Än slank jag hit och än slank jag dit..

Okej, det kanske är dags att erkänna en sak som jag har insett de senaste dagarna.

Jag är ingen prima ballerina.
Inte ens i närheten.

Jag älskar dans i alla dess former, men jag är nog inte så optimalt skapt för den typen av rörelse. Där man egentligen borde vara smidig, kvick och ha total kroppskontroll. Jag är mer som en stel klump som snurrar åt helt fel håll för att sedan hoppa över några steg i koreografin, som jag aldrig hinner lära mig, för att hinna med. Haha! Ja herregud. Dte är ju tur att jag kan ta det hela med en klackspark och nte lägger den minsta prestige i de dansklasser jag går på.

Idag var det StreetDance och Core med bästa Åsa Fornander. Det kändes som om Corepasset gick i expressfart och träningsvären från i måndags och igår värkte. Att stå i plankan (1 minut, på knäna) värkte i axlarna.

Sen var det 55 minuters dans. Åsas koregrafi var inte bara svår, den var omöjlig. Jag brukar kuna hänga med rätt okej så länge man rör sig rakt fram, bak elle råt sidorna. Men så fort man börja snurra, då tappar jag bort mig. I den här koreografin hann man knappt bli klar med ena snurren innan man skulel börja med nästa. Jag for fram och tillbaka i salen, ofta åt fel håll, med fel arm upp, på väg att göra fel steg. Man kan ju i alla fall inte bli sämre!

Ingen dansare kanske, men (nästan)lika glad är jag för det.