Posts Tagged ‘löpning’

Löparcirkel is the shit!

april 19, 2010

(BBC-rapportering kommer, men först detta.)

Wow.
För det första, att starta dagen med löpning har jag nog aldrig gjort förut, jag har nog trott att det skulle kännas tungt att springa utan mat i magen. Nu fick jag i mig en banan och ett glas med fil innan cykeln fick rulla ner mig till gymmet.

Det här med att gå med i en löparcirkel har ju känts som en väldigt rolig och spännande grej, jag vet att hade det varit för ett år sedan hade jag aldrig aldrig vågat. Idag kan jag knappt förstå varför man inte skulle våga?

Passet var hur bra som helst. Vi var sju stycken, jag tror att vi är 10 totalt vilket känns helt lagom. Bara tjejer, förutom PT:n som ledde passet. Jag invigde nya Nikejackan som vi fick på BBC och kände mig grymt snygg. Ut i kylan ( det var is på min cyckelsadel imorse) och en lätt uppvärmningsjogg. Sen höll vi värmen genom att först träna rörlighets träning. Det var höga knän, sparkar, utfall med mera med mera. Mest fokus på teknik och hög rörlighet. gissa om det kändes i min kropp efter helgen? Jo tack.

Sista delen av passet utgjorde av tre block á fem minuters stafettintervaller. Vilket förövrigt var ett superbra upplägg på intervaller om man är flera. Vi stod i par, två par på ena änden av intervallsträckan och två par på den andra. Givetvis var det en svag lutning på vägen också, så ena sträckan kändes dubbelt så jobbig. Sen sprang ett par hela sträcka så fort de kunde, och bytta av med nästa par och så höll vi på i fem minuter. Eftersom sträckan var så pass kort blev löpningen väldigt explosiv med högt tempo och det rulladepå snabbt så intervallerna blev korta = hög puls! Fem minuter gånger 3 låter måhända inte så mycket, men lita på mig, det kändes!

Det var fantastiskt bra att ha någon som sprang bredvid, då kopplas pepp och tävlingsinstinkten på och man ger hundra procent hela tiden. att det dessutom stod minst tå personer och ”väntade” samt hejade på vid mål, gjorde också sitt till.

Sen joggade vi lugnt tillbaka till Sats, jag med glädjerus i hela kroppen. Kände mig trött, men ändå så fylld av energi. Morgonsolen hade precis börjat värma ordentligt, kroppen kändes glad, pigg och nöjd, huvudet kändes friskt, redo för en helt ny dag, en helt ny vecka. Jag tror helt enkelt att morgonlöpning är min nya grej och att den här löparcirkeln kommer ge mig jättemycket. Längtar redan nu tills på torsdag då nästa pass är.

Tid: 70 min
Maxpuls: 184, 91%
Snittpuls: 156, 77%
Kaloriförbrukning: 841

För att vara extra snäll mot mig själv avslutde jag passet med 15 minuters stretch också. Skön smärta!

Med tanke på dagens intervaller, kan jag påminna om att jag fortfarande efterlyser tips för intervallträning här. Ge mig roliga, bra och jobbiga upplägg för intervallpass!

Annonser

Tips på intervallpass hitåt!

april 15, 2010

Man kan ju träna intervallerträning på alla möjliga olika vis. Det kan göras baserat på tid, det kan göras baserat på sträcka, det kan göras baserat på puls, det kan göras baserat på lutning(backe)/motstånd osv.

Vad är intervallträning bra för?
Kort sagt, det är ett av det mest effektiva sätten att träna upp kondition och snabbhet på. Genom att anstränga kroppen med en högre intensitet och tempo än man vanligtvs gör, när man inte varvar sitt pass med intervaller (det är vilan som är själva intervallen, man skjuter alltså in intervaller av vila mellan arbetspassen.), så tvingas kroppen att överkonsumera, precis som vid styrketräning, och bygga upp kroppen lite uthålligare, snabbare och starkare, för att klara av den nya belastningen. Intervallträning är med andra ord – the shit!

Jag har tyvärr inte den kunskap/erfarenhet utav planerade intervallpass som jag önskar, visst har jag sprungit några stycken, klämt av ett eller annat på en crosstrainer/motionscykel också. Men något ”träningsbibliotek” med olika roliga upplägg för intervallpass har jag inte. Därför vill jag ha er hjälp!

Det är så många som läser den här bloggen som tränar en hel del, oavsett om man är nybörjare eller gammal räv, jag tänkte låta er ge mig era bästa intervallpass. Hur lägger ni upp dem, hur många intervaller, vilket är roligast, vad får upp pulsen bäst och så vidare. Jag vill ha så många förslag som möjligt, jag har ju nämligen 4 intervallpass att beta av innan den 25:e..

