Archive for the ‘Vecka 31 (11)’ Category

Status just nu:

mars 16, 2010

Vadd i hela huvudet, trött trött kropp, snor, mensvärk, ”less-på-livet-syndrom”.

Kan ni inte liva upp mig med något roligt?

Ajje!

mars 16, 2010

Jag har märkliga blåmärken lite här och där på min kropp. På rumpan har jag t.ex. ett klotrunt, ganska litet, mörkblått märke som sitter där det sitter, helt enkelt. På knäet har jag också ett litet, men mörkt märke. Här på låret, hur bra det nu syns, har jag ett spikrakt blåmärke som gör riktigt ont och på smalbenet, precis utanför bild, har jag ett till, ganska exakt likadant. Känner mig extremt cool. Ska berätta än mer dramatiska berättelser om min luftfärd och likaså livsfarliga vurpa i skidbacken. Undrar om jag kan krydda upp backen till en svart pist med dessa blåmärken som stöd?

Godis-undantagsdagen avklarad.

mars 16, 2010

Aldrig har godis (choklad!) löst så många problem, som idag.
Mitt i all mensvärk så var det bara godis som kunde rädda mig och så fick det bli.

Jag vet inte vad det var egentligen som hjälpte, sockerchocken kroppen fick vilket kickade igång belöningssystemet som så fint hör ihop med socker? Eller om det bara var tanken på att jag åt choklad som hjälpte. Var det gott? Oh ja. Var det lika gott som i tanken? Nej. Men jag njöt. Och när jag inte njöt längre, slutade jag helt enkelt äta och slängde resten av innehållet i godispåsen = fantastiskt bra gjort av mig.

Så, nu är jag nöjd och glad, jag har ätit godis utan dåligt samvete, blivit av med min mensvärk, fått en sockerchock på köpet och så var det inte så mycket mer med det.

Dags för sängen.
Och jo, om det var någon som undrade, så tror jag bestämt att jag älskar mig själv idag också.

Godnatt!

Vilka galenskaper drömmer du om?

mars 15, 2010

Under helgen hann vi avverka flertalet intressanta samtalsämnen och plötsligt kom det upp, de där galenskaperna vi båda har gått och drömt om och funderat på, men ännu inte förverkligat. Utmaningar både fysiskt och psykiskt som i mångt och mycket handlar om att tänja gränserna, utmana sig själv och uppleva nya saker.

För några år sedan hade jag bestämt mig för att cykla genom Europa på min damcykel. Jag ville inte planera något, ville inte kolla några möjliga rutter eller cykla in tillräckligt många mil i kroppen (förberedelser och planering är ju sjukt tråkigt), jag ville bara sticka iväg. Planeringen gick så långt att jag hade bestämt dag då jag skulle cykla iväg. Vad som stoppade mig? En läkarundersökning som inte tillät några värre fysiska strapatser. Men drömmen levde vidare och den har fått sällskap på vägen av nya, spännande galna idéer. Eller vad sägs om detta:

  • Gå den kända vandringsleden El camino de Santiago de Compostela (som förövrigt den här tjejen ska göra alldeles ensam). 80 mil, en pilgrimsfärd.
  • Ta cykeln och cykla ”hem” till landet, en resa på ca 15 mil från Stockholm. Eller, varför inte gå den likaväl?
  • Åka ner till valfritt varmt land och införskaffa någon ridhäst + packhäst och rida så långt man kommer.
  • Cykla ner till min moster i Laholm alternativt upp till en av mina bästa vänner som bor i Piteå.
  • Eller bara ta cykeln och packning och cykla dit jag vill, så långt jag kommer, utan någon riktig plan, ingen tidspress. Tillsammans med någon eller ensam, sova i både tält, på hotell och vandrarhem.
  • Eller varför inte packa en ryggsäck och bara gå dit kosan styr mig?
  • Åka iväg någonstans och ta mig hem, på bästa möjliga vis. Jag menar, en enkelbiljett till Grekland och sen ”Äh, nu tar jag och går hem”.
  • Eller göra som Forrest Gump, bara sätta på sig sina löparskor och springa iväg. Rakt fram, bara äta kilometer i maklig takt och upptäcka nya vyer både runt omkring och inom sig.

Jag kan hålla på hur länge som helst och komma på mer eller mindre galna upptåg som jag skulle vilja göra. Det fina med det här är att allt det här går att göra. Inget av det ovanstående är omöjligt. Det kanske inte går så fort, det kanske tar tid, men jag kan anpassa det efter min förmåga och göra varje utmaning till min. Sen tog vi i hand, jag och Sara, på att förverkliga ett av våra galna påhitt under sommaren. Hur, var och när, sa vi inte något mer om, men ett löfte är ett löfte och jag känner redan nu hur jag både bävar och längtar efter att få vara lite galen och helt enkelt bara göra det.

Vilka galenskaper drömmer du om och vad hindrar dig från att förverkligen dem, egentligen? Kanske ska du, precis som oss, också våga genomföra något galet i sommar?

