Archive for the ‘Vecka 22 (2)’ Category

Utvärdering av vecka 22.

januari 17, 2010

Vecka 22 har känts bra överlag. Det har varit skönt att komma tillbaka hem i dubbel bemärkelse. Hem som i Sverige och hem som i Stockholm. Just nu känns maten väldigt problemfri och enkel, träningen känns rolig och jag längtar efetr att komma igång och få lite mer rutiner i den igen. Träna lite med min PT tex. Få lite mätbara resultat även i träningen.

Halva veckan var jag ute på landet, utan träningskläder eller något som jag kunde vara aktiv i, så det blev en hel del vila då jag passad epå att läsa ut en bok. Det är vardagslyx för mig, att läsa. Underbart. Veckan har helt enkelt känts bra. Som om jag börjat komma igång med livet och rutinerna igen, efter jul och Egypten och sånt. Veckan har bjudit på allt från dödande mensvärk, långläsning i en hängstol, lantliv, 30-års fest och barndomsmiddag på stan. En perfekt vecka (förmutom mensvärken då..).

Inför imorgon så tror jag på minus, det känns så, kanske inget jättestort, men några hekton iaf. Om inte mensen bestämmer sig för att jävlas med mig.

4 timmar 56 minuters träning blev det, fördelat på fyra träningsdagar. Jag ger mig själv klart godkänt. Nästa vecka ska det bli fem dagar som vanligt, jag längtar!

Måndag: Promenad 60 min, 5 km, Sidoplankan 10 min, Motionscykel 15 min, 9 km, 4 burpees

Tisdag: VILA

Onsdag: VILA

Torsdag: VILA

Fredag: Motionscykel 36 min, Trappmaskin 20 min, Roddmaskin 5 min, Styrketräning 5 min

Lördag: Motionscykel 15 min, BodyPump 60 min, Stretch 10 min

Söndag: Streetdance 60 min

Annonser

Världens bästa sambo strikes again!

januari 17, 2010

Kommer hem efter dansen, ovanligt hungrig och trött och möts av en kyss i hallen av min sambo som säger att jag inte får komma in i köket. Fem minuter senare får jag sätta mig framför dukat bord.

Han hade panerat pangasiusfilé, med ärtor, potatis, sallad och skagenröra. Helt ljuvligt gott!

Streetdance – för att mjuka upp träningsvärken.

januari 17, 2010

Idag hade jag egentligen tänkt gå på ett långt spinningpass vid lunch. Men alltså, när jag vaknade halv elva efter den hårda 30-års festen igår, så var mina muskler alltför ömma för att det överhuvudtaget skulle vara möjligt.

Jag hade även bokat in ett pass streetdance på Sats Stureplan för kvällen och jag velade lite om jag skulle gå eller inte, men tänkte att om inte annat så skulle mina muskler iaf mjukas upp en aning av dansen. Dessutom brukar det alltid vara roligt och Sats Stureplan har jag aldrig varit på tidigare.

Tyvärr så var favorit-ledaren Åsa, sjuk och en annan tjej ledde passet.
Jag hängde inte alls med i koreografin och fick ingen känsla för vad vi egentligen gjorde, vilket var tråkigt, för det resulterade mest i att jag gjorde fel saker, inte hade någon koll på min kropp och inte kunde få upp pulsen ordentligt. Det räcker jumed att jag är stel och lite långsam i stegen ändå, idag var det katastrof! 🙂

Men dans är alltid roligt, trots allt, även om jag tror att jag blivit kräsen av att gå på Åsas pass från första början, hon är helt enkelt outstanding.

När jag kom hem kände jag mig en aning mjukare i musklerna, men nu, herregud vad ont det gör! Smääärta! Jag kommer inte kunna röra på mig imorgon.

Vad tyckte jag om Sats Stureplan?
Jag vet inte ritkigt, för jag hann inte se mig så mycket omkring, det var stort, tre eller fyra våningar och ganska nyligen ombyggt/uppfräschat. Det jag hann se var dock fräscht och stora ytor. Kan nog bli ett återbesök där! 🙂

”Jag kände knappt igen dig!”

januari 17, 2010

Igår efter BodyPumpen stod jag och stretchade lite extra i gymmet (mitt ”hemmagym” där jag tränar med min PT), mina benmuskler är oroväckande korta och stela.