Jag kan börja med den erfarenhet jag faktiskt har. Minns ni det spyframkallande intervallpasset i öknen?
Upplägget var enkelt, vi hittade en rak, plan sträcka mitt i öknen, ca 300 meter. Jag sprang sträckan så fort jag kunde 6 gånger, joggade lugnt tillbaka till ”start” mellan varje gång. Det var sjuukt jobbigt! Positivt med att ha en sträcka att springa intervallerna på, är att man verkligen kan se det framför sig hur långt man har kvar. Det är också lätt att motivera sig att hålla det ökade tempot hela vägen ”Då kommer man fort i mål”. Negativt? Det är lite nötande att bara springa fram och tillbaka samt, hur vet man vilken sträcka som är optimalt för just mig? (Uppvärmning och nedvarvning skedde även givetvis)

Jag sprang även ett intervallpass på julafton som hade ett helt annat upplägg. Efter 10 minuters uppvärmning blev det 10×1 minuters tuffa intervaller med 20 s sakta jogg emellan. Dvs 1 minuts så fort jag kunde, 20 s ”vila” sen 1 minut högt tempo osv tills man var klar med alla 10, då varvade jag ner i ca 10 min. Också sjukt jobbigt! Positivt rent mentalt att 10 minuter känns så himla lite, ”det klarar jag lätt”. Enkelt, man kan göra det var som helst, bara man har en klocka på sig. Lite klurigt att hålla koll på tiden bara när pulsen skenar och benen vinglar fram och lika svårt att hålla uppe tempot, en minut blir helt plötsligt väldigt lång. Garanterad pulshöjare!

Så, jag vill ha massor av inspiration och motivation, ge mig grymma intervallpass (både enkla och ”nytänkande) att testa och lägga till i det mentala träningsbiblioteket! Jag sammanfattar ett inlägg när jag har fått tillräckligt med tips!

(Observera att nu har jag skrivit inlägget
utifrån att jag själv nästan bara kommer springa mina intervallpass,
men man kan lika gärna träna intervaller gåendes,
cyklandes, på en crosstraier, när man simmar, ror etc etc)

Den långa milen i Ursvik.

april 13, 2010
Vissa dagar fasar jag inför träningen. ag vet att jag kommer att fullfölja, jag vet att det kommer kännas sjukt bra efteråt. Jag vet att den mentala bilden jag skapar runt det, är mycket värre, än verkligheten. Ändå, så fasar jag.
Idag var en sådan dag, det var dags för årspremiär i milspåret i Ursvik.

För er som inte är bekanta med ursviksspåren, så kan jag berätta att de är fantatsiskt roliga terrängspår som under vintern har lockat mängder utav skidåkare. Det är först nu de senaste veckorna när all snö smält, som vi löpare ”fått tillbaka” vårt älskade Ursvik. Något som kännetecknar spåren är alla dessa evinnerligt långa uppförsbackar och de korta branta nedförsbackarna (iaf så känns det som om uppförsbackarna är tre gånger så långa och jobbiga..). Det är backar hela tiden och de jävlarna tar aldrig slut. En lång och tuff mil i vacker skog.

Som sagt, jag fasade, men jag längtade en aning också, jag skulle ju nämligen få sällskap under rundan av Sara. Det hela var hennes idé, ett försök att leta reda på lite fightingspirit samt snacka om kommande äventyr och utmaningar. Som en inte så snabb löpare, så är det där med sällskap på löpturer inte så självklart. Alla springer så mycket snabbare. Jag skulle gärna vilja, men när det kommer till diverse bloggjoggar och andra sociala löparturer, så skulle jag liksom inte kunna hänga med i ens deras lugna tempo, utan att springa så fort jag kan, så det blir aldrig aktuellt. Jag är med andra ord, ovan med sällskap när jag springer. Därför var det extra roligt att få inviga årets ursviksmil med sällskap.

Jag må ha fasat, men gud vad glad jag är över att det blev precis som det blev idag. Tungt, svettigt, jobbigt, roligt, trevligt, segt i alla uppförsbackar och snabbt i nedförsbackarna, prat om allt möjligt (fast mest träning då) och sen faktiskt en liten spurt på slutet.


Sara i sin ”shortspremiär” och jag.

Jag är supernöjd med min insats, jag är jätteglad att Sara flera gånger fick mig att tänk om när jag redan efter mindre än 100 meter gnälligt pratade om hur sega mina ben kändes. Hon fick sprida som ett ljus utav positivitet omkring sig och öve rpå mig och det fungerade. Efter ett tag fick benen sköta sitt. När det blev jobbigt (läs: i de långa neverending uppförsbackarna) stånkade jag lite, men jag nötte på. Mina ben bara gjorde, även om det var tungt och jobbigt och pannbenet blev mer och mer med på grejen.

Det sjuka är att såhär i efterhand så längtar jag tillbaka ut till nästa vända i ursviksmilen, så det måste ha gjort underverk med min inre kämparanda!

