Morgonstund har guld i mun.

Klockan sex ringde klockan imorse. Visst är det ibland lättare att gå upp tidigt än att gå upp halvtidigt? Vid sex-sju brukar jag känna mig pigg och glad, vid 8-9 brukar det vara svårare att gå upp. Det har förmodligen med mina sömncykler att göra. Dessutom gör det stor skillnad på när jag går och lägger mig. Elva eller tolv, det skiljer inte bara en timme, elva känns så mycket bättre i kroppen.

Yogan imorse kändes så himla bra. Varje gång så känner jag samma sak: jag behöver verkligen yoga/stretch för mina stela benmuskler. Jag vill bli smidig! Första hunden varje pass är en plåga, den sista hunden går så himla mycket bättre. Jag känner hur kroppen tacksamt tar emot all statisk träning och allt fokus på andning och hållning. Två svagheter hos mig.

Väl hemma blev det fin frukost. Blåbär, björnbär, kiwi, kesella och musli, samt grapefrukt och te från Friggs med ingefärabitar i och lite honung. Fräscht, friskt och gott!

Premiär för Pia-spinning.

Jag känner mig fortfarande vimmelkantig av trötthet efter ett spinnigpass som bokstavligen tog musten ur mig. Herrejävlar! Nog för att jag har hört om de beryktade passen Pia leder, men ärligt alltså, jag trodde nog att det var mycket snack och inte riktigt lika mycket verkstad som det visade sig vara.

Jag satt fast i tunnelbanan lite för länge och kom in i sista sekunden, så jag hamnade en bit bort från mina tre kumpaner. De som illvilligt lurat med mig på detta pass, som jag senare skulle drypa ut från, en timme senare. Nä, skämt åsido, Sara, Lotta och Nilla har alla pratat sig varma över Pias spinningpass på Hötorget och jag såg idag min chans att få uppleva det själv. Och jag förstår lovorden!

Efter 20 minuter rann det svett, nej det porlade svett ner från mig och hamnade i pölar på golvet under cykeln. Galet. Jag som kom in i salen med en intention att ta dte lite lugnt, för jag var rätt trött och otaggad. Det gick inte alls som jag hade tänkt och så fort jag blev varm kom också lusten att pressa på och kämpa lite.

Jag lär mig hela tiden olika saker, en av de senare lärdomarna verkar vara att spinning faktiskt kan vara roligt. Bra. Nu vill jag bara testa att cykla för Jessica och Emil också, så har jag kört för gräddan!

Tid: 55 min
Maxpuls: 191, 94%
Snittpuls: 161, 79%
Kaloriförbrukning: 658

Jag, Sara, Lotta och Nilla.

Morgonpromenad med regn och fyrfota sällskap.

Vad härligt att det var fler som njöt av morgonens regngråa väder tillsammans med mig idag. Jag skulle kunna slå vad om att den som var mest entusiastisk av oss alla var den prickiga lilla fröken som studsade runt i lägenheten imorse när det var dags att gå ut. Hon är ett fånigt glatt inslag i alla aktiviteter. Härliga hund!

Dagens morgonpromenad var regnig och härlig. Jag testade löpsteget två gånger, ca 1-2 kilometer sammanlagt. Tror att det här är det bästa sättet att börja testa foten. För på så korta sträckor hinner foten förhoppningsvis inte bli överansträngd. Om jag håller igång med korta sträckor max varannan dag, så kommer foten kanske till och med bli stärkt av detta. Kanske.

Tid: 55 min
Sträcka: 5,6 km
Maxpuls: 180, 89%
Snittpuls: 136, 67%
Kaloriförbrukning: 526

Man vet att träningsglädjen spirar..

..när man sitter på Sats bokningssida och bokar klasser för veckan och liksom försöker knöka in så mycket som möjligt. Träna dubbelpass? Inga problem! Morgonpass? Härligt! Det blir dock lite klurigare när vissa pass går samma tider och man helst skulle vilja ägna hela dagarna åt att bara träna.

Jag är så glad och tacksam för att jag känner så stor lust till träningen just nu. Att jag vågar prioritera den och får så mycket tillbaka i form av ny energi och ett mycket trevligare humör. Träning är världens bästa medicin för kropp och själ.

Tiden går så snabbt när man har roligt..

