Dagens middag:

Kyckling och potatis i ugn med sallad och gårdagens tsatsiki.

När jag kom hem från min svettiga löptur skulle Mästarnas mästare precis börja på ettan och jag hann precis med en snabbdusch innan.
Fina sambon hade fixat middag och som vanligt var det supergott. Helt underbart att få ta sin tallrik, krypa upp i soffan och äta framför tv:n. Det fick man ju aldrig göra när man var liten.

Jag är så fantastiskt bra!

Jag är en löpare. Det är klart jag är en löpare!
Jag är den bästa löparen jag kan vara utefter mina förutsättningar.
Är inte det helt fantastiskt egentligen?

På med mina fantastiska vintertights Crafts Performance Thermal  Tights, på med på tok för mycket kläder, på med mina älskade Asics gel Kayano och så ut! Visst, ute innebar måhända snömoddiga vägar med dåligt fäste, men det var frisk luft, det var spänst i benen, (det var kanske lite dålig dämpning i skorna, dags för nya löparskor med andra ord..) men det bet lite i kinderna och pulsen skenad einte iväg som den brukar. Det känns att jag är lättare!

Klart det är jobbigt att springa. Men för enkelhetens skull blir det mycket jobbigare om man matar sig med budskap som ”Vad jobbigt det är.” ”Vad långsamt det går.” Bättre är det att göra som jag gjorde idag, peppa sig med budskap i stil med ”Det här går ju skitbra!” ”Fan vad duktig jag är!” Saker jag kunde konstatera, jag har aldirg kunnat hålla ås pass låg puls när jag har sprungit förut, oavsett tempo. Benen tyckte det var jobbigast, löparmusklerna påstod att de inte hade fått jobba på ett tag? Jävlar, det innebär mer utfall på gymmet = stackars mig.

Jag hade bestämt mig för ett pass på ca 30 minuter i lugnt tempo. Bara för att känna på. Jag ger mig själv MVG för det utförda passet.

Tid: 29 min
Maxpuls: 180, 89%
Snittpuls: 158, 78%
Kaloriförbrukning: 339

Svettig och glad tillbaka hemma.

Nu är det dags för premiärlöpning utan prestationskrav.

Ja, nu har det fått koka nog i huvudet.
Jag ska testa prestationslöpning så fort jag bara fått på mig kläderna och kommit ut. Vi får se hur långt det blir och hur lugnt. Framförallt får jag se hur det känns i foten.

Det pirrar förväntansfullt i magen på mig!

Dagens lunch:

Om man inte vill ha tonfisk i en röra (typ pastasås) och inte i en sallad, så kan det vara rätt trist att äta.
Jag brukar dock steka på en bruk med tonfisk med lite Sweet Chili Sauce, det är rätt gott!

Idag fick det bli rester från igår och lite sådan stekt tonfisk till.

Romantisk middag för två:

Igår had emin sambo och jag bestämt att vi skulle ta en storstädning av lägenheten, det fanns ett stort behov av att dammsuga och torka golven.
I vårt förhållande är det mest han som är noga med ordning och som lagar mat mest, jag är en aning slarvigare. Så för att överraska honom bestämde jag mig för att fixa det här själv, under tiden han var borta under dagen. Så att vi skulle kunna ägna kvällen åt betydligt roligare saker. Typ, att bara vara med varandra. Jag åkte till och med förbi systembolaget och köpte en fin flaska vin.

Så, när sambon väl kom hem, så var lägenheten städad från topp till tå och maten var nästan klar.

Jag lagade rotsaker i ugn, med kycklingfilé, sallad och tsatsiki.
Till det, det goda vita vinet och bageribakat bröd.
Det blev fantastiskt gott, båda tummarna upp.
Har ni lite dålig fantasi någon dag när ni ska laga mat kan jag varmt rekommendera detta.

Jag smörjde in kycklingfileérna med havssalt, kryddade med cayennepeppar, ingefära och chili.

Gjorde en enkel sallad.

Serverade vinet som smakade fantastiskt, lite spritsigt. jag som inte ens dricker i vanliga fall fick i mig ett helt glas!

Rostade rotsaker, den här gången blev det potatis, söt potatis, morötter, palsernacka, kålrot, gul lök och vitlök. Olja ringlat på det och sedan kryddat med flingsalt, peppar och oregano. Salladen och tsatsikin även på bild. (Tsatsikin gjorde jag av turkisk yoghurt, riven gurka, några klyftor vitlök, lite salt, lite olja och lite vinäger. Den blev väldigt god!)

