Archive for the ‘Gruppträning’ Category

Streetdance med ny koreografi.

mars 3, 2010

Jag hade nog inbillat mig att jag har blivit mycket bättre på kordination och alltså har fått mycket lättare att följa koreografi. Hrm, idag när dte var ny koreografi på Streetdancen med Åsa, så fick jag kanske fundera lite på det. Det viftas hit och snurra dit, ja det vill säga, alla andra gör det och det ser graciöst ut, jag gör helst precis tvärtom. Idag hoppade jag till och med in i en pelare i gruppträningssalen.

Men, 55 minuter senare så hade jag ändå förstått huvuddragen rakt igenom, nästa vecka kommer det sitta. Kanske. Måhända ser det inte så graciöst ut..

Tid: 55 min
Snittpuls: 134
Kaloriförbrukning: 518


Glad efter passet, framför SATS Fridhemsplans gruppträningsschema.

Morgonspinning med sega ben.

februari 23, 2010

Jag var oförskämt pigg efter knappa sex timmars sömn när klockan ringde imorse.
Men var var träningslusten någonstans? Jag är inte van vid att behöva tvinga mig själv, men idag kände jag att det nog var bra för träningsmoralen att komma iväg och genomföra och inte gå tillbaka till sängen.

Sagt och gjort.

55 minuters spinning väntade mig. Gladaste peppen när jag kom till gymmet och Martin i kassan tyckte att jag hade blivit så himla smal. Åh! Vad kunde göra starten på denna dag bättre?

Sen att spinningen inte gick sådär jättebra är en annan femma. HERREGUD vilket mördarpass hon hade idag. Ganska direkt uppe på cykeln kände jag att kroppen inte riktigt svarade. Trots låg puls var det sjukt jobbigt, benen drog på sig mjölksyra ganska snabbt och tempot var under all kritik. Fick kämpa me dmig själv för att inte ge upp och inte tänka negativa tankar. Mellan varven kände jag mig förbannad och gnällig, men mest fick jag fokusera på varje etapp. bara 30 sekunder kvar, sen får du vila, bara 1 minut stående, sen kan du sitta. Osv. Det gick! Jag tog mig igenom hela passet och även om det inte direkt var en superprestation, så gjorde jag helt klart mitt bästa under rådande omständigheter.

Efteråt satt jag i bilkö i 40 miuter, för att några bussar kört fats och kom försent till Universitet, bara för att se att min föreläsning var framflyttad en timma, inte bara jag som var sen med andra ord..

Tid: 55 min
Maxpuls: 185, 91%
Snittpuls:158. 78%
kaloriförbrukning: 675

Tack kroppen, för att du alltid ställer upp.

februari 17, 2010

Idag får jag nog medge att den fysiska träningen mest fick syftet att träna huvudet istället för kroppen.
Huvudet var nämligen inte villigt alls.
Jag vred och vände på mig, rent psykiskt. Kroppen var inte sådär superpå, men som alltid med min fina, starka snälla kropp, så ställer dne upp när jag ber den. Trots dålig matplanering med en middag för nära inpå träningen (blä).

Men huvudet, det led verkligen, huvudet ville inte ställa upp, huvudet ville ha vila en dag till.  Egentligen ville nog huvudet ha vila så att det skulle kunna tycka synd om sig själv, en dag till, inte för att det behövde vila.

Någonstans kom en vilja in och sa att passet var bokat och det var för sent att boka av och till gymmet ska du! I värsta fall så får du ge upp, men inte förrän du har åkt dit, gått till passet och försökt.

Crosstraining 55 min stod det på lappen. Ingen mesträning. Inget utrymme för att ”jag kan ju ta det lugnt och bara känna efter”. Nej. Tydliga hårda övningar. Tydliga direktiv.

Huvudet var negativt, kroppen hade magen full med mat, men protesterade inte. Kanske fick jag inte den yttersta prestationen från min kropp. Men den ställde upp, den gav mig precis det jag bad om. Den gav inte upp, den böjdes inte för lite mjölksyra eller värjde sig infför tunga övningar. Nej, den bara gjorde. Från djupa benböj, armhävningar, crunches på boll, saxhopp, plankan med vikt som ska förflyttas runt bålen, magrotation, springt med armhävning, bicepscurl, liggande tricepspress mot pannan, höga knän till slutligen stående rodd.

