Man minns det man valde bort, men inte det man valde?

Kloka Frida kommenterade på mitt planeringsinlägg och tyckte att det var lite väl luddigt att skriva ”någon glass” med kommentaren ”då jag själv vet med mig att det är lätt att glömma bort dem ätna men komma ihåg dem oätna.” För övrigt har Frida helt rätt angående luddigheten, det är luddigt och jag vet inte riktigt om jag ska skärpa det mer. Jag ger mig själv några dagar till för att se hur ofta det egentligen blir glass utan regler.

Men kommentaren väckte tankar kring just det där om vad man minns och hur det påverkar valen framöver. För om jag har lättare att minnas det jag har valt bort, om de minnena på något vis lättare triggas fram, då kommer jag leva i en tro att jag hela tiden nekar mig själv saker. Om jag istället minns det jag har ätit/valt/gjort, då lever jag ett helt annat liv.

När det kommer till mat, så tror jag att Frida har helt rätt, det ÄR lättare att minnas de glassarna jag har avstått från och svårare att komma ihåg de som jag åt. Kan det ha att göra med att man lägger större värdering vid de glassar man aldrig får ”chansen att uppleva”? Som att glassen smakar bättre i huvudet, än vad den egentligen gör, när man väl äter den. Minns vi hellre en smaksensation som är helt igenom ”uppdiktad” i skallen och som vi nekades, än den glass vi åt, som var god, men inte lika fantastisk som hjärnans bild av en glass är?

Ja ni hör ju, jag är totalt förvirrad. Vad tror ni?

Annonser

Etiketter: , ,

3 svar to “Man minns det man valde bort, men inte det man valde?”

  1. frida Says:

    Vilket intressant resonemang du fick upp där, det sättet har jag inte tänkt på alls. Någon att spinna vidare på helt klart… Vad är det som vi lägger till vårt minne och självkänsla egentligen.

    Hmm, intressant säger jag igen!

  2. Camilla - BMI 36 Says:

    Visst kan det vara så. Kanske är det däför som det inte har gått så bra när jag försökt att gå ner i vikt förut. Att jag hela tiden tänker att det här får jag inte, det här får jag inte och det här.. kan jag inte alls äta.

    Att se möjligheterna och det vi faktiskt gör tror jag bidrar till en positivare inställning till oss själva. Jag reagerar ofta på att folk säger…ååå det där skulle jag vilja äta, men det går ju inte och nä jag kan inte gå på festen för jag kommer att äta, så här ser mitt liv ut och då fungerar det inte. Vill då bara ruska om människan och säga… men du se vad du kan och vad som går. Livet blir så mycket lättare då.

    Spinner vidare på det här känner jag… kanske blir det ett nytt inlägg om det hos mig…. om någon dag. Det här tål att tänkas på.

  3. Möjligheter eller problem? | Från BMI 36 till 25 Says:

    […] nu hellre det jag kan äta istället för det jag inte kan äta. Läste ett intressant inlägg hos Äta, träna, kämpa om detta härrom dagen, om att vi lättare minns det vi inte åt än det vi faktiskt åt. Visst […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: