Feber?!
Vid elva började jag känna mig konstig. Ingen lunchhunger vid tolv, trots den tidiga morgonen. Efter en frossa som jag trodde berodde på trötthet försökte jag sova någon timme. Inlindad i den varmaste filten, fullt påklädd. Jag frös som ett djur!
Tillslut lyckades jag somna och vaknade nyss, kokhet. Tempade och visst fasen har jag fått feber. Jag blir illamående vid minsta tanke på mat och vatten försöker jag tvinga i mig. Hur sjutton gick det här till? Jag är aldirg sjuk. Jag var mycket sjuk förut, för flera år sedan,, när jag tränade hårt och aldrig lyssnade på kroppen och sket i att ge den bra näring. När jag inte sov ordentligt och struntade i vilodagar. De senare åren har jag varit bortskämd med att ha något av en järnhälsa. Trots att människor runt omkring mig dragit på sig det ena efter det andra, har jag som värst blivit lite förkyld eller fått urinvägsinfektion.
Det är nästan så att det känns lite häftigt att ha feber. Det var så länge sen! Men inte tillräckligt häftigt för att jag inte ska känna mig sjukt less, liten och i behov av omvårdnad. Världens bästa lillasyster är på väg hit (hon är ju helt fantastiskt!) med det enda jag just nu kan tänka mig att få i mig. Isglass och smoothie. Det är värt hur många trisslotter som helst just nu. Det är liksom något magiskt med glass som kan göra vem som helst frisk. Tanken på att öpna klskåpet och äta något där, typ en banan, ger mig dock kväljningar.
Lagom till skolstarten och allt, vilken tajming! (Nej jag är inte bitter…)
(Lotta, det blir nog ingen box ikväll, damn it!)