Spinningpasset som nästan tog kål på mig.

Jag har nog aldrig varit så slut på ett spinningpass förut. Jag brukar tycka att det är svårt att ta ut mig helt på spinning. Dte är som om jag alltid sparar mig lite grann. För om jag tar ut mig till max i låt tre hur ska jag klara resten av låtarna? och sen helt plötsligt så fann där ingen låt kvar och jag lämnar spinningsalen trött, men inte helt och fullkomligt slut.

Idag gick jag in med en intention att inte fega. Jag gick in med tanken att jag orkar så oerhört mycket mer än jag tror, det är bara huvudet som sätter gränsen.

Att musiken var fantastisk (filmmusik, I like!) och instruktören så jäkla bra, gjorde helt klart sitt till. Passet på 45 minuter, blev nästan 50 och bestod av två block med en kort återhämtning i mitten. Sista låten i första blocket, då trodde jag på riktigt att jag skulle dö. Och om inte dö, så åtminstone spy, jag hulkade till och med och såg framför mig hur jag skulle rasa av cykeln, upp på scenen och spy i sopkorgen som stod där.

Det var det jobbigaste jag har gjort på mycket mycket länge. Därför var det också så himla roligt! Tänk, spinning kan vara kul. Cykling kan vara kul. Helt otroligt. Jag dröp av cykeln när det var dags för stretchningen och det var flera i salen som varit lika nära döden som jag. För när block två satte igång, då hade jag bara fått ner pulsen till 180..

Fantastisk träning idag. Jag är så grym! Imorgon blir det vila, min kropp är väl helt chockad by now..
Tid: 50 min
Maxpuls: 194 (!!), 96%
Snittpuls: 166, 82%
Kaloriförbrukning: 623

Apropå att vara snygg på gymmet. Före träning:

Efter träning:

6 mil blev det..

Okej. Vi skulle ta en ”liten cykeltur” på två härliga damcyklar med extremt dåligt rull.

Vi visste inte att det var tre mil till vår destination. För vissa av er är 6 mil förmodligen ”ingenting” på en cykel, och jag cyklade ju faktiskt det dubbla för någon månad sedan. Men för mig är 6 mil, verkligen långt.

Regnet upphörde dock så fort vi kom upp på cyklarna och vägen vi cyklade på var helt optimal för cykling. Små gamla grusvägar som nu blivit asfalterade. Lite trafik och mjuk böljande väg genom oerhört vackert landskap, små byar och med vatten på ena sidan. Otroligt vackert var det. Halvvägs till vår destination, hittade vi två hästar i en hage och tog en paus när ägarna ville snacka lite. Dte älskar jag med landet. Vi blev inbjudna både på middag och fika, men fick tacka nej då vi skulle vidare. Men en timme pratade vi nog bort på deras gräsmatta.

Väl framme vid vårt mål, tre mil senare, var jag inte lika sugen på att cykla tillbaka. Men efter lite kalla köttbullar, så återkom energin och det var bara att beta av de tre milen hem, med kohagar, hästhagar, sommarstugor, bofasta och ett spegelblankt hav omkring oss.

3 timmar och 20 minuter tog äventyret. 6 mil. Jag känner mig hög på endorfinerna och glad i hela kroppen för att vi åkte iväg. Det enda på kroppen som är ledset är könet. Aj jävlar. Jag älskar träning. Mycket.

Hade det inte varit så att det tar sådan tid, så hade jag kanske, kanske, hakat på Saras 50 mila-utmaning. Men jag har respekt för de där milen och efter dagens sex, så känns 50 mil ganska långt..

Grym prestation med snöpligt slut.

Ni har ju redan följt mig längs hela vägen och vet att den här utmaningen verkligen varit en utmaning för mig. Jag grät av trötthet vid en punkt och jag hade stor lust att ge upp redan vid 4 mil. Men jag bet ihop och jag gick emot den mentala smärtan och fortsatte.

Jag har cyklat och cyklat och cyklat. Upp och ner och upp igen. Alla nedförsbackar följs av en uppförsbacke! Haha. Eller så kan man se det tvärtom. Man får välja sin inställning.

Jag har pausat, vilat, ätit, njutit mellan alla dessa mil. Jag har bränt mig i solen. Jag har förbannat motvinden. Jag har sett vackra vyer. Jag har cyklat och cyklat och cyklat.

Sen kom det där snöpliga slutet. Tyvärr fick jag inte min målgång mellan grindstolparna på landet. Min målgång sa plötsligt ”PANG” i en myggrik skog mitt ute i ingenstans. En nysladdad grusväg satte stopp för att jag skulle kunna fullfölja. Det gamla spruckna däcket gav helt upp. It is no more. Min fina sambo kastade sig iväg med bilen och körde de tre milen för att komma till min undsättning. Fina han! Själv gick jag i en halvtimme, släpande på en punkterad cykel med en myggsvärm som fullkomligt t upp mig. Väl hemma fick jag mat serverad och har insett att könet och rumpan är det som har tagit mest stryk. Ajajaj.