Då fick jag en klapp på axeln utav en de andra personliga tränarna där och hon utbrast något om att ”Du måste ha gått ner otroligt mycket i vikt” och ”jag kände knappt igen dig!”. Vi stod och pratade en stund och det var utan tvekan en riktigt glädjande påminnelse om förändringen som skett. Man glömmer ju bort att man faktiskt har förändrats. Att det har blivit stor skillnad. Alla nära vänner, familj och min sambo, de ser mig ju hela tiden, de kommer knappt heller ihåg att jag har varit så pass mycket större.

Så jag gick från gymmet alldeles varm i hjärtat och med skakaiga ben, precis som det ska vara alltså!

Världens godaste sallad:

januari 16, 2010


(tråkig bild på en god sallad)

Om man tycker att sallad är tråkigt och inte särskilt festlig mat, så har jag en sallad som kan motsäga det påståendet när som helst.

Idag kokade vi lite quinoa i grönsaksbuljong under tiden vi gjorde iordning resten.

  • Gurka, paprika, sallad, avokado (majs, tomater etc etc)
  • En burk tonfick
  • Ett paket ”surimi sticks”
  • Feta ost

Sen är dte bara att blanda alltihopa, även dne varma quinoan och ha lite keso eller ceasardressing till  som vi hade idag. Fantastiskt gott och näringsrikt!

BodyPump – för skakiga ben.

januari 16, 2010

Woho!

Jag har knappt kört BodyPump förut och har noll koll på vikter och hur mycket man ska lassa på.
Det är väl tur att jag har ganska stor koll på hur stark/svag jag är men ändå tror ganska mycket om mig själv, för jävlar vad tungt det var! I benlåten när vi skulle köra utfall skakade benen som spagetti och jag var tvungen att lägga ner vikterna efter halva låten. Men dte var roligt! Skönt att slippa tänka så mycket själv utan bara köra på. Jag kommer ha fantastisk träningsvärk imorgon överallt förutom ryggen, för där tog jag för lätta vikter.

Tid: 60 min
Maxpuls: 166
Snittpuls: 119
Kaloriförbrukning: 382

Jag värmde upp före med 5 minuter och varvade ner i 10 minuter på cykeln och såg till att stretcha i 10 minuter efetr passet. Jag måste bli bättre på dte och ska därför börja registrera det som träning från och med nu.

Planering för dagen:

januari 16, 2010

Efter en minst sagt seg start idag ska jag försöka få ihop vissa viktiga grejer för dagen:

Jag ska ta mig till stallet och fixa innan jag åker till gymmet för ett pass BodyPump , det kan ju bli intressant, jag har ju knappt kört någon styrka alls den senaste månaden och jag har bara varit på ett BP-pass förut. Hoppas på lite smärta.

Jag skulle dessutom behöva komma på en extremt bra 30:års present och inflyttningspresent till min vän som fyller år ikväll och som jag fck reda på igår har skickat en inbjudan till den stora festen ikväll, till mig för flera veckor sedan. Jag vet inte hur jag har kunnat missa detta, men det har jag alltså och dit ska jag ikväll och det skulle ju kännas lite halvdåligt att inte ha en present när karln fyller 30.

Någonstans mitt i allt detta har jag några hundra kommentarer från er som jag skulle vilja gå igenom och svara på. Herregud, det är ju ett heltidsarbete att blogga 😀

Det kanske är lika bra att beta av stallet på en gång, så är det avklarat.

Världens bästa frukost:

januari 16, 2010

Jag vet inte hur många gånger jag har lagt upp bilder på min frukost. Den är sig lik från dag till dag och jag älskar den!

Den ger mig härlig energi, lagom mättnad i magen och jag håller mig precis lagom länge på den. Dessutom är den fantastiskt god.

Två kokta ägg, en kopp grönt eller rött the med lite honung. En tallrik med olika bär, dagen till ära bliev det björnbär och blåbär samt lite mango. På det lätt kesella och müsli. Müslin är pimpad med olika torkade bär och lite nötter. Dessutom lite acaipulver, linfrön och psylliumfrön. Så att hela kroppen ska hålla sig stark och frisk.

Stoppmätt eller proppmätt?

januari 16, 2010

Vad säger ni?

Igår blev det tapas med två av mina bästa vänner som jag känt sedan jag var bara några år gammal. Vi satt i några timmar på Mamas and Tapas på Kungsholmen, jag har skrivit om dem förut, och då, till skillnad mot igår, även tagit bilder på kalaset.