Sen att tiden blev 3 minuter bättre än sist jag sprang samma spår och bara 2 min från pb på milen, känns kanon.

Tid: 74 min
Sträcka: 10 km
Tempo: 7:24 min/km
Hastighet: 8.11 km/h
Maxpuls: 193, 95%
Snittpuls: 172, 85%
Kaloriförbrukning: 1071


Med detta kan jag stryka mitt ”10 km i samma pass” för 20du!
Och imorgon blir det morgonträning!

The fighter is back.

En snabbis på gymmet.

april 11, 2010

(Haha, först i efterhand hör jag hur snuskigt rubriken klingar!)

Vi drog in till Sats Odenplan, det enda sats i Stockholm som har öppet lite längre en lördag (är det bara jag som tycker att det är dåligt?). Jag kände mig seg och ganska slut i huvudet, så jag hade ingen riktig inspiration och visste inte vad jag skull köra. När vi kom in på gymmet var det fullt med folk och sjukt varmt. Ställde mig ändå på ett löpband och promenerade igång i 5 minuter innan jag bestämde mig för att vara tidseffektiv och springa lite.

Första 10 minutrarna var det segt. Jobbigt när pulsen gick upp, jobbigt för att deet var så varmt att svettn verkligen rann överallt på mig, jobbigt rent mentalt. Men benen var pigga! benen ville mer, öka tempot och trycka lite. Så jag tryckte upp i tempo lite, de sista två minutrarna sprang jag i 12 km/h tempo. Mycket bratempo  för att vara jag! Ändå var benen pigga och glada, det var bara pulsen som var hög. Mina ben orkar att springa!

Mina ben är glada, starka och perfekta.
Tid: 20 min
Sträcka: 3,3
Tempo: 6:04 min/km
Hastighet: 9.9 km/h
Maxpuls: 194, 96%
Snittpuls: 175, 86%
Kaloriförbrukning: 314

Sen var tiden slut, jag hann med 10 minuters cykling, men sen var det dags för dusch och restaurangbesök.

Även om passet var kort och ganska oinspirerat till en början, så väckte det träningslust. Framförallt löplust! Hade dte inte varit så sjukt varmt där inne, så hade jag nog hållit ut ytterligare 10 minuter

.

Morgonlöpning på påskafton.

april 3, 2010

Hur stor är risken att man vaknar upp, sent, tittar ut genom fönstret, ser sole och känner en extrem lust att sticka ut och springa?

Tydligen jättestor eftersom dagen startade precis så för mig idag. Jag kände inte ens någon lust att äta frukost först, vilket är väldigt ovanligt för mig, men jag kände att jag ville ut på en gång och bara njuta av de fuktiga grusvägarna i solljuset. Sagt och gjort! Jag skapade någon ganska spontan plan att springa lugnt och sakta men några kilometer längre än igår. Det finns en vända här ute ”Byn runt” (som förövrigt skulle kunna vara en jätterolig löpartävling i sommar, någon som är på?) som är ca 7 km lång, det fick bli den.

Hunden hängde med, ipoden och gps:en också. Av någon anledning så kändes det inte lika piggt i benen när jag väl kom ut, men å andra sidan så borde jag nog dragit ner på tempot ännu mer, eftersom gårdagens pass var rätt slitigt för mig. Men det är så svårt att dra ner på tempot, jag springer ju inte särskilt snabbt ens när jag springer snabbt, så när jag drar ner på tempot blir det verkligen långsamt.Men så släppte suget i benen någon gång efter tre kilometer och det gick lättare. Det kändes skönare och benen var gladare.

Efter fem kilometer tog dock glädjen över underlaget slut. Helt plötsligt så tog den fuktiga grusvägen slut och den oplogade snövägen tog över. Det var tungt, det var djupt, det var halt och förbannat blött. Mina tunna strumpor som jag hade på mig (vart är mina löparstrumpor som jag VET att jag hade packat ner?!) blev genomblöta och blåsorna under mina fötter var ett faktum. Fy fan vad tungt det var! Gick i snigelfart gjorde det dessutom. Men nöjd och glad kom jag hem till slut.

Tid: 53 min
Sträcka: 7,1 km
Hastighet: 8,04 km/h
Tempo: 07:28 min/km
Maxpuls: 181, 89%
Snittpuls: 167, 82%
Kaloriförbrukning: 734

Maxtest, 5 km för MU med personlig coach.

april 2, 2010

Jag hade inte tänkt att springa kort distans, utan hade nog snarare planerat ett längre pass med lågt tempo och låg puls. Sen kom det två stora, snabba killar som inte riktgt hade precis samma plan som jag. 5 kilometer blev det. Jag tänkte att dte bästa nog vore att släppa iväg killarna och ta det i mitt eget tempo, men den snabbaste av de två (han som i vanliga fall springer 5 km på ca 18 min och milen runt 38 min), tyckte inte att vi skulle dela på oss. Ooookej.

