Archive for the ‘Vecka 53 (33)’ Category

Jordnötssmörsdieten?

augusti 17, 2010


Bild lånad från Fitnessguru

Av de 210 (!!) bloggar som jag följer, är Fitnessguru en av dem. Jag läser inte så många bloggar om träning skrivna av killar (kanske 10-15 stycken) i jämförelse hur många jag läser skrivna av tjejer, varför? Jag vet inte, kanske för att jag inte har hittat så många som jag tycker kombinerar det jag vill ha i en träningsblogg? Kanske för att många killbloggar är rena ”byggarbloggar” och det är inte riktigt mitt huvudintresse. Kanske för att ett flertal av bloggarna överlag är skrivna av tjejer och många av dem har jag även träffat? (Här finns det utrymme för förbättring, har ni några bra träningsbloggar skrivna utav killar, tipsa mig mer än gärna!)

Nåja, men en av de ”kill”bloggarna som jag läst ett bra tag skrivs alltså av Sid, som i mina ögon är kunnig inom sitt gebit och har  vettiga åsikter, samt har en fysik som skvallrar om att han nog inte är helt ute och cyklar. Idag när jag surfade runt lite på hans nya sida Fitnessguru (värsta reklaminlägget!), som jag förövrigt gillar vid första ögonkastet, hittar jag Sids egna diet, Jordnötssmörsdieten.

Jag är lite fascinerad av alla dessa märkliga dieter som finns, framförallt de som är mer extrema och inte gjorda för att leva på för alltid. I en värld där man ska bygga sig stor, men deffa ner sig inför tävling, så sätts ju rätt extrema dieter in den sista tiden före tävling. Som jag har förstått så är JS-dieten en sådan typ av diet. Man ska tappa fett, men inte muskler och i den här dieten äter man bara jordnötssmör och proteinpulver, enbart, 6 dagar i veckan.

Jag blir frestad att testa, inte så mycket för själv viktnedgången, utan mer för att känna hur det känns att äta så oerhört enformigt och hur det känns i kroppen. Vad händer egentligen med en kropp som får i sig xxx gram jordnötssmör och xxx gram proteinpulver om dagen? Dieten är ingen direkt lågkaloridiet, då jordnötssmör är väldigt energitätt.

En annan blogg jag läst ett bra tag är Seth Ronlands. Också en man som sticker ut hakan med kloka och vettiga åsikter och som samtidigt har en träningsfilosofi som jag verkligen inspireras av. Gemensamt för båda dessa är att de jobbar som PT, Seth driver ett eget gym i Ystad och Sid håller till på välkända DeltaGym och båda redovisar fina resultat hos sina klienter på sina bloggar. Väldigt inspirerande läsning!

Seth är en förespråkare av en annan typ av diet. Periodisk Fasta. För honom tycks det inte bara vara en diet dock, utan en livsstil. Det finns flera varianter av periodisk fasta, men vanligast verkar vara att fördela sitt dagliga matintag på en lucka motsvarande 6-8 timmar, och fasta resten av dygnets timmar. Det viktigaste är att se till att få i sig mat efter styrkepasset. Exempelvis, äter man sitt första mål mat klockan 12, så äter man det sista klockan 18-20, beroende på hur lång ät-tid man har. Det finns en debatt pågående, på många bloggar och forum, kring behovet av mat var tredje timme. Min sambo, som aldrig haft några viktproblem, kan lätt gå utan mat en hel dag för att sedan äta på kvällen, likaväl som han kan äta mer regelbundet. Själv är jag något ”hjärntvättad” av tänket att kroppen behöver ständig ny energi för att fungera. Men jag är också kritisk till tankesättet.

Jag har fastat en hel vecka för snart tre år sedan på ett hälsocenter i Thailand. Det var en mycket intressant vecka. Jag gjorde det under väldigt strikta och kontrollerade former och skulle inte fasta en hel vecka helt själv. Men det jag lärde mig var att jag inte dör utan att få stoppa i mig något att äta var tredje timme. Jag har läst en hel del om just periodisk fasta och det är samma sak där, det vore roligt att testa för att se hur kroppen skulle reagera. Enligt Seth, finns det många hälsomässiga fördelar med dieten.

Mat, kost och träning har så många olika förespråkare. Vissa följer strömmen och andra, går en aning emot den. Jag tycker att det är fascinerande att tänka lite utanför boxen. Vissa grejer känner jag direkt, inte är något för mig, eller går emot min egen filosofi. Andra saker väcker intresse och nyfikenhet. Jag måste inte testa allt bara för att jag är nyfiken, men det är intressant med personer som brinner för något och läsa om deras filosofi.

Men det är väl så när man har ett stort intresse, nyfikenheten leder en framåt, mot nya erfarenheter och kunskaper.

Spännande och ljuvlig kvällscykling.

augusti 16, 2010


Visar upp min extremt snygga outfit efteråt. Det här ingen jäkla modeblogg, va. OBS, den röda färgen på mitt ben är falurödfärg och inte blod..Phu.

Det var en ljuvlig cykeltur! Nu börjar jag känna igen mig själv. Älska träningen. Älska impulsträning. Älska becksvart sommarnatt och svagt cykellyse som tydligen anser att en cirkel med två decimeters diameter räcker gott och väl som belysning. Jag såg ingenting, vilket gjorde vissa grusigare partier en aning mer spännande än vanligt. Min vana trogen så valde jag en helt ny väg för dagen. Tippade på en halvtimmesrunda, det hela tog 33 minuter. Jag kan mina distanser. Har känsla långt ut i fingertopparna. Kanske.