(Igår tog jag bara bilder på mina vänner och på mig)

Vi valde fyra tapas var och om ni någonsin går dit, så måste ni äta ”Grillad baconlindad getost”, den är helt outstanding. Vi hade en väldigt trevlig kväll och jag drack alkoholfri hallonmojito och åt både mina tapas och en efterrätt, spansk bylépudding. Men sen sa det stopp i magen och jag blev proppmätt. Det i kombination med mensvärk var en rätt obehaglig känsla. Jag visste liksom inte vad som var mätthet och vad som var mensvärk. Kom hemrullandes in i lägenheten någon gång efter tolv och stöp i säng. Det är hårt att vara ute på restaurang. Jag har verkligen inte lika stor matkapacitet som förr. Och det är väl något jag ska vara väldigt glad över. 🙂

Fisksoppa när den är som bäst.

januari 16, 2010

I flera år har min mamma pratat om Hötorgshallens fisksoppa. Först igår fick jag testa den. Om den var god?
Givetvis.

Helt perfekt efter träning och när man har mensvärk att äta god varm fisksoppa. Jag kunde riktigt känna hur energin flödade ut i kroppen och värmen hjälpte mot den värsta värken i magen. Det blir helt klart en repris!

Jag skulle vilja lära mig att laga en riktigt god fisksoppa, har någon något recept att rekommendera?

Ostrukturerat pass på gymmet.

januari 16, 2010

Premiärbesök på Sats Hötorget igår.

Man skulle kunna påstå att jag redan innan passet var förvirrad. Hur ska man annars förklara att jag åkte dit utan att packa ner träningsbyxor? Jag stod inne i omklädningsrummet men min nervösa mamma bredvid. Hon som skulle ha ett möte med en sjukgymnast och jag som skulle träna ett egetkomponerat pass. Syster låg hemma med migrän.

Det fick bli ett akut-inköp utav ett par träningsbyxor på Nike-shoppen på Sats. En glad överraskning var att varken storlek L eller XL fanns i några byxor som jag vlle ha, så jag tänkte att jag kunde ju testa ett par i stl M iaf. Och se på fasen om de inte satt helt perfekt, inte ens en aning för tighta. Medium, det känns helt overkligt att ha fått på sig något i storlek medium. Snygga och sköna är de dessutom och precis vad jag behövde till min träningsgarderob, då flera av mina byxor jag köpte i höstas börjar bli för stora.

Till själva passet då.
Jag kom in i gymmet och hade noll inspiration eller idéer på vad jag skulle köra. Dte stod still i huvudet. Styrka? Kondition? Förbränning?

Dessutom hade jag inte hur mycket tid som helst heller och var tvungen att göra mitt pass ganska intensivt.

5 minuters uppvärmning på roddmaskinen.
Ett varv på easyline-maskinerna, vilket var något helt nytt för mig. Jag var inte helt förtjust, fick inte det motstånd jag ville ha, men förmodligen gjorde jag något fel, eller? Ni som har koll på easyline, hur gör man?

Stod 20 minuter på trappmaskinen med lite högre puls.
Snittpuls 158, maxpuls 176. Helt okej.

Avslutade tillsammans med mamma på cykel i 36 minuter.
Ett ganska tråkigt och oinspirerande pass, men ändå helt okej.
Dock så slog mensvärken från helvetet till efter ungefär halva passet och gjorde mig kallsvettig av smärtan. När det gör ont, så gör det så oerhört ont.

Det var dock skönt att komma tillbaka till Sats och få känna lite på kroppen. Den kändes som om den var med på det hela.

Vad tycker jag om Sats Hötorget då?
Jag hade lite svårt att få ordentlig överblick av gymmet, många konditionsmaskiner, få tv-apparater, en del inredd med rehab-utrustning. Jag trodde nog att gymmet skulle vara en aning större och en aning fräschare, men dte var nog mest för att jag blandat ihop det hela lite. Ett trevligt gym, menjag kan tänka mig att det blir väldigt fullt på kvällstid, vi var där vid tretidne och nr vi gick var det invasion av folk.

Det blir inte alltid som man tänkt..

januari 14, 2010

..ibland blir dte på nåt annat vis.

Vi skulle bara åka upp, sova, hämta hästen och åka tillbaka till stan.
Vi skulle dessutom komma tillbaka till stan i god tid på onsdag eftermiddag, för att jag skulle hinna träna. Så några träningskläder behövde jag ju inte ha med mig.

Nu blev det inte som vi hade tänkt, vi fastnad epå landet ett extra dygn och kom inte tillbaa till Stockholm förrän sent ikväll. Utan träningskläder eller ens något jag kunde röra mig utomhus i, så fick det bli tre vilodagar i streck. Inte riktigt vad jag hade tänkt, men det innebär ju bara att det får bli lite extra hög intensitet på träningen under helgen.

En sista resa..

januari 12, 2010

..innan jag helt och hållet kan känna mig hemma i Stockholm och börja planera lite vardag igen.

Idag ska jag nämligen åka ut till landet och hämta med mig stora hästen till Stockholm.
Hon kommer vara tjock som en tunna och förmodligen ha sämre kondition än jag, så det kan väl bli intressant att se hur vår vår tillsammans kommer se ut. Mycket träning för oss båda loosa ett par kilon (typ 25-100 för hennes del, beroende på hur hon ser ut när jag hämtar henne och typ 25-30 för mig), vi kanske skulle gå på fatcamp tillsammans? Skämt åsido, att få ner henne  vikt är nog inte lika arbetssamt som att få ner mig själv till en hälsosammare summa. Men jag ser trenden, i sommar kommer ingen av oss bada i vassen.

Sen, när hästen är på plats i Stockholm igen, då sätter vardagen igång och jag längtar efetr den. Efetr rutiner och ”hemma” och inget farande hit och dit i tid och otid, men som sagt, nu är det dags att sätta fart.

Sallad på mackan.

januari 12, 2010

Tycker själv att jag var sjukt smart idag, när jag insåg att jag inte hade tid att skära grönsaker som pålägg till min lilla mellanmålsmacka.
Men det fanns lite sallad kvar från lunchen igår. Hivade helt enkelt på dne på smörgåsen, tomat, sallad, gurka, lök om vartannat. Har aldrig tänkt på att använda salladsrester som smörgåspålägg, kanske är jag helt enkelt inte särskilt smart som inte gjort det förut, eller så var det en sjukt smart grej jag kom på, jag är inte helt säker än.

Från bikini till raggsockor – I love it!

januari 11, 2010

Sista dagen utav JoNU och det var dags att komma ikapp med det som jag hade kvar.

Det var sammanlagt 10,5 kilometrar, 10 minuter i sidoplankan och fyra burpees som behövde utföras innan denna dag gått till sitt slut. Först var det den prickoga som ville ut och gå i minusgraderna och snön.

Med raggsockor, vinterlöptightsen från Craft jag fick i julklapp, underställ, stickad tröja, vindjacka, mössa, halsduk och vantar, var jag redo för kylan. Herregud vad kallt det är ute! Min hud i ansiktet brann de första tio minutrarna, innan den hann förstå att det inte är ett skämt, inget mer solbadande än på ett tag..

Vi gick en runda som går runt två stycken sjöar, varav på den ena låg en tjock stadig is. Istlle för att gå runt gick vi ut på den och njöt av den där speciella känslan som jag alltid får när jag går på is. När man har stora vita jämna ytor runtomkring sig. Det var gnistrande vitt och solen låg lågt. Hunden var glad, jag var glad.

Tid: 60 min
Sträcka: 5 km
Maxpuls: 158
Snittpuls: 119
Kaloriförbrukning: 381

Men som ni kansk einser, så räckte en underbar vinterpromenad inte helt och hållet för att avklara det sista i JoNU. Det var dags för slutspurt. Oh yes, mot gymmet!

På gymmet var det helt knökfullt, dock inte en enda person jag kände igen. INte en enda! Herregud vad många nyprslöften som fortfarande håller, roligt, hoppas de får hålla längre än bara några veckor in på nya året också. Januari måste ju vara en supermånad för gymbranchen.

Sen var dte bara att beta av de tio minutrarna i sidoplankan, uppstyckat givetvis. Tyckte tidigare att 30 sekunder i sträck var en pärs, men kunde idag köra en minut i sträck, så visst är dte som de säger, det man tränar blir man bra på.

10 min i sidoplankan – check

4 burpees – check

Satte mig på en motionscykel, inte alls träningssugen. Hade det inte varit för JoNU hade jag nog inte stuckit till gymmet. INte för att jag var missnöjd över att vara där, bara inte så inspirerad.
Så jag klämde ur mig 9 kilometer på 15 minuter, man kan väl inte påstå att dte var någon superspeed. Men jag är iaf klar med JoNU!
YES!

Sluträkningen blir som följer:

19/15 träningspass
53,5/50 km
150/150 Burpees
20/20 min sidoplanka
3/3 intervallpass

Var lite osäker där etttag om jag skulle hinna med allt i träningsväg, men titta, det gick ju fint! Had eju varit illa om jag inte klarat min egen utmaning..