Archive for the ‘Vecka 35 (15)’ Category

Dagens frukost:

april 14, 2010


En klassiker. Bär, kesella, müsli, scramble eggs och en kopp the.

Så gott!

Styrketräning på morgonkvisten.

april 14, 2010

Jag bestämde mig för att vara lite färgglad idag och drog på mig ett par rosa byxor från Peak och en lila tröja från Nike. Piggt och glatt på morgonkvisten. Perfekt. Kände mig riktigt peppad och laddad inför styrketräningen med min PT och passet var helt perfekt. Vi lät benen vara och körde igenom överkroppen ordentligt. Kommer förmodligen ha lite träningsvärk imorgon, är ju något stel i benen sen igår. Imorgon kommer jag förmodligen vara mer som en stel michelingubbe.

Tid: 50 min
Maxpuls: 159, 78%
Snittpuls: 118, 58%
Kaloriförbrukning: 332

Premiär för i år för cykel t/r till gymmet. Superskönt!

VILL HA!!

april 14, 2010

Extern bild

Vore perfekt för löpning/cykling och liknande.

Morgonträning it is!

april 14, 2010

Solen skiner ute. Jag är pigg och glad.
Sats, min PT och jag ska tillsammans njuta av lite härlig styrketräning såhär på morgonkvisten.

Det bästa av allt: jag längtar!

Dagens tacksamhet:

april 14, 2010

Oj, idag har jag mycket att vara tacksam över! Gud vad härligt!

  • Jag är tacksam över att jag inte bara klarade tentan som jag hade sådan ångest över för några veckor sedan, utan även fick det fina betyget B på den! Snyggt.
  • Jag är tacksam över att sambon följde med upp till stallet, satt i ena hörnet på ridbanan och läste HiFi-tidning i solen och fotade lite när jag red. Jag har så få ridbilder på mig och den stora svarta. Nu har jag fler!
  • Jag är tacksam över dagens löptur, hur den fick mig att inse hur jag många gånger verkligen stjälper mig själv, istället för att hjälpa mig själv när det kommer till prestationskrav och inställning. Dessutom är jag tacksam över sällskapet som var helt underbart i sig.
  • Jag är tacksam över att jag idag hade en sån där ”snygg&smal” dag. När man bara känner sig fin när man ser sig i spegeln.
  • Jag är också tacksam över den supergoda middagen på en libanesisk restaurang häri närheten som min mamma bjöd på. Det var supergott men framförallt var det härligt att sitta ner och ha både mamma och syster mittemot.

Godnatt och tack!

Den långa milen i Ursvik.

april 13, 2010
Vissa dagar fasar jag inför träningen. ag vet att jag kommer att fullfölja, jag vet att det kommer kännas sjukt bra efteråt. Jag vet att den mentala bilden jag skapar runt det, är mycket värre, än verkligheten. Ändå, så fasar jag.
Idag var en sådan dag, det var dags för årspremiär i milspåret i Ursvik.

För er som inte är bekanta med ursviksspåren, så kan jag berätta att de är fantatsiskt roliga terrängspår som under vintern har lockat mängder utav skidåkare. Det är först nu de senaste veckorna när all snö smält, som vi löpare ”fått tillbaka” vårt älskade Ursvik. Något som kännetecknar spåren är alla dessa evinnerligt långa uppförsbackar och de korta branta nedförsbackarna (iaf så känns det som om uppförsbackarna är tre gånger så långa och jobbiga..). Det är backar hela tiden och de jävlarna tar aldrig slut. En lång och tuff mil i vacker skog.

Som sagt, jag fasade, men jag längtade en aning också, jag skulle ju nämligen få sällskap under rundan av Sara. Det hela var hennes idé, ett försök att leta reda på lite fightingspirit samt snacka om kommande äventyr och utmaningar. Som en inte så snabb löpare, så är det där med sällskap på löpturer inte så självklart. Alla springer så mycket snabbare. Jag skulle gärna vilja, men när det kommer till diverse bloggjoggar och andra sociala löparturer, så skulle jag liksom inte kunna hänga med i ens deras lugna tempo, utan att springa så fort jag kan, så det blir aldrig aktuellt. Jag är med andra ord, ovan med sällskap när jag springer. Därför var det extra roligt att få inviga årets ursviksmil med sällskap.

Jag må ha fasat, men gud vad glad jag är över att det blev precis som det blev idag. Tungt, svettigt, jobbigt, roligt, trevligt, segt i alla uppförsbackar och snabbt i nedförsbackarna, prat om allt möjligt (fast mest träning då) och sen faktiskt en liten spurt på slutet.


Sara i sin ”shortspremiär” och jag.

Jag är supernöjd med min insats, jag är jätteglad att Sara flera gånger fick mig att tänk om när jag redan efter mindre än 100 meter gnälligt pratade om hur sega mina ben kändes. Hon fick sprida som ett ljus utav positivitet omkring sig och öve rpå mig och det fungerade. Efter ett tag fick benen sköta sitt. När det blev jobbigt (läs: i de långa neverending uppförsbackarna) stånkade jag lite, men jag nötte på. Mina ben bara gjorde, även om det var tungt och jobbigt och pannbenet blev mer och mer med på grejen.

Det sjuka är att såhär i efterhand så längtar jag tillbaka ut till nästa vända i ursviksmilen, så det måste ha gjort underverk med min inre kämparanda!