Resultatet!

En fin middag ska givetvis ha en efterrätt och sist när jag var hemma och åt middag hos en kompis så bjöd hon på vattenmelon med vispad turkisk yoghurt smaksatt me dhonung, det smakade som krämig grädde och jag bestämd emig för att testa själv. Sagt och gjort. Jag blandade lite olika frukter och bär, vispade yoghurten med hunong och serverade i stora glas. Min sambo nästan slickade upp den sista ”gräddhurten” ur glaset..

Efterrätten var lika god som den såg ut. Toppad med lite kardemumma.

Sen försökte vi oss på konsten att titta på film, liggandes sked i soffan, det tog tio minuter, sen somv ag som ett litet barn. Vinet var som ett effektivt sömnpiller.

En helt underbar, romantisk, kväll!

Veckan börjar starkt på gymmet.

Det är så kul när klockan ringer före sju och jag förbannar mig själv över att ha bokat in PT-tiden så tidigt. Vad är det för fel på att få ligga kvar i sängen och bara vara?

Sen tar det en halvtimme innan kroppen börjar inse att den är vaken, att det är helt okej att gå upp för träningens skull. Det är ju så skönt at ha det avklarat sedan och känna sig pigg inför de stundande prövningarna som dagen kan bjuda på. Glädjande nog hade mitt pulsband kommit till rätta på gymmet, hurra! Och jag fick använda min älskade pulsklocka, vad vore träning utan den?

Det var alltså PT-träning på schemat och jag värmde upp i 5 minuter i roddmaskinen, som vanligt.
Kroppen kändes lite seg, men ändå helt okej.

Vi tog ett pass styrka med fokus på armar, axlar och bröst. Mina axlar som är min svaga punkt fick jobba i alla möjliga övningar och åt alla möjliga håll. Vi använde kabelmaskin, kettlebells, balansboll och vanliga hantlar. Ibland, när han tyckte att jag svettades för lite, la han in upphopp med hantlar eller utfallsgång plus axellyft. Sjukt jobbigt.

Tid: 55 min
Maxpuls: 179, 88%
Snittpuls: 136, 67%
Kaloriförbrukning: 506

När jag för ens gångs skull inte hade bråttom iväg, avslutade jag med 30 minuter på crosstrainern. Men jävlar vad jobbigt det var idag. Tur att Mirakeldoktorerna unde underhålla mig på femman, samtidigt…

Tid: 30 min
Maxpuls: 166, 82%
Snittpuls: 158, 78%
Kaloriförbrukning: 358

Ett riktigt bra, kvalitativt pass fick den här veckan börja med. Åh, det känns underbart att det är måndag!

Vägning, vecka 26 (v. 6).

Vikt: 105,2 kg (-0,5 kg) (sammanlagt – 27,8 kg)

BMI: 32,5 (-0,1)

Mage vid naveln: 92 cm ( -0 cm)
Midjemått: 88 cm ( -0 cm)
Höft: 103 cm ( -0 cm)
Höger lår: 61  cm ( -1 cm)
Höger arm: 35 cm ( -0 cm)
Under byst: 90 cm (  -0 cm)

Se där, det går neråt, sakta men säkert!

Idag var en sån där dag då jag kände mig tung och svullen och som om man har fullt med mat i magen fortfarande, efter gårdagens middag. Så jag trodde inte på minus när jag vägde mig. Och ändå så hade fem hekto haft vett att försvinna. Härligt! Nu börjar jag närma mig minus 30 kilo. Helt otroligt! Inte bara det, nu är det bara dryga fem kilo kvar till den magiska 100-kilos gränsen. Under 100 kg minns jag inte när jag var senast, någon gång i tidigar tonåren förmdoligen. Så lätt som jag är nu har jag inte varit i vuxen ålder. WOW!

Utvärdering av vecka 25

Vecka 25 har varit lite speciell, med en träningehelg i ryggen med 8 timars träning på två dagar, blev den här veckan väldigt fokuserad på återhämtning och vila. Kroppen var förmodligen väldigt trött och träningslusten låg på noll komma noll måndag, tisdag och onsdag.

