6 mil blev det..

Okej. Vi skulle ta en ”liten cykeltur” på två härliga damcyklar med extremt dåligt rull.

Vi visste inte att det var tre mil till vår destination. För vissa av er är 6 mil förmodligen ”ingenting” på en cykel, och jag cyklade ju faktiskt det dubbla för någon månad sedan. Men för mig är 6 mil, verkligen långt.

Regnet upphörde dock så fort vi kom upp på cyklarna och vägen vi cyklade på var helt optimal för cykling. Små gamla grusvägar som nu blivit asfalterade. Lite trafik och mjuk böljande väg genom oerhört vackert landskap, små byar och med vatten på ena sidan. Otroligt vackert var det. Halvvägs till vår destination, hittade vi två hästar i en hage och tog en paus när ägarna ville snacka lite. Dte älskar jag med landet. Vi blev inbjudna både på middag och fika, men fick tacka nej då vi skulle vidare. Men en timme pratade vi nog bort på deras gräsmatta.

Väl framme vid vårt mål, tre mil senare, var jag inte lika sugen på att cykla tillbaka. Men efter lite kalla köttbullar, så återkom energin och det var bara att beta av de tre milen hem, med kohagar, hästhagar, sommarstugor, bofasta och ett spegelblankt hav omkring oss.

3 timmar och 20 minuter tog äventyret. 6 mil. Jag känner mig hög på endorfinerna och glad i hela kroppen för att vi åkte iväg. Det enda på kroppen som är ledset är könet. Aj jävlar. Jag älskar träning. Mycket.

Hade det inte varit så att det tar sådan tid, så hade jag kanske, kanske, hakat på Saras 50 mila-utmaning. Men jag har respekt för de där milen och efter dagens sex, så känns 50 mil ganska långt..

Etiketter: cykel, cykling, Träning