Killen som körde stationerna samtidigt som mig, gav hela tiden upp. Min kropp bara fortsatte. Tempot var inte fantastiskt, pulsen var inte hög, kroppen bara utförde. Huvudet däremot hade svårt att peppa, svårt att tänka ”öööka!” Så kroppen gjorde det huvudet bad om, men det blev ingen fantastisk högpuls-känsla. Däremot kände jag mig oförskämt stark. Jag kände lite ”Kom igen, ge mig något riktigt vidrigt jobbigt!” Allt var liksom lagom jobbigt.

Efter passet var jag jätteglad att jag tagit mig iväg. Jättenöjd med min insats. Inte lyrisk, inte hög på endorfiner, utan nöjd och glad över mitt beslut att tvinga mig.

Träning är rolig och träning ska vara rolig, det tycker jag verkligen. Men träning är inte alltid och inte bara roligt. Ibland är det sjukt jobbigt, ibland är det vidrigt, ibland är det det sista man vill. Men att ändå utföra, det ger så oerhört mycket mer än att inte genomföra.

Tid: 55 min
Maxpuls: 186, 92%
Snittpuls: 153, 75%
Kaloriförbrukning: 575

Nike Dynamic Training – love it!

februari 14, 2010

Åh, vilken extas. Vilket fantastiskt pass. Vilken tränings-orgasm!

Nike har ett samarbete med Sats och just nu kan man bland annat gå på klassen Nike Dynamic Training.
Alla ni som älskar hård, intensiv träning med känsla, gå på klassen! Ni kommer inte ångra er.
Från alla hål, dels från min PT och flera instruktörer på mitt SATS, fick jag höra att passet var svinigt tufft och riktigt roligt. Innan passet kände jag lite tvivel för om jag skulle orka, sen fick jag skärpa till mig, herregud, jag är ju inte direkt otränad. Bort med sådana fåniga tankar. Jag kan och jag orkar!

Passet var fokuserat på lagkänsla, teamwork och ren fysträning. Vi jobbade i två minuters intervaller och för mig var upplägget helt nytt och väldigt roligt som omväxling mot andra pass. Vi hade ingen vila, mellan alla övningar stod vi konstant en aning frammåtlutade ochtrampad emed snabba fötter.Unde rhela passet fick vi en vattenpaus på knappt två minuter. Men det var den enda gången under hela timmen, som vi inte behövde ha benen i rörelse.
Det tog 15 minuter, sen var min puls uppe över 180 och sen höll tempot i sig.Svetten rann, jag var knallröd i ansiktet när vi växlade mellan grodhopp, ”skridskohopp”, benböj med hopp, burpees, från stående på ett ben till armhävningar med ett ben fram och tillbaka osv.

Jag känner mig helt lycklig av passet och hoppas att jag kan gå på ett minst en gång i veckan framöver. Med en snittpuls på 82% (och då är stretchen inräknad..)  fick jag ju jobba i alla fall.

Tid: 55 min
Maxpuls: 186, 92%
Snittpuls: 167, 82%
Kaloriförbrukning: 714

Lite mystiskt var dock att jag blev duktigt påhejjad av någon som visste mitt namn, hur gick det till?

Ett mördarpass avklarat – check.

februari 10, 2010

Åh herregud vad trött jag är nu, sjönk ner i soffan och har suttit här sen dess när jag väl kom hem från gymmet.

Först var det Streetdance med Åsa, med en koreografi som jag faktiskt kan, helt och hållet. Dessvärre kändes kroppen seg idag. Lite energi och stuns-lös. Jag kände mig mer klumpig och stapplig än tidigare och orkad einte ritkigt pressa på och svettas. Det var helt enkelt en sån dag. Men roligt är det alltid att dansa, framförallt när man känenr att man sätter hela koreografin (Iaf rent minnesmässigt..)

Tid: 55 min
Maxpuls: 171, 84%
Snittpuls: 141, 69%
Kaloriförbrukning: 540

( Om man jämför med förra gångens siffror för samma pass med samma koreografi så syns det tdligt vad jag menar om att inte ta i och pressa på:
Tid: 55 min
Maxpuls: 186, 92 %
Snittpuls: 158, 78%
Kaloriförbrukning: 625 )

Sen var det en timme till Crosstrainingen skulle börja och jag hade med psykologiboken och satt och transportcyklade under tiden. Lugnt och mjukt och försökte lära mig om hur människor påverkas av  andra människor. Väldigt intressant.