Matmässigt har det varit en hel del flärd. Lördagskvällen var fylld med godis och jag har varit på bio med popcorn och M&Ms och det har slunkit ner franska ostar också. Ingenting som jag känner mig oroad eller missnöjd över, dock så känner man hur snabbt suget efter socker kommer när man väl har ätit godis en gång.

Något annat speciellt har inträffat på bloggen, jag delae nämligen den med min mamma och min lillasyste ridag. Det kändes speciellt, eftersom bloggen har varit hemlig för all ai min närhet förutom min sambo, tidigare, Men inte ens han har läst den. Så jag hälsar mamma och syster välkomna hit, jag tänker dock försöka att inte ta någon ”hänsyn” till att ni läser här, ni får höra hela sanningen

Med endast 3 timmars träning den här veckan var det väl inte så mycket att analysera. Veckan som kommer får förhoppningsvis lite mer puls. Om bara det där pulsbandet vill hitta tillbaka till mig.. Inför vägningen imorgon blir det förhoppningsvis ett litet minus.

Måndag: VILA, Ridning

Tisdag: VILA

Onsdag: VILA, Ridning, Promenad 20 min

Torsdag: Styrketräning PT-pass, 51 min. Ridning

Fredag: Spinning 45 min, Styrketräning 10 min, Ridning

Lördag: Sats-X 55 min

Söndag: VILA, Ridning

SATS Sports Night:

Så var dte då dags för SATS stora inspirationsdag. På dagen var alla SATS-instruktörer på Globen och på kvällen kom vi medlemmar dit för att testa den kommande eventklassen, än så länge kallad ”Sats X”. De cirka 2000 som tränade passet passade samtidigt på att (försöka?) ta rekord i antal deltagare på samma klass.

Globen var pyntade med mängder utav SATS-ballonger och hela arenen var ett enda stort träningsgolv. I ena änden av arenan fanns en del montrar och mer än hälften delade ut sportdrycker och liknande. En massa vätskor med skrämmande färglad vätska.

Dessvärre har mitt pulsband kommit på vift, jag har absolut ingen aning om vart det kan ha tagit vägen. jag hade dte på spinningen i fredags och efter det har det uppslukats utav jorden. Kanske har någon hittat det i omklädningsrumem toch tagit det, för inget var upphittat och inlämnat när jag ringde igår.

Så det blev ingen pulsupptagning under passet, vilket var tråkigt. Jag älskar att se vad passet har givit i rena siffror.

Efter ett inledande tal av Kent Orrgren, vi fick se reklamfilmen för SAT och även en lite längre filmsnutt om SATS.

Sen satte passet igång, lett och skapat av välkände Fredrik Sjöberg. Det var ett konditionspass ed delar av styrka. jag tyckte dte kändes lite som tillbaka till aerobicstiden på 80:talet, lite back-to-basics. Vilket kändes befriande. Jag tror att klassen kan bli riktigt populär, men det är nog inte en klass som jag kommer gå på. Den komme runder sen-våren som eventklass, så då måste ni som inte var där igår, testa den! Svettig blev man i alla fall och peppad på utav de flera duktiga instruktörerna.

SATS Sports Night.

Ikväll bär det av till Globen, där SATS under dagen har haft en inspirationsdag för sina instruktörer. På kvällen blir alla vi medlemmar ditbjudna för att träna vårens nya eventträningsform som än så länge är hemlig.

Ska bli väldigt roligt, även om jag är galet trött efter gårdagens fest. Trots att jag var nykter så känner jag mig som sju svåra år idag. Förhoppningsvis kommer jag känna mig som en ny människa efter lite svett i imponerande stora Globen.

Någon mer som ska dit?

Morgonspinning – rena rama döden.

Hade fått för mig att jag skulle vara sugen på morgonspinning imorse.
Passet var bokat och klart, så det fanns ingen återvändo när klockan ringde vid sex. Fy vad trött jag var och oerhört svår att motivera att det är kul och härligt med morgonspinning.

Upp kom jag och till gymmet hann jag precis i tid.

Passet var sjukt jobbigt, men roligt, varierande och tufft och min puls rusade iväg ganska så snabbt. Sen håller dne sig där och gör mina ben geleiga efter halva passet och då är dte bara att använda det välkända pannbenet för att fortsätta kämpa och pusha.

