Jag, kroppen och självkänslan.

Igår när jag stod och skulle sätta på mig något innan jag och Sambon skulle åka in till stan för att äta middag och gå på bio, så stod jag framför mi garderob och rev ut plagg efter plagg och kände modet sjunka.
Men nu av en helt annan anledning än tidigare. Förr stod jag där och prvade kläder, en hel del satt för tight eller satt helt enkelt inte snyggt, för att jag var för stor.

Nu stod jag med samma kläder och ett sjunkande hjärta, för kläderna var för stora.

Det låter kanske konstigt, men iochmed min viktminksning så har jag både blivit mer nöjd med min kropp, men även mer medveten om den. Att jag sen knappt har några kläder hemma som faktiskt passar och är snygga, gör att det inte är roligt att gå ut bland folk längre. Jag har inga uppklädda kläder längre.

Jag har ”alltid” varit väldigt noga med mina kläder, köpt kläder utomlands, snygga kläder, som jag har känt mig fin i, trots mina kilon. Kläderna har väl varit extra viktiga, eftersom jag har ansett att min kropp inte har varit så mycket att visa upp. Min trygghet har suttit i att mina kläder varit snygga.

Nu har den tryggheten tagits bort, för på riktigt, jag har inga kläder. Jag har de nya jeansen jag köpte för någon vecka sedan. Ett av de paren är dock redan för stora. Jag har även några tröjor jag har köpt på Gina och några koftor. Men det är i stort sett det. Då har jag ändå tre dubbelarderober fulla med kläder. Jag är van vid att ha massor medkläder att välja på. Och igår ville jag inte ha jeans. Jag ville ha något mer uppklätt.

Men istället för att stå framför spegeln och kännamig stolt och nöjd med den vikt jag har gått ner, så stod jag framför spegeln medkläder som inte passade kroppen och kände mig ful. Oerhört ful. Mycket fulare än för 15 kilo sen.

Rent mentalt vet jag ju att jag inte är ful. Jag vet också att det bara är att köpa nya kläder, herregud, det är inte en sån stor sak. Men samtidigt känner jag hur mycket jobb jag har kvar, rent mentalt, när jag får upp de här ”duger inte” känslorna och känner hur de tar kontrollen över mig.

Min sambo sa just det, att det bara är at köpa lite nya, fina kläder och jag kände direkt en lätt panik, som om han inte förstod att jag är för tjock för att gå in  första bästa affär och köpa kläder. Sen fick det lägga sig lite och jag tänkte om. Jag har gått ner en hel del i vikt och blivit betydligt mindre i kroppen, ändå ser jag mig själv precis lika stor som förut och använder min vikt som ursäkt för att inte kunna lösa problemet. Jag kanske ville att det skulle vara ett problem? Så att jag fick tycka synd om mig själv? Jag kan förmodligen, utan problem, hitta snygga kläder, i helt vanliga affärer, jag måste bara sluta se mig själv som fet och inse att jag inte är lika stor som jag var förut. Jag är fortfarande stor, men jag är inte enorm.

Så, det kanske blir ett besök till en klädaffär här i dagarna, jag tror det skulle vara bra för min självkänsla.

Annonser

3 svar to “Jag, kroppen och självkänslan.”

  1. tjock chic Says:

    Vilket bra inägg! Hör med Anna,http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.169098, som gått ner 60 kilo hur hon gjorde eller Joanna på Livsvinst.se som också gick ner massor. Jag vet att Joanna sålde sina kläder på Tradera vart efter hon gick ner och fick då pengar till att köpa nya. Mitt råd är att köpa en basgarderob med en snygg kjol, snygga byxor och kanske en kavaj lite toppar som passar till. Kläder som du kan ha både till vardags och fest med variationer av lika accessoarer. Snygga kläder som du känner dig fin i, men inte så många byten för att sedan få köpa ett helt nytt ”sett” när du gått ner en storlek till. Var glad och stolt och skäm bort dig så att du känner dig snygg, det är du värd!

  2. Running girl Says:

    Du är ju i så pass bra form nu att jag tror att du kan gå in i vilken affär som helst och köpa snygga kläder. Problemet är väl mer att det inte är så kul att köpa massa nya kläder som man vet kommer vara för små snart igen.

  3. Beckis Says:

    Jag känner igen det där. Fast mitt problem är lite bakvänt. Jag tror att jag har blivit mindre än jag verkligen blivit, vilket bäddar för stor besvikelse i provrummet. Dessutom är det skitsvårt att köpa kläder när man inte vet om man kommer hinna använda dem innan de blir för stora. Var ute och letade byxor för en tid sedan men vågade inte köpa några. Det som var förstora fanns ingen mening med att köpa och de som var för små vågar jag inte lita på att jag kommer kunna ha inom överskådlig framtid. Hade jag varit gjord av pengar hade jag inte brytt mig, men när man inte har utrymme med för stora utsvävningar gäller det att välja rätt. Knivigt. Men snart har jag inget val. Jag måste ha byxor för nästan vart enda par jag har ramlar av mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: