2,1 mil. Jag har sprungit 2,1 mil.

Jag är såhär i efterhand lite chockad över min rubrik.20090919672
Men den är sann.
Jag har idag sprungit ett halvt marathon.
Knappa 112 kilo tung så har jag , utan att gå, tagit mig 21 kilometer.

just nu vet jag inte vad jag ska säga, eller om det finns något mer att säga än det.
Men jo!
För 1,5 år sedan hae jag inte sprungit 1 km frivilligt i hela mitt liv.
Kan jag, så kan vem som helst.
Jag har sprungit 2,1 mil.
Förlåt att jag upprepar mig, men det är helt fucking fantastiskt!

Min plan var att förhoppningsvis kunna springa 1,5 mil. Bara dte kändes oerhört långt.
Men dte var en sån där dag då man änner att man har kroppen emd sig, benen kändes pigga, kroppen spänstig och glad.

Solen lyste och det var mycket folk ute.
Min tanke var att springa de 5 km längs med vattnet till Kungsholmen, sedan springa runt Kungsholmen tills dess jag kommit över 10 km och sen eventuellt springa ett helt varv, det skulle bli 15 km ungefär. Bara dte faktum att jag under 95% av turen sprang längs med vattnet, gjorde mitt löpsteg en aning lättare och gladare. jag kände mig lite smått odödlig och såg fram emot att kunna skicka ett sms till sambon och berätta att jag hade sprungit 15 km. När jag hade sprungit 10 km kände jag mig fortfarande rätt pigg även om benen började kännas lite mindre spänstiga och varje backe var lite jobbigare helt plötsligt.
20090919676Men nu hade jag ju bestämt mig för att springa ett helt varv runt Kungsholmen, så jag bet ihop.
Ju närmare bron som signalerade ”Ett varv” jag närmade mig började jag tänka att ”Jamen, någon km till klarar jag väl?” och ”Hur ska jagannars ta mig hem? Gå upp till Fridhemsplan och ta tunnelbanan?” Det kändes inet så lockande att sätat sig svettig på tunnelbanan en lördagsefetrmiddag när solen fortfarand elyste ute.
Så jag fortsatte. tanken var väckt att springa hela vägen hem, men 2 mil är långt!
När jag hade sprungit 18 km började kroppen värka. värst var det i knäna som hade sagt ifrån ett bra tag men nu började även höfterna och fotlederna protestera. Jag hörde Biggest loser Jillian i mitt huvud gasta ”Push through the pain!” såd et var dte jag gjorde. När min gps sa 19 km insg jag att jag var en km hemifrån men två km från distansen halv-mara. Dte var för lockande för att motstå.
Den absolut sista kilometerna var vidrig, det gjorde så ont överallt och jag grät nästan de sista hundra metrarna.
Men jag gjorde det!
20090919677Direkt när jag stannade så kom alla endorfiner och gjorde mig hög samtidigt som kroppen lite sa stop. Jävlar vad ont det gjorde att gå backen upp till min lägenhet. På vägen passerade jag Ica och köpte en isglass och en flaska vatten. De tre trapporna upp till lägenheten var ett skämt att försöka bestiga.

Det roliga är att jag klarade min 21 kilometer 1,5 min snabare än vad som är maxtiden på Stockholms Halv Marathon vilken är 2 timmar och 45 min. Jag sprang 21,04 km på 2 h 43 min 25 s.
Fattar ni att jag har varit ute och sprngit i nästan tre timmar?

20090919679En liten sammanfattning:
Sträcka: 21,04 km
Tid: 02:43:25
Hastighet: 7,73 km/h
Tempo: 07,46 min/km
Maxpuls: 182
Snittpuls: 171
Kaloriförbrukning: 2075

Nu ska jag träffa en god vän och äta middag. Jag är så lycklig!

Annonser

10 svar to “2,1 mil. Jag har sprungit 2,1 mil.”

  1. Sofia Says:

    Ojojoj! Vilka kämpe du är! Och lite avis blir jag eftersom jag inte själv får testa på det än… *skickar en ond blick till mitt knä* 😀 Ska premiärinviga mina nya löparskor imorgon.

  2. Madde K Says:

    Det var minsann inte dåligt jobbat! Blir inspirerad att bygga upp min egen kondis igen! Måste måste! Så fort mitt ryggskott har läkt så ska jag minsann börja igen 🙂

  3. Beckis Says:

    Fantastiskt! Bra jobbat! Grattis! Är det sthlm mataton nästa nu då?

  4. Ullis Says:

    Du är HEELT OTROLIG!!! Duktiga du!

  5. Lotta Says:

    MYCKET imponerande! Nu fick jag lite inspiration till att ta tag i löpningen ordentligt igen 🙂

  6. Konsten att springa hellre än bra. « ÄTA TRÄNA KÄMPA Says:

    […] mig. Jag har en förmåga att pressa mig upp i maxpuls på slutspurt, jag håller utsatt tempo, jag kan nöta på längre än jag borde kunna, jag njuter av löpning, jag har pannben av renaste stål när det gäller. Jag ger aldrig […]

  7. Vill springa. Vill springa. Vill springa. « ÄTA TRÄNA KÄMPA Says:

    […] är snart ett år sedan sen jag skadade den här förbannade foten. Ibland funderar jag på om den någonsin kommer bli bra? […]

  8. Anna Says:

    Gud vad duktig du är!! Jag är grymt imponerad. Du har all rätt i världen att vara stolt! 🙂

  9. Konsten att våga springa hellre än bra. « ÄTA TRÄNA KÄMPA Says:

    […] mig. Jag har en förmåga att pressa mig upp i maxpuls på slutspurt, jag håller utsatt tempo, jag kan nöta på längre än jag borde kunna, jag njuter av löpning, jag har pannben av renaste stål när det gäller. Jag ger aldrig […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: