Utvärdering av vecka 38 (v.18)

Den här veckan har varit upp och ner, fram och tillbaka, både fysiskt och psykiskt. jag har åkt som en skottspole mellan stall och hem och landet. Föl har fötts, häst har flyttat från Stockholm, jag har haft alla in/utsläpp och fodringar i stallet i helgen. Jag har brottats med mina tvivel, jag har upplevt runners high på löpband och sprungit snabba intervall utför. Jag har försökt fokusera på maten, men det har varit svårt. jag har tränat dubbelpass och njutit av kravlösa lyxpass.

Vilken vecka!

Vad lär jag mig av den här veckan? Att det är okej att jag inte hela tiden presterar stor aminus på vågen. Det är okej att ”stå still” ibland, dte här är en långsiktig förändring. Om fem år, vad kommer det då att spela för roll att jag hade några veckors stillastående, eller några veckors svackor? Det är inte det jag kommer minnas från den här tiden. Jag tror att jag komme rminnas min envishet, in kämparglöd och mitt driv som aldrig gav upp och som sakta men säkert gav mig en lättare och me rhälsosam kropp. Om fem år alltså, inte om en månad. Långsiktigt.

Jag tar även med mig att jag är så glad och stolt över att ha så många fina, varma, raka och kloka läsare. Ni lyfter mig när jag är trött och finns här både att jubla med mig, peppa mig och vandra bredvid mig på den här resan. Jag hoppas verkligen ni förstår hur stor del av den här processen ni har. Ni är med mig hela tiden. Bara vetskapen om er gör mig en aning starkare. Tack för allt!

Träningen går som tåget och på veckans fem träningsdagar fick jag till 8 timmars träning lite drygt. Bra! Kändes som om fler pass var effektiva och kvalitativa och fredagen slår rekord som ”jag är en maskin”-känslodag. Även en del utfyllnadspass var med på schemat, jag tror på en blandning utav både kvalitativa och kvantitativa pass. Så det känns som en jättebra träningsvecka. Hurra!

Vikten då?
Jo, vi får väl se imorgon, men jag vågar inte hoppas, en håller tummarna för att det inte ska vara ett plus iaf. Haha. För morgondagen blir det nog enbart vägning och inte foto, eftersom jag ska upp så pass tidigt för att hinna med löpcirkeln före skolan och före flyget ner till Italien. Phu. Kommande vecka ska bli en intressant utmaning. Italien ska få se på en svensk löpare som inte är utav denna världen!

Måndag: Löpcirkel Backintervaller 55 min

Tisdag: VILA

Onsdag: Löpcirkel, backintervaller, 60 min, Bodypump, 60 min, Stretch, 20 min, Cykel t/r gymmet, 10 min

Torsdag: Wave, 20 min, Crosstrainer, 30 min, Motionscykel, 20 min

Fredag: Crosstrainer, 60 min, Shape 60 min, Löpning 15 min

Lördag: VILA

Söndag: Promenad, 30 min, Squash, 50 min

Squash med lillasyster och sen middag.

Squash är nog min favorit-nya-sport. Alltså, den är inte min absoluta favorit, men av alla nya testade sporter det senaste åren så har squash en stark första plats.

Dagens pass blev ganska lugnt för mig då det var syrrans första gång, hon däremot, efter tre operationer och därmed ett långt träningsuppehåll, tyckte det var desto jobbigare. Hon var jätteduktig och förhoppningsvis kan vi få till lite fler squash-tillfällen framöver.Det är så himla roligt att träna med min lillasyster, hon är grym!

Jag älskar träning som inte känns som ”träning” utan när den pulshöjande effekten bara är en av komponenterna. När man inte märker hur pulsen ökar och svetten rinner. Precis som med dans. Dans är så mycket mer än bara ren träning. Det är glädje, koordination, uttryck, teknik etc. Squash är tävling, utmanande, roligt och väldigt socialt. Jag antar att det är precis som med många andra sporter som man har som hobby. Hur många känner man som har ”backintervaller” som hobby? (Nåja, ett gäng löparnördar känner man ju visserligen till..)

Dagens match resulterade i många märkliga bollar, fniss och fnitter.

Tid: 50 min
Maxpuls: 145, 71%
Snittpuls: 123, 61%
Kaloriförbrukning: 398

Det och dagens halvtimmeslånga promenad till stallet var dagens ganska lugna träningsdos.

Efter squash och sista passet i stallet blev det en sen middag med sushi och yakiniku. Hur gott som helst!

Dagens kraftansträngning.

Alla ni som hållit på med hästar förstår vad det innebär att skotta ur en permanent tjock torvbädd.

Som tur var fick jag hjälp, men det tog ett bra tag och jag vet inte hur många skottkärror jag har kört ut idag. Känner mig en aning mör.
Nu ska syrran och jag spela squash!

Morgonstund har guld i mun.

Jag tror att mina oplanerade powernaps på eftermiddagarna är väldigt välgörande för mig.

Igår slocknade jag som ett litet barn en dryg timme i soffan. Idag vaknar jag upp halv åtta på morgonen och är omänskligt pigg. Sånt brukar aldrig hända mig.