Skämt åsido, det var gudomligt vackert ute, trots mörkret. För när jag cyklade igenom grannbyar efter grannbyar (förbi dig, Vickan!) så var det på vissa ställen så pass ”ljust” över ängarna, att himlen inte bara var kompakt mörk, utan också blå och rosa, långt borta. Vackert, tyst och helt öde. Ibland skrämmer mörkret (när man är ute och går genom någon mörkt park i Stockholm, eller letar efter hästar mitt ute i beckmörka skogen och det knakar runtomkring en) men ibland är mörkret bara vackert. Idag susade jag fram med en känslan av att leva precis här och nu. Så som det alltid borde vara. Fint.

Tid: 33 min
Sträcka: 12,3 km
Tempo: 2:41 min/km
Hastighet: 22.36 km/h
Maxpuls: 167, 82%
Snittpuls: 143, 70%
Kaloriförbrukning: 347


Litet kvällsmål efteråt.

Kvällspass?

augusti 16, 2010

Imorgon blir det 60 mil i bil.

Så kanske vore det en smart idé att rasta kroppen såhär på måndagskvällen?

Vad säger ni?
PEEEEPP!

Livet är ingen självklarhet.

augusti 16, 2010

Det dog två löpare under midnattsloppet i helgen. En 50 åring och en 26 åring.

26 åringen var kusin med nära vänner till familjen. Jag kände honom inte personligen, men har träffat honom ett antal gånger. Den sorg som hela hans familj nu går igenom, är ofattbar och mina tankar går till dem. En 26-åring som bara skulle springa ett millopp en augustikväll.

Det känns både orättvist och oförståeligt hur någon så ung kan dö bara sådär. Det finns någon inneboende tro på ungdomens livskraft och odödlighet. För oss som tränar är just det här fallet ännu mer skrämmande. Vikten av att lyssna på kroppen ordentligt innan vi utsätter den för stora påfrestningar. Att våga känna att ”Nej, idag är det ingen bra idé att sticka ut och springa/träna” när kroppen inte är med oss. Att inte vara för envis, ha för tjockt pannben i alla lägen.

Livet är ingen självklarhet och det är hemskt att det ska ske dödsfall för att den insikten ska få något fäste. Men det är också när sådant här inträffar som man inser vad som verkligen är viktigt. Vad spelar ditten och datten egentligen för roll? Småsaker man gnäller över. Småsaker man känner sig missnöjd med. Vad spelar det för roll egentligen?

Så idag ska jag verkligen försöka leva här och nu och vara tacksam över allt det fina som finns i mitt liv. Bara det faktum att jag faktiskt lever och att mina nära och kära är friska och hela, är något att känna stor tacksamhet inför. Livet är ingen självklarhet, livet är en gåva.

TÄVLING – ”The story of my Löparsko”

augusti 16, 2010

Dela med dig av en bild på ett par gamla löparskor och din historia kring dem och var med i en tävling från Löplabbet!

Som en del utav team-ÄTATRÄNAKÄMPA har du chansen att vinna en löparoutfit (skor + tights + top + jacka) och få din egen historia kring dina löparskor uppsatt i Löplabbets nya lokal på Kungsgatan i Stockholm.


”The Story of my Löparsko”

Löplabbet, har, för de som bor i Stockholm, inte helt obemärkt utökat sina två butiker med en tredje på Kungsgatan. Den nya butiken Race, riktar sig mot de tävlingsinriktade löparna och ligger vägg i vägg med de två gamla butikerna Citybutiken och Tjejbutiken.

Löplabbet, med sin slogan ”Ingen springer som du”, vill uppmärksamma löpningens historia och utveckling. I varje butik kommer det därför finnas ”löparhistoriska landmärken” i form av bland annat gamla löparskor från olika tider och från löpare som brunnit för sin sport. Nu har du chansen att bidra till den denna samling!

https://i2.wp.com/media.traningslara.se/2010/04/Asics1953.jpg
Asics löparskor från 1953

Hur går tävlingen till?
Fem bloggare är med i tävlingen ”The story of my Löparsko”. Varje blogg väljer ut tre finalister till sitt team utav de bidrag som kommer in till tävlingen. Dessa 15 finalister presenteras på Löplabbets event den 26:e augusti i Stockholm. Av dessa bidrag utser sedan löplabbets jury vinnaren, där bloggaren och bidragslämnaren belönas med varsin löparoutfit.

Vad du kan vinna:
En löparoutfit bestående av ett par skor från Löplabbet och ett par löpartights, en topp  och en jacka från Adidas.

“Adidas löparkläder hjälper dig att prestera på topp. Med funktionsmatermial som ClimaCool® håller du dig torr och varm. ForMotion™ följer dina kroppslinjer för bättre passform och komfort. Passform och linjer som gör dig snabb.”

Hur gör du för att tävla?
Tänk på att du bara kan tävla på en av de fem bloggarna! För att tävla för team-ÄTATRÄNAKÄMPA, skicka in en bild på ett par gamla löparskor tillsammans med en text på max 100 ord som berättar om det som du och dina skor varit med om. Någon speciell händelse, ett roligt minne, ett starkt ögonblick eller något annat betydelsefullt som du och dina skor varit med om tillsammans som etsat sig fast i minnet. Maila det till mig på atatranakampa@hotmail.com

Kom ihåg att om ditt bidrag blir utvalt till finalen, så får du om du vill, delta och presentera ditt bidrag på Löplabbets event den torsdagen den 26/8, men du måste givetvis inte.

Tävlingen pågår till och med söndag 22/8, klockan 24:00.

Lycka till, jag ser fram emot att läsa era löpsko-historier!