Sen att tiden blev 3 minuter bättre än sist jag sprang samma spår och bara 2 min från pb på milen, känns kanon.

Tid: 74 min
Sträcka: 10 km
Tempo: 7:24 min/km
Hastighet: 8.11 km/h
Maxpuls: 193, 95%
Snittpuls: 172, 85%
Kaloriförbrukning: 1071


Med detta kan jag stryka mitt ”10 km i samma pass” för 20du!
Och imorgon blir det morgonträning!

The fighter is back.

Where is my fightingspirit?

april 13, 2010

Varför känns det helt plötsligt omöjligt att gå upp någon timme tidigare på morgonen för lite morgonträning? Varför tänker jag ”jobbigt” kring träningen, vilken dne än må vara, just nu? Inte så att jag inte vill, men jag anstränger mig liksom inte.

Jag bygger upp någon form av neggig bild av mina inplanerade träningspass ”det kommer bli sjukt jobbigt” osv. och känner mig allt  som oftast orolig för att jag inte är vältränad nog, för pass, som jag har tränat utan problem under lång tid.

Det är som om min fightingspirit har tagit ledigt.
Jag fortsätter träna, jag gör det jag ska, men var är pannbenet av renaste stål som pushar det där allra sista?

Bekvämlighet får inte styra min värld.
Hjälp mig!

Och vinnaren är..

april 12, 2010

Efter en lottning med papperslappar med allas namn på, så blev den lyckliga vinnaren… Stella!

Stort grattis, hoppas ni får många långa, svettiga löpturer tillsammans.

(Vad tycker ni, är det roligt med tävlingar på bloggen? I vilken form?
Några önskemål om vad som skulle vara den optimala vinsten?)

En magisk ridtur.

april 12, 2010

Åh, vilken underbar ridtur dag. Eftermiddags/kvällssol, pigg och glad häst, pigg och glad hund, skritt på långa tyglar i snöfri skog, mellan granar och tallar och sedan lite fart på mjuka grusvägar. Helt ljuvligt! Vet inte vem av oss tre som njöt mest.

Krypa ut från gymmet var det ja..

april 12, 2010

Herregud vad jag älskar min PT!
Idag lyckades han med konststycket att köra slut på mig men ändå samtidigt få mig att känna att jag välkomnade tyngre utmaningar. ”Hästen” kan man säga var dagens tema. Han inte bara höll emot allt vad han orkade bitvis, han smackade på mig!

Jag fick värma upp med 5 minuters hopprep och sen var det fullt ös hela timmen. Benböjshopp, sparkar,  höga knän, kettlebells inspirerade övningar, burpees, komplexen, dips osv. och hela tiden den där jäkla ”hästen” för att hålla pulsen upp och kroppen fylld av mjölksyra. Härligt!

Ett roligt, svettigt och tungt pass. Jag var helt mör efteråt.
Tid: 60 min
Maxpuls: 186, 92%
Snittpuls: 161, 79%
Kaloriförbrukning: 735

Satte mig på en motionscykel och trampade ur och läste ut boken jag läst sista tiden. (Kan förövrigt verkligen rekommendera den, Dödergök med Katarina Wennstam). Det var skönt att låta benen rulla lite, med ganska låg puls och få läsa klart de sista hundra sidorna.

Tid: 50 min
Sträcka: 19,5 km
Maxpuls:  134, 66%
Snittpuls: 123, 61%
Kaloriförbrukning: 385

Så, med det här passet kan jag bocka av 5 minuters hopprep, 56 hopp, ett pass längre än 60 min, 19,5 km och1 minut höga knän från 20DU. Äntligen händer det något där!

En underbar start på träningsveckan, som förmodligen kommer få en fantastisk final på Blogger Boot Camp i helgen! (Åh jag längtar!! Dessutom vet jag att en del som är här inne och läser också ska dit, ska bli roligt att träffa er!)

Dags för en dust med min PT.

april 12, 2010

Enligt sms:et jag precis fick ska han köra så hårt med mig att jag inte ens ska orka krypa ut.
Skräckblandad förtjusning.

Kul. Är laddad.

Vägning vecka 35 (v.15)

april 12, 2010

Vikt: 103,8 kg (-0,7 kg) (sammanlagt – 29,2 kg)


BMI:
32 (-0,3)

Mage vid naveln: 90 cm ( -1 cm)
Midjemått: 84 cm ( -1 cm)
Höft: 102 cm ( -0 cm)
Höger lår: 60  cm ( -0 cm)
Höger arm: 34 cm ( -0 cm)
Under byst: 89 cm (  -1 cm)

Det är konstigt, för på bilderna tycker jag inte att jag ser mindre ut. När jag vaknar och tittar mig i spegeln tycker jag inte att jag ser ut att ha gått ner, när jag väger mig och mäter mig, så fattar jag inte hur siffrorna kan stämma ihop med det visuella och känslomässiga intrycket. Det stämmer helt enkelt inte ihop. Jag tycker att magen ser och känns svullen, och ändå, så visar våg och måttband minus. Är dte inte märkligt?

Är förövrigt sjukt glad över dagens resultat. Sakta men säkert jobbar jag mig neråt. Inga superminus, men det är inte det jag vill ha heller. Jag vill ha långvariga minus. 8 hekto till nästa delmål och knappa 4 kilo, sen är jag under 100! Helt galet.