Ni är underbara!

Fylls med sådan värme och tillförsikt när jag läser era kommentarer! Tack!
Ibland är det lätt att glömma den vägen man har bakom sig och bara fokusera på den bit utav vägen man ännu har framför sig och inte lyckats tillryggalägga än. Man ger inte sig själv något erkännande för det man redan har presterat utan ser bara avståndet till målet som någon form av konstant misslyckande. Förstår ni hur jag menar?

Herregud, sitta här och tvivla. Jag har gått ner nästan 30 kilo. Det är ju hur mycket som helst. Klart jag klarar 25 kilo till. I den takt det nu blir, så kommer jag klara det.

Tvivel.

"Det kallas tvivel, det där som stör.
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör"
/Winnerbäck

Det är inte ofta jag känner tvivel, det är inte ofta jag tillåter mig själv att tvivla. Tvivel gör inte mycket gott. Tvivel blir som en ovälkommen svulst som bara växer, tar mer och mer plats och tillslut finns det inte plats för något annat.

Idag känner jag tvivel. Jag är inte övermanövrerad av det, men jag känner av klumpen i magen och tankarna som cirkulerar i bakhuvudet, utan att riktigt få något grepp om dem.

Tvivlet på att jag kommer nå min målvikt. Känslan just nu säger att det är väldigt stor risk att jag bara kommer gå upp i vikt från och med nu och sedan helt plötsligt vara tillbaka där jag startade, vilket, som ni kanske förstår, gör mig livrädd. Så rädd att pulsne ökar och jag kan känna stressen sippra ut i kroppen.

Men visst är det bara en rädsla och inte en sanning? Visst kommer jag klara det här?

Nu tvingar jag mig själv att skjuta allt tvivel åt sidan, andas ut klumpen i magen och försöka hitta vissheten och tryggheten i att jag kommer lyckas med mina målsättningar. Jag ska fokusera på endast två tankar, helt fria från tvivel: Jag kommer nå min målvikt. Jag kommer klara det här.

Min kropp är en ostoppbar maskin!

Det blev även lunchträning och idag verkar jag och kroppen vara på precis samma nivå.
Vi är ostoppbara, vi krossar allt motstånd och vi älskar det, jag och kroppen.

Min kropp är verkligen helt jävla underbar. (Om ni ursäktar språket.)

Planen var en timmes shape. Shape är roligt, jag vet inte varför jag går så sällan, framförallt eftersom det lägger mycket fokus på funktionalitet, rörlighet och balans. Saker jag behöver träna men har svårt att träna på egen hand, det blir liksom aldrig av. Sen gillar jag shape-instruktören på fredagar, kl 12 i Sumpan. Gå dit!

Tid: 60 min
Snittpuls: 127, 63%
Kaloriförbrukning: 475

Efter passet, som ändå var dagens andra, tittade jag på löpbandet och kunde inte hålla mig från att känna lite på löpsteget. Bestämd emig för att hålla på en kvart och bara känna efter hur det kändes och hålla tempot på ett trevligt sådant. Det spännande var att det som tidigare varit ett ganska jobbigt tempo, nu bara kändes lätt och för sakta. Ökade upp och insåg sen att jag sprang snabbt. Som vinden!

Jag började tänka på idrotten på högstadiet då vi hade löptest i stadens lilla elljusspår på 2,5 km. Jag minns att jag precis klarade gränsen för godkänt. 24 minuter. Det tog mig alltså 24 minuter att ta mig 2,5 km. Helt plötsligt så blev den distansen målet, bara för att visa mig själv hur mycket jag faktiskt förbättrats sen dess.

När tempot närmade sig 12-13 km/h började pulsen bli hög och det började kännas jobbigt, men inte ”jag kommer dö” jobbigt, inte ”jag kan inte springa snabbare”-jobbigt. Bara ordentligt jobbigt. Benen gick utav sig själva och kändes starka, långa och snabba. De ville öka men pulsen sa lite emot. Sen helt plötsligt var tiden slut och det där dumma bandet på SATS som inte visar sträcka och tid samtidigt gör en ju galen.
Hur långt det var? 2,74 km. Förstår ni att jag har blivit  ungefär 10 minuter snabbare sen jag gick i högstadiet? Det är helt galet. Förstår ni hur snabbt det är för mig? Visst var dte jobbigt, men inte ”jag sprang så fort jag kunde”-jobbigt. Helt galet ju! Alla dessa intervallpass har gjort sitt, utan tvekan.
Tid: 15 min
Sträcka: 2,74 km
Tempo: 5:28 min/km
Hastighet: 10.96 km/h
Maxpuls: 192, 95%
Snittpuls: 173, 85%
Kaloriförbrukning: 219

jag är grym. hade jag inte haft en middag med några av mina bästa, hade jag nog inte kunnat hålla mig från ytterliggare ett pass idag. Jag har fortfarande krafter och lust, kvar!

Lyxig morgonträning.

Före morgonträningen med min snygga BBC-tröja.