Nu hade jag inte så jätteroligt på crosstrainern imorse. En timme kändes verkligen som en timme. Å andra sidan känns det såhär i efterhand som en väldigt enkel timme. Bara kliva upp, ansluta nya älsklingen till öronen och beta av cd 1 utav boken ”Jag kan göra dig smal” (Än så länge är jag mycket positiv till boken. Den ligger helt i linje med vad jag tror och tänker kring viktminskning. Bort med alla dieter och lyssna till kroppen. När jag lyssnat klart ska ni få en mer utförlig recension.), jobba på och sen när en timme har gått (och jag had ekollat klockan ett antal gånger) så klev jag av, hämtade mina greje roch gick hem.

Inte så mycket träningsglädje och entusiasm. Men inte heller en plåga eller pina. Det var bara lite halvtråkigt. Däremot är jag ju superglad efteråt att jag kom iväg. Min kropp tar tacksamt emot all rörelse den får.

Och svettig blev jag!

Tid:60 min
Maxpuls: 160, 79%
Snittpuls: 147, 72%
Kaloriförbrukning: 660

Frukosten smakade ljuvligt efteråt.

Jag hade glömt hur roligt det kan vara!

Sjukt opeppad innan passet.

Jag såg inte fram emot att köra styrka. Jag tyckte bara att det kändes tråkigt och ett måste, snarare än roligt och glädjefyllt. Min steg var tunga inne på SATS Stureplan. Jag släpade mig upp på en trappmaskin för att värma upp benen ordentligt och för att komma igång. 20 minuter senare hade jag fått upp värmen och pulsen och kände mig en aning mer peppad. Mer på plats i kroppen.

Gick ner på undervåningen där de äldre maskinerna och de fria vikterna håller till. Bara killar. Såklart. Kände mig fånig när jag gick fram till benpressen och satte igång. Och sen vände allt bara. Det gick så jäkla bra! Jag har givetvis tappat en del styrka under sommaren, men inte i närheten av hur mycket jag trodde skulle ha försvunnit. Körde 180 kg på benpress. Bara en sån grej. Nu låter det ju mer än vad det är, om vi räknar det i relation till min kroppsvikt, men ändå! Brakade på med galna vikter både på leg curl och benspark. På insida och utsida lår tog jag maxvikt. Även om jag inte är så fixerad vid en aktuell vikt en enda dag, det är ju mer förbättringen som är spännande, så gjorde det mig ordentligt peppad. Svetten rann, det gjorde satan så ont i benmusklerna.

35 minuter senare var mina benmuskler som gelé och det krävdes lite hjälp av armarna för att ta sig upp för trappan. Det var inte att tänka på att cykla/gå/springa7crosstraina/trappmaskina eller avsluta med annan aktivitet som kräver benstyrka. Så jag körde drygt 10 minuters armcykel och insåg att mina axlar fortfarande är en svag punkt på min kropp. En svag punkt som ska stärkas!

Gick från gymmet, en aning stappligt, men mycket gladare än när jag kom dit. Och dessutom så taggad på att köra mer styrketräning under hösten! Tjoho!

Glad efteråt

Ibland blir det inte som man tänkt sig..

Jag hade en plan.

Den innefattade morgonträning och med andra ord tidig uppstigning imorse. Klockan elva hade jag en frisörtid, det var enda tidne jag hade att passa. Det borde vara enkelt kan man tycka, men när jag vaknade kvart över tio, så blev hela min dag omkullkastad.

Det var bara att slänga sig iväg. Jag kom i tid, helt otroligt och fick till och med vänta på min frisör medan han avslutade sin kund.

Men, nu får det bli träning efter frisörbesöket istället, vilket inte alls är så himla kul när man har piffat till frisyren och allt. Men skitsamma, egentligen. Jag är lite inspirerad av den här tjejen som ska ta världsrekord i rodd och funderar över om jag kanske ska köra ett roddpass idag? Å andra sidan är det väldigt tråkigt med just rodd när man inte har något att stoppa i öronen och min ipod dog på ett sjukhus i Grekland. Inte bra alls.

Får man spara rodd-inspirationen tills dess att en ny ipod är inhandlad? Då är bara frågan vad som ska bli dagens pass. Jag borde köra lite styrka, men jag känner noll inspiration för styrka. Jag är så bortskämd med att känna inspiration för träning att jag har svårt att göra den träning jag inte känner för. Det är nog inte så bra kanske.

Okej, eftersom jag gillar att utmana mig själv, så får det bli ett benpass idag. Riktigt jävla jobbigt och riktigt roligt blir målet. Vad tror ni om det? Bara ösa!

Spinningpasset som nästan tog kål på mig.