Jag fick löftet om att vi skulle hålla mitt tempo och bara jogga lätt. Vad det innebar i slutänden var att grabbarna fick en sjukt lugn och trevlig jogg och jag fick jobba med hög puls och höt tempo. Haha! Jag hade alltså inte planerat att springa Maxtest 2 idag, men kände halvvägs att det fick bli det. Distansen stämde ju. Den ena brodern till sambon höll sig en bit framför oss, broder nummer två höll sig vid min sida och pratade för fullt. Det var tur, för jag kunde efter halva vägen inte direkt fokusera på annat än att hålla tempot. Vilket var oerhört bra för mig! En bit in på vägen kom dock den otrevlig överraskningen – oplogad skogsväg. Visst fanns det traktorspår atts pringa i, men det var slirigt, halvsmält och mycket mer snö än önskvärt. Där någonstans stack min puls iväg. resten av passet var tungt, men man kan ju inte vika sig när man är ute med grabbarna. Dessutom fick jag bra med pepp och var vid gott mod hela vägen. Det var ett roligt pass helt enkelt.

Fick till en riktigt stark spurt på slutet, men tog inte min tid från maxtest 1, men det är inget jag grämer mig över. Maxtest 1 hade lite bättre underlag och var plattare. Dock kändes den här vändan bättre rent styrkemässigt. Tempot första halvan höll vi nog lite för lågt dessutom.

Tid: 33 min
Sträcka: 5 km
Tempo: 6:36 min/km
Hastighet: 9.09 km/h
Maxpuls: 196, 97%
Snittpuls: 175, 86%
Kaloriförbrukning: 498

JÄVLAR, nytt PB! Jag är så GRYM!

mars 31, 2010

Ursäkta den något egenkära rubriken, men idag är jag så sjukt stolt över mig själv och känner mig on top of the world. Jag vet liksom inte var jag ska börja med att förklara varför. AH!

Först och främst, jag har idag förbättrat mitt personbästa på milen med FEM minuter. FEM MINUTER!
Och, då innebar den här milen, inte bara en sprungen mil, den innehöll att springa uppföra 10 trappor, 10 benböjshopp, 10 situps, 10 upphopp, 10 ruscher och 10 armhävningar. Trots att jag gjorde allt detta mellan varven, så kortade jag ner tiden på 10 kilometer med 5 minuter. Är inte det helt sjukt? Undrar hur snabbt det gått utan alla extra moment.

Så, för att börja från början. Jag visade ju upplägget för dagens pass i inlägget innan. Ett pass vars grundidé kom från Sara och som jag inte var ensam om att köra idag. Alla med eget upplägg. Jag hade bestämt mig för att dela upp löpturen i fem delar a 2 km om varje. Vid varje 2 km, skulle en ”övning” utföras. Under de två kilometrarna skulle två ruscher och två trappor avklaras.

Jag kände mig lätt de första två kilometerna, även om jag inte hittade några trappor att springa i, så gjorde jag två riktigt fina spurtar. Sen kom första övningen, 10 benböjshopp. Jävlar vad jobbigt det blev på en gång. Mina ben tycktes anse att det är tillräckligt jobbigt att springa, varför ska man då öka på ansträngningen med hopp? Nåja, så fort jag var klar var det bara att pinna på.

Löpningen kändes plötsligt som vila och jag förundrades över att jag redan avklarat en femtedel av passet. Det gick ju fint. Nästa 2 kilometrar avlöpte lika bra, dock så kom mördarbacken mitt i alltihopa och det var rätt tungt att köra spurten efteråt. Benen protesterade. Ändå kände jag att det gick rätt snabbt och pulsen höll sig ganska låg. Skönt! Hittade dock inga trappor att våldgästa, men fick till mina två spurtar. Sen var det dags för övning nr 2. Upphopp. Det kändes. Men min kropp var ändå snäll och jag hittade snabbt takten i löpningen igen.

Efter 5 kilometer, hittade jag en trappa, precis lagom lång och jag bestämde mig för att passa på och gottgöra de 5 vändor jag hade missat och sprang upp och ner för sagda trappa fem gånger. Det hela resulterade i många häpna blickar.. Här någonstans började benens spänst avta något, men nu hade jag ju gjort hälften och jag kände mig starkare än jag trott innan. Efter sex kilometer var det dags för skridskhopp och de kändes lätta i jämförelse med tidigare övningar och löpsteget kom igång snabbt igen. Alla spurter gick som smort, även om de blev mindre explosiva och snabba för varje gång..

Sen hittade jag monstertrappan. Lång, hög och med ungefär 8 deltrappor tornade den upp sig. Jag var tvungen att ta den, men jag bestämde mig för att varje trappdel fick räknas som en trappa och betade av hela (mjölksyra!) och hade så avklarat mina trappor. Benen? Stumma!

Efter 8 kilometer hittade jag ett stabilt underlag att göra situps på och även det kändes som en barnlek. Och sen var jag bara 2 kilometer, två spurtar och 10 armhävningar från målet. Benen gick av sig själva, visst,d et var jobbigt, men dte var inte döjobbigt. Så sa helt plötsligt klockan 10 km och det vara bara armhävningarna kvar. Jag gjorde alla 10 på tå! Jag kollade inte på klockan förrän jag var klar och fick då en chock när den sa 72 minuter, hade den sagt 82 hade det känts mer logiskt. Jag bytte ut 10 minuter i plankan mot 10 minuters gång och stretchade 10 minuter samtidigt som jag beställde mat på Kolgrillen på Kungsholmen. Effektivt och bra. Sen njöt jag av att vara så jävla bra och här sitter jag nu!

Tid: 72 min
Sträcka: 10 km
Tempo: 7:12 min/km
Hastighet: 8.33 km/h
Maxpuls: 186, 92%
Snittpuls: 171, 84%
Kaloriförbrukning: 1028

10 på tisdag slutade alltså såhär:
10 km löpning
10 min gång
10 upphopp
10 benböjshopp
10 armhävningar
10 situps
10 skridskohopp
10 spurter
10 trappor
10 min stretch

SWEET!


Kvällens sena, men goda middag!

Min plan för ”Tio på tisdag”

mars 30, 2010

Saras ”regler” var enkla, man skulle utföra 10 saker, 10 gånger, varav en av dem sakerna skulle vara en kilometer.
Resten fick man fritt modellera ihop själv. Jag ska strax sticka ut, min plan ser ut såhär:

1. 10 km löpning
2. 10 ”ruscher”
3. 10 trappor som det ska springas uppför
4. 10 benböjshopp
5. 10 upphopp
6. 10 skridskohopp
7. 10 armhävningar på tå
8. 10 situps
9. 10 minuter i plankan
10. 10 minuter stretch

1-8 ska jag försöka göra utomhus, i samband med löpningen, men det beror lite på hur underlaget fungerar och huruvida jag minns allt. Herregud, jag får ju så lätt hjärnsläpp, kanske ska skriva ner på en lapp. Planen är att försöka få in en rusch per kilometer, likaså med trapporna. Det andra ska jag försöka göra mellan varje km. Men vi får se hur det går och hur det känns. Det var ett tag sen jag sprang milen så målet för dagen blir helt enkelt att hålla ett lååågt tempo och bara ta mig igenom.

Jag älskar..ALLT!

mars 27, 2010

Ni får ursäkta den något euforiska rubriken. Men just nu, precis efter ett utomordentligt bra träningspass, rusar det ohälsosamt mycket endorfiner runt i min kropp.

Jag blev taggad av att köra ett pass ganska enabart fokuserat på MarsUtmaningen, det kändes roligt och lite annorlunda mot hur jag annars planerar (snarare inte planerar) mina pass. Jag ville hålla till inne i gruppträningssalen men det skulle dröja en halvtimme innan den blev ledig, så under tiden fick det bli lite kondition. 20 minuter på crosstrainern som uppvärning. Men gud vad uttråkad jag var. 20 minuter gick låångsamt.

Bytte till ett löpband och bestämde mig för att bara göra som det kändes. Ursprungstanken är nästan alltid ”lugnt och inga krav”, men det slutar alltid med att jag pressar upp tempot. Idag var benen lite tunga i början, men sen började de flyga av sig själv. Det var en underbar känsla. Jag är så ovan vid att bara springa korta stunder 10-20 minuter gör jag ju aldrig annars, men inne på gymmet så blir det kul. Då vågar jag öka farten lite också, eftersom jag inte behöver räcka lika länge. Började på 8 km/h och slutade på 12 km/h. Kul att springa snabbt!

Tid: 10 min
Sträcka: 1,54 km
Tempo: 6:30 min/km
Hastighet: 9.24 km/h
Maxpuls: 184, 91%
Snittpuls: 164, 81%
Kaloriförbrukning: 135

Sen var det dags. Salen var tom. jag var ensam med mitt lilla planeringsblock. Jag kände mig tagga doch redo.
Jag la upp passet osm följer:
10 armhävningar, 20/30 utfall, 1 min slag/sparkar, 1 min plankan (30 s på tå, 30 s på knä), 5 burpees och 1 minut hopprep.

Jag körde igenom cirekeln i ett kör, utan vila, sedan en minuts vila/vattendrickande och så på den igen. 6 varv blev det, även om det blev riktigt jobbigt på slutet och svetten rann.  På slutet ökade jag på med utfallen och med armhävningarna så att jag skulle bli klar med dem idag.
Resultatet för dagen blev:
Armhävningar 70 st varav 23 på tå (vilket ger 300 armhävningar totalt med 30 på tå. I mål!)
Plankan 6 min varav 3 min på tå (vilket ger mig totalt 24 min varav 5 på tå)
Utfall 170 stycken (vilket ger mig 250 st, i mål!)
Burpees 31 stycken (vilket ger mig 200 st, i mål!)

Tid: 45 min
Maxpuls: 181, 89%
Snittpuls: 161, 79%
Kaloriförbrukning: 583

Vara med i en löpcirkel – jag!?

mars 26, 2010

(Förra inlägget var nog mest ett skämt, man kan ju inte gå och lägga sig och sova nu, hur mycket jag än skulle vilja. ”I’ve got things to do, places to be, people to meet.” Däremot kan man åka till stallet och rida, vilket är precis vad jag ska och göra, alldeles strax.)

Igår på gymmet hör jag mig själv anmäla mig till en planerad löpcirkel som ska hållas under våren. Vad händer med mig? Jag blir så stolt! Jag gör saker som för något år sedan skulle varit på tok för otäcka, att gå ut ur min egen comfort zone har helt enkelt blivit mer enklare. Det fanns så mycket jag aldrig skulel vågat göra förut, vara med i en löpcirkel är väl bara en av dem.

Så, jag är anmäld och ska få mer info nästa vecka. Förmodligen kommer det bli sjukt roligt!
Vad tror ni? Är det någon som har någon erfarenhet av löpträning i grupp på det här viset?
Vad tyckte ni i sånt fall?

”Hästen”, burpees, boxning, crunches, bänkpress..osv.

mars 25, 2010

Idag var min PT väldigt kreativ. Han plockade övningar från lite här och där och satte ihop ett roligt pass av. Men jag undrar, tycker han att jag ska känna mig lagomt uppvärmd efter 5 minuters hopprep? Jag blir ju helt slut. Är det bara jag som har problem med att inte öka takten på hoppen till något absurdum, tillslut hinner man inte med och trasslar in sig i det där förbaskade hopprepet. Stor vånda varje gång. Jag kan meddela er att 5 minuter är mycket jobbigare än det låter. När jag får ”värma upp”, med det så vet jag att det bådar för ett tufft pass.

Och det blev det, fast det gick som i vågor. Idag fick jag varva tunga övningar, såsom ”hästen”, (han kallar den för det, vet inte vad den heter på riktigt?) när man har ett band runt höften och en PT i andra änden. Man får luta sig frammåt och ska springa framåt med korta snabba steg, dessvärre drar den där jäkla PT:n så förbaskat i en, att man får jobba i sjuk ”motvind” = en riktig killer. Den varvades med långsamma crunches på boll. Riktigt långsamma och de tog oväntat bra. Sen var det en hel del box. Jag älskar box! Men sparkar när benen redan är rätt trötta är sjukt svårt, man kan liksom inte öka tempot och pulsen ligger där den ligger och skvaplar någonstans runt 80%, när man vill köra minst 90%.

Givetvis petade han in burpees också. Tre set om 10 hopp + raka slag mellan varje. Man börjar ju få vana på dem, MEN, inte blir de mindre jobbiga för det. Sista setet fick jag göra 12 stycken. 7 stycken funkar fint, men alla efter det är plågsamma.

Jag är riktigt nöjd med mig själv och min insats på dagens pass. Det var roligt, jobbigt, omväxlande och svettigt.

Tid: 50 min
Maxpuls: 180, 89%
Snittpuls: 147, 72%
Kaloriförbrukning: 559

Jag hade på mig mitt andra par nya skor, mina Asics gel Kayano och jag ville känna på dem lite på ett löpband också. Men, jag hade tisdagens håll i färskt minne och var inte helt entusiastisk. Hopapde dock upp på löpbandet, med ett löfte att hålla tempot lågt och bara ha kul. Det var roligt! Med Biggest Loser på tv, fick jag mig själv att köra 25, istället för 20 minuter och efter knappt tio minuter, var tempot betydligt högre än vad jag hade tänkt. På slutet sprang jag på rätt fint. Glad glad. Kändes kanonbra.

Tid: 25 min
Sträcka: 3,6 km
Tempo: 6:57 min/km
Hastighet: 8.64 km/h
Maxpuls: 185, 91%
Snittpuls: 166, 82%
Kaloriförbrukning: 351

Avslutade med 15 minuter på en motionscykel, samtidigt som jag försökte lära mig allt om vad som händer i örat/hjärnan när vi hör ljud. Tentan imorgon kommer kännas så rolig. Not.
Men träningen känns bra iaf, man får glädja sig över det lilla.

I DID IT! (Såklart)

mars 23, 2010


Såhär glada miner var jag inte bortskämd med under passet. Men för kameran gör man så gott man kan.