Tid: 45 min
Maxpuls: 188, 93%
Snittpuls: 163, 53%
Kaloriförbrukning: 505

Jag hade lite tid på mig efter passet och bestämde mig för att köra lite mage.

Näst sista gången jag körde med min PT bokstavligen dödade han min mage med dropset, så jag tänkte återupprepa den bravaden.
Planen var crunches på boll, 3 set med 45 reps om varje. Mellan varje set skulle jag köra ett set med sneda crunches, 30 reps.
I de raka crunches hade jag de första 15 repsen 5 kilo sträkt upp i luften, de nästa 15 3 kilo och sista 15 utan vikt.

Kommer förmodligen ha fin träningsvärk imorgon då det ändå blev 135 raka och 90 sneda reps..

Nu blir det föreläsning och totalfokusering.

Konsten att våga springa hellre än bra.

Igår tvingade min sambo upp mig ur pluggstolen (jaghade somnat med boken i knäet) och drog med mig ut på en kort liten kvällspromenad. Jgahade ingen lust, jag var låg, satt med en tom trång känsla i bröstet och något i mig ville inte ta mig ur den känslan, ville destruktivt fortsätta må dåligt. Men till slut insåg jag attd te var bäst att kapitulera, så jag drog på mig mina vinterfodrade löpartights och snörde på mig mina älskade asics kayano med raggsockor i, för att gå ut på promenad.

Då hände något. Det spred sig en glädje genom hela kroppen, glädje och spritt i benen. Kroppen trodde att den skulle få springa. Min underbara drygt 105 kilo tunga kropp, blev alldeles lycklig av känslan när tightsen smet åt runt låren och skorna snördes runt foten. Skornas dämpning i trappan. Allt det där som jag nästan glömt. Jag har inte sprungit en enda gång sen jag kom hem från Egypten. Jag har inte velat.

En viss prestationsångest har nämligen helt plötsligt uppenbarat sig. Helt plötsligt springer jag påtagligt långsamt när jag jämför mig med alla andra. Jag är hopplöst efter. Hur ska jag någonsin kunna mäta mig med dem?

När jag springer tänker jag numera ofta på hur kort jag har kommit, hur långsamt det går, vilken långsam tid jag kommer få och då även, hur jobbigt det är. Det har inte känts helt konstruktivt för mig och jag har ifrågasatt om jag överhuvudtaget ska fortsätta med löpning. Det är inte roligt att utöva något och samtidigt känna att man är så oerhört dålig på det. Det är inte heller roligt att känna att jag tappat fokus på vad som verkligen är viktigt, min egen utveckling, min egen träningsglädje, mina egna mål. Sara skrev ett fantastiskt inlägg om det där med att jämföra sina egna svagheter med andras styrkor, för ett tag sedan och det är något jag också har funderat över. Löpningen är ju så konkret Alla som springer håller koll på hur snabbt de springer. Vilka kilometertider de har, hur snabbt de springer milen osv. Det gör det så lätt att jämföra: ”Vad springer du milen på?” ”Hur långt sprang du? Hur lång tid tog det?”Helt plötsligt jämför man sina egna tider med alla andras, elle rvänta nu, inte alla andras, utan alla andra som stoltserar med sina tider. Miltider nära 40 minuter, lugna ”jogg-pass” i 5-minuterstempo osv. Där står jag med mina 76 minuter på milen, med mitt tillräckligt jobbiga tempo mellan 7-8 min/km. Jag som inte bara kan sticka ut och ”transportlöpa” eller ”springa några mil”.

Min tankar har handlat om vitsen med att träna något man är dålig på. Mina tankar har handlat om att träna något som man inte har talang för, inte är byggd för.

Någonstans på vägen förändrades huvudskälet med löpningen. För jag är ju inte det minsta tveksam till att löpning är oerhört effektiv träning för mig. Jag har en förmåga att pressa mig upp i maxpuls på slutspurt, jag håller utsatt tempo, jag kan nöta på längre än jag borde kunna, jag njuter av löpning, jag har pannben av renaste stål när det gäller. Jag ger aldrig upp.

Huvudskälet gick från att träna mig själv effektivt, till att börja prestera. I de prestationskraven ingick helt plötsligt jämförelsen med alla andra. Alla gaselliknande löpare därute. Eller varför inte med min sambo, som kan ligga på sofflocket ett halvår och sedan springa milen runt 50 minuter, bara sådär, utan ansträngning. Då är det inte så konstigt om man kanske tappar modet.

