133 kilo. Bilder på mitt förra jag.

Da1da3
Säg hej till mig 133 kilo tung.
Bilderna är från 2001 och 2002.

Det var såhär långt det fick gå. Såhär långt det gick.  Jag vet att många andra som ser bilder av sig själva när de vägt mycket mer, så mår de dåligt och skäms liksom för hur de såg ut förr.

Jag skäms inte och jag kan titta på gamla bilder.
Men jag blir ledsen. Ledsen för att det var sådär jag såg ut, för att jag inte mådde särskilt bra.
Jag blir ledsen för att jag aldrig, under hela mitt medvetna liv har varit normalviktig.
Jag blir ledsen för att mina föräldrar inte klarade av att hantera sin egen övervikt och på så vis överförde den och sina vanor till mig.
Jag blir ledsen för att jag i så många år mådde oerhört dåligt över hur jag såg ut.
Jag blir ledsen när jag tänker på alla chanser som jag lät gå mig förbi, för att jag inte trodde jag var värd dem, efteosm jag var tjock.
Jag blir ledsen när jag tänker på hur andra har tittat snett, snackat och öppet kommenterat min övervikt, men kanske mest ledsen över att jag ansåg att de hade rätt i det de sa.
Jag blir ledsen för att ingen vuxen tog tag i det tidigare, när jag var yngre, det hade aldrig behövt gå så långt.
Jag blir ledsen när jag tänker på hur svårt jag hade att förstå hur någon kunde vilja vara med mig, älska mig.
Jag blir ledsen för de tankar jag hade då när jag såg bilder på mig.
Jag blir ledsen för att det gick så långt.

Men jag skäms inte.

da5da4

Jag är å andra sidan glad över att så mycket har förändrats sen de där bilderna.
Nu talar jag verkligen inte bara vikten. Jag pratar om hela livet.
Självkänsla.
Självförtroende.
Jag är stolt över mig själv som tagit mig såhär långt helt på egen hand.

Som har utmanat mina största rädslor, byggt upp mig själv och en ny självbild helt från scratch.
Som har vågat att ta tag i problemen, gått till psykolog, hanterat känslorna.
Jag är stolt över den tro jag har till mig själv nu. Tilliten till min egen förmåga.
Stolt över de många fantastiska människor jag omger mig med, som finns där för att de tycker om mig och för att jag vågar att se det.
Stolt över det liv jag har idag.

Stolt över mig.
Över den person jag har blivit.

Om det krävde att jag skulle väga 133 kilo för att komma hit, så ja, någonstans så var det värt nog det.

Hej och hej då till mig, 133 kilo.

Annonser

8 svar to “133 kilo. Bilder på mitt förra jag.”

  1. Sofia Says:

    Hej! Har börjat läsa din blogg så smått nu. Hittade hit via Träningskompisen.se. Det ska bli riktigt kul att följa din resa!

    • ÄtaTränaKämpa Says:

      Vad roligt!
      Välkommen hit, var beredd på att ge mig en spark eller två i baken när jag ”misssköter” mig 😉

  2. Sofia Says:

    Ska försöka! 😀

  3. Carola Says:

    GU vilken kämpe du är… nu har du en ny läsare..som oxå kämpar mot fettet 🙂
    kram på dej.. du inspirera mej!
    Kram Carola i Linköping

  4. Liv Says:

    Å jag beundrar dig verkligen. Det är så jäkla starkt gjort. Jag har själv satt igång med att förändra mitt liv men i dag gick jag in i en väldigt tung period. Jag ska ut och träna. Jag måste. För om jag inte gör något åt detta nu kommer även jag att hamna på tre siffrigt och ingen vill hamna där. Å gör jag det, då vet jag inte om jag någonsin kommer att ta mig tillbaka. Minst 2o kilo ska bort för att passa lilla mig. Ingenting jämfört med dig dock men man ska inte jämföra sig med andra. 😉

  5. Linn Says:

    Du är grymt inspirerande! Har varit med om förvandlingen själv, du inspirerar och motiverar andra med din blogg.

    Ha de gott

    • ÄtaTränaKämpa Says:

      Tack!
      Jag blir me rän glad omd te är så att jag kan inspirera någon mer att göra förändringar i sitt liv för att må bättre, både för själ och kropp!
      tack för dina fina ord!

  6. Sandra Says:

    Jag måste bara säga TACK för att du skriver. Det är skönt att veta att man inte är ensam om sina känslor och tankar, och tro mig när jag säger att jag har känt exakt samma saker som dig. Går själv igenom en viktminskning och viktigast av allt lär jag mig att tycka om mig själv. Så tack igen, för ibland kan man känna som att man är ensam om det hela. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: