Posts Tagged ‘viktuppgång’

Vägning vecka 42 (v. 22)

maj 31, 2010

Vikt: 107,5 kg ( +0,7 kg) (sammanlagt – 25,5 kg)


BMI:
33,2 (+0,2)

Mage vid naveln: 92 cm ( -2 cm)
Midjemått: 88 cm ( +1 cm)
Höft: 103 cm ( -1 cm)
Höger lår: 61  cm ( +1 cm)
Höger arm: 35 cm ( -0 cm)
Under byst: 90 cm (  -0 cm)

Det känns lite löjligt med dessa varannanveckas plus. Men de fyller säkert någon form av funktion de också. Learn the lesson, liksom. Trodde det skulle vara värre, så man får vara glad för det lilla. Vet att det kommer vara minus nästa vecka och jag ska lägga huvudfokus på maten nu ett tag framöver, det är nästa alltid den som jag ”tappar”.

Har inte så mycket mer att säga, ska sticka till gymmet och få lite rätsida på min rygg hade jag tänkt. Den känns bättre idag, hurra hurra!

Annonser

Vägning vecka 40 (v. 20)

maj 18, 2010


Vikt: 108,8 kg ( +2,4 kg) (sammanlagt – 24,2 kg)


BMI:
33,6 (+ 0,8)

Mage vid naveln: 94 cm ( +1 cm)
Midjemått: 87 cm ( +2 cm)
Höft: 104 cm ( +2 cm)
Höger lår: 61  cm ( -0 cm)
Höger arm: 35 cm ( +1 cm)
Under byst: 90 cm (  +1 cm)

Så, om ni undrade hur mycket italiensk glass, pasta, risotto och pizza, samt mens kan göra för formen under en knapp vecka, så har ni nu svaret. Jag trodde nog att det skulle vara ännu värre eftersom jag känner mig svullen som en ballong. Visst, det är inte roligt att tänka på att jag för 5 veckor sedan vägde exakt 5 kilo mindre. MEN, det känns ändå helt okej. Det hade vart illa om jag hade givit upp nu. Då hade jag ju låtit några kilon åt fel håll välta mig och min målsättning. Men jag känner mig fylld av ny kraft, inspiration, fokus och lust att komma i balans.

108,8 kg kan jag väl få väga idag. Jag kan inte påverka det särskilt mycket just för dagen i vilket fall. Idag kan jag bara påverka hur jag ser på det vågen säger och vad jag tillåter mig att tänka och känna inför det. Jag kan också påverka vad jag väger nästa gång jag ställer mig på vågen. Framförallt kan jag påverka vad vågen säger om ett år. Om tio år. Och då kommer inte vågen säga 108,8 kg. Så att den gör det idag är ingen fara. Genom att påverka mina tankar idag, tror jag att jag lättare påverkar vågen om 10 år. Hänger ni med?

Jag älskar mig själv oavsett, är lika stolt över det jag har åstadkommit och vågar tro på min egen förmåga.

(Och solen lyser ute, fåglarna kvittrar, jag gick barbent till affären för att köpa frukost och livet är häärligt!)

Vägning vecka 39 (. 19)

maj 10, 2010


Vikt: 106,4 kg ( +1,1 kg) (sammanlagt – 26,6 kg)


BMI:
32,8 (+ 0,3)

Jag förstår ingenting. Absolut ingenting. Jag tycker att veckan har varit bra, en hel del träning, helt okej mat med ett försök till fokus på mindre portioner och inte äta för mycket. Några utsvävningar, men inte i grad med det här resultatet.

Nä, jag fattar faktiskt ingenting. Har jag blivit för slapp med mig själv? Har jag kommit till den där nivån då allt gick för lätt och man helt släppt tyglarna? Jag vet inte. Jag känner mig inte ens ledsen, mest jävligt irriterad eftersom jag inte förstår.

Vad är det som har förändrats den senaste tiden som skulle kunna ligga bakom det här? En sak vet jag, som jag har reflekterat över innan, det har blivit några sådana där ”bars” som mellanmål ibland. Det går numera fetbort. Bara en massa sötsliskigt och ingen näring. Bort med det. En annan grej är att vårt kylskåp inte direkt varit fullproppat med frukt och grönt, vilket gör att all man man lagar blir lidande. En tredje grej som är ny är medicinen jag äter, men den borde ju inte ge viktuppgång som biverkning. Den ska ju hjälpa min ämnesomsättning.

Apropå ämnesomsättning så har jag de senaste veckorna märkt av att min mage i stort sett stannat av. Så har det inte varit förut. Nu är det väääldigt långsamt nere i magen vilket gör att jag rätt ofta känner mig svullen i magen. Det är nytt.

Jag försöker inte ”ursäkta” mig och veckans resultat, jag försöker bara förstå det. Jag vill inte gå efter en diet där jag utesluter saker, det fungerar inte i det långa loppet för mig. Därför måste jag hitta den felande länken och rätta till den, istället för att styra om allt.

Nej, oerhört tråkig vägning. Känner mig som värsta viktminskar-bluffen. Å andra sidan, ett kilo är ju inte hela världens heller. Nu är det bara att felsöka och fortsätta fokusera på målet. Ska ju bli intressant när jag om några timmar åker till Italien…

(Och inte blev det någon löpning imorse heller, men det har inget med vägningen att göra. Jag vaknade och kände mig inte helt hundra, ute var det grått och mulet och kroppen ville lätt ha en timmes sömn till. Så då fick den det.)

Vägning, vecka 18.

december 14, 2009

Vikt: 108,3 kg (+2,3 kg) (sammanlagt – 24,7 kg)


BMI:
33,4 (+0,5)

Mage vid naveln: 95 cm (+ 2 cm)
Midjemått: 90 cm (+ 1 cm)
Höft: 105 cm (- 0 cm)
Höger lår: 63  cm (-0 cm)
Höger arm: 35 cm (-0 cm)
Under byst: 89 cm ( -0 cm)

Jissa om jag hade åmget imorse inför uppgiften att väga och mäta. Jag ville inte! Men jag tror att det är bra att man inte hittar på ursäkter för att slippa se ”sanningen i vitögat”. Det kanske låter märkligt, men på något vis var det inte så farligt som jag hade trott. Framför mig såg jag hur vågen skulel blinka ”ERROR” för att jag var för tung och att midjan skulle ha utökats till större än den var innan jag satte igång med den här viktnedgången, men inte.

2,3 kilon är ju en hel del, jävlar vad med svett som ”gått om intet” när jag jobbat för att bli av med de här kilona redan, nu ska jag svettas igen! och det syns att magen är svullen, på bilden. Men måtten var snälla mot mig!  2 cm på magen och 1 cm i midjan, jag trodde som sagt att det skulle vara minst 10 cm!

Det hade gievtvis kunnat varit bättre, jag menar, det är ju minus och inte plus jag vill ha. Men det hade också kunnat varit mycket mycket värre. Och idag känner jga mig glad och fokuserad igen. Precis så som jag vill känna, skönt!