Sen läste jag det här.
Jag läste och begrundade och på något vis såg jaghelt plötsligt hur osund min jämförelse var. Hur osunda och destruktiva mina krav på mig själv, var. Saras ord dök än en gång upp i mitt huvud, om att inte jämföra sina svagheter med andras styrkor. Sen gick jag på Blossoms föreläsning där hon betonade vikten av att se på sig själv och ta vara på sina starka sidor, ”odla sin särart” och sluta försöka göra sig själv till något man inte är, utan älska den man redan är. Allt det här har fått koka ihop ett tag och igår när skorna och löpartightsen åkte på, så kände jag plötsligt saknad och längtan. Jag kände glädje.

För jag är ingen snabb löpare. Jag har inte ens den önskan, egentligen. Varför vill jag vara snabb? För att alla andra är det! För att man ”ska” vara det! Jag är jag och jag älskar löpning, jag älskar känslan efteråt när hela kroppen har fått jobba, jag älskar att låta kroppen mala på längs en fuktig skogsväg med dima över ängarna och tyst natur runtomkring. Jag älskar utmaningen: kan jag öka? Orkar jag hela vägen? Hur lång tid tar rundan idag? Jag älskar ju det. jag älskar att se förbättring, utveckling, för vem gör inte det? Men jag ska bara jämföra med mig själv! Om jag springer milen på 74 minuter, så kan jag ju inte jämföra mig med X som springer milen på 47 minuter, jag kommer ju givetvis att känna mig jättedålig trots att jag kapat mitt personbästa med två minuter.

Vem sätter krav på mig själv? Jo jag. Ska jag få förstöra min egen löparglädje bara för att jag är så prestationsinriktad? Det låter ju helt tokigt! Så nej, jag ska inte lägga ner min löpning, men jag ska ta mig ann den med en mer ödmjuk aproach. jag ska bara springa för att få effektiv träning och för att det är roligt. Skit i kilometertider och sådana krav. Bara springa.

Helt underbart!

Lunch, förrätt, middag..

Gårdagens lunch på Coffeehouse by George, Odenplan. älskar deras hälsotallrik, även om jag nuförtiden aldrig orkar äta upp..

Igårkväll fick min sambo lust att göra toast skagen, resultatet ser ni ovan.

Idag lagade jag middag, panerad pangasiusfilé med potatis, lite grönsaker och lite remouladsås. Supergott. Men jag orkade bara äta fisken och lite grönsaker.

Ett armpass i ottan, precis vad jag behövde.

Ett nytt Nike-linne som jag älskar.

Imorse när alarmet ringde klockan sex, så hade jag inte den minsta lust att kliva upp ur sängen för att åka till gymmet. i sådana stunder känns den här livsstilen oerhört värdelös. Det ger sig dock efetr fem minuter och kroppen har fått acceptera att den har fått lämna den varma sängen där sambon fortfarand eligger och sover vidare. Det slår om och känslan av frid i tystheten är underbar. Varför är dte så sönt att vara ensam upp tidigt på morgonen? Ni snackar med tjejen nu, som hela sitt liv varit en kvällsmänniska, som haft dålig dygnsytm, sovit hela dagar omd et har gått. Sen bara svängde det. Jag är fortfarand ehellr euppe på kvällen än går upp på morgonen, men balansen är så oerhört mycket bättre ochjag blir numera trött på kvällen, före klockan tolv..

Väl på gymmet så var jag på gott humör och suget efter styrketräning vaknade till liv lite mer på riktigt. Min PT var lite fast i snökaoset, så jag värmde upp på roddmaskinen i fem minute rinnan han kom, full av energi.

Jag hade önskemål om att köra armar. Det var så oerhört roligt! Vi körde biceps hit och triceps dit. Vi fick axlarna att svida och armarna att darra. Så roligt och så skönt! Jag kunde dock inte shamponera håret i duschen efteråt för att armarna var så trötta. Åh, precis så ska träning kännas!

Tid: 51 min
Maxpuls: 176, 87%
Snittpuls: 143, 70%
Kaloriförbrukning: 506

Jag älskar att träna!

Psst..

..träningslusten är tillbaka efter ett pass med min PT imorse.
Men mer om det lite senare, nu ska jag ut i snöstormen och rida!