Tid: 47 min
Maxpuls: 136, 67%
Snittpuls:120, 59%
Kaloriförbrukning: 322

Sen var dte alltså dags för den fruktade crosstrainingen. Jag var inte så taggad och känd emig fortfarande sge i kroppen, men gick in för att göra mitt bästa. Passet var som vanligt oerhört tufft och roligt. De 10 olika stationerna var axelpress med gummiband, burpees, stående rodd, jämfota sidohopp över stepup bräda, tricepsarmhävningar, crunches på boll, höga knän, plankan, magrotation, grodhopp och bicepscurl. 45 sekunder per station, 3 varv. Avslut med 3 minuters höga knän och burpees. Det fanns inget trycka ritkigt i kroppen idag och ingen riktig förmåga att bita i och hålla ut, saknade det lilla sista, var ungefär som att träna med handbromsen i. Men kroppen gjorde ett grymt jobb ändå.

Glädjande är att känna hur snabbt min puls går ner efter hård ansträngning. Jag känner mig hela tiden redo att ta ut mig ign, efetrsom pulsne går ner så snabbt. Tummen upp för mig!

Tid: 50 min
Maxpuls: 186, 92%
Snittpuls: 161, 79%
Kaloriförbrukning: 557

Nu ska jag sova, jag dör av trötthet!

SATS Sports Night:

februari 7, 2010

Så var dte då dags för SATS stora inspirationsdag. På dagen var alla SATS-instruktörer på Globen och på kvällen kom vi medlemmar dit för att testa den kommande eventklassen, än så länge kallad ”Sats X”. De cirka 2000 som tränade passet passade samtidigt på att (försöka?) ta rekord i antal deltagare på samma klass.

Globen var pyntade med mängder utav SATS-ballonger och hela arenen var ett enda stort träningsgolv. I ena änden av arenan fanns en del montrar och mer än hälften delade ut sportdrycker och liknande. En massa vätskor med skrämmande färglad vätska.

Dessvärre har mitt pulsband kommit på vift, jag har absolut ingen aning om vart det kan ha tagit vägen. jag hade dte på spinningen i fredags och efter det har det uppslukats utav jorden. Kanske har någon hittat det i omklädningsrumem toch tagit det, för inget var upphittat och inlämnat när jag ringde igår.

Så det blev ingen pulsupptagning under passet, vilket var tråkigt. Jag älskar att se vad passet har givit i rena siffror.

Efter ett inledande tal av Kent Orrgren, vi fick se reklamfilmen för SAT och även en lite längre filmsnutt om SATS.

Sen satte passet igång, lett och skapat av välkände Fredrik Sjöberg. Det var ett konditionspass ed delar av styrka. jag tyckte dte kändes lite som tillbaka till aerobicstiden på 80:talet, lite back-to-basics. Vilket kändes befriande. Jag tror att klassen kan bli riktigt populär, men det är nog inte en klass som jag kommer gå på. Den komme runder sen-våren som eventklass, så då måste ni som inte var där igår, testa den! Svettig blev man i alla fall och peppad på utav de flera duktiga instruktörerna.

SATS Sports Night.

februari 6, 2010

Ikväll bär det av till Globen, där SATS under dagen har haft en inspirationsdag för sina instruktörer. På kvällen blir alla vi medlemmar ditbjudna för att träna vårens nya eventträningsform som än så länge är hemlig.

Ska bli väldigt roligt, även om jag är galet trött efter gårdagens fest. Trots att jag var nykter så känner jag mig som sju svåra år idag. Förhoppningsvis kommer jag känna mig som en ny människa efter lite svett i imponerande stora Globen.

Någon mer som ska dit?

Morgonspinning – rena rama döden.

februari 5, 2010

Hade fått för mig att jag skulle vara sugen på morgonspinning imorse.
Passet var bokat och klart, så det fanns ingen återvändo när klockan ringde vid sex. Fy vad trött jag var och oerhört svår att motivera att det är kul och härligt med morgonspinning.

Upp kom jag och till gymmet hann jag precis i tid.