Ja, vad ska man säga om den där löpningen? Jag var ju, som ni kanske kunde utröna från mitt förra inlägg, inte särskilt taggad, dessutom började det bli sent, mörkt, kallt och ja, allmänt trist. Positiva tankar? Nä, knappast och jag som veeet hur mycket lite positivt tänkande kan ge? Nåja, man kan inte alltid vara på topp.

2,9 km till stallet. Mocka, mysa och sen 2,9 km hem igen. 10 burpees var femte minut, en trappa som straff för mitt neggiga tänk var planen.

Så blev det också, på pricken. Jag drog på mig den märkligaste löparoutfiten jag kunde hitta (fleecetröja!), alla mina bra kläder var blöta/lite för tunna för kvällens strapatser och mina nya Mizunos.  Vägen till stallet bjuder på mjuka härliga backar. Försiktiga långa sluttningar upp och ner. Första vändan med burpees kändes sådär, hur ska man göra utomhus? Då jag inte har några bra löparhandskar och bara hade fleecehandskar till hands, skyddade de inte händerna särskilt bra mot allt grus som ligger på gångvägarna. Det fick bli händerna på snön och fötterna på gångbanan. Gick helt okej.

Känslan under passet dit var okej. Svettigt och varmt i fleecetröjan, men rätt okej puls. Benen blev dock rätt trötta av alla burpees. Varför är de så hemskt jobbiga?

Tid dit: 24 min
Maxpuls: 185, 91%
Snittpuls: 163, 80%
Kaloriförbrukning: 318

Vägen hem, gick precis lika snabbt/långsamt men jisses vad mycket jobbigare det var och vad stumma benen hann bli av halvtimmen i stallet. När andra hästägare satte sig i varma bilar och åkte hem, kände jag mig dock stolt över att vara så hardcore att jag springer en tisdagkväll. Nåja, hardcore eller inte. Efter varje stopp med burpees hoppade pulsen upp ett snäpp.

Helt plötsligt insåg jag att jag inte hade hittat en trappa att springa i, inte fanns det en enda trappa i närheten heller. Jag insåg att det skulle få bli våra tre trappor upp till lägenheten, som skulle bli den optimala spurten. I vanliga fall brukar jag släpa mig, helt slut, uppför trapporna, den här gången skulle jag vara tvungen att öka. Benen var ganska trötta men precis som jag vet så känns alltid löpning så sjukt mycket bättre när man har det mesta av distansen bakom sig. SÅ pass bra att jag lyckades pressa upp pulsne i 192 när jag maxade uppför trappan. Bra gjort.

Tid hem: 24 min
Maxpuls: 192, 95%
Snittpuls: 175, 86%
Kaloriförbrukning: 359

Burpees: 70 st

Såhär i efterhand känns det grymt!


Jag måste skaffa mer träningskläder för kallt väder samt ett par löparhandskar!

Piska motståndet tillbaka in i hörnet där det hör hemma.

mars 23, 2010

Okej, nu har jag ”bestämt mig” för att springa till och från stallet, även om det är det absolut sista jag vill göra just nu. Min löparinställning är allt annat en postiv, kan jag ju bara meddela. Jag vill INTE.

Jag har till och med tänkt ”belöna” mig själv med burpees var 5:e minut.Tror ni att det får mig att vilja mer eller mindre? Och eftersom jag är så ”grinig” tänker jag även ”belöna” mig själv med att hitta minst en ordentlig trappa att kuta uppför.

Usch, säger jag bara. USCH!

Men nej, om jag nu skulle ta och piska motståndet tillbaka in i hörnet där det hör hemma och klä på sig löparstassen.

Förvirrat snabbpass på gymmet – check.

mars 22, 2010

Från stallet, en härlig ridtur i dagsljus – på kvällen, till gymmet, på mindre än en kvart. Jo, jag bytte om däremellan.

Men väl på gymmet blev det tvärnit redan i receptionen där både min sambo och en god vän stod. Jag har väl aldrig hört så mycket snack om glass på en och samma dag tidigare. Herregud, det är inte vad jag behöver prata om just nu. Bort med glasstankar, in med svettfokus, tack.

Hade tänkt börja passet på ett löpband och sen lite spontant köra styrka, med fördel utfall, armhävningar, plankan och burpees, allt för MU. Nu var ju alla bra löpband upptagna när jag väl kom in på gymmet, så jag började med armhävningar. 5 på tårna, först och frmst. Inte tokigt alls, de är inte ritkigt lika djupa som armhävningar ska vara, men man måste ju börja någonstans.

Jag fick ihop 2 min i plankan, 1 på tårna och 1 på knä. 30 armhävningar varav 5 på tå. 20 utfall och 10 burpees. Sen fick det bli lite axlar och triceps. Inte helt genomplanerat pass.

