Bye bye Åre, hello mr cold.

Åre t&r på tre dagar. I mycket gott sällskap. 14 timmar i bil, 6 timmars skidåkning. En rejäl vurpa. Inga brutna ben. Fantastiska frukostar på Åre Bageri. Bitvis solsken, bitvis snöfall. Förkylning, ipren, nässpray. Skratt, samtal, sång. Trötta ben. Melodifestival. Övertrassering på kalorikontot. Lugn, djup sömn. God mat. Typ så.

Dessvärre så har en taskig förkylning intgit min kropp, på riktigt och jag känner mig ganska sänkt, trots mitt knaprande av tabletter och diverse superkurer under helgen. Kroppen känns tung, svullen och väldigt trött. Jag som har skrutit så mycket om mitt finfina immunförsvar, vad hände? Jag skyller allt på det där hemska spinningpasset. Måste börja lyssna mer på kroppen. Just nu säger kroppen att den inte vill gå till skolan imorgon, men vi får väl se hur det blir med den saken.. Vila, kommer det bli åtminstone. Och vila är vad det får bli för mig nu, imorgon ska ni få lite sammanfattningar både för vecka som gått och för MU.

Dessutom har jag funderat på en hel del saker under helgen som jag tänkt dela med er. Men tills dess, sweet dreams!

So far:

8 minuter i plankan och 100 armhävningar, samt en hel hög med vackra Åre-bilder.

Vackra Åre.

Åh, vad jag är glad att jag och Sara

bestämde oss i sista stund för att faktiskt vara spontana och åka upp till Åre den här helgen. Jag tror att det är precis vad både min kropp och min själ längtat efter.

När det kommer till skidåkningen har Sara varit en ängel och guidat mig genom snälla och mindre snälla backar, hon har väntat på mig och lugnat mig när backarna sett mer ut som stup än som snälla lugna backar. Själv har jag som jag nämnde tidigare, mest fokuserat på att ta mig ner i samlad form. Dvs, i en hel kropp. Sa jag att det var länge sedan jag åkte skidor? Även om jag alltid älskat skidåkning och är uppvuxen med regelbundna skidveckor varje år, så försvann 10 år i skidbacken för mig och jag kände mig en aning ringrostig i början.

Åre har bjudit på mestadels blåst och moln, men stundtals tittade solen fram och vi hittade en backe med lä = helt underbart. Våra leenden bredde ut sig ännu större över våra rödrosiga ansikten. Tänk vad solen gör med oss, vilken lycka den kan framkalla, är det inte underbart?

Ja, man kan ju inte påstå att det inte är vackert här uppe i alla fall. Tre och en halv timme åkte vi, sen var mina ben för trötta och det började snöa och blåsa lite väl mycket.

Nu laddar vi inför schlagerkväll. Sara har en plan att vi ska göra en hel massa core-övningar under kvällen, vi har redan gjort 4 minuter i plankan och 20 armhävningar. Det här kan bli spännande (jag bara nickar och gör som jag blir tillsagd 😀 )