Jag har nog aldrig varit så slut på ett spinningpass förut. Jag brukar tycka att det är svårt att ta ut mig helt på spinning. Dte är som om jag alltid sparar mig lite grann. För om jag tar ut mig till max i låt tre hur ska jag klara resten av låtarna? och sen helt plötsligt så fann där ingen låt kvar och jag lämnar spinningsalen trött, men inte helt och fullkomligt slut.

Idag gick jag in med en intention att inte fega. Jag gick in med tanken att jag orkar så oerhört mycket mer än jag tror, det är bara huvudet som sätter gränsen.

Att musiken var fantastisk (filmmusik, I like!) och instruktören så jäkla bra, gjorde helt klart sitt till. Passet på 45 minuter, blev nästan 50 och bestod av två block med en kort återhämtning i mitten. Sista låten i första blocket, då trodde jag på riktigt att jag skulle dö. Och om inte dö, så åtminstone spy, jag hulkade till och med och såg framför mig hur jag skulle rasa av cykeln, upp på scenen och spy i sopkorgen som stod där.

Det var det jobbigaste jag har gjort på mycket mycket länge. Därför var det också så himla roligt! Tänk, spinning kan vara kul. Cykling kan vara kul. Helt otroligt. Jag dröp av cykeln när det var dags för stretchningen och det var flera i salen som varit lika nära döden som jag. För när block två satte igång, då hade jag bara fått ner pulsen till 180..

Fantastisk träning idag. Jag är så grym! Imorgon blir det vila, min kropp är väl helt chockad by now..
Tid: 50 min
Maxpuls: 194 (!!), 96%
Snittpuls: 166, 82%
Kaloriförbrukning: 623

Apropå att vara snygg på gymmet. Före träning:

Efter träning:

Nej man kanske skulle vara lite överambitiös..

..och beta av ett 45 minuters spinningpass innan dagen närmar sig kväll?

Det gäller att smida medan järnet är varmt och just nu vill jag mest bara träna hela tiden. Träningsglädje deluxe. Jag kanske kan smitta av den här träningsglädje på spinningen så att jag blir spinningfrälst? Det vore perfekt, min onda fot och allt! Önska mig lycka till!

Morgonyoga och hotellfrukost.

Vet ni hur trött jag var när klockan ringde fem i sex imorse? My god! Att jag dessutom hade svårt att somna igår och tittade på klockan så sent som kvart i ett, innebar att min stackars kropp inte fått så många timmars sömn inatt.
När jag vaknade och satte mig upp i sängen förde jag ett krig med mig själv. Ena sidan resonerade förnuftigt att sömn är viktigt och att jag borde få somna om. Andra sidan stred för att ett beslut var ett beslut och att jag alltid hittar skäl att somna om på morgonen oavsett hur många timmar jag sovit, att det är bättre att jag går och lägger mig tidigare ikväll istället för att sova bort hela morgonen. Den sidan vann! HURRA!

Ett litet steg för människan, men ett stort steg för mig. Mornar är verkligen inte min grej.

Morgonyoga på Sats Stureplan blev det så tillslut. Jag kände på en gång att kroppen var stark, men så fruktansvärt stel. Min naprapat hävdar å det bestämdaste att jag inte alls är stel, utan snarare överrörlig och att det är därför det gör ont, för mina muskler håller inte emot (eller hur det nu fungerar). Men jag ÄR stel, jag tror bara att jag överkompenserar min stelhet i vissa muskler, med överrörlighet i andra leder.

För är det verkligen normalt att inte ens kunna sitta i skräddarställning med rak rygg utan att falla bakåt? Att sitta med benen rakt framför mig är helt hopplöst om jag inte spänner kroppen något enormt eller håller i något. Det tar emot i lårmusklerna så att jag inte kan sträcka på mig.

Dagens yogapass var helt okej, jag var inte överförtjust i passledaren, jag föredrar en mjuk och stillsam instruktör på pass som yoga och bodybalance. Dock ett stort plus för att hon gick runt bland alla deltagare och korrigerade våra positioner under passet. Sådant är värdefullt!

Yoga är ett fantastiskt sätt att starta dagen, jag har sagt det förr och jag säger det igen. Jag behöver mer yoga i mitt liv! Jag mår bra av yoga, min kropp mår bra av yoga.

Nu sitter jag på Hotell Anglais (som en riktig bloggare, känner mig nästan som Alex Schulman..) och har avnjutit en lyxig hotellfrukost. Sådant gör man inte ofta. Jag känner i hela magen att idag kommer bli en bra dag. Är det inte en underbar känsla?

