Det blev inget tufft pass, det blev livraddning.

😦

Planen var att ga hem fran stranden och vila for att sedan kora ett stenhart pass. Jag langtade ju!

Nu blev det inte sa, for pa vagen hem gick vi forbi en ”hundbur” i storlek storre (tank betongvaggar och cementgolv) med tva hundar som rastlost vandrade runt runt runt i den gassande solen. Hela inhangnaden var full med hundskit och hundarna var sa magra och sariga att alla ben stack ut. Jag kunde inte bara ga forbi. Jag var tvungen att gora nagot. Eftersom de var helt utan vatten provade jag att halla in vatten fran min vattenflaska genom galllret, hundrana kastade sig over den knappa litern och den ena tiken forsokte nastan kasta sig pa gallret for att fa sa mycket vatten som mojligt.

Mitt hjarta  sved och jag svor over ohuman djurhallning och hur grymma vi manniskor kan vara. Jag och syrran samlade ihop ett gang vattenflaskor och gick hela vagen tillbaka till stranden dar en vattenkran for att tvatta fotetrna severade kranvatten. Jag vet inte hur manga ganger vi gick fram och tillbaka mellan kranen och hundrana som blev mer och mer overlyckliga nar vi narmade oss.

Det stod ett gang tomma byttor inne hos hundarna och till slut gick jag in och fyllde pa alla med vatten, hundarna kastade sig over vattnet och det var formodligen inte ens bra for dem att dricka sa mycket pa en och samma gang. Ett tyskt par kom forbi och fixade nagra till flaskor med vatten och gick till affaren och kopte hundmat. Sjalva skrev jag en alpp och uppmanade alla som gar forbi att hjalpa hundarna genom att ge dem vatten atminstone och har pratat med de svenskar vi har mott om att ge hundarna nagot varje gang man gar till stranden.

Och dte ar val fint och sadar, men det loser ju inget mer an for den narmaste tiden. Sen aker vi harifran och hundarna far aterga till att langsamt svalta ihjal. Jag har aldrig sett hundar i sa daligt skick! Den ena hunden hade en gigantisk tumor hangandes fran magen.

Det gor sa ont i mig att se djur fara sa illa. Jag onskar jag visste vem jag skulle vanda mig till har, sa att hundarna antingen skulle kunna fa avsluta sina liv pa ett vardigt satt eller fa komma darifran. Att se de dar tva hundarnas enorma gladje och vanlighet nar vi gav demvatten, gjorde det nastan annu varre, att de kan vara sa vanliga, trots att det ar vi manniskor som gor sahar mot dem. Det var svart att stanga grinden efter mig nar jag gickut darifran, jag tankte flera ganger om jag skulle vaga lata ”glomma” att stanga grinden ordentligt, men jag vet inte riktigt om det ar att ta lagen i egna hander lite val mycket?

Imorgonbitti blir det en till vanda med vatten och aven mat, forhoppningsvis hinner hundarna ata upp sig lite innan det ar dags for oss att aka vidare igen.

Sa, det blev ett sent ochtungt avslutr pa dne har dagen och nar jag kom hem stupade jag i sang och vaknade inte forran atta, trott och hungrig. Den har varmen tar verkligen musten ur en! Hoppas pa en tidig morgon imorgon och svalt vader sa att jag kan fa till lite endorfiner redan da.