Passet var sjukt jobbigt, men roligt, varierande och tufft och min puls rusade iväg ganska så snabbt. Sen håller dne sig där och gör mina ben geleiga efter halva passet och då är dte bara att använda det välkända pannbenet för att fortsätta kämpa och pusha.

Tid: 45 min
Maxpuls: 188, 93%
Snittpuls: 163, 53%
Kaloriförbrukning: 505

Jag hade lite tid på mig efter passet och bestämde mig för att köra lite mage.

Näst sista gången jag körde med min PT bokstavligen dödade han min mage med dropset, så jag tänkte återupprepa den bravaden.
Planen var crunches på boll, 3 set med 45 reps om varje. Mellan varje set skulle jag köra ett set med sneda crunches, 30 reps.
I de raka crunches hade jag de första 15 repsen 5 kilo sträkt upp i luften, de nästa 15 3 kilo och sista 15 utan vikt.

Kommer förmodligen ha fin träningsvärk imorgon då det ändå blev 135 raka och 90 sneda reps..

Nu blir det föreläsning och totalfokusering.

Nike Convention 2010 – sammanfattning.

februari 4, 2010

Så, nu kommer äntligen en övertäckande sammanfattning av allt unde rkonvent-helgen. Åh, det finns en stor tom saknad i bröstet över att det redan är över. Nästa att längta efter blir BloggerBootCamp, det är fortfarande ett tag dit, men å andra sidan, hinner man toppa till formen lite.

Att kliva in i Frescatihallen, tidigt lördagmorgon med 20 minusgrader i ryggen och omringas av hundratals andra träningsklädda, upprymda och förväntansfulla konventdeltagare var speciellt. Vi fick alla en varsin Nike-påse, fylld med lite smått och gott, samt en låda med skor.


Den snygga Nike-påsen, rosa och blått. En klar favorit. Fylld med alla möjliga ting.


De snygga, sköna och lätta skorna som jag faktiskt använde på alla pass under helgen. Inget ont i foten!

Konventhallen var stor och full med folk som drack Vitaminwater, tropicanajuice, fick massage eller åt gainomax. Många tjejer stod som vanligt och köade för att gå på toaletten, andra bylsade på sig kläder för att ta sig till de träningssalar som låg utanför frescatihallen. Att gå  mellan dem i 20 minusgrader kändes sådär, om man enbart hade på sig genomsvettiga träningskläder..


Kallur gav lite extra styrka där hon stod ståtligt och visade upp magmusklerna. Cool!

Det var så mycket som var bra, jag menar, träningen, atmosfären, människorna, möten med personer. Men det fanns en sak som verkligen sänkte helhetskänslan för mig och dte är väl lika bra att beta av det på en gång. Maten. Den var ett skämt. Framförallt med tanke på att det var ett träningskonvent med människor som behöde få i sig mat och näring för att orka träna flera pass samma dag.


Lunch dag 1. Pasta med vegetarisk köttfärssås.


Lunch dag 2, rinnigt potatismos med köttbullar och lingonsylt.

Å andra sidan var jag verkligen inte där för att avnjuta fantastisk mat, så även om lunchen var väldigt undermålig, så försvann den snart ur tankarna när man fokuserade på nästa klass. Eller så hademan lite paus och kunde iaktta någon av de andra klasserna, eller något av de olika uppträdanden som var. Mariette var och sjöng, Sarah Dawn Finer likaså. September uppträdde på söndagen, det var modeshow samt prisutdelning till vinnaren i finalen utav Nike Rock Victorious Instructor 2010 som vanns utav Sandra Börjesson.


Sandra Börjesson blir korad vinnare.


September uppträder

Några dagar före konventet fick jag ett mail från Sara Althini på Nike, som vände sig till ett gäng olika bloggar som skulle till konventet. Hon bjöd in oss till en liten träff på lördagkvällen, efter alla pass för att få lite information kring Nike och henne samt träningsprofilerna Fredrik Andersson och Cecilia Gustavsson. Dte var jätteroligt, även om dte kändes som om jag gled in lite på ett bananskal bland alla superbloggare, varav de flesta redan känner varandra. Roligt var också att vi alla fick en egen ”Rock Victorious” tröja, som jag invigde redan på ett pass dagen efter. (Dessutom fick vi godis, sjukt gott med godis är det..)