På gymmet ska man vara svettig och ful.

Som jag var idag. Hade glömt att jag hade sminkat mig imorse..

(Rubriken kan förövrigt härledas till det här inlägget jag läste för någon dag sedan. I agree!)

En timmes afro. Jag har dansat en del afro förut och gillar det, men har tyckt att det kan bli lite tråkigt i längden. Det är dock bra komma-igång-träning. Kul, inte så mycket koreografi och lätt att få upp pulsen. En timme gör sig själv. Det roliga är att jag inte har varit på afro på säkert ett år. Och idag när jag kom dit, så går sats-passen fortfarande på sommarschema, vilket innebär att instruktörerna får fria händer. Fria händer idag innebar att vi körde en koreografi som är den enda jag har kört när jag gått på afro på sats. En aning absurt att det var just den koreografin som kom på det enda pass om jag helt spontant gick på.

Det positiva med var att jag kunde hela koreografin i muskelminnet (spännande det där) så jag slapp tänka och kunde köra skiten ur mg själv istället. Blev en nästan aggressiv dans. Riktigt svettigt och riktigt roligt!

Tid: 55 min
Maxpuls: 179, 88%
Snittpuls: 143, 70%
Kaloriförbrukning: 575

Eftersom jag inte kände mig helt färdig, ställde jag mig på wave-maskinen på gymmet och svettades lite till. Måste sett för gräsligt ut med all mascara runt ögonen.

Tid: 25 min
Maxpuls: 166, 82%
Snittpuls: 148, 73%
Kaloriförbrukning: 279

Kände mig trött, glad och hungrig när jag var klar. Åh vad jag älskar livet. (Börjar jag låta tjatig? )

Ett enda ord: WOW!

När jag gick från träningen idag skickade jag ett sms i stil med detta ”Känsla efter träningen: Jag älskar livet, dig och allt!”. Det smset kan lite förklara dagens träningspass. Fatima Ekekrantz ledde ett tufft pass med fullt ös från början till slut, ett av de bättre boxpass jag har varit på. Vissa kanske minns min besvikelse när jag körde box på SATS för ett bra tag sedan? Det här var något helt annat. Det här kan nästan mäta sig med drömpasset på landet.

Det här var så himla roligt och så jävla jobbigt rent ut sagt. 75 minuter av rent endorfinpåslag och hög puls, mjölksyra, ren och skär träningsglädje och svett. Dte rann svett om mig hela passet. Oavsett omjag var mitshållare eller fick köra hårt så rann det om mig. Efetråt var min tröja som en trasa. I like!

Har ni tid och möjlighet, så kan jag verkligen rekommendera det här passet. Halv sex, söndagar, Fridhemsplan. Be there! Jag ska absolut försöka göra det till en vana. Bästa påminnelse idag: jag älskar träning och några månaders halvträning har inte gjort mig till en soffpotatis. Det finns fortfarande krut i de här gamla musklerna!

Tid: 75 min
Maxpuls: 193, 95%
Snittpuls: 169, 83%
Kaloriförbrukning: 1060

Svettig och hög efter passet.

Svettig tröja.

Jag orkade inte släpa mig många kvarter efteråt för middag med världens finaste lillasyster, så det blev en väldigt trevlig middag på Roppongi, det kändes som om magen hade ett hål och jag hade kunnat äta hur mycket sushi som helst. Men det fick räcka med den här väldigt goda tallriken. Sa jagatt jag älskar sushi? Att jag älskar Stockholm? Att jag älskar träning?

Sa jag att jag älskar LIVET?

Kommer jag överleva?

En timme innan det blir 75 min box på SATS Fridhemsplan. Det ska verkligen bli jätteroligt, samtidigt så känner jag mig en aning nervös. Kommer jag överleva? Förmodligen, men det kommer med största sannolikhet kännas att sommaren har varit lite halvslö.

I höst kanske det vore dags?

Jag funderade på NMT redan i höstas. Men sen hade jag tusen olika ursäkter till varför det inte blev av.

Kanske är dags att bita ihop och våga? (Jag är mest nervös över att komma dit själv, så feg!)
Det finns ju till och med NMT Rookie under hösten.
Ingen som är sugen på att bita tag i det här med mig? Verkar ju sjukt roligt!

Jordnötssmörsdieten?

