Mills träning. Tror kvällens träning kommer bli superrolig!

Vikten utav sömn.

mars 28, 2010

Ni vill inte veta hur mina senaste dagar har sett ut när det gäller min sömn. Att vi dessutom förlorade en timmes sömn inatt, var inte direkt optimalt för mig just nu.

Förr när jag var som tyngst, hade jag oerhört osunda sovvanor. Jag vägrade ta in kunskapen, som ändå fanns väldigt lättillgängligt tillhands och dessutom vidarebefordrades till mig från både höger och vänster. Sömnen är viktigare än man tror. När på dygnet vi får vår sömn, spelar roll. Ska man gå ner i vikt och/eller träna, så är sömnen om möjligt, ännu viktigare.

Förr var min dygnsrytm ungefär såhär:
Sitta uppe hela nätterna, vara så trött när jag gick och la mig att jag ibland inte ens kunde somna. Att vara vaken till 4-snåret, var ingen ovanligthet direkt. Kvällarna spenderades antingen framför datorn/tv:n eller ute på någon krog. Hur många kvällar har vi inte hängt på Berns tills dess att stället nästan fått kasta ut oss. Stänger Berns fyra, så var man ju inte hemma förrän minst en timme senare och sen ska man ju fixa och dona innan man väl kommer i säng. Mornarna var med andra ord inte min favorittid på dygnet. Skulle jag upp ”tidigt” dvs, före elva, så var jag som ett lik, försov mig ofta, kände mig helt slut. Kroppen fick vissa dagar 10 timmars sömn och andra dagar fyra timmar. Jag hävdade att jag var som effektivast på sena kvällar, att jag älskade känslan av att vara ensam uppe. Omvärlden är tyst och stilla. Jag tyckte renutav illa om morgonpigga människor (visst framstår jag som ytterst sympatisk? 🙂 ), jag antar att de provocerade mig. När min kära mamma hävdade att det inte var konstigt att jag blev förkyld/var trött/hade huvudvärk/försov mig, så blev jag grinig. (Är det någon som känner igen sig i det ovanstående?)

Jag vet inte exakt när det vände. Kanske ett drygt år sedan? Min sambo har i vilket fall som helst haft stor dle i det hela. Dte roliga är att med en mer ”normal” dygnsrytm, så har så mycket annat kommit me,d gratis. Att vakna utan väckarklocka före klockan nio, det var förut en otänkbarhet. Att känna sig pigg och ”hoppa” upp ur sängen. Att hålla sig frisk. Att gå ner i vikt. att vara trött och redo för sängen när man går och lägger sig. Och så vidare.


I fredags var det dock betydligt roligare att ha kul med mina vänner på krogen, än att ligga hemma och återhämta mig i sängen..Man måste ju ha roligt också, givetvis!

Min kropp har med all tydlighet visat mig hur glad den är över regelbundna sömnrutiner. Den vill ha tid för återhämtning. Den vill veta att den tiden kommer varje natt vid ungefär samma tid. Den vill kunna processa det som har hänt under dagen, reparera celler. Stressa av. Sömn är oerhört viktigt för återhämtning utav stress. För mig, när jag tränar, är åtta timmars sömn bra. Sju kan funka, men då kan jag fortfarande känna mig lite sliten när jag vaknar.

Vi sover ungefär en tredjedel utav våra liv, ändå är sömnen något vi bara tar för givet och sällan funderar särskilt mycket över. Sömnen kommer i sista hand. Folk stressar sönder sig på jobbet, gör allt för att väga upp detta med motion och bra mat, men sömnen funderar de inte ens över. Kanske lite i förbifarten, med konstaterandet att man är trött och inte sovit så mycket. Men varför ger man inte sömnen större vikt?

Jag har nämnt någon gång tidigare, vikten utav god sömn. Något vi spenderar så mycket tid på i livet, påverkar oss givetvis och mycket mer än vi kanske vill tillstå. Jag tror att mycket av att jag har lust, känner mig motiverad till träningen och känner att träningen går bra, hänger ihop med min sömn. Likaså min viktnedgång.

Så, varför sitter jag en halvtimme för att skriva ett långt inlägg om sömn? Givetvis för att jag idag känner igen min trötthet, min olust och kroppens reaktion, på den otillräckliga sömnen inatt och i fredags, samt känner mig som ett vrak. Jag har ringar under ögonen, ser ut som sju svåra år, har fått utslag i ansiktet efter stressen inför tentan förra veckan. Hade jag tänkt rätt i helgen, så hade jag prioriterat sömn. Hade jag gått och lagt mig några timmar tidigare inatt, hade jag förmodligen vaknat pigg och glad, inte alltför sent imorse, fått mer solljus och på köpet kunnat ha lite bättre matplanering under dagen. Jag menar, när äter man lunch, när man äter frukost vid tolv?

Jag vill helt enkelt slå ett slag för sömnen. Den är så himla viktig. Dessutom så lovar jag kroppen att ikväll ska jag gå och lägga mig, inte senare än tolv, d hinner jag få mina åtta timmar och vaknar förhoppningsvis pigg och glad imorgon.

(Det värsta med det här inlägget är att det ger min mamma rätt. Jag har nu blivit en av dem som kommer gnälla när folk säger att de sover för lite och använder klassikern ”Sova kan man göra när man är död” (hur man nu tänker då?))

Hur sover ni?

Vägning, vecka 32 (v. 12)

mars 22, 2010

Vikt: 105,1 kg (+0,9 kg) (sammanlagt – 27,9 kg)


BMI:
32,4 (+0,2)

Mage vid naveln: 92 cm ( -0 cm)
Midjemått: 86 cm ( +1 cm)
Höft: 102 cm ( +1 cm)
Höger lår: 60  cm ( -0 cm)
Höger arm: 34 cm ( -0 cm)
Under byst: 90 cm (  +1 cm)

Ja, det var väl inget upplyftande resultat direkt, men för att vara ärlig så trodde jag nog att det skulle vara värre. Ett kilo jobbar jag bort på nolltid, right?

Vägning, vecka 29 ( v. 9).

mars 1, 2010

Vikt: 105,0 kg (-0,3 kg) (sammanlagt – 28,0 kg)


BMI:
32,4 (-0,1)

Mage vid naveln: 92 cm ( -0 cm)
Midjemått: 85 cm ( -1 cm)
Höft: 102 cm ( -0 cm)
Höger lår: 60  cm ( -0 cm)
Höger arm: 34 cm ( -0 cm)
Under byst: 89 cm (  -0 cm)

Tre hekto ner är bra mycket bättre än det plus jag nästan förväntade mig. Det går sakta nu, men det är helt okej så länge det går neråt. Känner mig jättenöjd och glad men förstår inte hur mitt midjemått kan minska vecka efter vecka? 85 fina små centimeters, är det inte helt sjukt?