På bild, ett gäng superbloggare.
Jag kan bara några bloggar, Saras såklart, Fridas, Rivers, Tereses, Åsas och Nillas. Någon mer som vill ge sig till känna?


Tröjan med det fina budskapet.

En personlig ”vinst” både bildligt och bokstavligt talat skedde på söndagsförmiddagen, när jag gick förbi montern med Kettlebells och uppmärksammade att de hade en tävling där. Tävlingsmänniska som jag alltid är, blev jag nyfiken och fick höra att genom att pressa en kettlebell rätt upp (typ stående axelpress) var man med och deltog i en utlottning av en kettlebell. Killar skulle pressa 32 kg och tjejer 20. Killen berättade att det var tre killar som klarat det hela, men ännu ingen tjej. Klart jag var tvungen att prova. Se på fan om jag inte lyckades (ärligt talat, jag hade nog klarat 25 kg! Coolt!), som första tjej. Senare under dagen var det två till tjejer som klarade av konststycket, men i utlottningen så vann jag en egen söt liten 12-kilos kettlebell. Inte för att jag vet vad jag ska med den till (träna?! 😀 ), men det var såå roligt att känna att jag kanske inte är så svag som jag hela tiden får för mig. Alla älskar väl att vinna?


Mina röda fina kettlebell.

På söndagen kände jag mig en aning tröttare än dagen innan, konstigt vore det väl annars, med alla pass jag hade i kroppen. Man fick hela tiden försöka äta mellan alla pass, peta i sig gainomax-barer och proteinshakes, äta frukt osv. Det kändes som om konstant hade mat i magen.

När jag väl landade hemma både lördag och söndag, krävdes det mycket energi för att ens duscha. Men det var med lyckokänslor i kroppen som jag gick och lade mig, om än med en viss tomhet i vissheten att ”nu var det slut för den här gången”.

Tack alla som gjorde den här helgen till en sådan härlig och minnesvärd helg med tuffa, roliga, svåra, konstiga, sexiga, svettiga och tankvärda pass!

Söndagens tredje och sista träningspass var fyllt med glädje och funkiga moves!

februari 2, 2010

Åh, att gå på Camillas klass som finalklass på hela Nike Convention 2010, var dte bästa valet jag hade kunnat göra. Det måste vara lite tråkigt att ladda så för att få var ainstruktör och sedan få en av de avslutande klasserna när de flesta är trötta, lite stela och inte alls har lika mycket energi att ge.

Men på dne här klassen frågade Camilla bara vad vi helst ville ha, glädje utbrast flera. Och glädje fick vi, med råge. Inte bara glädje, vi fick en fantastisk koreografi. Och då menar jag verkligen fantastisk. Det jag skrev om olika koreografier tidigare blev så tydligt på dte här passet då jag verkligen kunde leva ut rörelserna, hann med dem och kunda ta i mer, hårdare, vildare, svettigare. En koreografi som innehåller att man ska hoppa upp i luften, landa sittandes på rumpan, rulla runt ett varv, upp i bordet och jucka två gånger och sedan hoppa upp stående, kan inte annat än vara fantastiskt. Roligaste passet på länge!

Tid: 57
Maxpuls: 169
Snittpuls: 141
Kaloriförbrukning: 537

Jazzy jam med allas vår GymGlam-Caroline, söndagens andra pass.

februari 1, 2010

Först och främst, vad märkligt det är att se någon vars blogg man följt ett bra tag. Nog för att Carro verkar vara precis lika härlig live, som på sin blogg GymGlam. Hennes pass var superroligt, bra koreografi som var grymt rolig att dansa. Men framförallt så var hon oerhört pedagogisk i sitt sätt att lära ut koreografin, det märktes attd te inte direkt var första gången hon gjorde det.

Jag gick ut ur salen med ett stort leende på läpparna och var så sjukt glad för att jag lyckades komma in på klassen utan biljett, köandes.