Bild lånad från Fitnessguru

Av de 210 (!!) bloggar som jag följer, är Fitnessguru en av dem. Jag läser inte så många bloggar om träning skrivna av killar (kanske 10-15 stycken) i jämförelse hur många jag läser skrivna av tjejer, varför? Jag vet inte, kanske för att jag inte har hittat så många som jag tycker kombinerar det jag vill ha i en träningsblogg? Kanske för att många killbloggar är rena ”byggarbloggar” och det är inte riktigt mitt huvudintresse. Kanske för att ett flertal av bloggarna överlag är skrivna av tjejer och många av dem har jag även träffat? (Här finns det utrymme för förbättring, har ni några bra träningsbloggar skrivna utav killar, tipsa mig mer än gärna!)

Nåja, men en av de ”kill”bloggarna som jag läst ett bra tag skrivs alltså av Sid, som i mina ögon är kunnig inom sitt gebit och har  vettiga åsikter, samt har en fysik som skvallrar om att han nog inte är helt ute och cyklar. Idag när jag surfade runt lite på hans nya sida Fitnessguru (värsta reklaminlägget!), som jag förövrigt gillar vid första ögonkastet, hittar jag Sids egna diet, Jordnötssmörsdieten.

Jag är lite fascinerad av alla dessa märkliga dieter som finns, framförallt de som är mer extrema och inte gjorda för att leva på för alltid. I en värld där man ska bygga sig stor, men deffa ner sig inför tävling, så sätts ju rätt extrema dieter in den sista tiden före tävling. Som jag har förstått så är JS-dieten en sådan typ av diet. Man ska tappa fett, men inte muskler och i den här dieten äter man bara jordnötssmör och proteinpulver, enbart, 6 dagar i veckan.

Jag blir frestad att testa, inte så mycket för själv viktnedgången, utan mer för att känna hur det känns att äta så oerhört enformigt och hur det känns i kroppen. Vad händer egentligen med en kropp som får i sig xxx gram jordnötssmör och xxx gram proteinpulver om dagen? Dieten är ingen direkt lågkaloridiet, då jordnötssmör är väldigt energitätt.

En annan blogg jag läst ett bra tag är Seth Ronlands. Också en man som sticker ut hakan med kloka och vettiga åsikter och som samtidigt har en träningsfilosofi som jag verkligen inspireras av. Gemensamt för båda dessa är att de jobbar som PT, Seth driver ett eget gym i Ystad och Sid håller till på välkända DeltaGym och båda redovisar fina resultat hos sina klienter på sina bloggar. Väldigt inspirerande läsning!

Seth är en förespråkare av en annan typ av diet. Periodisk Fasta. För honom tycks det inte bara vara en diet dock, utan en livsstil. Det finns flera varianter av periodisk fasta, men vanligast verkar vara att fördela sitt dagliga matintag på en lucka motsvarande 6-8 timmar, och fasta resten av dygnets timmar. Det viktigaste är att se till att få i sig mat efter styrkepasset. Exempelvis, äter man sitt första mål mat klockan 12, så äter man det sista klockan 18-20, beroende på hur lång ät-tid man har. Det finns en debatt pågående, på många bloggar och forum, kring behovet av mat var tredje timme. Min sambo, som aldrig haft några viktproblem, kan lätt gå utan mat en hel dag för att sedan äta på kvällen, likaväl som han kan äta mer regelbundet. Själv är jag något ”hjärntvättad” av tänket att kroppen behöver ständig ny energi för att fungera. Men jag är också kritisk till tankesättet.

Jag har fastat en hel vecka för snart tre år sedan på ett hälsocenter i Thailand. Det var en mycket intressant vecka. Jag gjorde det under väldigt strikta och kontrollerade former och skulle inte fasta en hel vecka helt själv. Men det jag lärde mig var att jag inte dör utan att få stoppa i mig något att äta var tredje timme. Jag har läst en hel del om just periodisk fasta och det är samma sak där, det vore roligt att testa för att se hur kroppen skulle reagera. Enligt Seth, finns det många hälsomässiga fördelar med dieten.

Mat, kost och träning har så många olika förespråkare. Vissa följer strömmen och andra, går en aning emot den. Jag tycker att det är fascinerande att tänka lite utanför boxen. Vissa grejer känner jag direkt, inte är något för mig, eller går emot min egen filosofi. Andra saker väcker intresse och nyfikenhet. Jag måste inte testa allt bara för att jag är nyfiken, men det är intressant med personer som brinner för något och läsa om deras filosofi.

Men det är väl så när man har ett stort intresse, nyfikenheten leder en framåt, mot nya erfarenheter och kunskaper.