Min kropp är en ostoppbar maskin!

Det blev även lunchträning och idag verkar jag och kroppen vara på precis samma nivå.
Vi är ostoppbara, vi krossar allt motstånd och vi älskar det, jag och kroppen.

Min kropp är verkligen helt jävla underbar. (Om ni ursäktar språket.)

Planen var en timmes shape. Shape är roligt, jag vet inte varför jag går så sällan, framförallt eftersom det lägger mycket fokus på funktionalitet, rörlighet och balans. Saker jag behöver träna men har svårt att träna på egen hand, det blir liksom aldrig av. Sen gillar jag shape-instruktören på fredagar, kl 12 i Sumpan. Gå dit!

Tid: 60 min
Snittpuls: 127, 63%
Kaloriförbrukning: 475

Efter passet, som ändå var dagens andra, tittade jag på löpbandet och kunde inte hålla mig från att känna lite på löpsteget. Bestämd emig för att hålla på en kvart och bara känna efter hur det kändes och hålla tempot på ett trevligt sådant. Det spännande var att det som tidigare varit ett ganska jobbigt tempo, nu bara kändes lätt och för sakta. Ökade upp och insåg sen att jag sprang snabbt. Som vinden!

Jag började tänka på idrotten på högstadiet då vi hade löptest i stadens lilla elljusspår på 2,5 km. Jag minns att jag precis klarade gränsen för godkänt. 24 minuter. Det tog mig alltså 24 minuter att ta mig 2,5 km. Helt plötsligt så blev den distansen målet, bara för att visa mig själv hur mycket jag faktiskt förbättrats sen dess.

När tempot närmade sig 12-13 km/h började pulsen bli hög och det började kännas jobbigt, men inte ”jag kommer dö” jobbigt, inte ”jag kan inte springa snabbare”-jobbigt. Bara ordentligt jobbigt. Benen gick utav sig själva och kändes starka, långa och snabba. De ville öka men pulsen sa lite emot. Sen helt plötsligt var tiden slut och det där dumma bandet på SATS som inte visar sträcka och tid samtidigt gör en ju galen.
Hur långt det var? 2,74 km. Förstår ni att jag har blivit  ungefär 10 minuter snabbare sen jag gick i högstadiet? Det är helt galet. Förstår ni hur snabbt det är för mig? Visst var dte jobbigt, men inte ”jag sprang så fort jag kunde”-jobbigt. Helt galet ju! Alla dessa intervallpass har gjort sitt, utan tvekan.
Tid: 15 min
Sträcka: 2,74 km
Tempo: 5:28 min/km
Hastighet: 10.96 km/h
Maxpuls: 192, 95%
Snittpuls: 173, 85%
Kaloriförbrukning: 219

jag är grym. hade jag inte haft en middag med några av mina bästa, hade jag nog inte kunnat hålla mig från ytterliggare ett pass idag. Jag har fortfarande krafter och lust, kvar!

Etiketter: löpning, Shape, Träning