ANTA UTMANINGEN – ÄLSKA UTMANINGEN!

Utvärdering av vecka 30 (v. 10) samt MarsUtmaningen so far.

mars 15, 2010

Efter den strålande vecka 29, så började inte vecka 30 sådär toppenbra. Kanske var kroppen lite tröttare än jag trodde, kanske slarvades dte med sömn, kanske var dte dålig tajming, eller så är dte bara så med livet ibland, att man har sina upp och nergångar. Jag vet inte vad man ska säga mer om veckan, än att den varit lite ”berg och dal”-aktig när det kommer till både mat och träning.

Att helgen invigdes med en förkylning var under omständigheterna inte så konstigt. Desto bättre att veckan fick avslutas med en spontantripp till Åre som bjöd på skidåkning och mycket gott sällskap. Det gör att veckan liksom fick en ordentlig strålglans, trots allt! När jag ser tillbaka på den här veckan kommer jag förmoldigen bara minnas den roliga resan och inte de mindre roliga dagarna innan.

Tack vare skidåkningen blev det 8 timmar och 26 minuters träning i veckan. Tre dagars vila och fyra dagar med träning.

Måndag: VILA, Ridning

Tisdag: Spinning 55 min, Armhävningar 40 st, Plankan 3 min

Onsdag: VILA, Ridning

Torsdag: Boxning PT-pass 55 min, Löpning 2 km, 14 min, Promenad 1 km, 10 min

Fredag: VILA

Lördag: Skidåkning 3,5 h, Plankan, 8 min, Armhävningar 80 st

Söndag: Skidåkning 2,5 h

Hur går det med MarsUtmaningen då?
Om vi räknar med dagens promenad så ser det ut såhär:

Utmaningen:
10/15 träningspass
160/300 armhävningar varav 0/30 på tå
13/30 min i plankan varav 0/10 på tå
20/250 utfall
57/200 burpees
28,7 /70 km
1/ 2 nya träningspass

Rent spontant så kan man väl säga att jag får lägga i ett kål med utfall, burpees och mina kilometer, resten ligger jag väl ganska okej i fas med. Sen var det de där nya recepten som ska testas. Har ni några roliga recept att dela med er utav? Jag tror jag ska testa någon soppa, jag är dålig på att göra soppa, men det är ju hur gott som helst när det väl är gott.

Några av er har ju redan rapporterat hur det går, men fler får gärna dela med sig, nu har vi ju kommit halvvägs.

Hur känns det? Vad är svårast respektive lättast?

Solen lyser även i Stockholm.

mars 15, 2010

Det är inte bara i Åre solen gör sig oerhört vacker och lyfter alla mungipor nån centimeter uppåt. Även solen i Stockholm har de egenskaperna. Jag lockade med mig min sambo ut för att njuta och även vandra bort lite mensvärk. Förkylningen verkar ha förstått att jag menade allvar med alla medikament, för jag mår mycket bättre nu, eller så är det den där iprenen jag tog för några timmar sedan som talar, hrm, jag hade glömt bort den..

70 minuter var vi ute och avverkade 6,5 km. Jag hade pulsklockan på för att se till att tempot inte skulle bli för flåsigt. Man ska vara rädd om hjärtat, framförallt om man är lite småkrasslig, hellre vila en dag för länge än att pressa en kropp som inte är frisk. Så, det var en njutpromenad idag. Insöp sol och energi och pratade en massa strunt. En fin måndag helt enkelt.

Sen passade det ju perfekt att kunna avverka några kilometer till MU också.
Är det förresten några Nu/JoNu:are som fått paket idag?

Utebliven vägning och en halvdan kropp.

mars 15, 2010

Ja, idag är min kropp faktiskt ganska halvdan. Den är inte bara förkyld, trött och tung, den är även mensvärks-plågad och har ett huvud som väger mer än bly. Däremot så är kroppen någonstans rätt glad, den tyckte om Åre. Den tyckte om att testa skidåkningen igen. Den tyckte om kanelbullarna på Åre Bageri och den tyckte om den rena luften och den starka solen.

Så vi ska inte klaga.
Men, för att skona mig själv från oroväckande dåligt resultat så blir det faktiskt ingen vägning idag, hör och häpna, menssvullenhet hade kunnat vara nog illa, men det i kombination med förkylning är ingen hit. (Nåja, kanelbullarna kanske också har sin dle i det hela, men det låtsas vi inte om, ok?) Jag känner mig som en ballong fylld med vätska.

Inte hänger jag dock läpp för det, har ni sett vädret ute?
Jag ska försiktigt bjuda min kropp på lite lunch och sedan kanske det blir en ridtur i solen, eller kanske en lugn promenad i sakta mak. Jag känner på mig att jag kommer övervinna den här förkylningen på ett kick. Och då får jag ju med andra ord snart träna hårt igen. Jag längtar faktiskt!

Sol, det gillar vi!