Imorse när jag vaknade var det enda jag ville göra att dra till gymmet och köra mer oplanerad lyxträning. Så, det var bara att dra på sig träningskläderna och sticka ner till gymmet. Upp på crosstrainern och igång. Läste dagen till ära senaste numret utav Runners World. Det är super att ha med sig en intressant tidning när man ska köra lågintensivt och länge. Tiden går så mycket snabbare.

Tid: 60 min
Maxpuls: 153, 75%
Snittpuls: 140, 69%
Kaloriförbrukning: 613

Nu är frågan, ner och köra ett lunchpass också? Känner energi i hela kroppen!

”Allt det du tänker om andra är en spegling av dig själv”

”Allt det du tänker om andra är en spegling av dig själv”
/Kay Pollak

Tack Friggs!

För den lilla, helt oväntade, påsen utanför dörren idag.
Den innehöll bland annat två nya tesorter, som jag inte hunnit prova än. Men är det något som jag älskar, så är det te. Jag dricker inte kaffe men hinkar i mig allt vad grönt, rött och vitt te heter. Så jag ser verkligen fram emot att testa deras nyheter i tehyllan.

Och jo förresten, hit åker jag på måndag:

Sorrento, Italien.
Planet lyfter måndag eftermiddag. Ser fram emot en härlig vecka med min sambos familj. Springa ska jag också.
SWEET.

Träningsvärk i fotsulorna.

Har en del träningsvärk sen igår.
I benen, magen och axlarna, men framförallt i fotsulorna.
Hur udda är inte det?

Antar att det kommer från nedförslöpningen där mycket tyngd kom på fötterna, men ändå?

Ett sånt där ”mellanpass”.

Efter skolan och lunch och lite mer plugg var det så dags för ett sånt där typiskt-Ella pass på gymmet. Totalt ostrukturerat och oplanerat.

Charmen med sådana pass är att jag sällan har något uttalat krav på mig att prestera, passet är från början inte inplanerat och får räknas som bonus. Då får jag göra precis vad jag vill och känner för = lyx!

Så, vad var lyx för mig idag?
Det var 70 minuters lågintensiv träning, tydligen. Det var det kropp och knopp kände sig sugna på.

Sagt och gjort. 20 minuter på den skridskoåks-liknande Wave-maskinen med SATS dagsfärska tidning framför mig. Pulsen höll sig i det lägre registret. Sådär mysjobbigt. En perfekt lyx-pass känsla. Bytte till crosstrainern, men råkade ta fel maskin. Ni vet att vissa crosstrainers är hur bekväma som helst, sen hamnar man på en där rytmen känns helt fel. Istället för en mjuk jämn rörelse, så blev ”kliven” hackiga och konstiga, rörelsen kändes för kort och ojämn. Gud vad konstigt dte låter förstår ni vad jag menar? men jag pinnade på i 30 minuter, även här med mysjobbig puls. Passade på att läsa igenom hela Nöjesguiden. Jag menar verkligen ”läsa igenom” och inte bläddra igenom jag brukar göra.

Efter 30 hackiga minuter satte jag mig på en cykel för att cykla i 20 minuter till ett nummer av Mama. Är jag gravid? Nej, men efter att ha lusläst både SATS Magazine och Nöjesguiden så fanns det bara Mama kvar. Lärde mig en hel del om Babyblues och såriga bröstvårtor. Svettades ut det sista och kände mig sjukt nöjd med dagens oplanerade, ostrukturerade extrapass. Som trots att det inte bjöd på varken endorfiner eller hög puls, darrande muskler eller känslan av total utmattning, ändå gav mig en känsla utav välbefinnande efteråt. Härligt.

Hade bara tv-apparatena på gymmet fungerat så hade jag ju kunnat skryta om att ha ägnat en timme utav mitt liv åt någon meningslös mitt-på-dagen-såpa. I love.

Det är alltid roligt med lite variation.

Laddar inför passet.

Det är inte för intet rådet att testa något nytt kommer som ett brev på posten när någon känner att motivationen tryter. För det är verkligen roligt och uppiggande med variation! Ikväll drog jag ner för träningspass nr två för dagen och en av mina killkompisar smsade och sa att han skulle köra bodypump och tyckte att jag skulle hänga med.

Jag kör nästan aldrig BodyPump, varför? Jag är inte jätteförtjust i träningsformen och har sällan utrymme för att träna hela kroppen på en dag, det gör att man får vänta så lång tid till nästa gång. Sen känns risken för skador och slarv med tekniken ganska stor. Men jag ska inte tjata ut er om en massa negativa grejer. För idag var det roligt! Jag uppskattade verkligen att stå i en full sal och träna något jag gör sällan. Kroppen verkade också glad, förutom benen, de verkade anse att de hade gjort tillräckligt under dagens intervallpass.

Men som sagt, roligt!

Tid: 60 min
Maxpuls: 165, 81%
Snittpuls: 127, 63%
Kaloriförbrukning: 493

Efteråt satt vi och stretchade och snackade i dryga 20 minuter. Också mycket bra för kroppen!

Glad efter passet!

P.S.

Herregud vad jag bloggar..

Men nu sticker jag till gymmet för andra gången idag. YES!