12 mil hann jag idag. På min rostiga damcykel. 12 mil genom två län och via ett antal kommuner. Hur häftigt är inte det? Jag som inte ens är en cyklist! Jag som knappt gillar att cykla. Men det mest imponerande är nog ändå att jag inte gav upp. Jag kämpade in i det sista. Trots uppförsbackar och motvind.

Jag tror tametusan att jag idag är värd fyra starka hurra.
HURRA HURRA HURRA HURRA!
(Om jag skulle göra om det? Nä, jag gör hellre något nytt, annars blir jag uttråkad!)

(PS. om jag kan, så kan du! Det måste inte vara 12 mil på cykel, det kan vara vad som helst som utmanar dig. Något lagom galet och spännande.)

:(

Tacksamhet

Ytterliggare tre mil är avklarade och jag har cyklat mer än 10 mil! Hurra! Jag är så grym. Just nu står jag i en solig skogsglänta mitt i ingenstans och hör på fågelkvitter. Ska inta energi från matsäcken och vila en stund.

Förra biten var tuff. Väldigt backig och en del trafik. Smal väg utan möjlighet att pausa eller komma undan lastbilarna när de dånade förbi. Tråkiga hyggen och inte ett enda samhälle passerade jag. Trist! Nu ska jag bita i en annan utmaning. En nysladdad grusväg. Dålig tajmin, men jag räknar med snällare backar, vackrare omgivning och mindre trafik. Efter att den etappen som borde vara ungefär 2 mil, är avklarad, så har jag ca 2,5 mil kvar. Galet!

Från att känt mig gråtfärdig mellan mil 3 och 5 och ifrågasatt om jag ens skulle orka halvvägs, har jag knappt 5 mil kvar. Två etapper!

Är så tacksam över min kropp som kämpar på och är så stark. Kanske inte så snabb, men otroligt uthållig. Har inte ont någonstans, lite lite i rumpan när jag sätter mig i sadeln efter en paus. Men inget värre. Tack fina fina kropp för det!

Halvvägs.

Herregud vad skönt det var när jag insåg att jag kommit halvvägs. Den senaste etappen gick verkligen bra. Efter ett samtal med pappa fick jag massor av ny energi och vägen planade ut och de få backar som kom kändes okej. Nu ska jag ladda med ny energi. Vila en stund och sen köra på igen. Jag kan!

Nu har jag flow

Kul!

En tredjedel avklarad.

Efter knappt fem mil har jag tagit ännu en paus. Jag laddar batterierna med lite glass och proviva. Solglasögon för att skydda ögonen mot solen. Jag önskar jag kunde säga att det går som på räls, dessvärre är det skitjobbigt, motvind och långa uppförsbackar. Benen är som spagetti. Jag kryper fram. Känns lagom kul att jag har dubbelt så mkt kvar. Å andra sidan vore det ingen match om jag inte fick kämpa lite. Ska sitta här på bänken i solskenet och njuta av att jag har tagit mig hit, att livet är här och nu, att jag inte har något att bevisa och att jag är grym. Sen ska jag sätta fart igen!

Sigtuna kommun

Väldigt vackert!

Dagens lunch

Haha, det här ser ni inte ofta på bloggen. Nu är jag på dagens första stopp, efter en snöplig felkörning, men med två rara pensionärers hjälp är jag återigen på rätt spår. Har väl cyklat tre mil och har lämnat det svåra vägletandet bakom mig. Nu är det mer rakt på.

Kroppen är hungrig och vill ha mat. Sibylla fick ställa upp. Det är jobbigt, men kul. Får gå i värsta uppförsbackarna. Tjoho!

Utanför Stockholm

Befinner mig någonstans mellan sollentuna och upplansväsby. Det går ganska sakta för jag vet inte riktigt vägen och får stanna och läsa kartan rätt ofta. Sjukt kul. Kommer nog fram vid midnatt om jag fortsätter i den här takten. Haha. Är lycklig över solen!

Underbar cykling till skolan

Tränar på att älska min cykel, det börjar gå rätt bra.

Sol ute, fartvind i håret, kroppen vaknar upp efter en skön sömn och me dgod frukost i magen. Benen är måhänd ainte jättepigga, men de pumpar på. Vägrar sänka hastigheten. Pulsen dunkar lätt i kroppen. I nedförsbackarna flyger jag, nästan odödlig. Lätt och snabb. I uppförsbackarna är benen starka och sega, vägrar ge upp.

Stockholm lyser vackert på morgonkvisten, solen vågar värma första juni. Kommer fram till skolan, varm, pigg, vaken. Fylld med syre och kraft. Tänker att det nog kommer bli en fantastisk dag idag.

Tid: 27 min
Sträcka: 8,12 km
Maxpuls: 171, 84%
Snittpuls: 144, 71%
Kaloriförbrukning: 291

Istället för att ta sig fram till fots.