Tid: 51 min
Maxpuls: 168, 83%
Snittpuls: 136, 67%
Kaloriförbrukning: 455

Första träningspasset dag två: ett äkta battle!

februari 1, 2010

Det var ett perfekt pass att starta söndagen med, roligt, energifyllt och massvis med deltagare. Efte rsomjag missat Åsas pass på lördagen fick jag ta igen det nu. Passet var uppbyggt med en aerobicskoregrafi och en streetdancekoreografi, med två aerobicsinstruktörer och två streetdanceinstrutörer. Sen fick vi battla. Det var riktigt roligt och jag tror alla hade lika kul som jag, även om jag bitvis dansade mer fel än rätt. Skitsamma! 😀

Tid: 63 min
Maxpuls: 158, 78%
Snittpuls: 127, 63%
Kaloriförbrukning: 494

Pass fem för dag ett, en riktig slutspurt med afrikansa rytmer!

februari 1, 2010

Didier fick en chans till att förtrolla mig i dansens värld, och se, nu gick det hur bra som helst! Efetr fyra pass så var måhända inte kroppen helt superenergisk, men de afrikanska trumrytmerna gick rakt in i hjärtat och koreografin var befriande härlig. Ett riktigt bra pass och där kom den beryktade dansglädjen. Ett perfekt slut på dag ett.

(Svettig och glad = precis som det ska vara!)

Konsten att svinga en kettlebell, pass fyra.

februari 1, 2010

Om jag har förstått det rätt, så är ”svinga” precis det sista man ska göra med en kettlebell, man ska liksom inte låta den göra jobbet, utan själv jobba med den. Om ni förstår vad jag menar (jag gör det knappt själv). Monika har jag hört mycket om sedan tidigare och hon tog nog oss alla med storm. Mycket energi i den kroppen.

Jag tror att ett skäl till varför den här klassen var så rolig, var att den bröt av lite från alla dansklasser jag hade på schemat. Vilket var jättebra. Till nästa år ska jag definitivt köra mer varierat, varför bokade jag inget spinningpass tex?

Vi fick lära oss några grundläggande övningar och testa dem. Det var kul, det var jobbigt och en träningsform jag utan tvekan skulle kunna fortsätta med. Dessutom insåg jag at min vänstra axel inte bara kan göra ont, den är oerhört mycket svagare än min högra och det börjar bli dags att göra något åt det nu…


(Klädbytet var ofrånkomligt, hela mitt röda linne var dyblött)

Tid: 52 min
Maxpuls: 173, 85%
Snittpuls: 139, 68%
Kaloriförbrukning: 423

Dance D-style. Pass nummer 3.

januari 31, 2010

Jag började känna att kroppen undrade vad som stod på när det var dags för nästa pass. Tre pass på raken utan mat eller nåt emellan? Kanske var dte för att pulsen varit ganska hög under thaiboxningspasset, som gjorde att musklerna saknade lite stuns på dagens tredje pass.

Didier var helt ny för mig och det syntes att han trivdes väldigt bra uppe på instruktörsscenen samt att han älskar att dansa. Ibland kanske dt ekändes som han mer var där för att få dansa själv än att helt och fullt lära oss. Eller så var jag bara lite extra grinig efetrsom jag aldrig yckades lära mig koreografin ordentligt.. Den var skitsvår!

Jag har funderat mycket på danskoreografier under helgen, eftersom jag har gått på 6 danspassunder de här två dagarna så har det funnits en hel del att analysera. Vilken koregrafi var roligast – varför? Vilken koreografi var svettigast – varför? Jag har insett att ju snabbare en koreografi är, men många snabba små rörelser, desto svårare är det för mig. Ju svårare det är, desto mer måste jag koncentrera mig för att överhuvudtaget hänga med. Det gör att jag inet hinner ta ut rörelserna och dansa, utan ag försöker bara härma och göra de steg som visas så snabbt som möjligt. Ingen dans – ingen dansglädje. Så fort koreografin blir lite långsammare, så får jag möjlighet att dansa i rörelserna, huvudet behöve rinte tnka lite mycket, jag kan ta ut rörelserna, ta i. Både mycket jobbigare och mycket mycket roligare!

Hans koreografi var svår och snabb och jag kom aldrig riktigt in i känslan. Andra verkade dock hitta den, så jag antar att det var mest mig det var fel på. 🙂

Tid: 58 min
Maxpuls: 162, 80%
Snittpuls: 131, 65%
Kaloriförbrukning: 482



(De nya skorna vi fick från Nike, riktigt sköna och lätta)


(Ser lite svettigare ut och kanske inte lika fräsch som på morgonen, men fortfarande lika glad..)



(Dte var lite klurigt vad man egentligen skulle göra med armarna..)