Tid: 30 min
Maxpuls: 158, 78%
Snittpuls: 111, 55%
Kaloriförbrukning: 175

Så äntligen var ett löpband ledigt. Jag drog igång i ett lite högre tempo och det kändes bra, både för pulsen och benen, men så kom den smygande känslan igen, håll. Va fasen! Jag har ju aldrig fått håll förr och nu två gånger i rad? Det var så illa att jag fick avbryta löpningen, sänka tempot, höja lutningen och sedan gå resterande tid.

Tid: 20 min
Sträcka: 2,1 km
Maxpuls: 168, 83%
Snittpuls: 153, 75%
Kaloriförbrukning: 235

Inget superpass med pumpande puls, men ändå helt okej. Jag är nöjd, men inte hänförd. När jag kom hem ställde jag ig vid spisen, slängde ihop den här underbara pastasåsen igen och tillsammans med färsk pasta blev den ljuvlig. Prova, tar 10 minuter att göra och är sjukt gott!

”Inga hopp” blev 43 burpees.

mars 11, 2010


Kanske inte den mest smickrande bilden, men ändå.

Oavsett vad jag skrev i mitt inlägg tidigare om att jag skulel välkomna alla övningar min PT gav mig idag, så bad jag honom om ett ”roligt pass utan några hopp”. Jaja, hopp är säkert bra, men jag tycker inte att de är roliga, jag tycker att de är vråljobbiga = jag är inte så oerhört bra på dem = mindre kul för den prestationsinriktade. Haha. Idag ville jag liksom mest bara ha kul och inte vara supereffektiv och inte heller behöva hämta kraft hela vägen inifrån för att motivera mig själv att köra mitt max.

Min PT brukar dock kunna vara lite jävlig och jag veet att när jag specifikt ber att få slippa något, så lyckas han likförbannat peta in det i passet och le glatt under tiden.

Men idag började det hela bra. Jag fick slåss, jag älskar att slåss. Det var raka slag, krokar, uppercuts, sparkar, armbågar, höga sparkar, snabba sparkar osv. Jag fick springa med honom släpandes efter mig, jag fick göra höga knän uppför scenkanten i gruppträningssalen, jag fick göra många jobbiga magövningar, jag fick göra allt i en enda röra med hög puls och med lite vila. Det är sånt jag älskar min PT för.

Sen gav han  mig minen, den där som säger att han är på väg att beordra mig att göra något som han vet att jag inte vill göra. Han höll upp sina händer framför sig. Sa bara ”fyra slag” och jag behövde ingen som helst vidare instruktion. Det här är en övning som har förföljt mig sedan jag började träna med honom. Jag har fått utstå den i gymmet mellan styrkeövningar, plågats i den under flera minuter i sträck, tillsammans med flera andra, på crosstrainingspassen med honom. Ja, givetvis handlar det om burpees.

När jag gav honom blicken ”Jag hatar dig för det här” log han glatt, smällde ihop mitsarna han höll i händerna och upprepade ”fyra slag!”. Sne var det fyra omgångar om en minut, med vila i vaggan. Ni vet när man ska sitta bakåtlutad med fötterna lyfta från marken och vagga en vikt  händerna från ena sidan till andra? Fyra raka slag, 1 burpee, fyra raka slag, 1 burpee (heter det förresten 2 burpees, 1 burpee?), osv i en minut. Först minuten hann jag 10 stycken, andra minuten 11, tredje minuten 12, fjärde minuten 10. 43 stycken också. Och de som inte var god teknik på räknades inte. ÅH vad jobbigt det var. Men jag är ändå glad, såhär i efterhand, att jag gjorde det. Det är bra att bita ihop lite ibland och inse att saker oftare är jobbigare i tanken och känns värre när man föreställer sig dem, än vad de egentligen är.

Tid: 55 min
Maxpuls: 181, 89%
Snittpuls: 152, 75 %
Kaloriförbrukning: 619

Efteråt var min plan att springa lite så jag hoppade upp på ett löpband, klickade fram en schysst tv-kanal och kickstartade fötterna. Dock så infann sig en ovanlighet efter en dryg kilometer. Håll. Jag får väl aldrig håll? Varför får man det överhuvudtaget? Någon som vet? Så, efter två kilometer fick jag ge mig, saktade ner tempot, höjde lutningen till typ 7 % och knatade på en kilometer till. Svettig och nöjd hoppade jag sen in i duschen.

Löpningen:
Tid: 14:30 min
Sträcka: 2 km
Tempo: 7:15 min/km
Hastighet: 8.28 km/h
Maxpuls: 173, 85%
Snittpuls: 159, 78 %
Kaloriförbrukning: 184

Promenaden:
Tid: 10 min
Sträcka: 1 km
Maxpuls: 173, 85%
Snittpuls: 153, 75 %
Kaloriförbrukning: 118

Mina fina Mizuno som jag trivs bättre och bättre i.