Jag lär mig själv att börja tycka om cyklingen mer och mer. Allt går ju så snabbt med cykeln, dessutom får man frisk luft, motion och slipper bry sig särskilt mycket om rusningstrafik. Sen får jag upp pulsen rätt fint, ska försöka undvika motordrivna fordon så mycket det är möjligt framöver. Bara jag slipper regn liksom. I nedförsbackarna med motljus var livet på dagens cykeltur lite extra magiskt. Åh, älska allt!

In till stan
Tid: 30 min
Sträcka: 7,6 km
Maxpuls: 177, 87%
Snittpuls: 147, 72%
Kaloriförbrukning: 274

Hem
Tid: 26 min
Sträcka: 7,3 km
Maxpuls: 175, 86%
Snittpuls: 141, 69%
Kaloriförbrukning: 261

Underbara Stockholm, bäst från cykelsadeln.

Jag får alltid för mig att det är tråkigt att cykla. Att jag är för lat för att ta cykeln.
Även om jag har en ganska stark tro på den typen av vardagsmotion. Den är nog egentligen viktigare än de intensiva timmarna på gymmet, om man sedan är väligt inaktiv resten av dygnet.

Idag tog jag iaf cykeln. Först ner till gymmet, sen in till stan, sne runt halva Stockholm och på kvällen, hem igen. Jag lät pulsklockan sitta på och cyklade sammanlagt 84 min, men då uppdelat i flera små etapper. Jag hade ungefär en snittpuls på 135-140 och brände sammanlagt 850 kcal. Och egentligen kändes det mest som om jag njöt av solen som gav Stockholm ett romantiskt, vackert sken och vinden i håret. Min tävlingsnstinkt gjorde att jag dock måste om varenda cyklist jag ser och tempot hölls ganska högt. Sista vägen, från Kungsholmen ut till Sumpan, jagade jag och sambon varandra och han är precis lika envis och tävlingsinriktad osm jag är, så vi båda var härligt svettiga när vi kom hem. Härligt!

Inte nog med det, det går så mycket snabbare med cykel, framförallt om man jämför med bil i kötider. My god. Däremot är det med livet som insats, människor kastar sig handlöst ut på cykelbanorna när man kommer i full fart och bilar korsar cykelvägar som om de fick poäng på hur många cyklar de kan meja ner. kanske vore en vettig livförsäkring att skaffa en hjälm. Hellre se lite töntig ut och komma helskinnad hem, liksom.

Känner mig så glad i kroppen idag. Glad och effektiv. Måste bero på mitt cyklande. Mer cykel!

Idag är jag odödlig!

Åhhh!
Vilket fantastiskt pass jag hade med min PT idag.
Vi körde styrketräning bröst/rygg och jag kände redan innan att jag var full av energi, glad och taggad. Vissa dagar är man bara extra laddad för att träna. Kanske var det de där tre vilodagarna förra veckan som gjorde susen?
Det var så roligt! Vi kunde öka på alla vikter en hel del och på vissa nya övningar tog jag så pass mycket att jag själv och min PT var förvånad. Roligt också när man kör vissa övningar mot spegel, tex stående flyes i dragmaskin, när man ser musklerna jobba och hur de liksom poppar fram ur fettet. Det finns en hel del muskler där under, jag bara längtar tills dess att de faktiskt syns ordentligt!

Det är otroligt vilken utveckling den här hösten har inneburit för mig, rent tyrkemässigt. Men dte innebär också att skilnaden i styrka på höger och vänster sida av överkroppen blir extra tydlig nu. Min högersida är så oerhört mycket starkare än den vänstra. Det blev extra tydligt idag när vi körde en hel del övningar med hantlar. Jag har dessutom ingen greppstyrka i händerna, vänster är värst. Så ibland orkar jag vikten, men händerna pallar inte. Fick testa draglinor och wow vilken skllnad! Dock så ska vi köra både med och utan, eftersom jag måste börja jobba upp styrkan ordentligt i händerna så att det blir bättre.

Åh, jag känner hur min kropp bara pumpar runt endorfier och hur glad jag är!
Känner mig oerhört motiverad och nöjd med mig själv.

Efter styrketräningen körde jag spinning direkt efter.
Det skulle vara 45 minuter, men blev 50 och svetten rann ur mig och bildade små pölar på golvet under cykeln.
Min puls höll sig hög hela tiden och jag tog verkligen ur mig till max.

Jag hade pulsklockan på ig på båda passen men glömde att stoppa mellan, så jag fick en sammanlagd puls.
Tid: 5 (rodd) + 50 (styrka) + 50 (spinning)
Snittpulsen på passen tillsammans blev: 151
Kaloriförbrukning: 1364 (!!)

Efter det gjorde jag plankan på tårna i en minut och 12 armhävningar på knäna. Mer orkade jag inte, jag var helt slut.
Men på ett bra sätt. Vilken fantastisk start på veckan! Eftersom jag värmde upp på roddmaskinen fick jag ihop 1,15 km till NU också. Inte mycket, men många bäckar små..